Den vanligaste orsaken till förskrivning av FaR angavs vara “allmänt hälsofrämjande aktivitet” vilket överraskade oss och skapar frågeställningar inför framtida forskning
där vi ser anledning att studera fenomenet om, hur och varför primärvården förskriver FaR samt undersöka vilka bakomliggande faktorer som gör att det föreskrivs och varför i så pass låg grad. Detta då receptordination i allmänhet anges som förhållandevis vanligt i arbetet, men det blir även viktigt att undersöka i vilka situationer personal anser “allmänt hälsofrämjande aktiviteter” som nödvändiga samt vilka typer av aktiviteter dessa kan innebära. Vi ser även anledning till att undersöka vilka specialister primärvården remitterar livsstilsfrågor överlag till, samt i vilka specifika situationer patienten remitteras vidare. En annan fråga för vidare bearbetning av hälsofrämjande primärvård är kravet Vuori (2013) ställer vad gäller praktiska fysiska aktiviteters tillgänglighet inom primärvårdens repertoar, där praktiska aktiviteter skulle fungera som tillägg till konsultation. Praktisk vägledning i fysiska aktiviteter ser vi som en vinst i processen att befästa hållbar fysisk aktivitet, liksom kontinuerlig uppföljning vad gäller att befästa hållbara levnadsvanor i allmänhet.
Slutsats
Arbetsledare har en medvetenhet kring det hälsofrämjande uppdraget och en vilja att implementera och utveckla det arbetet, det finns en ambition att arbeta befolkningsinriktat för en jämlik hälsa för alla och en tro på att primärvårdens roll kommer att vara viktigare i framtiden för främjandet av hälsan hos individer och grupper i befolkningen.
Medarbetarna arbetar med samtliga delar av hälsa, där fysisk, psykisk och social hälsa är vanligaste bitar. Motivation via samtal samt utredning via samtal anges som primära arbetsmetoder inom samtliga delar av hälsa. Även receptordination och remittering till specialist anges som vanliga arbetssätt.
Arbetsledarna uttrycker ett tydligt behov av resurser i form av kompetens, ekonomisk ersättning, ökad samverkan och fler aktiviteter i samhället. De uttrycker även ett behov av att begränsa uppdraget då det upplevs att det inte går att greppa över alla områden samtidigt på ett tillfredsställande sätt. Det uppkommer även en efterfrågan om ytterligare arbete med hälsoundersökningar och då avseende fler målgrupper än endast 30-, 40-, 50-, 60-åringar. Vidare anger samtliga arbetsledare att det saknas särskilt utbildad personal som arbetar övergripande med hälsopromotion. I likhet med arbetsledarna uttrycker medarbetarna ett tydligt behov av resurser, kompetens och samverkan för ett ökat hälsopromotivt arbete. Även tid och uppföljning anges som specifika behov. De flest angivna orden är “resurser” och “tid” avseende att utveckla det hälsopromotiva arbetet.
Vår slutsats är att en ökad samverkan med hälsopromotiv specialisering skulle generera vinster inte minst för patienten men även för medarbetare inom primärvården med preventiv huvudinriktning, och detta utan att behöva kompromissa med personalens tid eller kompetens. Primärvårdens uppdrag kräver en fullvärdig implementation av hälsopromotivt arbete, vilket behöver betraktas som en betydelsefull utmaning väl värd att reflektera över, med hänsyn till den bredd uppdragets sammantagna karaktär förväntas fånga upp i dagsläget. Promotivt hälsoarbete fokuserar på det salutogena förhållningssättet där syftet är att främja hälsa och stärka fungerande faktorer, medan det preventiva vårdarbetet handlar om att vårda patienter och förebygga sjukdom, och därför också kräver specialisering inom det patogena området. Genom samverkan mellan yrkesgrupper öppnas möjligheten upp att bemöta och vårda patienten genom bägge förhållningssätt, i intim relation till WHO’s (1986) deklaration. Det möjliggör helt enkelt arbetet både med att vårda och behandla patientens specifika symtom och samtidigt främja patientens helhetshälsa. Detta skulle bistå patienten en bredare holistisk hälsovård levererad genom en arena som är tillgänglig för alla oavsett socioekonomisk status.
