FFöörrssttååeellssee fföörr ddeenn nnyyaa ggooooddwwiillllrreeddoovviissnniinnggeenn oocchh IIAASSBBss aarrbbeettee

UpUpppssaalala UUnniivveersrsiitteett

FöFörreettaaggsseekkoonnoommiisskkaa iinnssttiittuuttiioonneenn

F F ör ö rs st tå åe el l s s e e f f ör ö r

de d en n ny n ya a g go oo od dw wi i l l l l re r ed do ov vi is sn ni i ng n ge en n oc o ch h I IA AS SB B s s ar a rb be et t e e

-K - Kr ri it ti ik k s sa at tt t i i e et tt t g gl lo ob b al a lt t s s am a mm ma an nh ha an n g- g -

C-uppsats Ht 2005

Magnus Brandberg

Anders Larsson

Handledare

Roger Johansson

Datum 2006-01-09

Sammanfattning

Examensarbete i företagsekonomi vid Uppsala Universitet Kandidatuppsats 10 poäng Ht 2005

Författare: Magnus Brandberg, Anders Larsson

Handledare: Roger Johansson, företagsekonomiska institutionen

Titel: Förståelse för den nya goodwillredovisningen och IASBs arbete - Kritik satt i ett globalt sammanhang

Bakgrund och problem: En ökad konvergering av världens ekonomiska marknader har skapat ett behov av internationellt standardiserade redovisningsregler. Sedan 1973 har ett organiserat arbete med att ta fram och implementera ett sådant regelsystem utförts av International Reporting Standards Committe (IASC) och sedan 2001 av International Reporting Standards Committee (IASB). Detta arbete har intensifierats i takt med en ökad globaliseringsprocess.

Den första januari 2005 infördes detta regelsystem i EU, och därmed även i Sverige. För företag i Sverige förändrades i och med detta bland annat de regler vilka behandlar värdering och redovisning av goodwill.

Standardens hanteringen av goodwill har kritiserats från flera håll. Dessutom har IASBs arbete med att utveckla och implementera dessa standarder rörande goodwill kritiserats. Då externredovisningens syfte är att förmedla information mellan företag och ägare eller andra intressenter, är denna kritik allvarlig.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i kritiken av IASBs arbete och de goodwillregler IASB publicerat, få förståelse för reglernas utseende, IASBs arbete samt varför en global redovisningsstandard är eftersträvansvärd.

Metod: Uppsatsen är byggd på en kvalitativ ansats, där vi dels genomfört två informantintervjuer, dels samlat in data genom en studie av litteratur, artiklar, hemsidor, regelverk samt av andra uppsatser. En modell har skapats för att bearbeta och presentera vårt material samt besvara uppsatsens syfte.

Resultat: IASBs regler rörande goodwillredovisning har sedan 2002, till följd av ett samarbete mellan IASB och Financial Accounting Standards Board (FASB), konvergerat mot det amerikanska redovisningssystemet. Denna konvergens anses nödvändig med tanke på den amerikanska ekonomins storlek och för att ge IASBs standarder en ökad trovärdighet. Anpassningen har bland annat inneburit att verkligt värde blivit ett centralt begrepp samt att goodwill inte längre skrivs av utan istället prövas för nedskrivning.

IASBs arbete drivs i samarbete med många aktörer. Detta medför en bred acceptans för de standarder som IASB publicerar. Det höga tempo som IASB publicerar nya standarder i, beror dels på ökade resurser efter den omorganisation man genomförde 2002, dels på en ökad efterfrågan av globala redovisningsregler.

Ett globalt standardiserat regelverk för redovisning är eftersträvansvärt då det möjliggör en ökad jämförbarhet mellan företag samt underlättar för företag att bedriva verksamhet utanför de nationella gränserna.

Förslag på fortsatt forskning:

• I vilken riktning kommer den globala redovisningsstandarden att utvecklas?

• Vilka nya krav kan en ytterligare konvergens av världens ekonomiska marknader komma att ställa på IFRS/IAS?

Förkortningar

ASBJ Accounting Standards Board of Japan

CESR Committee of European Securities Regulators

IFRIC International Financial Reporting Interpretentions Commitee FASB Financial Accounting Standards Board (USA)

IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IASC International Accounting Standards Committee IFRS International Financial Reporting Standards

IOSCO International Organization of Securities Commissions SAC Standards Advisory Council

US GAAP US Generally Accepted Accounting Principles

DEL I – INLEDNING, METOD OCH MODELL ... 1

1.INLEDNING ... 1

1.1PROBLEMATISERING... 2

1.2SYFTE... 3

1.3DISPOSITION... 3

2METOD... 4

2.1ARBETSPROCESSEN... 4

2.2VETENSKAPLIG METOD... 4

2.3KÄLLOR... 5

2.4ÖVERVÄGANDEN OCH PROBLEM... 6

2.5AVGRÄNSNINGAR... 8

3.MODELL... 9

3.1MODELLENS DELAR... 9

3.2KRITIK MOT IFRS/IAS OCH MOT IASB ... 9

3.3IASB,IFRS OCH DET GLOBALA SAMMANHANGET... 10

3.4FÖRSTÅELSE... 10

DEL II - PRESENTATION AV EMPIRISKT MATERIAL ... 11

4.IASB,IFRS OCH DET GLOBALA SAMMANHANGET... 11

4.1DRIVKRAFTER OCH MOTIV BAKOM EN GLOBAL STANDARD... 11

4.2GLOBALA AKTÖRER SOM PÅVERKAR ARBETET MED EN GLOBAL REDOVISNINGSSTANDARD.. 12

IASC/IASB... 12

CESR OCH IOSCO ... 13

REVISIONSFIRMOR... 14

4.3IFRS/IAS OCH FAKTORER SOM HAR PÅVERKAT DERAS NUVARANDE INNEHÅLL... 15

NATIONELLA SKILLNADER I REDOVISNINGEN AV GOODWILL... 15

SITUATIONEN I SVERIGE... 15

SITUATIONEN I EUROPA,USA OCH ÖVRIGA VÄRLDEN... 16

ARBETSGÅNG VID UTVECKLING AV NY STANDARD... 16

NORWALK-AVTALET... 17

5.GOODWILL ENLIGT IAS/IFRS ... 19

5.1RÖRELSEFÖRVÄRV... 19

5.2IDENTIFIERBARA TILLGÅNGAR... 19

5.3GOODWILLS VÄRDE... 19

5.4KRITERIER FÖR IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ENLIGT IAS38 ... 21

5.5UPPTAGNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR I BALANSRÄKNINGEN... 22

5.6GOODWILL OCH KASSAGENERERANDE ENHETER... 23

5.7SENARE VÄRDERING AV GOODWILL... 23

6.KRITIK... 25

6.1KRITIK MOT DEN NYA STANDARDENS INNEHÅLL AVSEENDE GOODWILL... 25

6.2KRITIK MOT IASBS SÄTT ATT ARBETA FRAM OCH IMPLEMENTERA NYA STANDARDER... 26

6.3KRITIK MOT KONVERGERING AV REDOVISNINGSSYSTEM... 27

DEL III – RESULTAT OCH DISKUSSION... 28

7.RESULTAT/SLUTSATS ... 28

7.1VARFÖR SER REGLERNA UT SOM DE GÖR?... 28

7.2VARFÖR ARBETAR IASB FRAM OCH IMPLEMENTERAR REGLER SÅ SOM ORGANISATIONEN GÖR? . 29 7.3VARFÖR KONVERGERAR REDOVISNINGSSYSTEM? ... 29

8.DISKUSSION... 32

KÄLLFÖRTECKNING ... 34

BILAGA 1TELEFONINTERVJU MED PETER MALMQVIST... 36

BILAGA 2MAILINTERVJU MED SVEN-ARNE NILSSON... 38

D

– I

, M

M

I I ddeennnnaa ddeell ggeess eenn öövveerrggrriippaannddee bbeesskkrriivvnniinngg aavv uuppppssaattsseennss iinnnneehhåållll.. II iinnlleeddnniinnggeenn

bebesskkrriivvss ddee nnyyaa rreegglleerr fföörr rreeddoovviissnniinngg aavv ggooooddwwiillll ssoomm sseeddaann fföörrssttaa jjaannuuaarrii 22000055 ggäälllleerr ii SvSveerriiggee.. KKrriittiikkeenn mmoott ddeessssaa oocchh mmoott IIAASSBB ssoomm uuttvveecckkllaatt rreegglleerrnnaa pprreesseenntteerraass oocckkssåå,, lilikkssoomm ddee ddrriivvkkrraafftteerr ssoomm vveerrkkaarr fföörr eenn gglloobbaall rreeddoovviissnniinnggssssttaannddaarrdd.. PPrroobblleemmaattiisseerriinnggeenn gegerr sseeddaann ddeenn bbaakkggrruunndd ssoomm kkrräävvss fföörr aatttt mmoottiivveerraa uuppppssaattsseennss ssyyffttee.. SSlluuttlliiggeenn rreeddooggöörrss föförr uuppppssaattsseennss mmeettoodd oocchh mmooddeellll..

