I detta kapitel kommer vi presentera vår sammanfattande redovisning av vår studies viktigaste slutsatser med hjälp av vårt syfte och våra frågeställningar. Syftet med vår studie har varit att undersöka samkönades berättelser kring sina upplevelser av närståendeadoptionen. Till vår hjälp har vi använt oss av våra frågeställningar: Hur redogör paren för sina upplevelser kring
närståendeadoption? Hur ser parens berättelser ut kring upplevelsen av kontakten med inblandade professionella? Vad finns det för möjligheter och hinder för samkönade par att bilda familj? Hur redogör paren för hur de upplevt reaktioner från omgivningen och samhället och hur tror de att framtiden kommer att se ut för samkönade par? Detta har genomförts genom kvalitativ ansats och semi-
strukturerade intervjuer med samkönade par eller parmedlemmar som vill eller har genomgått en närståendeadoption. Den teori vi har använt oss av är fenomenologi med inriktning på queer-teorin, heteronormativitet och makt hos de professionella.
7.1 Hur redogör paren för sina upplevelser kring närståendeadoptionen?
De tydligaste slutsatserna vi kan dra ur våra informanters berättelser kring hur de upplevt närståendeadoptionen är att de ifrågasätter varför de måste genomgå en närståendeadoption trots att de är gifta och redan från början ämnat skaffa ett barn tillsammans. För paren är närståendeadoptionen endast en juridisk trygghet: vad beslutet från socialnämnden än blir kommer det inte att inverka på deras
föräldraskap. Det mest anmärkningsvärda vi har kommit fram till är skillnaden mellan ett heterosexuellt par och ett homosexuellt par som inseminerar i Danmark är att heterosexuella bara behöver skriva på faderskapsutredning och slipper utredningen som följer. Vi kan inte förstå varför giftermålet ska betraktas olika beroende på om man skaffat barnet utomlands eller i Sverige, är man inte lika gifta? Paren har ifrågasatt varför de inte kan få lov att ses som juridiska föräldrar till barnet från början. Alla par som deltagit i vår studie har tyckt att utredningen har varit väldigt omfattande och att närståendeadoptionen varit för lång, väldigt tidskrävande och speciellt känslomässigt krävande för den icke-juridiska
föräldern. Det har funnits en påtaglig oro hos den icke-juridiska föräldern att om något skulle inträffa i parrelationen så har denne inte en given rätt till sitt barn. Många av paren upplevde även att familjerättssekreteraren inte såg den icke- juridiska föräldern som förälder och fokuserade mest utredningen på relationen mellan parmedlemmarna och inte relationen till barnet. I vissa fall såg bara familjerättssekreteraren den icke-juridiska föräldern som någon som bodde med den biologiska modern och hennes barn och inte som en aktiv förälder.
De flesta av paren har upplevt att hela närståendeadoptionen varit ostrukturerad, man har som par inte fått tillräcklig information om vad som komma skall med tanke på dokument som ska fyllas i och hur lång tid processen kommer ta. Vi anser att då det gått 11 år sedan samkönade par fått lov att adoptera känns utredningen för spretig och oprofessionell. Här krävs det organisatoriska
förändringar. Det ska inte vara upp till handläggarens tycke vad en utredning ska innehålla. Som tur är har flera av paren även haft positiva upplevelser angående närståendeadoptionen då flera har berättat att de haft förståelse för att en utredning kan behöva göras då den största anledningen är barnets bästa. Några av paren
nämnde att en sådan djupgående utredning kring föräldraskap och relationer kan vara bra för alla blivande föräldrar att reflektera över när de väljer att bilda familj.
