Framtidens krav på att vara skrivkunnig

Vi frågar barnen om det är nödvändigt att vara skrivkunnig. Samtliga barn, utom ett anser att det är nödvändigt att kunna skriva och det för att kunna få ett jobb i framtiden. Love säger såhär:

Man måste kunna skriva. För att man behöver det när man blir stor. Men jag behöver mest kunna räkna tills jag börjar jobba, för jag ska räkna muttrar och sånt..

Theo är den enda som i sitt svar inkluderar nyttan av att vara skrivkunnig som barn.

Man måste kunna skriva när man ska jobba och.. Barn måste kunna skriva i planeringsboken och utvärdera

Emma anser att man inte behöver vara skrivkunnig alls.

Nej, jag vet inte varför man ska kunna det. Jag gillar inte att skriva, man behöver inte lära sig det, för det är svårt.

Många barn läser och skriver i väldigt liten utsträckning utanför skolans verksamhet. Kanske det kan bero på att barnen inte ser någon mening med att läsa och skriva, då det i skolan många gånger är läraren som blir den enda mottagaren av det barnen läser och skriver. Emma har kanske svårt att förstå det egentliga syftet med att vara läs- och skrivkunnig. Liberg skriver i en publikation för Skolverket; ”Att läsa och skriva” att det handlar om att skapa funktionella sammanhang där barnens erfarenheter och intressen är i fokus. I dessa goda miljöer underlättas läsning och skrivning som knyter an till barnens erfarenheter även utanför

32

skolan. Skolan ska inte vara en isolerad plats för barnen utan samverka med det barnen engagerar sig i på sin fritid (Att läsa och skriva 2008).

Vi frågar barnen om hur de anser att de lär sig att skriva,

”Jag gillar att skriva en massa ord och sånt. Och siffror. Skriva på datorn är roligt.” (Molly)

”Att skriva egna berättelser de ska handla om de två bästisarna.” (Emma)

”Jag gillar mest att skriva egna berättelser.

Läraren bestämmer vad vi ska skriva, sedan skriver vi av det.” (Love)

En förutsättning till all läsande och skrivande är att barnen bör tycka att det är roligt. Då har deras språk större chans att utvecklas (Björk & Liberg 1996:89)

33

5. Slutsats

5.1 Läsande

Några av barnen uttryckte att de tyckte det var tråkigt att läsa, andra menade att det var kul. Vi tycker oss se ett samband mellan barnens inställning till meningen med att läsa och uppfattningen om läsning. De barn som har en fördjupad förståelse kring meningen med att vara läskunnig upplever också läsningen som en rolig och meningsfull aktivitet. Men de barn vars förståelse för att vara läskunnig är begränsad, upplever läsningen som något tråkigt och meningslöst. Detta skulle kunna förstås utifrån Dahlgrens (2006:92) forskning där han menar att det mest grundläggande i ett barns läs- och skrivutveckling är att ha förståelse för meningen med att vara läs- och skrivkunnig. Det skulle även kunna förstås utifrån Carlströms (2001:113) teorier kring att barnens läsning blir mer meningsfull om barnen har förförståelse för det lästa.

Det finns en ensidig uppfattning hos barnen att man lär sig läsa genom övning. Men övning menar de att, för att lära sig läsa behöver man sitta och läsa i en bok i så många olika situationer som möjligt. Endast en pojke belyser att man även kan lära sig att läsa genom att följa textremsan på teven eller att använda datorn.

Barnen ansåg att meningen med att lära sig läsa var att ha användning av denna kunskap i framtiden. Utifrån barnens svar tolkar vi att de inte finner någon mening med att vara läskunnig som barn. Vi urskiljer en uppfattning hos de här barnen, att läsning är något som är exklusivt för skolans värld och inte något de kan ha nytta av i sitt vardagliga liv.

Samtliga barn belyser vikten av att läsningen ska vara intressant. Vi tycker oss också se att de hos en del barn finns en inre motivation, det vill säga att de faktiskt uppskattar att läsa och tycker det är roligt. Andra uttrycker, utifrån vad vi anser, en yttre motivation det vill säga att det är drygt eller jobbigt att läsa men att de behöver kunskapen i framtiden som vuxna.

5.2 Skrivande

Barnen har en förståelse för skrivandet som ett redskap, något man kan använda sig av i olika situationer såsom att “skriva i matteboken” eller för att skriva berättelser. Många av dem menar att datorn är ett bra hjälpmedel då de skriver.

34

Barnen har diffusa uppfattningar kring meningen med att vara skrivkunnig. De ser det i likhet med läsning, som en förmåga man behöver i framtiden. Men något konkret svar på varför det är ett måste har de inte. Endast ett barn belyser att skrivande kan vara en meningsfull förmåga för ett barn.

