I slutet av intervjuerna kom paren oftast in på sin framtidssyn, dels sin egen framtid, men även samhällets framtid då det gäller synen och attityden till homosexuella och deras möjligheter till familjebildning. Alla par menar att samhället förändras men att myndigheterna inte hänger med i utvecklingen. Deras berättelser om omgivningen så som de närmsta, familj och släkt, men även
människor runt omkring som t.ex. dagis, barnavårdscentralen, grannar mm har inte sagt eller visat att deras familjesammansättning varit något negativt, enbart varit nyfikna.
Vi har inte varit så nöjda. För där har bemötandet varit, vi har blivit bemötta som b u d v “m mm u ” å d å mycket med att göra att vi är homosexuella, kanske för att vi är män, jag vet inte. Vi var ofta irriterade när vi gick därifrån för hon hade ofta det bemötandet. jag tror inte hon hade det bemötande mot kvinnor, jag fick det intrycket iaf. Vi har märkt från människor runt omkring att de inte trott vi vet vad vi gör men det är samhället i stort...Kvinnor ska ta hand om barn och tror inte att män vet vad de gör (parmedlem G).
Detta är inte representativt för alla parens besök på bvc och vi har andra par som upplevt ett annat bemötande, detta par var i och för sig kvinnor men det ska inte spela någon roll.
Vår BVC- sköterska är fantastisk, hon är jättestöttande...Dagisfröknarna är väldigt noga med att vara korrekta undrar hur vi benämns av xxx och undrar om det är något de ska eller kan tänka på. Fröknarna är skitbra! (parmedlem A)
Den vanligaste frågan alla fått av sina handläggare kring framtiden är om barnet har manliga och kvinnliga förebilder i sin närhet. Vi upplever att alla paren utgår från en queer-syn, detta pga. att de flesta var överens om att könen inte har någon betydelse utan det viktigaste för barnet är att det finns vettiga och bra vuxna, personer som finns i deras närhet som kan vara bra förebilder och inte av något speciellt kön.
Det är inte så att vi låser in xxx och inte låter henne träffa några män...hon träffar män hela tiden...tror inte det gör någon som helst skillnad. Men jag tycker det är bra att hon träffar båda könen på precis samma sätt som jag tycker att det är bra att hon träffar svenskfödda, invandrare, alla olika (parmedlem A).
H b u f d f å m “ ” m d v än att hon vet att det finns någo m “ ” u å heller så…(pa B).
Jag tycker det är viktigt med relationer i allmänhet tycker det är viktigt att ha hårda och mjuka män och hårda och mjuka kvinnor runt omkring sig (parmedlem
C)
Även om vägen till att bilda familj har varit jobbig ibland och en del känt en maktlöshet talar ändå de flesta paren om att skaffa ett barn till och ser positivt på nästa utredning.
Jag tror att det blir lättare för att man kan mer om allt (parmedlem A).
De menar att nu när det varit med om processen en gång innan kan det ju bara bli lättare en andra gång. De kan denna gång försöka få samma handläggare som första gången och på detta sätt hoppas de att utredningen kan gå snabbare och att det får dem att känna sig mer bekväma då handläggaren redan känner till dem. Det som talar för att det blir lättare den andra gången är att nu har paren mer kunskap om vad som kommer att hända, vilka dokument som behövs och framför allt att kunskap ger makt. Precis som vi nämnt i teorikapitlet är ett övertag i kunskapsmängd maktgivande. Får paren en annan handläggare som aldrig gjort en närståendeadoptionsutredning kan paren mer än sin handläggare, och även om de får samma handläggare eller en som har kunskap inom ämnet så menar våra informanter att de kommer att våga ifrågasätta desto mer nu när de vet vad de ska gå igenom och vad de har för rättigheter.
Även om vårt manliga par har genomgått en närståendeadoption och fått kunskap om hur man går tillväga kan det bli problem när de ska skaffa ett barn till. Ute i världen idag stänger allt fler givarländer sina dörrar för adoption och i Indien där paret tog hjälp av surrogatmoder förra gången har de återkriminaliserat
Informanten menar att samhällets attityder i Sverige blir mer accepterande men är ändå orolig för utvecklingen då högerkrafter sprider sig allt mer och får fotfäste både i Sverige och ute i världen. Detta anser han måste motverkas.
Inför reaktioner i framtiden från t.ex. barnens klasskompisar menar nästan alla våra informanter att de har en känsla att behöva utbilda människor i sin
omgivning om homosexualitet och alternativa familjekonstellationer. Som Dudley et al. (2005) tar upp i sin forskning så har paren en strategi att möta negativa reaktioner pga. sexuell läggning med att utbilda de personer som behandlar dem negativt. Man kan t.ex. prata mer öppet om homosexualitet och sitt parförhållande vilket kan hjälpa till för att avdramatisera situationen. Flera av våra par har nämnt att om det skulle uppstå en situation i barnens skola så skulle de kunna ställa upp och redan från början berätta om sin familj på föräldramöten och på så sätt ha en chans att motverka eventuell mobbning. De menar att är det något folk funderar över så är det bara att fråga. Paren beskriver även att barn kan mobba andra barn för i princip vad som helst och att de inte behöver vara mer utsatta bara för att de har homosexuella föräldrar.
Utbilda de som är personal på skolor och visa att vi finns. Om vi visar oss för barnen och att det blir naturligt att xxx har två mammor behöver det inte bli konstigt om föräldrarna där hemma säger att xxx har två mammor (par E). Barn har inga fördomar, det kommer från föräldrarna i så fall (par B).
Ett av paren menar att det oftast är från föräldrarna barnen får sina åsikter och att den generation som växer upp nu antagligen kommer vara mer öppen för att barn kan komma från väldigt olika familjekonstellationer. Inför framtiden och
samhällets attityd gentemot homosexuella och deras möjligheter till familjebildning är paren hoppfulla att det ska bli bättre.
Regnbågsfamiljer blir allt vanligare i Sverige så det blir nog lättare och lättare
(parmedlem A).
Jag skulle inte se att det skulle bli något konstigt regimbyte i Sverige så att utvecklingen går bakåt. Men när man är mitt i det så brinner man för saken och sen blir det vardag och man orkar inte dra i det. Det var mycket därför jag ville vara med i denna studie för att kunna påverka...Alla bäckar små (parmedlem C).
Många av paren har tagit upp att även om man i Sverige som homosexuell oftast kan känna sig trygg och vara öppen med sin sexualitet känner ändå de flesta av paren folk som blivit hotade eller illa behandlade och paren själva beskriver att en utlandsresa måste planeras i förväg utifrån hur homo-vänligt landet är som de tänkt besöka.