Framtidens förmågor och vardagliga erfarenheter Resultatet visar att samtliga studiedeltagare upplever programmering

matematikundervisningen som värdefull för elevernas lärande och utveckling. Studiedeltagarna talar om det värdet dels i relation till skolan och den direkta undervisningen och dels i relation till samhället, vardagen och framtiden. I den direkta undervisningen är det motivationen som tillstöter inför matematiskt stoff som enligt lärarna ger programmeringen ett värde. Flertalet lärare nämner hur eleverna blir motiverade när de får arbeta med vissa metoder inom programmering och att de av den anledningen motiveras att lära sig matematik. Detta är något som även Ahmed, Nouri, Zhang och Norén (2020, s. 263) uppmärksammade i sin studie. De uppger däremot att även om motivationen för programmering kan stimulera matematikinlärning kan dess avsaknad fungera motsatt. Det vill säga att svårigheter i programmeringen som sådan kan istället vara ett hinder i matematikinlärningen och motivationsaspekten får då ett icke-värde. Resultatet i denna studie visar inte på några uppfattningar gällande programmering som ett hinder för matematikinlärning. Detta kan dock bero på att lärarna i intervjusamtalet främst fokuserade på de positiva aspekterna eleverna utvecklar på grund av intervjufrågornas utformning. Kanske hade direkta frågor gällande hinder av elevernas utveckling bidragit till ett mer nyanserat resultat.

Resultatet indikerar att studiedeltagarna har en hyffsat tydlig och samlad bild av vilket värde programmering i skolan har för elevernas lärande och utveckling när de talar om värdet i förhållande till vardag och samhälle. Det ter sig vara lättare för majoriteten studiedeltagare att tala om programmeringens värde på det sättet snarare än kopplat till värdet för enbart matematikinlärningen och den direkta undervisningen. Detta kan vara en anledning till att några lärare anser att

programmering borde användas mer ämnesövergripande och att några av lärarna introducerar metoder i analog programmering i andra ämnen än matematik.

Skolverket (2018b, s. 2) uppger att elever genom programmering som komplement i matematikundervisningen, kan utveckla andra tekniker till att se på och lösa

problem, något som samtliga deltagare nämner. Anmärkningsvärt är dock att det i majoritet nämns mer i samband med social nytta snarare än i samband med att lösa matematiska problem. Enligt Wing (2006, s. 33) är just problemlösningsförmågan en vedertagen förmåga som ofta omnämns i samband med begreppet datalogiskt

tänkande och som av Shute och Asbell–Clarke (2017, s 142-148) beskrivs som förmågan där det datalogiska tänkandet och det matematiska tänkandet möts. Resultatet kan vara en indikation på att studiedeltagarna uppfattar de datalogiska förmågorna programmeringsundervisnigen utvecklar och dessutom uppskattar deras värde som viktiga framtida förmågor att överföra på eleverna.

Resultatet pekar även ut samarbete och förmågan att utvärdera som, enligt studiedeltagarna, värdefulla konsekvenser av programmeringsmetoder i undervisningen. De intervjuade lärarna menar att eleverna i

programmeringssituationer får möjlighet att samarbeta och uppger att det främjar lärande och utveckling. Enligt Brennan och Resnicks (2012) ramverk är samarbete snarare en programmeringspraktik som skall utveckla det datalogiska tänkandet. Dock finns det egentligen ingenting som säger emot att samarbete som metod kan utveckla samarbetsförmågor, vilket resultatet visar att lärarna uppmärksammat. Vi uppmärksammar i resultatet att lärarna beskriver hur samarbetet utvecklar förmågor som nämns inom ramen för det datalogiska tänkandet. Några av intervjudeltagarna nämner specifikt att dessa samarbeten leder till elevdiskussioner som i sin tur

möjliggör ett sätt för eleverna att få modellera tankegångar och att högt använda och gemensamt träna analytiskt tänkande.

6.2 Metoddiskussion

Studiens resultat baseras på ett empiriskt underlag från fem informanter som alla arbetar i grundskolans tidigare år, F-3. Informanterna arbetar alla efter samma läroplan där programmering är ett relativt nytt inslag. Urvalet var dels noggrant genomtänkt utefter vissa kriterier och dels var de semistrukturerade intervjuerna utformade för att generera en så rik data som möjligt för att på bästa sätt kunna besvara studiens frågeställningar. Vi anser att antalet informanter räckte till för att generera tillräckligt med data och sålunda uppnå syftet med studien. Urvalet överensstämde med det vi inledningsvis önskade att urvalet skulle företräda och representerar således ett mätinstrument relevant för studien. Studien utfördes i endast en av landets kommuner och urvalet var förhållandevis litet. Det kan därför vara svårt att argumentera för resultatets generaliserbarhet. Vi har dock möjliggjort för att vår studie kan användas och överföras till liknande studier, genom att

exemplifiera tillvägagångssätt, metodik och teori. Firestone (1993, s. 18) beskriver ”case-to-case transfer” som ett sätt att reprisera och återanvända resultatet för att

stärka generaliserbarheten. Det vill säga att studien är beskriven så att den kan upprepas på annat urval och därmed stärks generaliserbarheten.

Med anledning av rådande pandemi (Covid-19) valde vi att utföra alla intervjuer digitalt via Microsoft Teams. En nackdel vi upptäckte med de digitala intervjuerna var att samtalen inte flöt på riktigt lika bra som vid fysiska möten, vilket gjorde att intervjuerna över lag gick snabbare än förväntat, vilket även kan ha bidragit till mer sparsamma utsagor. Däremot anser vi att fördelen med att kunna utföra intervjuerna på detta sätt ändå övervägde då vi faktiskt fick möjlighet att utföra ett större antal intervjuer trots rådande omständigheter. En annan fördel vi upplevde var att vi sparade in tid, då vi undvek resande till intervjuerna. Vi kunde utföra intervjuerna på plats och sedan börja transkriberingen direkt genom att skriva ner intervjuerna

ordagrant, vilket bidrog till att vi omedelbart även sinsemellan kunde diskutera vad vi hört och därmed minska risken för misstolkningar.

Mycket av resultatet korresponderar med tidigare forskning, vilket eventuellt säger något om studiens tillförlitlighet. Då intervjuerna spelades in, transkriberades av oss båda samt att varje steg i analysprocessen förklarats och exemplifierats i löpande text kan det argumenteras för en ökad trovärdighet och tillförlitlighet. Även

intervjufrågorna och deras ambition har exemplifierats och har i löpande text satts i förbindelse med tidigare forskning, vilket ökar studiens trovärdighet och gör studien mer replikerbar.