Detta begrepp innefattar givetvis framtida intäkter, men även framtida besparingar vilka till exempel kan uppkomma genom att företaget förfogar över rättigheter till en viss tillverkningsprocess vilken minskar tillverkningskostnader.( IAS 38 punkt 17)
5.5 UPPTAGNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR I BALANSRÄKNINGEN
Kraven för att en immateriell tillgång ska få tas upp i balansräkningen tangerar till viss del det ovan nämnda kravet på kontroll i det avseendet att även här krävs att det är troligt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla företaget. De framtida ekonomiska fördelarnas sannolikhet att inträffa ska av företaget bedömas ”utifrån rimliga och välunderbyggda antaganden som utgör företagsledningens bästa bedömning av de ekonomiska förhållandena under tillgångens nyttjandeperiod”. (IAS 38, punkt 22) Dessutom krävs det också att tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt för att få tas upp i balansräkningen (IAS 38, punkt 21, b).
11
Denna möjlighet/förmåga härleds vanligtvis ur juridiska rättigheter. Om det ej är möjligt kan kontroll fastställas på andra sätt. Ett exempel på ett alternativt sätt är då kunskaper om marknader skyddas med hjälp av tystnadsplikt för personalen (IAS 38 punkt 14).
5.6 GOODWILL OCH KASSAGENERERANDE ENHETER
En kassagenererande enhet definieras som ”den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar.” (IAS 36, punkt 6)
Från och med förvärvstidpunkten ska goodwill vara fördelad på var och en av de ovan nämnda kassagenererande enheter vilka väntas bli gynnade av de synergieffekter förvärvet gett. Denna fördelning sker oberoende av den fördelning av tillgångar och skulder som skett till de olika enheterna. Goodwills fördelning på enheter ska dels motsvara den lägsta nivå i företaget vilken goodwill kan övervakas i den interna styrningen.12 (IAS 36, punkt 80)
5.7 SENARE VÄRDERING AV GOODWILL
Efter det första redovisningstillfället ska goodwill beräknas som anskaffningsvärdet minus eventuella ackumulerade nedskrivningar. (IFRS 3, punkt 54) Behovet av nedskrivning av goodwill samt övriga tillgångar identifieras med hjälp av en så kallad nedskrivningsprövning eller impairment test, vilken måste genom föras minst en gång per år. Därutöver ska ett företag varje balansdag bedöma om det föreligger indikation på att en tillgångs värde minskat. Om så är fallet ska företaget även då fastställa tillgångens återvinningsvärde. (IAS 36, punkt 6, 9, 10)
Nedskrivningsbehov definieras som det belopp med vilket en tillgångs eller en kassagenererande enhets redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. En tillgångs eller en kassagenererande enhets återvinningsvärde definieras som det högre av dess verkliga värde minus försäljningskostnader och dess nyttjandevärde. (Ibid.)
5.7.1 Kassagenererande enheter
Om det är något som tyder på att en tillgångs värde minskat ska alltså tillgångens återvinningsvärde fastställas. (IAS 36, punkt 66) Är detta omöjligt skall då istället återvinningsvärdet för tillgångens kassagenererande enhet beräknas(IAS 36, punkt 66)
12
Gruppen eller enheten får inte vara större än segment får vara i enlighet med IAS 14 segmentrapportering. (IAS 36, punkt 80)
5.7.2 Faktorer att ta ställning till vid nedskrivningsbehov
När ska man då ta ställning till om nedskrivningsbehov föreligger? Indikatorerna för
nedskrivningsbehov kan delas in i två grupper. .
Externa informationskällor
• Marknadsvärdet har minskat av andra orsaker än tillgångens ålder eller normala användning.
• Betydande förändringar med negativa effekter har inträffat eller förväntas inträffa för tillgångens avsedda marknad.
• Marknadsräntorna eller marknadens avkastningskrav har ändrats och påverkat diskonteringsfaktorn.
• Företagets redovisade eget kapital överstiger börsvärdet.
Interna informationskällor
• Det finns belägg för att tillgången är föråldrad eller skadad.