1. INLEDNING

En ökad internationalisering och konvergering av världens ekonomiska marknader har givit upphov till nya behov. Den enskilde placeraren har ett behov av att kunna jämföra företag och branscher oavsett nationell härkomst medan företag har behov av att kunna konkurrera med företag lokaliserade i andra länder utan att behöva ta hänsyn till skillnader i nationella redovisningsregler. Företag med verksamhet i flera länder är dessutom i behov av ett förfarande som gör att de slipper redovisa sin verksamhet på flera olika sätt, något som är både kostsamt och tidskrävande. Dessa behov skulle täckas av en komplett samling standardiserade redovisningsregler tillämpliga i alla länder. Förespråkare menar att standardiserade regler ger företag möjlighet att konkurrera på mer jämlika villkor, och bidrar till ökad jämförbarhet mellan olika företag i olika länders redovisningar. (Tweedie, 2005) Att använda samma redovisningssystem i alla länder är inte problemfritt eftersom de nationella redovisningssystemens utseende påverkats av nationell kultur och vuxit fram i kombination med nationella fiskala och juridiska system. (Nobes & Parker, 2004:17ff) I Sverige har Årsredovisningslagen (ÅRL 1995:1554) och Bokföringslagen (BFL 1999:1078) i kombination med Redovisningsrådets rekommendationer varit styrande för hur företagen skall redovisa sin verksamhet. Detta system har påverkats av den kontinentala redovisningstraditionen¹.

Med målet att utarbeta en global redovisningsstandard bildades 1973 International Accounting Standards Committee (IASC) av redovisningsorgan från nio länder. De standarder man publicerade skulle innehålla regler som möjliggjorde redovisning över nationella gränser och benämndes International Accounting Standards (IAS). 2001 lämnade

1 Redovisningssystem anpassat till lagar såsom till exempel skattelagstiftning. (Smith:2000:73)

man i samband med en omorganisation över denna uppgift till International Accounting standards Board (IASB) som i dagsläget publicerar nya standarder under namnet International Financial Reporting Standards (IFRS) samt uppdaterar de standarder IASC tidigare utarbetat.

(Parker & Nobes, 2004:101) Det svenska regelverket har påverkats av arbetet med den globala standarden, då Redovisningsrådet sedan 1989 arbetat för att de svenska redovisningsrekommendationerna ska harmonisera med de standarder som utgivits av IASC och IASB. (Nilsson, 2002:65).

EU-kommissionen beslutade 2002 att börsnoterade företag inom EU, och därmed även i Sverige, från och med den första januari 2005 är förpliktigade redovisa enligt IAS/IFRS.

Detta har medfört att företag blivit tvungna att förändra vissa av sina redovisningsrutiner. Sett ur ett större perspektiv har införandet av de nya reglerna dessutom inneburit ett närmande av den anglosaxiska redovisningstraditionen² eftersom denna präglat IFRS/IAS utseende.

Införandet av IFRS/IAS i Sverige i allmänhet och IFRS 3, IAS 36 och IAS 38 i synnerhet har bland annat inneburit att goodwill ska hanteras på ett nytt sätt. Istället för att skriva av goodwill över ett antal år skall årliga nedskrivningsprövningar genomföras, vilket regleras i IAS 36. En annan följd av införandet av de nya reglerna är att immateriella tillgångar måste särredovisas från goodwill på ett mer omfattande sätt än tidigare, vilket framgår av IAS 38.

Dessutom är företag i och med den nya standarden tvungna att använda den så kallade förvärvsmetoden vid förvärv av annat bolag (Jansson, 2004). Detta regleras i IFRS 3.

1.1 PROBLEMATISERING

Även om införandet av IFRS/IAS har välkomnats av många så har delar av standarden också mött kritik. En del kritik har varit regelspecifik, och till exempel gällt tillvägagångssättet vid värdering och redovisning av förvärvad goodwill (Fredén & Nilsson, 2005). Annan kritik har riktats mot hur IASB har valt att utarbeta nya standarder. Deras metoder för att ta fram och implementera nya standarder som behandlar redovisning av goodwill har sagts vara ostrukturerade och onödigt påskyndade. (Redovisningsrådet, 2005) Det har även ifrågasatts om en global redovisningsstandard över huvud taget är något att eftersträva med tanke på de olika syften redovisningen fyller i olika länder (Nobes & Parker, 2004:79).

2 Redovisningen bygger på de behov användarna av den finansiella informationen har. (Smith, 2000:75)

Externredovisningens syfte är att förmedla information mellan företag och ägare eller andra intressenter (Smith, 2000:17). Det är därför allvarligt att kritik riktats mot de standarder som styr koncernredovisningens utformning, samt mot de arbetssätt som standarderna tas fram på.

Nationella redovisningssystem konvergerar i allt större utsträckning till följd av en ökad globalisering av världens ekonomier. Vi vill med detta i åtanke titta närmare på de kritiserade områdena och förstå varför de kritiserade redovisningsreglerna ser ut som de gör och varför åsikterna och kritiken av dem ter sig som de gör.

1.2 SYFTE

Vi vill med utgångspunkt i kritiken av IASBs arbete och de goodwillregler IASB har publicerat, få förståelse för reglernas utseende, IASBs arbete samt varför en global redovisningsstandard är eftersträvansvärd.

Frågeställningar

För att nå denna förståelse och operationalisera syftet har vi formulerat tre stycken frågor:

• Varför ser reglerna rörande goodwill ut som de gör?

• Varför arbetar IASB fram regler på de sätt de gör?

• Varför konvergerar redovisningssystem?

1.3 DISPOSITION

Genom avsnitten Inledning och Problematisering ges läsaren en övergripande introduktion till ämnet. Utifrån denna bakgrund definieras sedan syftet med uppsatsen. I metodkapitlet beskrivs sedan hur arbetet med uppsatsen genomförts, metodiska överväganden, samt vilka problem som uppkommit i samband med arbetet. Modellen som utgör ett viktigt hjälpmedel för att uppfylla syftet presenteras i kapitlet Modell. Där beskrivs också hur kritiken och det globala sammanhanget gemensamt kan bidra till förståelse. Därefter presenteras det empiriska material, vilket följs av de slutsatser som dragits. Avslutningsvis diskuteras resultatet och områden för fortsatt forskning presenteras.

2 METOD

2.1 ARBETSPROCESSEN

Vi inriktade vår diskussion kring val av uppsatsämne mot redovisning av goodwill, då vi fann detta vara ett intressant område. I en första fas sökte och läste vi C- samt D-uppsatser som behandlade ämnet goodwill. Därefter fastslog vi att uppsatsen skulle behandla upplevda problem med goodwillredovisning. Under arbetet med att söka information inom området goodwill samt kritik i samband med införandet av den nya standarden fick vi en god bild av hur detta införande gått till, samt hur den huvudsakliga kritiken i samband med implementeringen löd. Därutöver blev vi även varse den debatt som rörde IASBs arbete med att ta fram och implementera nya standarder, och beslöt oss för att inkludera den i vårt arbete.

Utvidgningen av arbetsområdet krävde en mer precis frågeställning, som vi sedan operationaliserade med hjälp av följdfrågor. Utifrån dessa härledde vi en modell, vilken åskådliggjorde vilka delar som var relevanta för, samt vad som låg mer perifert till i förhållande till syftet. Med uppsatsens övergripande innehåll utkristalliserat genomförde vi två informantintervjuer följt av en andra omgång av insamling av data.