Barnen anser att man lär sig genom att skriva fritt. De berättar att de upplever det som roligt och lärorikt att komponera egna berättelser med hjälp av det fria skrivandet. Några av barnen menar också att man lär sig bäst i autentiska situationer såsom att skriva för att kommunicera.

Eftersom barnen i vår studie menar att det är av största vikt att läsningen och skrivandet är intressant, menar vi i enlighet med Fast (2008:9) att det är viktigt att som lärare ha en drivkraft för att förstå vilka textvärldar barn befinner sig i. Det är viktigt att ta tillvara på barns intresse för att hjälpa dem att hitta relevant och meningsfull läsning. Stadler (1994:107) poängterar också att det ofta låter så enkelt, som att det är bara att ge barn en intressant bok så lär de sig att läsa. För barn med läs- och skrivsvårigheter och dyslexi handlar det oftast inte om bristande intresse för läsning och skrivning utan att de faktiskt inte kan, samt att deras avkodningsförmåga inte är tillräcklig.

Det är inte ovanligt att barn i den tidiga skolåldern har en syn på kunskap som något åldersrelaterat. Exempelvis att de kanske lär sig multiplikationstabellen då de fyller tio år. En annan kunskapssyn som är vanlig är att man lär sig genom erfarenheter, till exempel om man ser en multiplikationstabell så lär man sig den (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2000:16). Barnen i vår undersökning visar tecken på en utökad kunskapssyn, då de inser att det inte räcker med erfarenhet utan även kräver deras aktiva engagemang för att tillägna sig kunskap.

36

6. Avslutande diskussion

Innan vi påbörjade vår forskning hade vi en föreställning kring de barn som är långsamma i sin läs- och skrivutveckling. Vi tänkte att de inte uppfattat meningen kring att vara läs- och skrivkunnig samt att läs- och skriftspråkliga aktiviteter är någonting som är exklusivt för skolans värld. En föreställning som bekräftats av Francis forskning där hon påvisat att de föreställningar och förväntningar man har om vad lärandet egentligen ska resultera i, i allra högsta grad påverkar vad man faktiskt lär sig (1982:85).

Vårt arbete har gett oss fördjupad förståelse för problematiken som gäller läs- och skrivutveckling. Vi förstår att det är betydelsefullt att tidigt i barnens läs- och skrivutveckling fånga upp de elever som har svårigheter. Som vi tidigare nämnt i denna studie blir läsning och skrivande en enormt energikrävande aktivitet för de barn där läs- och skrivförmågan inte blivit automatiserad och meningsfull. Läs- och skrivförmågan är vital för barns inlärning i samtliga skolämnen, alla ämnen i skolan är uppbyggda kring att kunna arbeta med skriftspråket. Om skriftspråket blir lidande blir inte bara svenskämnet lidande, utan samtliga teoretiska ämnen. Det är därför av största vikt att det tidigt i barns skolgång läggs resurser och tid på att samtliga barns läs- och skrivinlärning blir automatiserad och har ett bra flyt, samt att problematiken tas på allvar om den uppstår. Barnens har rätt till stöd i sin utveckling till att bli läsande och skrivande individer.

Av flera skäl är det nödvändigt att lära sig läsa och skriva i skolan. Framförallt för att dessa färdigheter ofta krävs av individen i framtiden i dagens moderna samhälle. Kraven har utvecklats inom många yrkeskategorier och det kan idag bli problematiskt för personer med brister inom läs- och skriftspråket att få anställning (Stadler, 1994:119).

Istället för att låta barnen hitta undanflykter är det vår förhoppning att kunna hjälpa eleverna att hitta lämpliga metoder som passar den enskilde individen.

Det är viktigt att barn inte uppfattar skolan som en sluten plats, utan som en del i samhället. Barnen i vår studie har uttryckt tankar kring läsning och skrivande som aktiviteter som är exklusiva för skolans värld. Vi måste som lärare hjälpa barnen att rikta blickarna utåt och låta de få djupare förståelse för meningen med att vara läs- och skrivkunnig (Björk och Liberg 1996:94).

Vi anser att en god miljö i klassrummet där man har tillit gentemot varandra är en grundsten. Men också att ha ett öppet och tillåtande arbetssätt där alla barn känner att de kan uttrycka sig och därmed få ett relevant bemötande och gensvar. Det är även enligt oss, av stor

37

betydelse att visa barn att det är okej att misslyckas. Allting behöver inte alltid bli korrekt och fungera direkt. Det är vår uppgift att visa på vilka sätt man kan ställa saker till rätta eller hitta lämpliga metoder som visar hur man kan göra för att lyckas på ett gynnsamt sätt.

