Det framtida samhället

För att uppnå en hållbar plastanvändning utifrån en cirkulär ekonomi behöver en attitydförändring ske till hur individer ser på plast vilket är att plasten har ett värde. För att uppnå en cirkulär ekonomi på basis av ett hållbart förhållningssätt till plast bör avfallshierarkin följas i allra högsta grad och vad gäller plaster som ger upphov till en problematisk avfallshantering bör dessa sättas i relation till nyttan. En av nycklarna till framtidens samhälle ligger i en utveckling av avfallshanteringssystem som är nödvändigt och tillsammans med information om sortering, både för producenter och konsumenter s k kunskapsutveckling eller kunskapsutbyte. Kunskapsutbytet skulle vara gränsöverskridande mellan offentliga och privata verksamheter, forskningsinstitutioner och andra aktörer och frivilliga. Ett informationssamhälle skulle kunna hjälpa till att lära konsumenter bland annat om konceptet End of Waste-kriterier, alltså när ett material är ett avfall. Blomsma, F & Brennan, G (2017) betonar hur viktigt det är med kunskap för våra framtida material: ”After all, it is in understanding and facilitating the collective implementation of any idea, also the CE concept, that the potential lies for shaping our material future”. Genom att till exempel förstå konceptet med End of Waste skulle konsumenten kunna bidra till att minska konsumtionen och användning. Kunskapshöjande faktorer bidrar till att störst klimatnytta uppnås då bland annat konsumenten använder plastprodukter mer effektivt. Effektivisering kan bland annat vara att byta ut mot andra plastsorter som tillexempel återvunnen råvara istället för jungfruligt men även genom att använda rätt plast för rätt ändamål. För att få en så hög grad effektivisering krävs det medvetna konsumenter och producenter längst hela värdekedjan som främjan en hållbar plasthantering och tillsammans med styrmedel kan motverka den ohållbara överkonsumering av plastmaterial

35

i såväl avfallshantering som avfallsförebyggande. Genom medvetna konsumenter kan frågor som hur och varför avfall uppkommer motverkas samtidigt som man kan få förändring i attityder och konsumtionsmönster som också bidrar till att minska avfallsmängden.

Kunskapsutveckling skulle kunna bedrivas på basis av styrmedel och utökat producentansvar (SOU 2018:84, 2018).

Den hållbara plasthanteringen står i enlighet inte bara med många av Agenda 2030 hållbarhetsmål så som hållbar konsumtion och produktion och bekämpa klimatförändringarna utan flera av de svenska miljökvalitetsmålen. En tydlighet kring hur producenter och konsumenter ska ställa sig till plasthantering är vital för att nå de svenska klimatmålen och tydliga ”plastmål” saknas idag. Detta visar även på den låga andel återvinning som sker i hushållen och grundorsaken enligt studier visar på att det är osäkerhet kring återvinning och att Sverige är i behov kunskap (SOU 2018:84, 2018).

Ellen MacArthur Foundation (2015) betonar att för producenter är det redan vid framtagning av en produkt att tänka på hur avfallshanteringen skall hanteras och att främja en innovativ design. Det krävs innovativa beslut som rör huruvida en produkt kommer att kunna materialåtervinnas eller ej och att valet av material ska styra mot att kunna återanvändas och återvinnas. Andra faktorer som berör design är bland annat mängden plast och antalet olika plastsorter som bör minimeras för en underlätta återanvändning och återvinning något som Professor Stahel också nämner i sin intervju: ”Recycling mixed materials leads to secondary resources at the lowest quality level, be it metals or plastics” (Europeiska Kommissionen 2014).

Utredningen om hållbara plastmaterial (2018) uttrycker att konsumenter har viss påverkan på produkter bland annat utseende och form och som ett led i kunskapsutvecklingen bör konsumenter tillgodoses med tillräcklig information för att fatta välargumenterade beslut i frågor så rör just dessa frågor om design och innehåll. Ett exempel på detta tar (SOU 2018:84, 2018) upp där färskpressad juice som idag säljs i större utsträckning i plastflaskor istället för kartong. Denna typ av produktion motiveras med att konsumenten skall kunna se innehållet och understryka produktens kvalitet, i detta fall juicens fina färg.