2.2 VETENSKAPLIG METOD

Inom samhällsvetenskapen brukar man skilja mellan två olika metodiska angreppssätt:

kvantitativa samt kvalitativa metoder (Holme & Solvang, 1997:14). Båda metoderna har gemensamma syften då de är inriktade på att ge förståelse av det samhälle vi lever i och hur enskilda människor och grupper påverkar varandra och handlar (Holme & Solvang, 1997:76).

Då en kvantitativ ansats ofta är mer inriktad på förklaring än förståelse (Holme & Solvang, 1997:78), är istället det primära syftet för en kvalitativ metod förstående; det centrala är att genom att samla in information dels få en djupare förståelse av det studerade problemområdet dels att beskriva helheten av sammanhanget (Holme & Solvang, 1997:14).

Reliabilitet innebär i vilken utsträckning ett mätinstrument ger tillförlitliga och stabila utslag (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1989:29). För att erhålla hög reliabilitet bör en metod vara oberoende av undersökare och av undersökta enheter. (Wiedersheim-Paul & Eriksson, 1989:29) Då vårt syfte är att uppnå förståelse och vi ansett att en fördjupning i ämnet varit det

bästa sättet att uppnå detta på och samtidigt erhålla en hög reliabilitet, har vi valt att använda oss av en kvalitativ ansats.

En uppsats reliabilitet kan ses i relation till dess validitet. Validitet kan definieras som ett mätinstruments förmåga att mäta det som man avser att det ska mäta. (Wiedersheim-Paul &

Eriksson, 1989:27) Detta kan i vårt fall översättas till i vilken grad vår uppsats genererar förståelse för de områden vi definierat i syftet. Denna förståelse hade kanske även kunnat uppnås med en kvantitativ ansats, men för att på ett bra sätt kunna återge det globala sammanhanget ansåg vi att den kvalitativa metoden på ett bättre sätt tjänade vårt syfte.

2.3 KÄLLOR

Informantintervjuer

Efter att vi definierat vår frågeställning valde vi att ta kontakt med två personer som varit delaktiga i debatten i samband med införandet av IFRS/IAS i Sverige för att ställa frågor rörande det område vi skulle fördjupa oss inom; vi ville få en klarare bild av kritiken av goodwillredovisningen än vi fått genom att bara sammanställa den. Båda intervjuerna föregicks av en initial förfrågan via e-post.

Den andra december 2005 genomfördes en telefonintervju med Peter Malmqvist, föreläsare på Handelshögskolan i Stockholm, analyschef på Nordnet Securities samt utredare åt Övervakningspanelen. Intervjun spelades in och återfinns i bilaga 1. Samma frågor som intervjun med Peter Malmqvist utgick ifrån e-postades den femte december till Sven-Arne Nilsson, som doktorerat inom området goodwill vid Lunds universitet och arbetar på revisionsbyrån Deloitte i Malmö. Frågorna besvarades skriftligt och återfinns i bilaga 2.

Informanterna berättade om allmänna åsikter rörande införandet av IFRS/IAS i Sverige i allmänhet och om goodwill i synnerhet, men bidrog även med egna åsikter om goodwillredovisning.

Faktainsamling

I arbetet med att samla in fakta till uppsatsens olika områden har vi använt oss av olika sorters källor. För att få en bild av det globala perspektivet har fakta till stor del hämtats från olika böcker inom området, men även från vissa hemsidor. Mycket av den i uppsatsen använda kritiken har lokaliserats på hemsidor och i press.

Med hjälp av databaserna Business Source Premier, Science Direct och Mediearkivet gjorde vi sökningar med sökorden ”impairment”, ”goodwill”, ”konvergering”, ”globalisation” samt

”IFRS 3” vilket ledde till en rad olika källor. Även med Ekonomikumbibliotekets interna sökverktyg fann vi litteratur och artiklar inom de berörda områdena. Genom att söka information på olika redovisningsfirmors hemsidor, IASBs hemsida samt i databasen FAR komplett satte vi oss in i den nya standarden ytterligare. På detta sätt fick vi också en bild av dessa organisationers roll i konvergeringsarbetet. C- och D-uppsatserna vi tagit del av laddade vi ned från olika universitets hemsidor.

2.4 ÖVERVÄGANDEN OCH PROBLEM

De mest kritiska områdena i vårt arbete har utgjorts av formuleringen och operationaliseringen av syftet, modellens giltighet samt hur vi skulle förhålla oss till den information vi funnit och använt oss av.

Formulering av syftet

Det problematiska med syftet var främst hur vi skulle förhålla det till kritiken. Vi insåg att kritiken påverkat syftet, och att den insamlade kritiken måste ha en central plats i arbetet.

Dock ville vi inte att den delen skulle överskugga den förståelse som uppsatsen skulle syfta till. Genom att ta med kritiken, fast endast som utgångspunkt i syftet, kände vi att kritiken fick en balanserad roll. Dessutom gav vårt syfte i och med dess slutgiltiga form en bra grund att bygga en modell på.

Utformning av modellen

Arbetet med att realisera modellen inleddes med att vi definierade vad vi menar med begreppen kritik och globalt sammanhang.³ Därefter ställde vi oss frågan hur vi skulle presentera dessa två områden i uppsatsen, samt vilken roll de skulle ha i modellen. Kritiken delade vi upp med utgångspunkt i de tre frågor vi härlett ur syftet.

I arbetet med att dela in och kategorisera kritiken efter samma mönster som frågorna bildades tre grupper: kritik mot den nya standardens utseende, kritik mot IASBs sätt att arbeta fram och implementera nya metoder samt kritik mot konvergering av redovisningssystem.

3 Med kritik menar vi negativ kritik som rört goodwillredovisningens innehåll, IASB och utarbetandet av globala redovisningsstandarder. Med globalt sammanhang menar vi de faktorer och aktörer som påverkat IASBs arbete, innehållet i IFRS/IAS samt konvergens av redovisningssystem i allmänhet.

Denna indelning gjorde modellen mer tydlig och det fortsatta arbetet med informationsinhämtning om det globala sammanhanget underlättades då vi nu var säkra på vad vi letade efter.

När även denna informationsinhämtning var klar gjorde vi en uppdelning av materialet efter samma mönster som både frågorna och kritiken tidigare delats upp efter. Denna indelning gjordes till stor del av pedagogiska skäl för att underlätta för läsaren att ta till sig uppsatsens innehåll.

Förhållningssätt till informationen och källorna

Från en källas uppkomst till att den kommer till användning sker både urval och sållning av informationen. Sållningen av information påverkas av frågeställningen, vilken måste ses i relation till författarnas grundläggande värderingar. Även källornas innehåll är i sin tur präglade av sina upphovsmäns värderingar. (Holme & Solvang, 1997:125)

Kritiken

Vi har tagit med all kritik vi funnit inom de valda områdena. För att undvika upprepning har vi dock endast tagit med kritik från en källa även om kritiken förekommit på flera håll. För att undvika att presentera kritiken utanför sitt sammanhang har vi valt att först ge läsaren en bred bakgrund till ämnet i kapitlen 4 och 5 innan vi presenterar sammanställningen av kritiken i kapitel 6. IASB har inte givits tillfälle att kommentera vare sig den kritik vi funnit rörande deras sätt att arbeta eller den kritik vi funnit rörande deras standarder.

Det globala sammanhanget

Vi har strävat efter att framställa denna del av arbetet på ett så objektivt sätt som möjligt. Vi har försökt att måla upp en sanningsenlig bild, och att se igenom källors eventuella egensyften.

Resultat

Resultatet måste ses i det sammanhang det arbetats fram i. Då vår informationsinsamling inte kan garanteras vara heltäckande och då vår egen erfarenhet inom området är begränsad kan vi inte säkert säga att våra slutsatser är de enda rätta.

Vi vill även påpeka att ämnesvalet goodwill inte gjordes av någon annan anledning än att vi finner just det området särskilt intressant. De slutsatser vi dragit hade nödvändigtvis inte blivit desamma om vi valt att studera ett annat område av IFRS/IAS.

2.5 AVGRÄNSNINGAR

Vi har endast undersökt de regler som påverkar goodwill. Med goodwill menar vi endast förvärvad och positiv goodwill, då varken internt upparbetad eller negativ goodwill behandlas i denna uppsats. Den kritik vi lyfter fram är enbart sådan med negativ innebörd.

