Framtida forskning

Textpassagerna där de sociala bedömningarna skrivs fram är innehållsmässigt ytliga, och de kan inte på ett tillfredsställande sätt härledas till Bubers teori om hur människans sanna jag förverkligas genom att hon relaterar till någon annan som ett jämbördigt subjekt. Texterna speglar istället den relationsform där jaget relaterar till andra som ett objekt, ett Det. Visserligen menar Buber att den vanligaste relationen faktiskt är en sådan Jag-Det- relation, och att denna skänker nödvändig stabilitet i tillvaron. Å ena sidan är texterna i de skriftliga omdömena kanske egentligen inte mer än så – ett slags stabilitet i form av terminsvisa återkommande texter till eleverna, år efter år. Att försöka ge dem en relationell betydelse och innebörd genom en textanalys av deras interpersonella struktur har då ingen mening. Å andra sidan motiveras en analys av skriftliga omdömen med det stora utrymme de skriftliga omdömena får i skolans verksamhet – deras utbredning och aktualitet gör dem intressanta att granska, och att anlägga ett relationellt perspektiv på ämnet är bara en möjlighet av flera.

Det har under textanalysen framkommit en del resultat som jag bedömer som fullt användbara för framtida problemställningar i ämnet. Dessa resultat diskuteras inte i arbetet och har heller inte presenterats i resultatdelen. Anledningen är att andra perspektiv än det relationella i dessa fall troligen vore mer fruktbara vid en analys.

Ett exempel på resultat som skulle kunna problematiseras med andra teoretiska utgångspunkter än de som presenterats här, är den del av analysen som koncentreras kring symmetrin i relationen mellan text och mottagare. Det finns ett inslag av maktutövning i vissa av texterna som jag bedömer som intressant att undersöka närmre. Denna maktutövning är vanligtvis mycket vänligt formulerad och möjlig att undersöka ur ett makt- och styrningsperspektiv där målet är ett subjekt som reglerar sig själv (genom till exempel skolans skriftliga omdömen) istället för att som i detta arbete koncentrera sig på hur subjektet relaterar till andra.

36

7.4 Arbetets yrkesrelevans

Genom att undersöka autentiska skriftliga omdömen utifrån ett bestämt teoretiskt perspektiv skulle detta arbete, trots låg generaliserbarhet med anledning av ett begränsat urval med texter, kunna fungera som diskussionsmaterial angående skriftliga bedömningars lärofrämjande potential. Med utgångspunkt i de resultat som pekar på att många av texterna förefaller ha relationella intentioner, kan deras pedagogiska funktion problematiseras. Är värdeord och smileys bra verktyg vid bedömningar? Eller finns det andra sätt att förmedla en vänlig ton i omdömet så att texten inte framstår som naiv och oprofessionell? Med anledning av det stora utrymme som skriftliga omdömena får i skolan i kombination med det underbetyg åt deras pedagogiska funktion som framkommit i Skolverkets utvärdering från år 2009, blir det troligtvis mer av både fortbildning och diskussioner ute i lärarlagen på skolorna i framtiden. Det relationella perspektivet med sin bärande idé om betydelsen av genuina möten skulle då kunna presenteras som ett alternativt, pedagogiskt förhållningssätt till hur man ser på de skriftliga bedömningarna vid sidan av de mer kända utbildningstraditionerna om en kunskapseffektiv eller en socialt orienterad skola. Därigenom skulle arbetet bidra till den mer aktionsinriktade del av den relationella pedagogiken som refererar till en ”rörelse”, ett litet men växande synsätt på hur utbildning ska genomföras för att lärande bäst ska kunna ske (se Aspelin & Persson 2011:11).

Att betrakta detta arbete som ett slags brukstext för yrkesverksamma, kan jämföras med vad Aspelin och Persson skriver om relationell pedagogik: den är ingen teoretisk konstruktion utan användbar praxis, det är ”verkliga händelser som är själva grunden i relationell pedagogik” (Aspelin & Persson 2011:9).

7.4.1 Pedagogiskt förhållningssätt

Med ett relationellt perspektiv på hur texten i ett skriftligt omdöme bör utformas, så består textens ”ansvar” i att utifrån elevens behov och perspektiv kommunicera på ett sätt som gör situationen (eller som här: mötet med texten) produktiv och gynnar läroprocessen. En

37

distinktion mellan lärarens ansvar och möjligheter kan med fördel göras; det är inte texten (läraren) som ansvarar för att mötet med eleven ska bli fruktbart.

Det väsentliga inslaget i ett genuint och äkta möte kan inte planeras in eller framkallas på beställning, det ”glimtar” i bästa fall till och bidrar till en fördjupad relation och förståelse mellan deltagarna. Jag menar att med genomarbetade texter i skriftliga omdömen är det möjligt att medvetet verka för att dessa situationer ska kunna uppstå (jfr Aspelin & Persson 2011:113f). Men hur ser den ideala texten i ett skriftligt omdöme ut? Det är inte arbetets syfte att formulera ett ”facit” för hur texter i skriftliga omdömen ska skrivas. Instruktioner, mallar och förslag på formuleringar finns att tillgå i det stödmaterial och annan utgivning i ämnet som tidigare nämnts (se Hult & Olofsson 2011, Jönsson 2009, Körling 2009 samt Skolverket 2008). Vad ett relationellt perspektiv på ämnet kan bidra med i frågan om utformandet av pedagogiskt funktionella texter i skriftliga omdömen, är istället ett pedagogiskt förhållningssätt till hur texterna kan skrivas, snarare än en handbok med instruktioner. Detta ”förhållningssätt” till de skriftliga omdömena skulle kunna beskrivas som ett förordande av textens växelverkan mellan ett individuellt eller ett

personligt sätt att relatera till eleven. Det är utifrån Bubers tankar om människans

tvåfaldiga hållning som denna växelverkan ska förstås – och placeras in i sin rätta kontext, skolan (jfr. Aspelin & Persson 2011:129).