7.2 Hur ser parens berättelser ut kring upplevelsen av kontakten med inblandade professionella?
Den ställning som handläggaren har i utredningen innebär en stor
beroendeställning för paren. Någon annan har makten att bestämma om du som person bör få och är lämplig att vara juridisk förälder till ditt barn. Många av paren har lyft fram rädslan att handläggaren ska tycka att de inte samarbetar tillräckligt eller att de är ifrågasättande och har därför många gånger svarat på frågor som de inte tyckt var relevanta eller för privata. Skau (2007) menar att det kan vara svårt att hävda sig själv i denna situation och kanske inte heller den bästa strategin att försöka ta till strid och kritik i en situation då klienten vill få sin vilja igenom. Parens upplevelser kring kontakten med de professionella har varit väldigt olika, några av paren har känt sig väldigt kränkta och fått ett bemötande som varit mycket oprofessionellt och en del av paren känner att de fått ett väldigt bra bemötande. En av slutsatserna vi dragit är att social trygghet och tidigare erfarenheter av att behöva försvara sin sexuella läggning kan spela stor roll i känslan av att känna sig kränkt.
I socialstyrelsens lägesbeskrivning (2004) framkom det att socialtjänsten oftast utgår från heteronormativitet och detta är något som vi tycker framkommit klart i vår studie, paren berättar om handläggare som många gånger tryckt på betydelsen av båda könen och vikten av både manliga och kvinnliga förebilder. Att inte lägga föräldrarollens fokus på relationen till barnet utan istället på den sexuella
läggningen och könssammansättningen är ett återkommande irritationsmoment. Socialstyrelsen (2008) menar att ett dåligt bemötande av hbt-personer grundar sig i okunnighet och våra informanter menar också på att många handläggare är okunniga i ämnet. Detta anser vi är en fortsatt viktig diskussion inom
myndigheter. Vi anser att handläggare bör vara neutrala inför ämnet och vara opartiska, det enda de ska ha för ögonen är barnets bästa. En fråga som
uppkommit när det gäller barnets bästa är argumentet att ensamstående inte får inseminera i Sverige då barnets bästa i detta fall anses vara att ha två juridiska föräldrar. Hur kommer det sig då att man som samkönade par får argumentet barnets bästa emot sig, då det inte är självklart att medföräldern, som barnet ändå ska växa upp med, får bidra till barnets juridiska trygghet. Vad är barnets bästa? Vi tycker det är viktigt att få med informanternas båda perspektiv, de som haft negativa och de som haft positiva upplevelser av kontakten med de professionella. Vi ska själva snart gå in i detta yrke så för oss är det viktigt att analysera vad det är som påverkar klientens upplevelse, vad de professionella borde tänka på, vad som kan förbättras men även visa på hur en socionom gör ett gott arbete.
7.3 Vad finns det för möjligheter och hinder för samkönade par att bilda familj?
När vi först valde att skriva om det här ämnet hade vi en förförståelse att det inte skulle finnas så många olika tillvägagångssätt och alternativ men blev positivt överraskade av att det visade sig vara precis tvärtom. Bland våra sju par så har alla haft en egen berättelse kring hur just de gått tillväga för att bilda familj. De olika alternativen har varit heminsemination i Sverige, insemination på klinik i
Danmark, och surrogatmödraskap i Indien. Trots få alternativ har
känd/okänd, vän eller någon man hittat på internet. Alla har varit väldigt påhittiga och sökt mycket information bland vänner, fått tips på olika forum, och läst på bland lagar för att förbereda sig inför utredningen. Den information de fått på internetforum har oftast varit negativ och fokuserat på vad som kan gå fel i processen så de flesta av våra par har förberett sig på det värsta och ibland fått det bekräftat eller tvärtom blivit positivt överraskade att processen inte var så farlig som andra kan ha målat upp.
De par som valt att åka till Danmark och inseminera har gjort detta pga. långa väntetider i Sverige. Deras förstahandsval har varit att inseminera på klinik i Sverige men de har fått ta en annan väg eftersom väntan varit för lång. De par som valt heminsemination har dels gjort det pga. väntetiden i Sverige men även sett det ur ett ekonomiskt perspektiv eftersom det är billigare att göra
heminsemination än att inseminera på klinik i Danmark.