3. MODELL

En modell hjälper till att organisera och tolka information och hjälper till att förmedla denna till läsaren. Modellen beskriver olika faktorer och deras inbördes relation. Om det är svårt att avgöra exakt vilken faktor som påverkar vilken är en samspelsmodell användbar, då en sådan modell visar att vissa faktorer samverkar, samt ger upphov till ett resultat. (Holme & Solvang, 1997:68) Utifrån vårt syfte formulerades tre frågeställningar. Dessa ligger som grund för den av oss utarbetade modellen, som i sin tur uppfyller uppsatsens syfte. (Fig. 1)

3.1 MODELLENS DELAR

Frågeställningar

Syfte Modell

Fig. 1. De frågeställningar som operationaliserar syftet ligger till grund för modellen. Modellen i sin tur möter uppsatsens syfte.

Vår samspelsmodell innehåller den relevanta bakgrundsinformation som behövs för att uppfylla uppsatsens syfte och besvara våra frågeställningar, samt visar på att de kritiserade områdena går att förstå i ett globalt sammanhang. (Fig. 2)

IASB, IFRS/IAS och det globala sammanhanget

Förståelse Kritik mot

IFRS/IAS och mot IASB

Fig. 2. Genom att se på de kritiserade områdena från ett globalt perspektiv uppnås förståelse.

3.2 KRITIK MOT IFRS/IAS OCH MOT IASB

Den kritik mot IASB och dess regler rörande goodwill som vi identifierat har en rad olika avsändare, samt riktar sig mot olika delar av standardiseringsprocessen. Vi har delat in kritiken i tre grupper:

Kritik mot den nya standardens innehåll avseende goodwill (Kap 6.1) Kritik mot IASBs sätt att arbeta fram och implementera nya standarder (Kap 6.2)

Kritik mot konvergering av redovisningssystem (Kap 6.3)

3.3 IASB, IFRS OCH DET GLOBALA SAMMANHANGET

Med avsikt att underlätta för läsaren har även det globala sammanhanget delats upp i tre nivåer:

IFRS/IAS och faktorer som har påverkat deras nuvarande innehåll (Kap 4.3 och 5) Globala aktörer som påverkar arbetet med en global redovisningsstandard (Kap 4.2)

Drivkrafter och motiv bakom en global standard (Kap 4.1)

Med hjälp av dessa beskriver vi vilken inverkan det globala sammanhanget haft på de nya standardernas innehåll, och även hur det kommit att bli på detta sätt.

3.4 FÖRSTÅELSE

Denna del av modellen syftar till att besvara frågeställningarna:

Varför ser reglerna rörande goodwill ut som de gör? (Kap 7.1) Varför arbetar IASB fram och implementerar regler så som (Kap 7.2) organisationen gör?

Varför konvergerar redovisningssystem? (Kap 7.3)

Den bidrar därmed till förståelse och utgör då uppsatsens resultat. Modellen visualiseras i figur 3.

IASB, IFRS/IAS och det globala sammanhanget Kritik mot

IFRS/IAS och mot IASB

Förståelse

Varför arbetar IASB fram och implementerar regler så som organisationen gör?

Faktorer som har påverkat

standardens utformning och innehåll Kritik mot den

nya standardens innehåll avseende goodwill

Kapitel 7.1

Globala aktörer som påverkar arbetet med att utarbeta en global standard Kritik mot IASBs

sätt att arbeta fram och

implementera nya standarder

Kapitel 7.2

Drivkrafterna och motiven bakom en global redovisnings- standard Kritik mot

konvergering av redovisnings- system

Kapitel 7.3 Varför konvergerar redovisningssystem?

Varför ser reglerna rörande goodwill ut som de gör?

Fig 3. Visualisering av modell.

D

II

- P

E

M

I I ddeell IIII uuttvveecckkllaass ddee kkoommppoonneenntteerr ii mmooddeelllleenn vviillkkaa ttiillllssaammmmaannss äämmnnaarr ggeenneerreerraa

föförrssttååeellssee.. FFöörr aatttt kkrriittiikkeenn sskkaa bbllii fföörrssttååeelliigg hhaarr vvii vvaalltt aatttt ppllaacceerraa kkaappiittlleett ””IIAASSBB,, IIFFRRSS ocochh ddeett gglloobbaallaa ssaammmmaannhhaannggeett”” fföörrsstt.. DDeettttaa kkaappiitteell bbeesskkrriivveerr iinnlleeddnniinnggssvviiss ddee

drdriivvkkrraafftteerr ssoomm vveerrkkaarr fföörr eenn ssttaannddaarrddiisseerriinngg aavv rreeddoovviissnniinnggssrreegglleerr ssaammtt ddeett

sasammmmaannhhaanngg ssoomm ssttaannddaarrddiisseerriinnggssaarrbbeetteett oocchh IIFFRRSS vvuuxxiitt ffrraamm uurr.. DDäärreefftteerr rreeddooggöörrss fföörr huhurr rreeddoovviissnniinnggeenn aavv ggooooddwwiillll uuttfföörrttss ii oolliikkaa ddeellaarr aavv vväärrllddeenn vviillkkeett fföölljjss aavv eenn

sasammmmaannffaattttnniinngg aavv ddee rreegglleerr iinnoomm IIFFRRSS//IIAASS ssoomm bbeehhaannddllaarr ggooooddwwiillllrreeddoovviissnniinnggeenn.. AvAvsslluuttnniinnggssvviiss rreeddooggöörrss fföörr ddeenn kkrriittiikk ssoomm uuppppkkoommmmiitt mmoott IIAASSBB oocchh ddeenn nnyyaa

gogoooddwwiillllrreeddoovviissnniinnggeenn,, ssaammtt kkrriittiikk mmoott eenn gglloobbaall rreeddoovviissnniinnggssssttaannddaarrdd..

4. IASB, IFRS OCH DET GLOBALA SAMMANHANGET

4.1 DRIVKRAFTER OCH MOTIV BAKOM EN GLOBAL STANDARD

De finansiella marknaderna i världen och framförallt i Europa, USA och Asien har under de senaste 30 åren vuxit samman alltmer och i en allt snabbare takt. Ekonominyheterna handlar idag lika mycket om nationella såväl som internationella företag, och många företag är etablerade på andra börser än dem i sitt hemland. Denna internationalisering har lett till nya behov. För större företag har internationaliseringen förstärkt behovet av att på en global marknad kunna konkurrera på lika villkor, och kunna redovisa sina affärer på ett rättvist sätt utan att behöva lida ekonomisk skada till följd av skillnader i nationella redovisningssystem.

Företags jakt på kapital till låg ränta utanför de nationella marknaderna har även det bidragit till en ökad internationalisering vilket i sin tur ökat efterfrågan på en global redovisningsstandard. För den enskilde placeraren har en ökad globalisering medfört ett ökat behov av att på ett bra sätt kunna värdera och jämföra företag, branscher och marknader.

Denne vill kunna förstå en externredovisning oberoende var i världen den är publicerad.

(Tweedie, 2005) Ovanstående argument, det vill säga jakten på nya kapitalmarknader och i förlängningen behovet av att kunna redovisa sin verksamhet i andra länder än sitt hemland, lika konkurrensvillkor, och bättre jämförbarhet, kan alltså sägas vara de drivkrafter som förstärkt behovet av en global redovisningsstandard.