Det skulle, som tidigare påpekats, vara omöjligt att ständigt vara och verka i genuina möten. Ett visst mått av ett individuellt, objektifierat förhållningssätt i texterna är därför nödvändigt. All information kan inte – och ska inte heller – bidra till de ”glimtar” som skapar dessa genuina möten. Ett alltigenom autentiskt och relaterande skriftligt omdöme skulle sannolikt vara mycket svårt att skriva, för att inte säga omöjligt. Däremot menar jag, liksom Aspelin och Persson, att en växelverkan mellan de båda förhållningssätten är ett realistiskt mål att sträva mot för en yrkesverksam lärare - även om de senare hänvisar till möten mellan riktiga personer medan jag refererar till ett möte mellan text och mottagare (se 2011:129).

Ett individuellt förhållningssätt gentemot eleven i en text, hindrar alltså inte att texten emellanåt försöker ”växla” över till ett mer personligt uttryck. Mitt förslag på hur detta ska lyckas är att texterna i första hand ska fokusera på den pågående arbetsprocessen i ämnet istället för att betona elevernas allmänna sociala färdigheter och förmågor. Med anledning

38

av värdeordens goda förmåga att knyta an och därmed göra intryck på mottagaren, kan man visserligen använda sig av dessa i sammanhanget – men då inte för att bedöma elevernas personlighet och karaktär, utan istället deras kunskapsutveckling i förhållande till de mål som skolan ställer upp i olika ämnen. Att påpeka att skriftliga bedömningar bör fokusera på elevers kunskapsutveckling och inte deras sociala förmåga är inget nytt, och har uppmärksammats i det stödmaterial som tidigare nämnts (se till exempel Jönsson 2009).

Vad som tillförs med ett relationellt perspektiv på ämnet är den tydliga avgränsningen mot en socialt orienterad skola, eller som här, ”de socialt orienterade skriftliga omdömena”, det vill säga de texter som i undersökningens resultat kategoriserats som influerade av en socialt orienterad skola. Det är rimligt att tänka sig att med tanke på den ambivalens hos lärarna vad det gäller utformningen av skriftliga omdömena som framkom genom Skolverkets utvärdering, så finns det ett behov av fördjupad kunskap på områden. Här skulle den relationella pedagogiken kunna utgöra ett alternativ till hur man tänker kring de skriftliga omdömenas utformning och pedagogiska funktion (jfr Aspelin & Persson 2011:26 samt Skolverket 2010).

7.5 Avslutande reflektion

Jag har under lärarutbildningens praktik stött på flertalet diskussioner i lärarlag angående de skriftliga omdömenas utformning. Det är min uppfattning att många lärare tror att de gör bäst i att ”blanda lite” från de dominerande utbildningstraditionerna när de utformar de skriftliga omdömena, vilket texterna i undersökningen också visar. I ett och samma omdöme finns det till exempel ofta en textruta med siffror och poäng (kunskapseffektivitet) och sedan lite längre ner en bedömning av, låt säga, elevens humör (social orientering).

Med ett relationellt perspektiv på ämnet skapas ett alternativ till det traditionella sättet att tänka kring utbildning och lärande, ett slags ”tredje väg” i förhållande till den kunskapseffektiva och den socialt orienterade skolan (se Aspelin & Persson 2011:40). Med ett resonemang om hur skriftliga omdömen skulle kunna formuleras så att de blir pedagogiskt funktionella ur ett relationellt perspektiv, bidrar arbetet till att relationell

39

pedagogik också kan förstås som pedagogisk praxis och ett förhållningssätt gentemot eleven.

40

Referenser

Aspelin, Jonas & Persson, Sven (2011). Om relationell pedagogik. Malmö: Gleerups Buber, Martin (1994). Jag och du. 2. uppl. Ludvika: Dualis

Hellspong, Lennart & Ledin, Per (1997). Vägar genom texten: handbok i brukstextanalys. Lund: Studentlitteratur

Hult, Agneta & Olofsson, Anders (red.) (2011). Utvärdering och bedömning i skolan: för

vem och varför? Stockholm: Natur & kultur

Jönsson, Anders (2009). Lärande bedömning. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Körling, Anne-Marie (2009). Vägen till skriftliga omdömen. 1. uppl. Stockholm: Bonnier utbildning

Liedman, Sven-Eric (2011). Hets!: en bok om skolan. Stockholm: Bonnier

Repstad, Pål (1999). Närhet och distans: kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. 3., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Publikationer

Att bedöma eller döma: tio artiklar om bedömning och betygssättning. (2002). Stockholm:

Statens skolverk. Tillgänglig på Internet:

http://www.skolverket.se/publikationer?id=933

(Hämtad 2011-04-29)

Den individuella utvecklingsplanen: med skriftliga omdömen: allmänna råd och

kommentarer. [Ny utg.] (2008). Stockholm: Skolverket

Skriftliga omdömen i grundskolans individuella utvecklingsplaner: en uppföljning och

utvärdering av skolornas arbete ett år efter reformen. (2010). Stockholm: Skolverket

Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2350 (Hämtad 2011- 05-15)

41

Bilaga 1

Den aktuella skolans mall för skriftliga omdömen

Elev: Ämne: År: HT VT

Måluppfyllelse Kommentar:

Positiva och starka sidor Kommentar:

Områden som eleven behöver utveckla Kommentar:

Övrigt Kommentar:

Beskriv vilka mål som vidtagits.