En slutsats vi kan dra är att det definitivt är svårare för manliga homosexuella par än för kvinnliga homosexuella par att skaffa barn. Kvinnorna har helt andra förutsättningar eftersom de rent biologiskt kan bli gravida och inseminera på olika sätt medan männen alltid behöver ha en utomstående kvinna som är inblandad i processen. I männens fall blir hindren fler och fler i och med att fler länder stänger dörrarna för adoption till Sverige eftersom vi accepterar samkönade par och homosexuellt föräldraskap. Flera av tidigare givarländer har återkriminaliserat homosexualitet och gjort det omöjligt för Sverige att ens försöka ta emot deras barn. För vårt manliga par kan det bli svårare att skaffa ett barn till eftersom Indien är ett av de länder som återkriminaliserat homosexualitet.
Vår informant i det manliga paret beskrev att Sverige skulle kunna prioritera internadoption och göra det enklare för samkönade par att få adoptera inom Sveriges gränser genom att låta fler samkönade par få lov att bli familjehem. Hade man satsat mer på detta hade kanske inte ens surrogatmödraskap behövt vara ett alternativ. När det gäller surrogatmödraskap är det en ekonomisk fråga, alla har inte råd att anlita en surrogatmoder eftersom det handlar om väldigt stora summor pengar. Även det moraliska ställningstagandet angående surrogatmödraskap, att kvinnans kropp utnyttjas och att barnet ses som en handelsvara, är frågor som bör lyftas upp mer i samhället. Är det rätt att utnyttja fattiga kvinnors utsatthet och betala för att få ett barn? Kan man med säkerhet säga att kvinnorna inte tar någon skada eller får biverkningar efter graviditeten? Kan pengar ersätta känslan att knyta an till ett barn som du bär på i nio månader? Är det så viktigt att bli förälder att man kan bli det till vilket pris som helst?
7.4 Hur redogör paren för hur de upplevt reaktioner från omgivningen och samhället och hur tror de att framtiden kommer att se ut för samkönade par?
Parens upplevelser av reaktioner från omgivningen har till största del varit mycket positiva. De känner att de fått mycket stöd från familj, vänner och andra
människor runt omkring. De flesta har en positiv framtidssyn och tror att
samhällets attityd till homosexuella och deras val att skaffa barn kan bli bättre ju fler barn som växer upp med samkönade föräldrar. Det som talar emot är den senaste tidens utveckling ute i världen med länder som
återkriminaliserar homosexualitet och även länder som infört dödsstraff för homosexuella. Detta gör att paren känner att de vid utlandsresor måste ta hänsyn till landets inställning till homosexuella. Informanterna anser att politiken spelar
stor roll för det är politikerna som kan bestämma vilka frågor som ska prioriteras. Här ser informanterna en fara i att högermakter och konservativa influenser har börjat få fotfäste och sprider sig allt mer i Sverige och resten av världen. De ser att en ökning sker mellan dem som accepterar och dem som inte gör det i samhället. Paren menar att det viktigaste är att vara med och påverka och motverka negativa influenser. Att våga visa att de finns och att informera människor runt omkring deras familjer tror paren är en viktig del i en positiv framtidssyn. Även tron på nästa generation är en bidragande orsak till att paren har förhoppningar om att samhällets attityd kommer bli bättre. Paren anser att nästa generation har ett annat synsätt och är mycket mer öppna för olikheter. De har sedan de varit små haft helt andra möjligheter till information och en annan närhet till resten av världen, detta genom tekniken.
7.5 Framtida forskning
Efter att vi utfört vår studie har det väckts många nya tankar på fler
forskningsområden som hade varit intressanta. Då vi enbart har utgått från de samkönade parens upplevelser och perspektiv skulle det vara intressant att se det ur socialarbetarnas synvinkel. Våra par har gett förslag på förbättringsområden, även här skulle det vara intressant att få myndigheternas perspektiv på
organisatoriska förbättringar. Det som hade varit mest intressant för en framtida forskning är att om 20 år få träffa våra informanters barn som idag är från 6 månader till 2 år, och få deras upplevelser av att växa upp med samkönade
föräldrar, att få se om föräldrarnas farhågor men även förhoppningar ägt rum. Har deras uppväxt i alternativa familjekonstellationer påverkat dem som individer på något sätt?