4.2 GLOBALA AKTÖRER SOM PÅVERKAR ARBETET MED EN GLOBAL REDOVISNINGSSTANDARD

IASC/IASB

Arbetet med att utarbeta en global redovisningsstandard inleddes på allvar år 1973 i och med bildandet av the International Accounting Standards Committee (IASC). I ett avtal undertecknat av representanter från redovisningsgrupper i Australien, Kanada, Frankrike, Japan, Mexiko, Nederländerna, Storbritannien, USA och Västtyskland, förband man sig att tillsammans utarbeta en global redovisningsstandard tillämplig i hela världen. Den nya standarden skulle utgöra en bas för olika länders utveckling av nationella redovisningssystem samt strävade efter att genom principer, snarare än regler, försöka begränsa antalet tillämpade redovisningssätt (Pacter, 2005). I realiteten styrde USA och Storbritannien mycket av styrelsens arbete, med resultatet att nya standarder var starkt präglade av den anglosaxiska redovisningstraditionen (Nobes & Parker, 2004:82). 1983 publicerade man för första gången standarden IAS 22 Företagsförvärv som behandlar samgåenden och därmed uppkomsten av goodwill. Denna standard är idag ersatt av IFRS 3. (www.iasplus.com/restruct/chrono.htm)

IASCs arbete leddes fram till 2001 av en styrelse bestående av upp till sjutton medlemmar:

nio till tio i-länder, tre till fyra u-länder samt fyra till arbetet relaterade organisationer såsom Världsbanken och olika handelsorganisationer. Arbetet finansierades i stor grad av styrelsens medlemmar. (Nobes & Parker, 2004:81ff). Organisationen publicerade fortlöpande regler under benämningen International Accounting Standards (IAS). Implementeringen av de nya globala standarderna gick dock trögare. År 2000 hade inget av de nio grundarländerna infört de standardiserade reglerna och bara ett av dem tillät ens företag att rapportera enligt dessa regler. Dock hade mindre länder i brist på ett eget redovisningssystem övergått till att redovisa enligt IASCs standarder. (Nobes & Parker, 2004:86) Många länder redovisade också delvis efter de nya reglerna. (Pacter, 2005)

I slutet av 1990-talet fattade IASCs styrelse beslutet att genomföra en omorganisation för att effektivisera organisationens arbete vilket innebar att International Accounting Standards Board (IASB) bildades. Styrelsen för IASB fick från och med år 2001 överta IASCs uppgift att utarbeta nya standarder. IASC döptes om till the International Accounting Standards Committee Foundation (IASCF) med uppgiften att ha ett övergripande ansvar för alla de olika grupper som tillsammans med IASB deltar i standardiseringsprocessen. Standards Advisory Council (SAC) är rådgivande kring standardiseringsarbetets utformning, och ger exempelvis

råd om hur och när en ny standard skall implementeras. International Financial Reporting Interpretations Committee (IFRIC) ger ut råd till berörda hur de nya standarderna skall tolkas.

Deras inbördes förhållande beskrivs i figur 4. (www.iasb.org/about/structure.asp)

IASCF

• Övervakande funktion

• Tillsätter ledamöter i IASB , SAC och IFRIC

IFRIC

• Tolkar nya standarder

IASB

• Arbetar fram och uppdaterar IFRS/IAS

• Godkänner IFRICs tolkningar

SAC

• Rådgivande funktion

Fig. 4 IASF, IASB, IFRIC och SAC samt deras inbördes förhållande.

(http://www.iasplus.com/restruct/restruct.htm#diagram)

Med säte i London har IASB sedan 2001 alltså haft som huvuduppgift att fortsätta IASCs arbete med att utarbeta nya redovisningsstandarder under namnet IFRS. Man har också ansvaret för att uppdatera dessa samt de IAS som IASC tidigare tagit fram. Förutom att ge ut och utveckla nya standarder arbetar man också aktivt för att få nationella redovisningsorgan att konvergera sina redovisningssystem till IFRS/IAS samt helt och hållet lämna sina egna regler till förmån för IFRS/IAS. (Pacter, 2005).

CESR och IOSCO

IASB har ingen makt att kontrollera att företag i länder som uppger att de redovisar enligt IFRS/IAS verkligen gör så. Organisationen anser dock att en övervakningsfunktion är grundläggande för att de globala standarderna skall kunna tillämpas med framgång (Tweedie, 2005). Arbetet för att kontrollera att standarderna tillämpas korrekt bedrivs inom EU av Committee of European Securities Regulators (CESR). CESR bildades 2001 efter ett beslut av EU-kommissionen, och arbetar bland annat med att övervaka så att alla länder i unionen verkligen tillämpar IFRS/IAS på samma sätt. Organisationen verkar också för ett ökat

samarbete mellan EUs värdepappersreglerare, och utgör rådgivare åt EU-kommissionen i frågor rörande handel med värdepapper. (www.cesr-eu.org)

På global nivå bedrivs motsvarande arbete av International Organisation of Securities Commissions (IOSCO). IOSCOs medlemmar består av över 180 stycken statliga börsövervakare⁴, varav svenska Finansinspektionen en. IOSCO betraktas som det största och mest betydelsefulla forumet för världens börsövervakare, och verksamheten bedrivs med målet att åstadkomma en gemensam internationell standard för reglering av handel med värdepapper. Arbete bedrivs med särskild fokus på att bistå mindre utvecklade ekonomier i detta arbete. (www.iosco.org) IOSCO har under lång tid bidragit med kommentarer till IASCs och IASBs arbete med målet att få IASC/IASB att ge IFRS/IAS sådan precis innebörd att företag som tillämpar redovisningsstandarden automatiskt kan noteras på börser som är övervakade av IOSCO-medlemmar (Nilsson, 2002:93).

Revisionsfirmor

Revisionsfirmor har varit tvungna att anpassa sig till de nya standarderna för att kunna tillämpa dessa i arbetet med sina kunder. För internationella firmor såsom KPMG, Deloitte &

Touch, Ernst & Young och PriceWaterHouseCoopers tillkommer dessutom utmaningen att tolka reglerna på samma sätt oavsett i vilket land företaget verkar. Samtliga fyra företag har satsat stora resurser på att bygga upp internationella nätverk för lika tolkning av reglerna. I KPMGs fall har man inrättat en grupp, IFR Group, som på heltid arbetar med konsekvent tillämpning av reglerna. Man ger synpunkter på IASBs arbete, och studerar reglerna på detaljnivå för att kunna tolka reglerna på ett konsekvent sätt åt sina kunder. Detta anser KPMG vara absolut nödvändigt eftersom samma regler annars kan tolkas olika beroende på vem som följer dem. Likaså anser KPMG detta vara nödvändigt eftersom tolkningsorganet IFRIC ofta tar mer än ett år på sig att utarbeta en rekommendation för hur reglerna skall tolkas. (Tokar, 2005)

4 Dessa motsvarar över 90% av världens statliga börsövervakare.

4.3 IFRS/IAS OCH FAKTORER SOM HAR PÅVERKAT DERAS NUVARANDE INNEHÅLL

Nationella skillnader i redovisningen av goodwill

De nationella redovisningssystem vi känner idag har utvecklats gradvis under fler hundra år allteftersom behov av att kunna redovisa alltmer komplexa ekonomiska förhållanden uppstått.

Vidare har redovisningssystemen påverkats av nationella juridiska och fiskala regelverk.

(Nobes & Parker, 2004:17ff) I större delen av det kontinentala Europa har man tillämpat redovisningssystem som i stor utsträckning anpassats till nationella skattesystem. Detta har inneburit att god redovisning inom dessa länder ansetts innebära att redovisningen följer lagen, men för den delen inte nödvändigtvis visar rätt värde. Redovisningssätt som anpassats till att följa landets skattesystem sägs tillhöra den kontinentala traditionen, och skiljer sig från den anglosaxiska traditionen där redovisningssystemen i större grad anpassats till ägarnas behov av information. Den anglosaxiska traditionen har utgjort basen för bland annat Storbritanniens och USAs redovisningssystem. (Smith, 2000:73ff) Som nämndes i kapitel 4.2 har därigenom den anglosaxiska traditionen starkt präglat IFRS/IAS.

Situationen i Sverige

Svenska bolag har av tradition haft en relativt stor export till andra länder. År 2004 uppgick exporten till Sveriges trettio största handelsnationer till 667 mdr SEK. Detta kan jämföras med Sveriges bruttonationalprodukt som samma år uppgick till ca 2500 mdr kr (SCB, www.scb.se/templates/pressinfo____123130.asp). Den internationella prägeln visas också av att många svenska företag idag har utländska aktieägare. Följden av detta har blivit att inte bara företag utan även de svenska redovisningsreglerna anpassats till internationella förhållanden. I Sverige har bolagens redovisningsplikt främst reglerats av Årsredovisningslagen⁵ (1995:1554) och Bokföringslagen (1999:1078). Redovisningsrådet har som komplement till dessa lagar utarbetat rekommendationer för hur företag bör tillämpa redovisningsreglerna. Rådets målsättning har varit att rekommendationerna skall följa standarder utfärdade av IASC/IASB. (www.redovisningsradet.se/redo-rek.html). Goodwill redovisades innan IFRS/IAS började gälla som en immateriell anläggningstillgång med begränsad livslängd som vanligtvis skrevs av på fem år. Även nedskrivning förekom om en värdenedgång ansågs vara bestående (FAR, 2003:251).