Enligt våra erfarenheter är det ofta inom specialundervisningen så att eleverna får höra inom vilka områden de kan förbättra sig på och att de får repetera sådant de har svårt för. Ur en annan aspekt kan man se detta som att det negativa förstärks. Istället kan man försöka balansera ut det negativa genom att barn får höra vad de gör bra och får förstärka det de kan. Sådana stärkande upplevelser behöver barn få uppleva varje dag. Vi menar att detta kan stimulera barnens självbild och utveckling inom många områden. Som vi tidigare nämnde står det i läroplanen att skolan har en viktig roll när det gäller att stärka elevens personliga trygghet och självkänsla och det är vår uppgift som lärare att se till att detta följs.

I vår framtida roll som lärare kommer vi så långt det är möjligt och efter bästa förmåga hjälpa och stötta elever med läs- och skrivsvårigheter. Vi strävar efter att på olika sätt tydliggöra undervisningen genom att använda oss av olika tekniker som på ett positivt sätt gynnar barns läs- och skrivupplevelser utifrån deras behov, förutsättningar och erfarenheter, vilket vi finner stöd för i Läroplanen för grundskolan (2011:8) i följande citat;

Läraren ska:

Utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande

Det är betydelsefullt att föregå med gott exempel, att som lärare visa att man faktiskt inte besitter all kunskap, för att påvisa att vi alla har kunskaper om något som kan bidra till individers utveckling. Det gäller att genom positivt beröm och genuint intresse från lärarens sida locka fram skaparglädjen hos barn i klassen. Genom att öppna sina sinnen och verkligen lyssna vad barn har att säga, kan hjälpa förståelsen kring dem och bidra till framgång i utvecklingen.

Problematiken kring läs- och skrivsvårigheter bör inte tystas ner utan tas upp till ytan och diskuteras öppet. Genom att ha öppna diskussioner kan även barns ordförråd utvecklas. Att kunna diskutera olika fenomen kan hjälpa barn till att uttrycka sin åsikt så att man blir förstådd. Här har vi som lärare en roll att stötta barnen så att de kan sätta ord på vad de menar och vill uttrycka. Enligt forskning finns det ingen teknik som är bättre än den andra, utan varje arbetsätt är unikt och en universell teknik som passar för alla individer finns inte (Liberg & Björk 1996:148fff).

39

Referenser

Andersson, Bodil, Belfrage, Louise & Sjölund, Eva (2006). Smart start vid lässvårigheter och dyslexi. Stockholm: Natur och kultur.

Bjar, Louise & Liberg, Caroline (red.) (2010). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur

Björk, Maj & Liberg, Caroline (1996). Vägar in i skriftspråket: tillsammans och på egen hand. Stockholm: Natur och kultur.

Bonnier, Ingemo (2010). ”Vår son har dyslexi.” I Ericsson, Brita (red.) Utredning av läs och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur.

Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.

Carlström, Margareta (2010) ”Pedagogisk utredning vid läs- och skrivsvårigheter.” I Ericsson, Brita (red.) Utredning av läs och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur.

Dahlgren, Gösta (2006). Barn upptäcker skriftspråket. Stockholm: Liber

Doverborg, Elisabet. & Pramling Samuelsson, Ingrid. (2010). Att förstå barns tankar metodik för barnintervjuer /. Johanneshov: TPB

Druid-Glentow, Birgit (2006). Förebygg och åtgärda läs- och skrivsvårigheter: metodisk handbok. Stockholm: Natur och kultur

Ericson, Britta (2010) ”Läs- och skrivsvårigheter i ett historiskt perspektiv” I Ericson , Britta (red.) Utredning av läs- och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur

Fast, Carina (2008). Literacy: i familj, förskola och skola. Lund: Studentlitteratur

40 London: Allen & Unwin

Frisk, Max (2010). ”Läs- och skrivsvårigheter samt dyslexi/specifik lässvårighet” I Ericsson, Brita (red.) Utredning av läs och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur.

Lantz, Annika (2007). Intervjumetodik. Lund: Studentlitteratur.

Lindell, Carl Gustav & Lindell, Sonya (1996). Dyslexi - problem och möjligheter: en handbok om läs- och skrivsvårigheter för föräldrar och personal i skola och förskola. Stockholm: Brevskolan

Lundberg, Ingvar (2006). Alla kan lära sig läsa och skriva. Stockholm: Natur och kultur Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Rydelius, Per-Anders (2010). ”Om begreppen dyslexi och läs- och skrivsvårigheter” I Ericsson, Brita (red.) Utredning av läs och skrivsvårigheter. Lund: Studentlitteratur. Stadler, Ester (1994). Dyslexi: en introduktion. Lund: Studentlitteratur

Svensson, Ann-Katrin (1998). Barnet, språket och miljön: från ord till mening. Lund: Studentlitteratur

Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur.