5 EU-rätt
5.7 Fri rörlighet på EU:s inre marknad
En grundläggande princip inom EU är etableringen av den s.k. inre marknaden med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital (artikel 26 FEUF), även kallat de fyra friheterna. Förutom den fria rörligheten finns det inom EU ett antal ramregler för konkurrens, etablering av företag m.m. Ramreglerna sätter gränserna för den eko- nomiska verksamheten på den inre marknaden och har till syfte dels att skydda konsumenterna, dels att se till att det finns en effektiv och tillbörlig konkurrens mellan marknadens företag.3 Det har också etablerats ett antal grundläggande ekonomiska fri- och rättigheter såsom avtalsfrihet, konsumtionsfrihet, näringsfrihet, etableringsfri- het och den fria konkurrensen.4
Den fria rörligheten för tjänster innebär en rätt till tjänstefrihet inom EU. EU-domstolen har dock i sin rättspraxis konstaterat att skolor som finansieras av offentliga medel inte är att se som en tjänst som omfattas av fördraget. I målet Humbel (1988) uttalade dom- stolen att nationella utbildningssystem inte upprättas av ekonomiskt intresse utan för att uppfylla statens skyldigheter gentemot sina med- borgare. Domstolen ansåg inte att utbildning som finansieras med offentliga medel är att se som en tjänst av icke-ekonomisk art.
I målet Kommissionen mot Grekland5 (1988) fann EU-domstolen att undervisning som finansieras med privata medel omfattas av tjänste- och etableringsfriheten. Det handlar alltså om situationer då en medborgare reser tillfälligt från ett medlemsland till ett annat för att där etablera verksamhet eller utföra tjänster. Målet rörde med- borgare från andra medlemsländer som hindrats från att starta en form av skolor för stödundervisning och andra privata yrkesskolor, samt att ta anställning vid sådana skolor. EU-domstolen fann att förbudet stred mot etableringsfriheten och tjänstefriheten. Däremot konstaterade EU-domstolen att det inte finns något hinder enligt
3 Bernitz U., Svensk och europeisk marknadsrätt 1, Konkurrensrätten och marknadsekonomins
rättsliga grundvalar, (4 uppl.). s. 26. Norstedts Juridik 2015.
4 Bernitz U., Svensk och europeisk marknadsrätt 1, Konkurrensrätten och marknadsekonomins
rättsliga grundvalar, (4 uppl.) s. 34. Norstedts Juridik 2015.
EU-rätten för ett förbud mot att starta privata yrkesskolor, så länge förbudet gäller både för landets egna medborgare och andra EU-med- borgare utan någon åtskillnad. I målet Kommissionen mot Tyskland (2005) konstaterade EU-domstolen åter att skolor som finansieras med privata medel och som drivs parallellt med offentliga skolor omfattas av tjänstefriheten.
Slutsatsen av ovanstående är alltså att skolor som finansieras av det allmänna inte ses som en ekonomisk tjänst enligt EU-rättslig re- glering.
5.7.1 Näringsfrihet
Som konstaterats i avsnitt 3.2.4 finns näringsfriheten reglerad i 2 kap. 17 § regeringsformen (RF). Näringsfrihet innebär en rätt att etablera, utöva, förändra och avsluta näringsverksamhet.
I rättighetsstadgan regleras näringsfriheten i artikel 16. Den inne- bär en rätt att bedriva näringsverksamhet i enlighet med unions- rätten samt nationella regler och praxis. Näringsfriheten är inte en absolut rättighet utan kan begränsas. Av artikel 52 i rättighetsstadgan framgår att näringsfriheten kan begränsas om det är föreskrivet i lag och är förenligt med det väsentliga innehållet i ingående rättigheter och friheter. Med beaktande av den proportionalitetsprincip som nämnts ovan får begränsningar i näringsfriheten göras om de är nöd- vändiga och faktiskt svarar mot mål som är av sådant allmänt sam- hällsintresse som erkänns av unionen. Begränsningar av näringsfri- heten är även legitim om det krävs för att skydd andra människors fri- och rättigheter.
Av artikel 52.4 i rättighetsstadgan framgår att i den mån grund- läggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konsti- tutionella traditioner erkänns i denna stadga, ska rättigheterna tolkas i samstämmighet med dessa traditioner. Det innebär att närings- friheten också ska tolkas i samstämmighet med nationell rätt. I svensk rätt regleras näringsfriheten som tidigare nämnts i 2 kap. 17 § RF. Begränsningar av näringsfriheten får enligt RF, som tidigare nämnts, endast göras för att skydda angelägna allmänna intressen, t.ex. hälsa, säkerhet eller miljö, se avsnitt 3.2.4. Vid bedömningen av om in- tresset är angeläget måste proportionalitetsprincipen tillämpas. Det innebär t.ex. att ett förbud inte är lämpligt om det finns mindre
ingripande åtgärder att ta till. Förhandsavgörandet Sky Österreich6 handlade om huruvida en bestämmelse i ett EU-direktiv skulle ses som oproportionerlig och därmed ogiltig. Frågan i målet handlade om näringsfriheten i artikel 16 i förhållande till artikel 11 i rättig- hetsstadgan om att ta emot information och frihet och mångfald inom massmedia. Generaladvokaten uttalade bl.a. följande:
It is clear that the right to property, like the right freely to exercise an economic activity, is one of the general principles of the law of the Union. However, those principles are not absolute but must be viewed in relation to their social function. Consequently, restrictions may be imposed on use of the right to property and to freely pursue an econo- mic activity, provided that those restrictions correspond to an objective of general interest pursued by the Union and do not constitute, with regard to the objective pursued, a disproportionate and intolerable interference affecting the very substance of the rights thus guaranteed.
