Syftet med en avvecklingsplan är att den ska utgöra ett underlag för beslut om kabeln ska avlägsnas eller tillfälligt lämnas kvar.
Avvecklingsplanen ska svara mot de skyldigheter Trafikverket har som verksamhetsutövare enligt Miljöbalk (1998:808) 2 kap., det vill säga visa att en verksamhet eller en åtgärd kan genomföras utan att den medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön.
Avvecklingsplanen ska omfatta en miljöriskbedömning och en kostnadsanalys samt en teknisk bedöm-ning som en del i kostnadsanalysen.
Miljöriskbedömning
Kostnadsanalys Samlad bedömning Teknisk bedömning
7.3.1 Miljöriskbedömning
Syftet med miljöriskbedömningen är att visa på kabelns miljöpåverkan där den är placerad samt att bedöma storleken på miljörisken om kabeln lämnas kvar under en angiven tidsperiod.
Trafikverket använder sig av miljöriskbedömningar i samband med exempelvis kemikalieprövning och riskklassificering av förorenad mark. Ingen av dessa metoder kan direkt tillämpas på miljörisk-bedömning av kabel, men grundprinciperna bör vara tillämpbara även på kabel. Exempelvis kan man – i likhet med miljöriskbedömningar av förorenad mark – utgå från att bedöma
mängd av i kabeln ingående ämnen samt deras miljöfarlighet.
spridningsvägar och spridningsförutsättningar.
omgivningens känslighet och skyddsvärde.
7.3.1.1 Mängd av i kabeln ingående ämnen samt deras miljöfarlighet
Mängd av i kabeln ingående ämnen samt deras miljöfarlighet är utgångspunkten för samtliga steg i miljöriskbedömningen.
Exempel på ämnen som kan ingå i kablar och som är centrala för miljöriskbedömningen och – framför allt – för klassificeringen av farligt avfall är:
Bly
Olja (med eller utan PCB)
Ftalater (mjukgörare för plast)
PVC
Klorparaffiner
Stabilisatorer (bly, kadmium och tenn).
Vid osäkerhet beträffande de ämnen som ingår i respektive kabeltyp, kontakta förvaltningsobjekt
”Teletransmission” via teletransmission@trafikverket.se.
7.3.1.2 Spridningsvägar och spridningsförutsättningar
Spridningsvägarna och spridningsförutsättningarna beror dels på kabelns egenskaper, dels på omgiv-ningen den är placerad i. Följande är viktiga aspekter vid bedömning av spridningsförutsättningarna:
Typ av i kabeln ingående ämnen
De i kabeln ingående ämnenas exponering för omgivningen
De i kabeln ingående ämnenas rörlighet
Kabelns uppbyggnad
Kabelns ålder
Kabelns skick
Kabelns läge
Omgivningens markkemi (pH-värde etcetera)
Hydrogeologiska förhållanden
7.3.1.3 Omgivningens känslighet och skyddsvärde
Beroende på omgivningens känslighet och skyddsvärde kan olika stora miljörisker accepteras. Exem-pel på känsliga områden med högt skyddsvärde är:
Skyddsvärda biotoper
Områden med skyddsvärda yt- och grundvattenresurser
7.3.1.4 Klassificering av kabel enligt Avfallsförordning (2001:1063) bilaga 2 Enligt Avfallsförordning (2001:1063) bilaga 2 tillhör allt avfall en avfallskategori.
Avfall kan antingen klassificeras som avfall eller som farligt avfall. Olika regler gäller vid hantering av de olika avfallskategorierna. Avfallskategorierna i Avfallsförordning (2001:1063) bilaga 2 över-ensstämmer med den europeiska avfallskatalogen EWC.