5 Årsredovisningslagen (1995:1554) innehåller numer EU-direktiv vilka syftar till att harmonisera de europeiska redovisningssystemen. (Smith, 2000:75)

Så sent som på 1980-talet tillämpades flera olika metoder i Sverige vid redovisning av goodwill. Orsaken till detta var att svensk praxis påverkats av redovisningsprinciper från bland annat Tyskland, USA och Storbritannien och att redovisningen av goodwill skiljde sig åt i dessa länder. Förutom att goodwill redovisades på olika sätt av olika företag förekom det dessutom att företag bytte redovisningsmodell från år till år. (Nilsson, 1998)

Utvecklingen av redovisningsregler har sedan Sveriges medlemskap i EG/EU i början på 1990-talet följt EGs/EUs direktiv i större utsträckning och från och med årsskiftet 2004/2005 gäller att koncernens redovisning och därmed också redovisningen av goodwill skall ske enligt den globala redovisningsstandarden IFRS.

Situationen i Europa, USA och övriga världen

I till exempel Danmark och Italien har man tagit upp goodwill som en tillgång men även tillåtit att goodwill direkt skrivits av mot företagets tillgångar. I Norge har man endast tillåtit aktivering av goodwill, men utan att ange någon gräns för den ekonomiska livslängden. I Storbritannien har det under senare delen av 1900-talet förekommit flera sätt att redovisa goodwill på. Beroende på mottagare av den finansiella informationen har företagen varit fria att välja metod (Nilsson, 1998:). Om goodwill aktiverades tilläts avskrivning av goodwill under högst 20 år (Parker, 2004:197).

I USA redovisade man fram till 2001 goodwill som en tillgång med en avskrivningstid på upp till 40 år. (Parker, 2004:197) Dock har man tidigare under 1900-talet ansett att goodwill har haft obegränsad livslängd (Nilsson, 1998). Den amerikanska ekonomins storlek och komplexitet har gjort att de amerikanska reglerna har varit stilbildande, och därför har många andra länder influerats av detta sätt att redovisa goodwill. (Nilsson, 2002:79)

I Japan har goodwill redovisats som en tillgång vilken skrivits av över tillgångens ekonomiska liv, vilket inte ansågs längre än fem år och ofta så kort som ett år. (Parker, 2004:293). Under hösten 2004 inledde dock japanska standardutvecklaren Accounting Standards Board of Japan (ASBJ) arbetet med att konvergera det nationella redovisningssystemet mot IFRS. (PWC, 2005).

Arbetsgång vid utveckling av ny standard

IASB leder arbetet med att utveckla nya redovisningsstandarder. Inledningsvis studerar en av organisationen utvald arbetsgrupp vilka regler som gäller nationellt inom det område man kan se ett behov av att utarbeta en standard för. Om det valda området anses vara prioriterat nog läggs det till IASBs agenda över framtida projekt och bearbetas av en rådgivande grupp.

IASB låter därefter intressenter såsom nationella redovisningsorgan och företag bidra med synpunkter angående hur standarden bör utformas, med målsättningen att nya regler i slutändan skall erkännas bred acceptans. Kommentarerna från detta tas i beaktning varefter ett så kallat Exposure Draft publiceras. Detta är ett mer preciserat standardförslag, som avser att utreda om någon av intressenterna har något att invända mot den nya standardens innehåll.

Beroende på gensvaret tar man sedan ställning till om man skall begära in ytterligare synpunkter, utföra småskaliga försök eller fältstudier. Standarden antas när detta är klart, och ett datum för införandet bestäms. Därefter utarbetar IFRIC ett förslag på hur den nya standarden skall tolkas. Detta förslag godkänns av IASB innan det träder i kraft. Standarden skrivs på engelska, men översätts ordagrant till andra språk.

(www.iasplus.com/standard/preface.htm)

Norwalk-avtalet

Under sommaren 2002 passerades en milstolpe i det globala standardiseringsarbetet. IASB kom då överens med sin amerikanska motsvarighet, Financial Accounting Standards Board (FASB) genom det så kallade Norwalk-avtalet, att låta IFRS konvergera mot de amerikanska reglerna, vanligen benämnda US GAAP. Detta arbete har sedan dess haft hög prioritet på IASBs agenda. Förutom att ta bort motsägelser i sina respektive standarder beslöt man sig också att framöver arbeta för att undvika att reglerna divergerade. Samarbetet med FASB har fört med sig att ett antal utgivna standarder arbetats om, varav en av dessa är IFRS 3 Företagsförvärv. Regler att redovisa företagsförvärv skilde sig åt på en rad punkter och IASB insåg att man måste anpassa sina regler för att närma sig de amerikanska reglerna FASB 141 och FASB 142, som behandlar företagsförvärv. (www.iasb.org)

Arbetet med att utarbeta och implementera IFRS 3 har delats upp i två faser. Den första versionen publicerades i april 2004 och trädde i kraft januari 2005. Den andra fasen i projektet är i dagsläget ute på remiss och beräknas införas under 2007. Projektet med att uppdatera IFRS 3 sker samtidigt som uppdateringar av relaterade regler som IAS 36 och IAS 38.

(www.fasb.org/project/bc_acquisition_method.shtml)

Avtalet som träffades mellan IASB och FASB i Norwalk var viktigt på många sätt. För IASB innebar det förstås en stor bekräftelse att få med USA i arbetet med att utarbeta en global redovisningsstandard. Inte bara för att en stor del av världens kapital finns på den amerikanska marknaden, utan också för att en standardisering mot det amerikanska redovisningssystemet får kedjeeffekter för många andra länder. Många länder som inte tidigare valt att anpassa sig till IFRS/IAS har istället anpassat sig efter de amerikanska redovisningsreglerna. När IASB och FASB låter sina regler konvergera medför detta att man på köpet får ännu fler företag att redovisa enligt samma eller snarlika regler. (Pacter, 2005)

Samarbetsavtalet mellan IASB och dess amerikanska motsvarighet gav den övriga världen en vink om åt vilket håll redovisningsreglerna kommer att utvecklas i framtiden. Länder som bland annat Sydamerika följer med stort intresse denna utveckling. Dessa länder står inför valet att antingen implementera IFRS/IAS trots att det kan innebära stora kostnader, eller stå utanför och riskera att investerare väljer bort investeringsmöjligheter i landet till följd av att de inte till fullo kan förstå landets finansiella rapportering. Vidare är IFRS/IAS intressant eftersom det bygger på värdering av tillgångar till verkligt värde, vilket passar bra i länder med hög inflation eftersom det inte underminerar värden på samma sätt som andra system.(PWC, 2005)

5. GOODWILL ENLIGT IAS/IFRS

5.1 RÖRELSEFÖRVÄRV

IASB godkänner i sin standard vid dels förvärv men även vid samgåenden⁶ endast förvärvsmetoden som redovisningsmetod⁷. (IFRS 3, punkt 14) Den förvärvades tillgångar, skulder och eventualförpliktelser ska identifieras och värderas i enlighet med IASBs standarder. (IFRS 3 punkt 1)

Förvärvsmetoden delas in i Identifiering av förvärvaren, fastställelse av anskaffningsvärdet samt fördelning av anskaffningsvärdet på förvärvsdagen på förvärvade tillgångar, skulder och ansvarsförbindelser. (www.ey.se) Nedan fokuseras på den sista delen, då det är den som är av mest intresse för goodwills värde.

5.2 IDENTIFIERBARA TILLGÅNGAR

För att bli upptagna som tillgångar i koncernredovisningens balansräkning måste tillgångarna uppfylla vissa kriterier. För att få redovisas separat i balansräkningen krävs först för:

Tillgångar som inte är immateriella tillgångar – att det är sannolikt att varje hänförlig framtida ekonomisk fördel kommer att tillföras förvärvaren och att värdet kan mätas på ett tillförlitligt sätt,

Skulder som inte är eventualförpliktelser – att det är sannolikt att ett utflöde av resurser, som innebär ekonomiska fördelar, kommer att krävas för att reglera förpliktelserna och att värdet kan mätas på ett tillförlitligt sätt,

Immateriella tillgångar eller eventualförpliktelser – att dess värde kan mätas på ett tillförlitligt sätt. (IFRS, punkt 37)

Alla identifierbara tillgångar ska värderas till verkligt värde (IFRS 3, punkt 1) Definitionen på verkligt värde varierar dock med hur en tillgång klassificerats, vilket utreds nedan i kapitel 5.3.