• Förändringar har ägt rum som påverkar företagets möjlighet att använda tillgången. • Interna rapporteringen tyder på att avkastningen från tillgången är lägre än man
tidigare antagit.(IAS 36, punkt 12)
Dessutom måste även företaget pröva nedskrivningsbehov om man kan identifiera andra faktorer vilka indikerar att tillgången minskat i värde. (IAS 36, punkt 13)
5.7.3 Nedskrivning av kassagenererande enheter . Om man vid en nedskrivningsprövning kommit fram till att enhetens värde ska skrivas ned, så ska man först minska den goodwill vilken hänförts till enheten av tillgångar. Därefter värdet på de tillgångar som enheten består av minskas, då proportionellt efter tillgångarnas redovisade värde. (punkt 104 i IAS 36)
Om det inte är praktiskt genomförbart att fastställa de olika tillgångarnas återvinningsvärde så ska en schablonmässig fördelning av nedskrivningen ske mellan tillgångarna. Dock gäller detta ej goodwill. (IAS 36 punkt 106) .
6. KRITIK
6.1 KRITIK MOT DEN NYA STANDARDENS INNEHÅLL AVSEENDE GOODWILL Värdering av goodwill och immateriella tillgångar
Liksom framkommit i kapitel 5 syftar de nu gällande redovisningsreglerna till att säkerställa att goodwill aktiveras på ett rättvisande sätt. Även om IFRS/IAS utförligt beskriver hur detta skall gå till i teorin är det praktiska genomförandet av reglerna desto svårare. Det förekommer bland annat osäkerhet kring hur nedskrivningstesten skall genomföras och vilka modeller man skall använda för att värdera goodwillen (Fredén & Nilsson, 2005:33) Malmqvist (2005) berättar att han inte ger mycket för de modeller som förekommer. Dessutom är modellernas validitet diskutabel eftersom de bygger på uppskattningar av diskonteringsränta och framtida kassaflöden, vilket kan vara svåra att värdera (Lindebergs Grant Thornton, 2005). Genom att tillåta att modeller bygger på parametrar som kan varieras ges företags ledningar ett ökat utrymme för att styra nedskrivningar och därmed värdet på goodwill. Förutom avsaknaden av bra modeller och ett ökat inslag av subjektivitet kritiseras också att goodwill nu skall värderas till verkligt värde som om det gick att sälja. Detta värde blir osäkert eftersom det inte existerar någon egentlig marknad för goodwill. (Massoud et al, 2003) Denna subjektivitet kan komma att innebära att företag skriver ned goodwill i samband med dåliga resultat och vid byte av VD (Malmqvist, 2005).
Värderingen av immateriella tillgångar och goodwill till verkligt värde har en central plats i IASBs regelverk, men beskrivningarna av hur tillgångarna skall värderas har kritiserats för att inte vara tillräckligt detaljerade, och därmed möjliggörs även här ett större inslag av subjektivitet vid värderingen. (Kennedy, 2005) Denna åsikt bekräftades av intervjuer gjorda med revisorsfirmor och fyra större, svenska bolag där det framkom att företagen upplevde det som ett problem hur de skulle skilja goodwill från övriga immateriella tillgångar. Resultatet av de val man gjorde resulterade i en subjektiv bedömning av tillgångarnas värde. (Karlsson, Ranneberg, 2005:35) Bristerna inom detta område anses vara så allvarliga att en debatt rörande vart de nya redovisningsreglerna är på väg efterlysts (Nilsson, 2005).
Jansson (2004) sammanfattar att företag slipper problemet med att uppskatta goodwills ekonomiska livslängd med de nya reglerna, men istället får lägga mer tid på att fastställa det verkliga värdet och motivera det, något som kan komma att kräva experthjälp.
Förändrade redovisningsrutiner
Företag använder sig i olika grad av olika rapporteringsrutiner och datasystem för att redovisa sin löpande verksamhet. Redan innan IFRS/IAS införts i Sverige befarades att implementeringen skulle innebära att företag skulle vara tvungna att lägga stora resurser på att anpassa dessa rutiner och system till de nya reglerna (Jansson, 2004). Denna slutsats bekräftades av en närmare undersökning av hur LKAB, Boliden, Vattenfall och SSAB upplevt införandet av IFRS 3. Resultatet visade att implementeringen medfört att företagen varit tvungna att avsätta både tid och pengar för att utbilda sin personal i de nya reglerna, ofta med hjälp av inhyrda konsulter eller revisorer. Enligt representanter från revisionsbyråerna Ernst & Young och KPMG som också ingick i samma undersökning har utbildningen i de fall den skräddarsytts bidragit till att kostnaderna ökat. (Karlsson, Ranneberg, 2005:29)
Svårt att utläsa finansiell information
Den debatt som förekommit i tidningarna kring redovisningen av goodwill har drivits ur den enskilde placerarens perspektiv. Med det nya sättet att redovisa goodwill har företagens resultat förbättrats då många företag har skrivit ned mindre värden än vad som förut skrivits av. (Malmqvist, 2005) Den verkliga orsaken till resultatökningen kan vara svår att uppfatta om man inte är insatt i de nya reglerna (SvD, 2005).
