Frankrike jämfört med Sverige

Jämförelsen med Frankrike baseras på ett unikt datamaterial som innehåller infor- mation om över 290 000 anläggningar som har avtal med EDF om feed in-tariffer. Figur 3.16 visar fördelningen mellan olika investerarkategorier i de båda länderna baserad på installerad kapacitet och antal anläggningar. Det bör här noteras att ca 90 % av antalet anläggningar i Frankrike utgörs av solcellsanläggningar som ägs av privatpersoner, vilket gör att jämförelsen med Sverige blir något skev om man ser på kategoriernas andelar av antalet anlägg-

ningar. Ser man istället på den installerade kapaciteten är de största skillnaderna föl- jande.

 De traditionella investerarna står för en mindre andel i Frankrike än i Sve- rige.

 IPP:ernas andel är större i Frankrike än i Sverige.

 De diversifierade företagens andel är mindre i Frankrike än i Sverige. Om vi studerar fördelningen mellan inve- sterarkategorierna inom olika energislag ser vi att Frankrike och Sverige är relativt lika när det gäller vilka som investerar i vind- kraft (företrädesvis IPP:er), medan skillna- derna är större inom övriga energislag (se Figur 3.17). Bland annat kan man notera att de traditionella investerarnas andel är större i Sverige när det gäller vattenkraft och biokraft, medan de franska IPP:erna generellt sett har en mycket större andel av den installerade kapaciteten än de svenska IPP:erna. Skillnaderna med avseende på solkraft (solceller) är också intressanta.

Trots att många svenska privatpersoner med solceller inte är med i elcertifikatsy- stemet är privatpersonernas andel av den installerade kapaciteten ungefär lika stor som i Frankrike. Den stora skillnaden lig- ger snarare i att offentlig ägda bolag (ej energi) och föreningar har mycket större andelar i Sverige, medan IPP:erna domine- rar i Frankrike.

Resultaten stämmer väl överens med att de traditionella investerarna på den franska elmarknaden är få och specialiserade på fossila bränslen (t.ex. GDF Suez som fo- kuserar på gas) och kärnkraft (t.ex. EDF) och som inte kan sägas uppmuntra ut- veckling och spridning av förnybara elpro- duktionsteknologier.

De stämmer också överens med våra intervjuer med investerare i Frankrike. De diversifierade företagen framhöll särskilt att bristande stabilitet i stödsystemen samt den osäkra lönsamheten för förnybar elproduk- tion i Frankrike begränsade deras investe- ringar. Lantbrukare och kooperativa orga-

Figur 3.16: Investerarkategorier – Sverige jämfört med Frankrike

nisationer beskrev också hur deras möjlig- heter att investera i annat än mycket små anläggningar var begränsade, eftersom det saknas regelverk för kooperativa organisa- tionsformer. Det kan jämföras med Sve- rige, där det t.ex. går att bilda en ekono- misk förening med andelsägande från pri- vatpersoner. Sådana skillnader bidrar helt säkert till skillnaden i fördelning mellan olika investerarkategorier.

Intervjuerna visade även att motiven skiljer sig åt mellan svenska och franska icke-traditionella investerare. I Frankrike var icke-ekonomiska motiv med stark koppling till normer och värderingar (t.ex. miljö, kretsloppstänkande, självständighet och landsbygdsutveckling) mycket vanliga- re än i Sverige, vilket förmodligen beror på att mer ekonomiskt inriktade franska aktö- rer har avskräckts från att investera i förny- bar elproduktion i och med de många insti- tutionella hinder som finns och som gör att det t.ex. kan ta upp till 15 år att genomföra en investering i vindkraft.

Länderna skiljer sig även åt med avse- ende på de utmaningar som investerarna

möter. De franska investerarna hade gene- rellt sett mer utmaningar relaterade till sina egna kunskaper och förmågor än de svenska, vilket till viss del berodde på att det i Frankrike saknas intermediära aktörer som konsulter och projekteringsbolag. I Sverige fanns även viss tillgång till kunskap genom sociala och professionella nätverk, till skillnad från i Frankrike.

På systemnivån var franska investerare, generellt sett, tvungna att hantera fler ut- maningar än svenska investerare. Bland annat var de traditionella aktörernas posit- ion som ”grindvakter” mer framträdande i Frankrike. Framförallt gällde det EDrF och EDF, som är de enda företagen som har rätt att koppla nya anläggningar till nätet respektive erbjuda inmatningstariffer till förnybar elproduktion. Den franska finan- siella infrastrukturen gjorde det också svårt att få finansiering till investeringar i förny- bar elproduktion, eftersom de inte ansågs legitima i bankernas ögon och det inte fanns många alternativa finansieringskällor. Samtidigt fanns en större legitimitet bland allmänheten, och investerarna upplevde att

Figur 3.17: Investerarkategorier – Sverige jämfört med Frankrike per energislag

det var ovanligare i Frankrike än i Sverige att projekt ifrågasattes på lokal nivå eller att det förkom nationell lobbying mot t.ex. vindkraft.

Det finns dock även vissa likheter. På grund av de traditionella investerarnas starka position i båda länderna har en stan- dard för investeringar i förnybar elproduk- tion vuxit fram, t.ex. i termer av en för- väntad storlek på investeringen, som icke- traditionella investerare ofta hade problem att hantera. Bristen på en kunskapsinfra- struktur som kunde stötta de icke-tradi- tionella investerarna nämndes också i båda länderna. Investerarna lyfte fram att det var svårt för dem att få tag i information om investeringsprocessen och att bristen på kunskap ledde till att de fick prova sig fram och i många fall misslyckas flera gånger innan de till slut lyckades genomföra en investering.

Det fanns även brister i den fysiska infrastrukturen, som ledde till utmaningar för investerarna. I Sverige var det flera projekt som tog längre tid eller kostade mer än planerat på grund av att det sakna- des koppling till elnätet eller på grund av svåra geografiska förhållanden. I Frankrike var problemen med elnätet ännu större, och flera projekt övergavs på grund av att ErDF vägrade att koppla vindkraftverk till nätet. Det ledde till att investerarna valde platser som låg nära elnätet snarare än plat- ser som var lämpliga ur basresurssynvinkel (t.ex. bra vindlägen).

I båda länderna betonades även olika slags institutionella problem, framförallt relaterade till regelverken för tillstånd. Så- väl franska som svenska investerare be- skrev hur de hade fått avslag på sina till- ståndsansökningar – ofta utan att få någon tydlig förklaring till varför. Liknande pro-

jekt kunde ibland få tillstånd och ibland inte, beroende på vilken kommun eller region de var lokaliserade till. Det skapade osäkerhet och en allmän brist på förtroen- de till lokala och statliga myndigheter.