Enligt Plastics Europe (2017) används idag vid plasttillverkningen i Europa mellan 4-6% av oljan och är en siffra som förväntas öka i takt med hur individer konsumerar plast. Den petrokemiska framställningen av plast ger en koldioxidökning till atmosfären och har en oroande och påtaglig verkan på miljö och klimat (SOU 2018:84, 2018). Ett förbättrat förhållningssätt till plasten bidrar till minskad koldioxidutsläpp och uppfyllda klimatmål.

Plaster som är tillverkade på biobaserade råvaror bidrar till en hållbar bioekonomi och anses vara ett bättre miljöval i jämförelse med den fossila råvaran. Detta för att den biobaserade råvaran bidrar till nettoutsläpp av koldioxid (Jakubowicz et al. 2016, s. 27). Däremot behöver bioplastens nytta sättas i relation till markutnyttjande och livsmedelskonkurrerande råvaror som till exempel stärkelse och kan även användas för framställning av biobränslen. Beaktning bör också tas till användandet av bekämpningsmedel och utnyttjandet av naturresurser så som vatten samtidigt som man se över påverkan som ges på den biologiska mångfalden (SOU 2018:84, 2018).

Kunskapshöjande åtgärder inom företag behövs för utvecklingen av mer hållbara plaster framför allt för att byta ut fossil råvara mot återvunnen fossil råvara och biobaserade råvaror.

Detta visar även på hur central forskningen och innovation är inom området och att det krävs kraftansträngning för att fortsätta utvecklingen något som man kan se ur resultaten från Jakubowicz et al. (2016). Från FN-förbundet UNA Sweden (2019) kan man ta del av de globala målen med Agenda 2030 som bland annat lyfter åtgärder kring hållbar innovation något som

36

behöver främjas för företag och andra aktörer och som samtidigt är konkurrenskraftiga . Ett gränsöverskridande samarbete mellan olika aktörer och ett tätare samarbete längst värdekedjan är något som talar starkt för en hållbar utveckling med cirkulära kedjor. Petrokemiska företag som har ett tätare samarbete med avfallshanterande aktörer talar för att tillverka produkter med mer hållbar design. Även ett samarbete med forskningsinstitutioner som kan bistå med framtagning av nya plastprodukter. Detta är bara några exempel på de olika samarbeten som kan vara gränsöverskridande där myndigheter samordnar mellan aktörer (SOU 2018:84, 2018).

Det är inte bara de petrokemiska företagen vars åtgärder kan bidra till en bättre hållbar plasthantering. Ett annat exempel är upphandlingskrav för offentliga sektorn och för att stödja upphandlingskrav bör det finns upphandlingsverktyg som syftar till en hållbar plastupphandling (Jakten på plasten 2020).

Om 20 år förväntas den globala plastproduktionen ha fördubblats från 360 miljoner ton 2019 enligt SOU (2018:84 2018). Genom att minimera användandet av plastprodukter i såväl hushållet som i verksamheter och att ersätta fossilt baserade plastprodukter mot förnybara och återvunna kan man bidra till en större klimatnytta och minska utsläppen av koldioxid. Det framtida samhället är ett samhälle som arbetar avfallsförebyggande och åtgärder för att minska uppkomsten av plastmaterial i strömmarna är att öka kvalitén i produkten. Detta skulle inte minst bidra till att få längre livscykler utan också fler genom återanvändning. Produktdesign kan också bidra till att gå från ett engångssamhälle till ett flergångssamhälle i syfte att förlänga livslängden. Detta är möjligt genom bland annat incitament för att reparera produkter. Initiativ från frivilliga och styrmedel är en fördel för att gå mot mer flergångsprodukter (SOU 2018:84, 2018). Som ett led i Europa kommissionen väg mot en cirkulär ekonomi har vissa typer av engångsplastprodukter i Europa förbjudits och något liknande skulle kunna tala för att gå mot flergångsprodukter (Miljödepartementet 2020).