5.3 GOODWILLS VÄRDE

Goodwill motsvarar överpriset för de identifierbara tillgångarna vid ett rörelseförvärv. Med andra ord representerar goodwill de framtida ekonomiska fördelar som varken enskilt går att

6 Även vid samgåenden måste en moder utses. (Jansson, 2004)

7 Poolingmetoden är ej länge tillåten. (Ibid.)

identifiera eller separat redovisa (IFRS 3, bilaga A). Goodwill ska redovisas som en tillgång i koncernens balansräkning. (IFRS 3, punkt 51-53)

Nedan redogörs först för hur identifierbara tillgångars verkliga värde fastställs. Särskild tyngd läggs vid immateriella tillgångar, då dessa har stort inflytande på goodwills värde. Därefter presenteras kassagenererande enheter i förhållande till goodwill.

5.3.1 Tillgångar som inte är immateriella

Finansiella instrument skall värderas till verkligt värde om handel med dem sker på en aktiv marknad. Om så inte är fallet ska uppskattade värden som beaktar egenskaper som P/E- tal, utdelning och förväntad tillväxt för jämförbara instrument i företag med liknande egenskaper användas. (IFRS 3, bilaga B 16)

För fordringar, förmånliga avtal och andra identifierbara tillgångar betyder verkligt värde nuvärdet, vilket beräknas med hjälp av lämpliga räntor⁸. (Ibid.)

Gällande färdiga varor, handelsvaror och produkter i arbete ska försäljningspriset användas som verkligt värde. Avdrag ska ske för färdigställandekostnad, försäljningskostnad och skälig avsättning för vinst. För råvaror används beräknat återanskaffningsvärde vid beräkning av verkligt värde. Verkligt värde på mark och byggnader är det samma som marknadsvärdet. För värdering av maskiner och inventarier ska helst marknadsvärdet användas för bedömning av verkligt värde.⁹ (Ibid.)

5.3.2 Skulder som inte är eventualförpliktelser

Förvärvaren ska som verkligt värde av nettotillgångar och nettoskulder avseende ersättningar till anställda för förmånsbestämda planer använda nuvärdet av förpliktelsen. Avdrag ska göras för det verkliga värdet av eventuella förvaltningstillgångar. (Ibid.)

Verkligt värde av skattefordringar och skatteskulder ska förvärvaren hålla för det belopp för den skatteförmån som uppkommer vid underskottavdrag eller den skatteskuld avseende

8 Avdrag ska ske för ej indrivningsbara belopp samt indrivningskostnader. ( IFRS 3, bilaga B 16)

9 Om detta är omöjligt kan verkligt värde uppskattas genom en resultatbaserad värderingsmetod, eller genom användning av avskrivet återanskaffningsvärde. (Ibid.)

resultat som beräknas i enlighet med IAS 12, inkomstskatter. En eventuell skatteskuld eller skattefordran ska ej diskonteras. (Ibid.)

För leverantörsskulder, växelskulder, långfristiga lån, skulder, upplupna kostnader och andra betalningsanspråk ska verkligt värde ses som nuvärdet av det belopp som ska erläggas vid regleringen av skulderna, beräknat med lämpliga räntor¹⁰. Detsamma gäller för förlustbringande kontrakt och andra identifierbara skulder hos den förvärvade enheten. (Ibid.)

5.3.3 Eventualförpliktelser och immateriella tillgångar

Som verkligt värde för förvärvade eventualförpliktelser ska förvärvaren använda de belopp som tredje man skulle debitera för att åta sig dessa. Detta belopp ska återspegla alla förväntade möjliga kassaflöden, inte det enskilt mest troliga, eller det förväntade största kassaflödet. (Ibid.)

När det gäller immateriella tillgångar ska verkligt värde helst fastställas genom hänvisning till en aktiv marknad. Om det ej är möjligt ska verkligt värde ses som det belopp förvärvaren skulle betala för tillgången i en transaktion mellan ”kunniga parter som är oberoende av varandra och har ett intresse av att transaktionen genomförs, baserat på bästa möjliga information”. (Ibid.)

Nedan följer en fördjupning inom området immateriella tillgångar, då dessa som tidigare nämnts har stor påverkan på goodwills värde.

5.4 KRITERIER FÖR IMMATERIELLA TILLGÅNGAR ENLIGT IAS 38

Vanligtvis har företag kostnader för att anskaffa, utveckla, underhålla eller förbättra immateriella värden. Exempel på immateriella värden är programvaror, patent, upphovsrätter, filmer, kundregister, förvaltningsrätter avseende hypotekslån, fiskelicenser, importkvoter, franchiseavtal, kund- eller leverantörsrelationer, kundlojalitet, marknadsandelar och

marknadsföringsrättigheter. (IAS38, punkt 9)

Dessa ovan nämnda värden är dock inte automatiskt att kalla för immateriella tillgångar, då det i IAS 38 fastställts kriterier som måste uppfyllas för att de ska bli godkända som sådana.

10 Diskontering krävs ej när skillnaden mellan det nominella och det diskonterade beloppet är oväsentligt. (Ibid.)

För att sedan få tas upp som immateriell tillgång i balansräkningen måste ytterligare krav uppfyllas. Nedan följer de tre kriterier vilka definierar om en immateriell tillgång föreligger.

1. Identifierbarhet

För att få skilja en immateriell tillgång från t ex goodwill måste den per definition vara identifierbar. En tillgång kan enligt IAS 38, punkt 12 kallas för identifierbar när den antingen är avskiljbar från resten av företaget eller uppkommer ur avtalsenliga och andra juridiska rättigheter.

2. Kontroll

Detta kriterium definieras som företagets förmåga att säkerställa att de ekonomiska fördelarna, vilka definieras nedan, kommer företaget till del, samt som möjligheten att begränsa andras chans att få del av dem.11 ( IAS 38, punkt 13)

3. Framtida ekonomiska fördelar

Detta begrepp innefattar givetvis framtida intäkter, men även framtida besparingar vilka till exempel kan uppkomma genom att företaget förfogar över rättigheter till en viss tillverkningsprocess vilken minskar tillverkningskostnader.( IAS 38 punkt 17)

5.5 UPPTAGNING AV IMMATERIELLA TILLGÅNGAR I BALANSRÄKNINGEN Kraven för att en immateriell tillgång ska få tas upp i balansräkningen tangerar till viss del det ovan nämnda kravet på kontroll i det avseendet att även här krävs att det är troligt att de förväntade framtida ekonomiska fördelar som kan hänföras till tillgången kommer att tillfalla företaget. De framtida ekonomiska fördelarnas sannolikhet att inträffa ska av företaget bedömas ”utifrån rimliga och välunderbyggda antaganden som utgör företagsledningens bästa bedömning av de ekonomiska förhållandena under tillgångens nyttjandeperiod”. (IAS 38, punkt 22) Dessutom krävs det också att tillgångens anskaffningsvärde kan beräknas på ett tillförlitligt sätt för att få tas upp i balansräkningen (IAS 38, punkt 21, b).

11 Denna möjlighet/förmåga härleds vanligtvis ur juridiska rättigheter. Om det ej är möjligt kan kontroll fastställas på andra sätt. Ett exempel på ett alternativt sätt är då kunskaper om marknader skyddas med hjälp av tystnadsplikt för personalen (IAS 38 punkt 14).

5.6 GOODWILL OCH KASSAGENERERANDE ENHETER

En kassagenererande enhet definieras som ”den minsta identifierbara grupp av tillgångar som vid en fortlöpande användning ger upphov till inbetalningar som i allt väsentligt är oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar.” (IAS 36, punkt 6)

Från och med förvärvstidpunkten ska goodwill vara fördelad på var och en av de ovan nämnda kassagenererande enheter vilka väntas bli gynnade av de synergieffekter förvärvet gett. Denna fördelning sker oberoende av den fördelning av tillgångar och skulder som skett till de olika enheterna. Goodwills fördelning på enheter ska dels motsvara den lägsta nivå i företaget vilken goodwill kan övervakas i den interna styrningen.¹² (IAS 36, punkt 80)

5.7 SENARE VÄRDERING AV GOODWILL

Efter det första redovisningstillfället ska goodwill beräknas som anskaffningsvärdet minus eventuella ackumulerade nedskrivningar. (IFRS 3, punkt 54) Behovet av nedskrivning av goodwill samt övriga tillgångar identifieras med hjälp av en så kallad nedskrivningsprövning eller impairment test, vilken måste genom föras minst en gång per år. Därutöver ska ett företag varje balansdag bedöma om det föreligger indikation på att en tillgångs värde minskat.