Det finns alltså möjlighet att begränsa näringsfriheten så länge det görs utifrån ett unionsrättsligt intresse och inte utgör en opropor- tionerlig åtgärd som påverkar själva rättighetens innehåll.
I målen Scarlet Extended och Netlog diskuterade EU-domstolen förhållandet mellan rätten till näringsfrihet och immateriella rättig- heter. EU-domstolen fann att det måste finnas en rättvis balans mellan rättigheterna.7 Målet Deutches Weintor8 rörde försäljning av s.k. lättsmält vin och EU-domstolen uttalade bl.a. att det är möjligt att begränsa näringsfriheten under förutsättning att begränsningen ”motsvarar ett allmänintresse som eftersträvas av unionen” och inte utgör något oproportionerligt och icke-godtagbart ingrepp som på- verkar kärnan i de således garanterade rättigheterna. I det aktuella fallet var det allmänna intresset hälsoskydd och det ansågs av EU- domstolen vara ett godtagbart skäl för att begränsa näringsfriheten.
6 Mål C-283/11, Sky Österreich GmbH mot Österreichischer Rundfunk, Domstolens dom (stora avdelningen) den 22 januari 2013.
7 Mål C-70/10, Scarlet Extended SA vs Sociéte belge des auteurs, compositeurs et éditieurs SCRL (SABAM), EU-domstolens dom den 24 november 2011; mål C-360/10 SABAM vs Netlog, Domstolens dom den 16 februari 2012.
8 Mål C-544/10 Deutches Weintor eG mot Land Theinland-Pfalz, EU-domstolens dom den 6 sep- tember 2012.
5.7.2 Etableringsfrihet
Etableringsfriheten, som ger en rätt att etablera verksamhet, är nära sammanbunden med näringsfriheten. Inom EU-rätten innebär eta- bleringsfriheten t.ex. att ett företag som har säte i ett annat EU-land har en rätt att etablera sin verksamhet också i Sverige (artikel 21.2 rättighetsstadgan och artiklarna 18.1 och 49 FEUF).
När det mer specifikt gäller etablering av fristående skolor finns det i rättighetsstadgans artikel 14(3) en uttrycklig rätt att inrätta s.k. undervisningsanstalter. Här framgår att friheten att inrätta undervis- ningsanstalter som står i överensstämmelse med föräldrarnas religi- ösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter. Den rätt att inrätta skolor som ges i rättighetsstadgans artikel 14(3) gäller för migrerande unionsmedborgare och EU-företag. Det kan konkret innebära att en skolhuvudman som har sitt säte i ett annat EU-land har rätt att etablera sig i Sverige, om skolhuvudmannen i övrigt upp- fyller de krav som gäller för att få starta en fristående skola enligt svensk lagstiftning. Enligt förklaringen till rättighetsstadgan garan- teras rätten att inrätta offentliga eller privata undervisningsanstalter som en aspekt av friheten att inrätta och driva verksamhet.9
Av den allmänna etableringsfriheten som regleras i artikel 49 FEUF framgår bl.a. att etableringsfriheten innefattar rätt att starta och utöva verksamhet som egenföretagare samt rätt att bilda och driva företag på de villkor som etableringslandets lagstiftning före- skriver för egna medborgare, om inte annat följer av FEUF:s be- stämmelser om kapital. EU-domstolen har bl.a. uttalat att alla åtgär- der som innebär att utövandet av etableringsfriheten enligt artikel 49 FEUF förbjuds, hindras eller blir mindre attraktivt anses utgöra en inskränkning av etableringsfriheten i artikel 49 FEUF.10 För att eta- bleringsfriheten ska kunna begränsas krävs att åtgärden är icke- diskriminerande och motiverade av ett trängande allmänintresse. Det innebär att det måste finnas starka skäl för att det ska vara möj- ligt att begränsa rättigheterna.
9 Mål C-73/08, Nicolas Bressol m.fl. och Céline Chaverot m.fl. mot Gouvernement de la communauté francaise, EU-domstolens dom (stora avdelningen) den 13 april 2010. 10 Mål C-418/11, Texdata Software GmbH, EU-domstolens dom (fjärde avdelningen) den 26 sep- tember 2013. Se vidare Bernitz U. och Kjellgren A., Europarättens grunder, (6 uppl.) s. 353. Norstedts Juridik 2018.
5.7.3 Fri konkurrens
En tredje grundläggande princip som har ett nära samband med när- ings- och etableringsfriheten är principen om fri konkurrens. Om det sätts upp rättsliga hinder, t.ex. i form av ett etableringsstopp, mot att ge företag tillträde till en marknad kan det ge företag som redan är etablerade på marknaden en skyddad position. Därigenom minskas konkurrensen på marknaden.11 Av artikel 120 FEUF fram- går bl.a. att medlemsstaterna och unionen ska handla i överensstäm- melse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri kon- kurrens som främjar en effektiv resursfördelning.
11 Bernitz U., Svensk och europeisk marknadsrätt 1, Konkurrensrätten och marknadsekonomins