Införande av styrmedel skulle ge incitament till att bland annat kunna öka andelen återvunnen plast och nå olika miljömål samtidigt som den skulle bidra till att minska andelen jungfrulig.

Olika typer av styrmedel skulle vara bidrag, skatteavdrag och ekonomiska styrmedel. Ett införande av styrmedel skulle bland annat kunna leda till investeringar för omställning och främja små och medelstora företag som annars inte har den ekonomiska förutsättningen att ställa om sin produktion till återvunnen plastproduktion. Att tappa små och medelstora företag på vägen mot en cirkulär ekonomi skulle vara att ett tillbakadragande, och skulle kanske dessutom i längden bli dyrare att vidta åtgärder senare. Styrmedel i form av information är bland annat utbildning, upplysning och miljömärkning som alla är drivande medel mot en cirkulär ekonomi. Miljömärkning skulle kunna vara som stöd vid val av produkter för konsumenter och privata och offentliga verksamheter. Genom miljömärkning sätts köparen inför valsituationer som skulle kunna betraktas som en form av nudging (SOU 2018:84, 2018). Märkning leder till identifiering av plastmaterialet man kan på det sättet driva konsumenten att välja rätt produkt samtidigt som konsumenten intygas om produkten kvalitet (Jakubowicz et al. 2016, s. 46). Ett tidigt skede av styrmedel skulle leda till en mindre bekostnad på miljön i slutändan och där ett ekonomiskt styrmedel skulle främja användningen av återvunnen plast och på så sätt skapa en efterfrågan på den återvunna plastråvaran. Som ett exempel på ett ekonomiskt styrmedel är ett certifikatsystem för återvinning där införande, utöver främjandet av återvunnen plast, även skulle skapa konkurrens genom handel av certifikat eller skatter (SOU 2018:84, 2018).

Professor Stahel säger i intervjun Reuse is the key to the circular economy (Europeiska Kommissionen 2014): “A sustainable taxation system of not taxing renewable resources including human labour, but taxing non-renewable resources instead, would lead to a broad shift towards a regional circular economy”. Han menar att ett ekonomiskt styrmedel som skatt skulle vara mer effektivt mot en cirkulär ekonomi och plasthantering om skatter skulle sättas

37

på icke förnybara tillverkare framför förnybara. Genom en certifiering kan plastmaterialet säkerställas med de krav som ställs och fungerar därför som en märkning vilket också skulle stärka stödet mot konsumenter vid val av produkter och skulle bidra med att kunna vara ett ytterligare hjälpmedel för att styra kunden mot att välja rätt produkt (Jakubowicz et al. 2016, s.

41).

Producentansvar är en förutsättning i utvecklingen mot en långsiktig hållbar utveckling och ett utökat ansvar för producenter ger bättre förutsättningar för materialåtervinning och maximering av materialets ekonomiska värde. Ett utökat producentansvar i form av styrmedel skulle dels kunna vara information där producenten är skyldig att informera konsumenten hur produkten skall samlas in och återvinnas. Ett annat exempel kan vara administrativa i form av lagstiftning som till exempel designkrav. Ett utökat producentansvar skulle kunna användas för att öka insamling (SOU 2018:84, 2018).

Inköp till verksamheter så som kontors- och städmaterial kan med dialog av leverantörer öka utbudet av material med förnybar råvara eller med återvunnen plast. Genom stöd i upphandlingar kan man hitta plaster som uppfyller krav för en cirkulär och hållbar plastanvändning, minska användningen av arbetsmaterial som är av fossil plast och förebygga avfall. Genom konsultstöd i upphandlingar kan man i första hand minska eller undvika plast och här kan det poängteras att det kan användas oavsett form av verksamhet. I andra hand kan man se om plastprodukten kan lånas eller hyras (Jakten på plasten 2020). Som nämnt tidigare är initiativ från frivilliga och styrmedel är en fördel för att gå mot mer flergångsprodukter men även stöd vid upphandlingar talar för att kunna lämna engångsplastartiklar mot bättre mer miljö-och klimatpositiva alternativ.