Om så är fallet ska företaget även då fastställa tillgångens återvinningsvärde. (IAS 36, punkt 6, 9, 10)

Nedskrivningsbehov definieras som det belopp med vilket en tillgångs eller en kassagenererande enhets redovisade värde överstiger dess återvinningsvärde. En tillgångs eller en kassagenererande enhets återvinningsvärde definieras som det högre av dess verkliga värde minus försäljningskostnader och dess nyttjandevärde. (Ibid.)

5.7.1 Kassagenererande enheter

Om det är något som tyder på att en tillgångs värde minskat ska alltså tillgångens återvinningsvärde fastställas. (IAS 36, punkt 66) Är detta omöjligt skall då istället återvinningsvärdet för tillgångens kassagenererande enhet beräknas(IAS 36, punkt 66)

12 Gruppen eller enheten får inte vara större än segment får vara i enlighet med IAS 14 segmentrapportering.

(IAS 36, punkt 80)

5.7.2 Faktorer att ta ställning till vid nedskrivningsbehov

När ska man då ta ställning till om nedskrivningsbehov föreligger? Indikatorerna för

nedskrivningsbehov kan delas in i två grupper. .

Externa informationskällor

• Marknadsvärdet har minskat av andra orsaker än tillgångens ålder eller normala användning.

• Betydande förändringar med negativa effekter har inträffat eller förväntas inträffa för tillgångens avsedda marknad.

• Marknadsräntorna eller marknadens avkastningskrav har ändrats och påverkat diskonteringsfaktorn.

• Företagets redovisade eget kapital överstiger börsvärdet.

Interna informationskällor

• Det finns belägg för att tillgången är föråldrad eller skadad.

• Förändringar har ägt rum som påverkar företagets möjlighet att använda tillgången.

• Interna rapporteringen tyder på att avkastningen från tillgången är lägre än man tidigare antagit.(IAS 36, punkt 12)

Dessutom måste även företaget pröva nedskrivningsbehov om man kan identifiera andra faktorer vilka indikerar att tillgången minskat i värde. (IAS 36, punkt 13)

5.7.3 Nedskrivning av kassagenererande enheter . Om man vid en nedskrivningsprövning kommit fram till att enhetens värde ska skrivas ned, så ska man först minska den goodwill vilken hänförts till enheten av tillgångar. Därefter värdet på de tillgångar som enheten består av minskas, då proportionellt efter tillgångarnas redovisade värde. (punkt 104 i IAS 36)

Om det inte är praktiskt genomförbart att fastställa de olika tillgångarnas återvinningsvärde så ska en schablonmässig fördelning av nedskrivningen ske mellan tillgångarna. Dock gäller detta ej goodwill. (IAS 36 punkt 106) .

6. KRITIK

6.1 KRITIK MOT DEN NYA STANDARDENS INNEHÅLL AVSEENDE GOODWILL Värdering av goodwill och immateriella tillgångar

Liksom framkommit i kapitel 5 syftar de nu gällande redovisningsreglerna till att säkerställa att goodwill aktiveras på ett rättvisande sätt. Även om IFRS/IAS utförligt beskriver hur detta skall gå till i teorin är det praktiska genomförandet av reglerna desto svårare. Det förekommer bland annat osäkerhet kring hur nedskrivningstesten skall genomföras och vilka modeller man skall använda för att värdera goodwillen (Fredén & Nilsson, 2005:33) Malmqvist (2005) berättar att han inte ger mycket för de modeller som förekommer. Dessutom är modellernas validitet diskutabel eftersom de bygger på uppskattningar av diskonteringsränta och framtida kassaflöden, vilket kan vara svåra att värdera (Lindebergs Grant Thornton, 2005). Genom att tillåta att modeller bygger på parametrar som kan varieras ges företags ledningar ett ökat utrymme för att styra nedskrivningar och därmed värdet på goodwill. Förutom avsaknaden av bra modeller och ett ökat inslag av subjektivitet kritiseras också att goodwill nu skall värderas till verkligt värde som om det gick att sälja. Detta värde blir osäkert eftersom det inte existerar någon egentlig marknad för goodwill. (Massoud et al, 2003) Denna subjektivitet kan komma att innebära att företag skriver ned goodwill i samband med dåliga resultat och vid byte av VD (Malmqvist, 2005).

Värderingen av immateriella tillgångar och goodwill till verkligt värde har en central plats i IASBs regelverk, men beskrivningarna av hur tillgångarna skall värderas har kritiserats för att inte vara tillräckligt detaljerade, och därmed möjliggörs även här ett större inslag av subjektivitet vid värderingen. (Kennedy, 2005) Denna åsikt bekräftades av intervjuer gjorda med revisorsfirmor och fyra större, svenska bolag där det framkom att företagen upplevde det som ett problem hur de skulle skilja goodwill från övriga immateriella tillgångar. Resultatet av de val man gjorde resulterade i en subjektiv bedömning av tillgångarnas värde. (Karlsson, Ranneberg, 2005:35) Bristerna inom detta område anses vara så allvarliga att en debatt rörande vart de nya redovisningsreglerna är på väg efterlysts (Nilsson, 2005).

Jansson (2004) sammanfattar att företag slipper problemet med att uppskatta goodwills ekonomiska livslängd med de nya reglerna, men istället får lägga mer tid på att fastställa det verkliga värdet och motivera det, något som kan komma att kräva experthjälp.

Förändrade redovisningsrutiner

Företag använder sig i olika grad av olika rapporteringsrutiner och datasystem för att redovisa sin löpande verksamhet. Redan innan IFRS/IAS införts i Sverige befarades att implementeringen skulle innebära att företag skulle vara tvungna att lägga stora resurser på att anpassa dessa rutiner och system till de nya reglerna (Jansson, 2004). Denna slutsats bekräftades av en närmare undersökning av hur LKAB, Boliden, Vattenfall och SSAB upplevt införandet av IFRS 3. Resultatet visade att implementeringen medfört att företagen varit tvungna att avsätta både tid och pengar för att utbilda sin personal i de nya reglerna, ofta med hjälp av inhyrda konsulter eller revisorer. Enligt representanter från revisionsbyråerna Ernst & Young och KPMG som också ingick i samma undersökning har utbildningen i de fall den skräddarsytts bidragit till att kostnaderna ökat. (Karlsson, Ranneberg, 2005:29)

Svårt att utläsa finansiell information

Den debatt som förekommit i tidningarna kring redovisningen av goodwill har drivits ur den enskilde placerarens perspektiv. Med det nya sättet att redovisa goodwill har företagens resultat förbättrats då många företag har skrivit ned mindre värden än vad som förut skrivits av. (Malmqvist, 2005) Den verkliga orsaken till resultatökningen kan vara svår att uppfatta om man inte är insatt i de nya reglerna (SvD, 2005).

6.2 KRITIK MOT IASBS SÄTT ATT ARBETA FRAM OCH IMPLEMENTERA NYA STANDARDER

Genom att studera införandet av IFRS 3, IAS 36 och 38 och vad det fått för konsekvenser för företagens redovisning, har även kritik rörande annat än själva standardens innehåll identifierats. Denna kritik vänder sig framförallt mot det sätt som IASB valt att utarbeta nya standarder på. I samband med att IASB publicerade förslag på ändringar i den nuvarande IFRS 3 framkom kritik mot IASB. IASB har bland annat kritiserats för att inte ha motiverat sina ändringsförslag ordentligt, och framförallt inte utvärderat de potentiella konsekvenserna av ändringarna. Redovisningsrådet anser att det saknas en ordentlig tidsplan för de delprojekt som arbetet med IFRS 3 innefattar, och kritiserar även att IASBs förslag på ändringar på IFRS 3 bygger på utredningar vars resultat ännu inte är kända. Bland annat har IASB inte fullständigt utrett om det finns bra alternativ till förvärvsmetoden, och hur värderingen av verkligt värde som utgör en central del av standarden skall utföras. Redovisningsrådet menar också att de föreslagna ändringarna i vissa fall leder till att reglerna divergerar i förhållande till US GAAP. IASBs arbetssätt kan på detta sätt leda till onödigt arbete för dem som följer