För kabel finns det två avfallskategorier:
EWC-kod 17 04 10 = Farligt avfall (kabel som innehåller olja, stenkolstjära eller andra miljöfarliga ämnen)
EWC-kod 17 04 11 = Avfall (övrig kabel)
De miljöfarliga ämnen – utöver olja och stenkolstjära – som kan innebära att kabeln ska klassificeras som farligt avfall, återfinns i EU-direktiv 67/548/EEG. Om kabeln innehåller något eller några av dessa ämnen ska den klassificeras som farligt avfall under förutsättning att den innehåller detta/dessa ämnen i en koncentration (i viktprocent) som är så hög att avfallet uppvisar en eller flera av de egen-skaper som anges i Avfallsförordning (2001:1063) bilaga 3.
Det är avfallsinnehavaren – i detta fall Trafikverket – som är ansvarig för att avfallet får en korrekt klassificering.
7.3.2 Kostnadsanalys
I kostnadsanalysen redovisas kostnaderna för att avlägsna kabeln, bland annat kostnader för följande:
Schaktarbeten
Avstängning av spår, hastighetsnedsättningar etcetera
Avfallshantering (bortskaffande och återvinning) 7.3.3 Teknisk bedömning
Den tekniska bedömningen grundar sig på vald metod för att avlägsna kabel relaterad till den ekono-miska konsekvensen. Metod för avlägsnande av kabel är beroende av kabelns placering.
7.3.4 Skälighetsbedömning
Verksamhetsutövaren – i detta fall Trafikverket – är enligt Miljöbalk (1998:808) 2 kap. skyldig att visa att verksamheten eller åtgärden kan genomföras utan att den medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön.
Verksamhetsutövaren är vidare skyldig att vidta de åtgärder och försiktighetsmått som krävs för att sådan skada eller olägenhet inte ska uppstå. Skyldigheten att vidta sådana åtgärder föreligger så snart det finns en risk för skada eller olägenhet. Enligt Miljöbalk (1998:808) gäller detta i den mån det inte kan anses orimligt att uppfylla.
I samband med skälighetsbedömningen ska särskilt nyttan av skyddsåtgärderna och andra försiktig-hetsmått jämföras med kostnaderna för sådana åtgärder.
Det är viktigt att betona att det ankommer på verksamhetsutövaren att visa att kostnaden för en åtgärd inte är miljömässigt motiverad eller att den är orimligt betungande.
I förarbetena till Miljöbalk (1998:808) framhålls att en utgångspunkt för vad som anses skäligt be-stäms av vad verksamhetsutövaren kan bära i form av kostnader, det vill säga för verksamheter som omsätter stora pengar är det också skäligt att åtgärderna får kosta mer.
Sammanvägningen av miljörisk och kostnad kan illustreras med figur 1.
Miljörisk
Figur 1: Sammanvägning av miljörisk och kostnad. Kablar som hamnar i det grå fältet ska avlägsnas. Lutningen på det grå fältet anger ambitionsnivå.
Miljörisken bedöms på en femgradig skala – från liten (ringa) till stor (ej ringa).
På samma sätt anges ett antal kostnadsintervall för kostnaden per meter avlägsnad kabel.
Sammanvägningen av miljörisk och kostnad speglar verksamhetsutövarens ambitionsnivå beträffande vad denne anser skäligt enligt Miljöbalk (1998:808).
Vid en större miljörisk är det skäligt att avlägsna kabeln för en större kostnad per meter än om miljö-risken bedöms som ringa, men även vid lägre miljörisker kan det vara skäligt att avlägsna kabeln för en lägre kostnad per meter.
Om kostnaden understiger en viss summa per meter, ska kabeln alltid avlägsnas oavsett miljörisken.
Om miljörisken är ”tillräckligt stor”, ska kabeln alltid avlägsnas oavsett kostnad. Det är i spannet där-emellan en sammanvägning blir aktuell.
I dagsläget finns det ingen dokumenterad praxis för vad som är skäligt i samband med kabelavveck-ling; varken inom Trafikverket eller hos andra verksamhetsutövare. Genom att följa upp hur detta
dokument tillämpas samt genom att studera ett antal typfall inom Trafikverket, kan dock en sådan praxis komma att utvecklas.