Respondenternas angivna behov av specialiserade resurser belyser att
hälsovägledare som yrkeskår med hälsopromotion som huvudområde och specialkompetens finns efterfrågad inom primärvårdens arena. Om hälsovägledaren med sin kompetens i holistisk hälsa och vägledning fick ta plats i samverkan inom primärvården skulle belastningen på primärvårdens befintliga personal kunna minskas, samt frisätta mer tid för vårdpersonal att arbeta inom ramen av sitt arbetsområde. Hälsovägledarens bidrag till att öka arbetet med att främja individers och gruppers hälsa inom primärvårdens repertoar, men även hälso - och sjukvården i sin helhet, skulle kunna innebära ett tidigt och i längden mer hållbart ingripande i den enskilda individens livssituation.
Referenser
Antonovsky, A. (1987). Unraveling the mystery of health. San Fransisco: Jossey-Bass.
Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. (2. utg.). Stockholm: Natur och kultur. Bennett, C., Perry, J., & Lawrence, Z. (2009). Promoting health in primary care.
Nursing Standard, 23(47), 48-56.
Cecchini, M., Sassi, F., Lauer, J. A., Lee, Y. Y., Guajardo-Barron, V., & Chisholm, D. (2010). Tackling of unhealthy diets, physical inactivity, and obesity: health effects and cost-effectiveness. Lancet (London, England), 376(9754), 1775-1784.
doi:10.1016/S0140-6736(10)61514-0
Delany, C., Fryer, C., & van Kessel, G. (2015). An ethical approach to health promotion in physiotherapy practice. Health Promotion Journal of Australia, 26(3), 255-262. doi: http://dx.doi.org/10.1071/HE15052
Ejlertsson, G. (2014). Enkäter i praktiken - en handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Hansson, A. (2004). Hälsopromotion i arbetslivet. Lund: Studentlitteratur
.
Huijg, J., Gebhardt, W., Verheijden, M., Zouwe, N., Vries, J., Middelkoop, B., & Crone, M. (2015). Factors Influencing Primary Health Care Professionals' Physical Activity Promotion Behaviors: A Systematic Review. International Journal OfBehavioral Medicine, 22(1), 32-50. doi:10.1007/s12529-014-9398-2
Hörnsten, Å., Lindahl, K., Persson, K., & Edvardsson, K. (2014). Strategies in health-promoting dialogues - primary healthcare nurses' perspectives - a qualitative study. Scandinavian Journal Of Caring Sciences, 28(2), 235-244.
doi:10.1111/scs.12045
Jacobsen, E., Rasmussen, S., Christensen, M., Engberg, M., & Lauritzen, T. (2005). Perspectives on lifestyle intervention: the views of general practitioners who have taken part in a health promotion study. Scandinavian Journal Of Public Health, 33(1), 4-10.
Judd, J., & Keleher, H. (2013). Building health promotion capacity in a primary health care workforce in the Northern Territory: some lessons from practice. Health
Promotion Journal Of Australia, 24(3), 163-169.
Knoer, S. J. (2017). Population Health Management: Improving the Community to Heal the Patient. American Journal Of Health-System Pharmacy, 74(2), 30-32. Kostenius, C. (2013). Hälsofrämjande möten och samtal i primärvården. Bökberg, C. (red.), (2013). Omvårdnad i primärvården. (s.81-97). Lund: Studentlitteratur.
Kostenius, C. & Lindqvist, A-K. (2006). Hälsovägledning. Från tanke till ord och
handling. Lund: Studentlitteratur.
Kristenson, M. (2009). The social medicine specialist - an important actor in the development of a health-oriented health service / Den socialmedicinska specialisten - en viktig aktör i utvecklingen av en hälsoorienterad hälso- och sjukvård.
Socialmedicinsk Tidskrift, (5), 424-431. Hämtad från:
http://socialmedicinsktidskrift.se/index.php/smt/article/view/75
Kristenson, M. (2011). Hur kan hälso- och sjukvårdens insatser utvecklas för att minska sociala skillnader i hälsa? Socialmedicinsk tidskrift, 88 (4), 344-351. Hämtad från:
https://www.researchgate.net/publication/277196760_Hur_kan_halso-_och_sjukvard ens_insatser_utvecklas_for_att_minska_sociala_skillnader_i_halsa
Luquis, R. R., & Paz, H. L. (2015). Attitudes About and Practices of Health Promotion and Prevention Among Primary Care Providers. Health Promotion Practice, 16(5), 745-755. doi:10.1177/1524839914561516
Maijala, V., Tossavainen, K., & Turunen, H. (2016). Health promotion practices delivered by primary health care nurses: Elements for success in Finland. Applied
Nursing Research, 30, 45–51.
doi: http://dx.doi.org.proxy.lib.ltu.se/10.1016/j.apnr.2015.11.002
Marmot, M. (2004) The status syndrome - How social standing affect our health and
Martínez, C., Bacigalupe, G., Cortada, J. M., Grandes, G., Sanchez, A., Pombo, H., & Bully, P. (2017). The implementation of health promotion in primary and community care: a qualitative analysis of the 'Prescribe Vida Saludable' strategy.