6.2 KRITIK MOT IASBS SÄTT ATT ARBETA FRAM OCH IMPLEMENTERA NYA STANDARDER
Genom att studera införandet av IFRS 3, IAS 36 och 38 och vad det fått för konsekvenser för företagens redovisning, har även kritik rörande annat än själva standardens innehåll identifierats. Denna kritik vänder sig framförallt mot det sätt som IASB valt att utarbeta nya standarder på. I samband med att IASB publicerade förslag på ändringar i den nuvarande IFRS 3 framkom kritik mot IASB. IASB har bland annat kritiserats för att inte ha motiverat sina ändringsförslag ordentligt, och framförallt inte utvärderat de potentiella konsekvenserna av ändringarna. Redovisningsrådet anser att det saknas en ordentlig tidsplan för de delprojekt som arbetet med IFRS 3 innefattar, och kritiserar även att IASBs förslag på ändringar på IFRS 3 bygger på utredningar vars resultat ännu inte är kända. Bland annat har IASB inte fullständigt utrett om det finns bra alternativ till förvärvsmetoden, och hur värderingen av verkligt värde som utgör en central del av standarden skall utföras. Redovisningsrådet menar också att de föreslagna ändringarna i vissa fall leder till att reglerna divergerar i förhållande till US GAAP. IASBs arbetssätt kan på detta sätt leda till onödigt arbete för dem som följer
redovisningen då man först implementerar ändringar i standarder och sedan utvärderar effekten av dem i stället för tvärtom, fastslår Redovisningsrådet. (Redovisningsrådet, 2005)
Kritik har också riktats mot ett närmande av amerikansk redovisningsstandard. Även om jämförbarheten i och med införandet av IFRS 3 har ökat, anser grupper i EU att konvergeringen kommer att innebära att IFRS/IAS blir alltför lik de amerikanska redovisningsreglerna. Nackdelen med detta är att reglerna blir för detaljerade och anpassade efter amerikanska förhållanden. (Tokar, 2005:2) Ernst & Young anser också att IASBs arbetssätt är för inriktat mot USA och Europa och menar att IASB inte tar hänsyn till alla andra delar av världen som tillämpar IFRS när de föreslår förändringar i IFRS 3. De menar också att IASB borde ha prioriterat att införa regler där nuvarande IFRS 3 inte är heltäckande istället för att ändra områden som redan är reglerade (E&Y, 2005).
6.3 KRITIK MOT KONVERGERING AV REDOVISNINGSSYSTEM
Det största hindret för att åstadkomma en global standardisering av redovisningsregler utgörs av skillnaderna mellan existerande nationella system. Skillnaderna har uppkommit som en effekt av att redovisningen fyllt olika syften i olika länder. Införandet av en global standard skulle medföra att man försämrar syftet med redovisningen i de fall den inte överensstämmer med de nationella behoven. (Parker & Nobes, 2004:79) Speciellt mindre utvecklade ekonomier skulle lida av att använda samma redovisningssystem som avancerade ekonomier som till exempel USA, vilket skulle bidra till att skillnaderna mellan utvecklade länder och icke utvecklade länder ökade. (Druckman, 2005) Genom att använda sig av en global standard avsäger sig också länder som upplever stora förändringar sig möjligheten att anpassa redovisningssystemet efter speciella nationella omständigheter. (Parker & Nobes, 2004:80)
Införandet av IFRS/IAS har inneburit att frågan avseende hur detaljerade redovisningsreglerna skall vara har kommit i nytt ljus. IASBs standarder har historiskt sett varit på principnivå, med utrymme för rekommendationer, medan de amerikanska reglerna varit på mer detaljerad regelnivå. (Tweedie, 2005) Frågan är om man kan hitta en standard som passar alla länder, och som ger tillräckligt bra vägledning utan att vara för komplex och invecklad. Dessutom räcker det inte med att arbeta fram en global standard; man måste också arbeta fram ett sätt att övervaka att standarden tillämpas enhetligt för att det ska vara mödan värt. (Parker & Nobes, 2004:79) .