BMC Family Practice, 181-13. doi:10.1186/s12875-017-0584-6
Miller, W.R., & Rollnick, S. (2013). Motiverande samtal - att hjälpa människor till
förändring. Stockholm: Natur & Kultur.
Moreno-Peral, P., Conejo-Cerón, S., Fernández, A., Berenguera, A.,
Martínez-Andrés, M., Pons-Vigués, M., & ... Rubio-Valera, M. (2015). Primary Care Patients’ Perspectives of Barriers and Enablers of Primary Prevention and Health Promotion—A Meta-Ethnographic Synthesis. Plos ONE, 10(5), 1-21.
doi:10.1371/journal.pone.0125004
Nygren Zotterman, A. (2016). Encounters in primary health care from the
perspectives of people with long-term illness, their close relatives and district nurses
(Doctoral thesis, Luleå University of Technology, Department of Health Science, Division of Nursing). Luleå: Luleå University of Technology, Graphic Production. Tillgänglig:
http://ltu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1054856/FULLTEXT01.pdf
Region Norrbotten. (2007). Folkhälsopolitisk strategi för Norrbotten - att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Hämtad 2017-03-11 från:
http://www.norrbotten.se/publika/lg/utv/Folkh%C3%A4lsocentrum/Folkh%C3%A4lsop olitiska%20strategin/folkh%C3%A4lsopolitisk_strategi_070509.pdf
Sanchez, A., Grandes, G., Cortada, J. M., Pombo, H., Martinez, C., Corrales, M. H., & ... Gorostiza, E. (2017). Feasibility of an implementation strategy for the integration of health promotion in routine primary care: a quantitative process evaluation. BMC
Family Practice, 181-14. doi:10.1186/s12875-017-0585-5
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2017). SBU:S ordlista. Hämtad 2017-05-15 från: http://www.sbu.se/sv/var-metod/sbu-ordlista/
Statens folkhälsoinstitut. (2010). Hälsofrämjande hälso- och sjukvård.
Kunskapsunderlag för folkhälsopolitisk rapport. Östersund. Hämtad 2017-03-07 från:
0halso-%20och-sjukvard-Kunskapsunderlag-for-FHPR-2010.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2011). Ekonomiska beräkningar och bedömningar.
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens
Folkhälsoinstitut. Hämtad 2017-03-07 från:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/11893/R2011-20-Ekonomiska-berak ningar-o-bedomningar-Kunskapsunderlag-Folkhalsopolitisk-rapport-2010.pdf
Starfield, B., Shi, L., & Macinko, J. (2005). Contribution of Primary Care to Health Systems and Health. The Milbank Quarterly, (3). 457.
Sörensen, S., & Olsson, H. (2011). Forskningsprocessen. Stockholm: Liber. Trost, J. (2007). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet. (2013). Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Tillgänglig: http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
Vuori, I. M. (2013). Role of Primary Health Care in Physical Activity Promotion. / Die Rolle der medizinischen Grundversorgung in der Förderung körperlicher Aktivität.
Deutsche Zeitschrift Für Sportmedizin, 64(6), 176-182.
Weinehall, L., Johansson, H., Sorensen, J., Jerdén, L., May, J., & Jenkins, P. (2014). Counseling on lifestyle habits in the United States and Sweden: a report comparing primary care health professionals' perspectives on lifestyle counseling in terms of scope, importance and competence. BMC Family Practice, 15(1), 1-17. doi:10. 1186/1471-2296-15-83
Wood, R., Fortune, T., & Mckinstry, C. (2013). Perspectives of occupational therapists working in primary health promotion. Australian Occupational Therapy
Journal, 60(3),161-170. doi:10.1111/1440-1630.12031
World Health Organization. (1986). Ottawa charter for health promotion: An
international Conference on Health Promotion, the move towards a new public health.. Hämtad 2017-03-17 från:
http://www.who.int/healthpromotion/conferences/previous/ottawa/en/index3.html World Health Organization. (1998). Health promotion Glossary. Geneva: World health organisation.
Österlind, J., Eriksson, M., Östenson, C., & Eliasson, M. (2010). The Swedish Björknäs study: fewer physician visits in primary health care. A randomized study of intensive lifestyle intervention / Björknässtudien: Färre läkarbesök i primärvården. Randomiserad studie av intensiv livsstilsintervention. Läkartidningen, 15, 976.