Fritid samt kultur

Inom dessa verksamheter är det Sveriges kommuner som är ytterst ansvariga för den lokala kultur- och fritidspolitiken, och detta ansvar är frivilligt. Det enda som det finns en lagstiftning om är bibliotek och kulturmiljövård. Ett annat viktigt kommunalt åtagande inom detta verksamhetsområde är även ansvaret för lokaler och anläggningar (Svenska Kommunförbundet, 1998).

6.3.1 Idrotts- och fritidsanläggningar samt fritidsgårdar

Detta är en av de verksamheter där det idag är relativt vanligt med konkurrensutsättning, speciellt simhallar, idrottsplatser och ishallar. Inom fritid- och kulturverksamheter spelar den ideella sektorn, i form av riksorganisationer och lokala föreningar, en mycket viktig roll, då speciellt inom idrottsrörelsen som helt baseras på föreningar Även ideella ungdomsorganisationer når ut till ett stort antal ungdomar. Näringslivet spelar här en viktig roll som sponsorer, då främst inom idrottsverksamheterna och mer begränsad inom kulturområdet (Svenska Kommunförbundet, 1998).

Med avseende på kvalitetskriteriet så bör det vara ganska enkelt att kontraktera det som man vill konkurrensutsätta. Till exempel så bör ramarna och kriterierna för en idrottshall kunna struktureras upp och skrivas ner i ett relativt komplett kontrakt så att man undviker oförutsedda händelser och situationer.

Innovationer anser vi vara relativt viktiga, då det behövs en framåtanda, engagemang och nytänkande för att driva verksamheten och arbetet med ungdomarna framåt.

Konkurrenssituationen är stark då det finns ett antal privata föreningar som driver och handhar idrotts- och fritidsanläggningar i hela Sverige idag. Därigenom blir också konsumenterna val effektivt då det finns flera att välja mellan. Ryktesmekanismerna anses också vara starka.

Enligt Shleifers fyra kriterier så är detta en verksamhet som bör kunna konkurrensutsättas.

6.3.2 Bibliotek

Sedan 1997 finns det en bibliotekslag som omfattar hela det offentliga biblioteksväsendet, det vill säga folkbiblioteken, skolbiblioteken, talboks- och punktskriftsbiblioteken,

högskolebiblioteken och övriga forskningsbibliotek. Enligt denna lag är varje kommun i Sverige skyldig att ha folkbibliotek, dock sägs ingenting om hur många som ska finnas. Idag svarar kommunerna för ca 98 procent av kostnaderna för folkbiblioteken. Staten tilldelar medel som kommunerna kan söka för inköp av litteratur till folk- och skolbiblioteken samt för läsfrämjande åtgärder (Svenska Kommunförbundet, 1998).

Om man ska analysera en konkurrensutsättning av landets bibliotek enligt Shleifers fyra kriterier så finner man att det första kriteriet, det vill säga möjligheterna att reducera kostnaderna utan att försämra den kvaliteten som inte kan kontrakteras är signifikanta, här inte utgör en viktig aspekt. Vi finner att det här borde vara relativt enkelt och möjligt att kunna kontraktera de flesta händelser som skulle kunna inträffa. Så länge det handlar om att kontraktera något konkret och påtagligt, som i det här fallet biblioteksverksamhet, där man enkelt i förväg vet vilka kriterier som man vill ha uppfyllda och vad man till exempel menar med bra kvalitet, det vill säga följderna blir inte kritiska för den kvaliteten som inte kan kontrakteras. Därför anser vi att det första kriteriet inte utgör ett hinder. Svårare blir det däremot när man har med människors hälsa och liv att göra, det vill säga när bedömningsgrunderna för den tjänst eller service som ska konkurrensutsättas blir mer abstrakta.

Inom detta verksamhetsområde kan man säga att innovationer är relativt ointressanta. Det finns inget direkt tryck eller press på att det krävs ett nytänkande och drivkraft för att föra just denna biblioteksverksamhet framåt och bli mer konkurrenskraftig. I och med IT-utvecklingen och Internet så förändrades och förbättrades bibliotekens referensarbete och de flesta biblioteken idag har datoriserade kataloger, låneregister och utlåningssystem. Detta påverkar också vilka innovationer som är möjliga inom området.

Vad gäller det tredje kriteriet, om konkurrensen och konsumenterna val, så finner vi att det är konsumenterna själva som står för användandet av denna tjänst/service. Här skulle konsumenterna genom sitt val kunna gå till en annan leverantör av tjänsten/servicen om det skulle finnas tillräckligt många leverantörer så att konkurrensen dem emellan var stark.

Däremot är vi tveksamma till om det skulle infinna sig någon stark konkurrens mellan leverantörer av bibliotekstjänster. Kanske man skulle kunna tänka sig att det etablerades ett antal specialinriktade bibliotek, som levererade service inom ett specifikt område, och att de leverantörer som finns inom detta område konkurrerade om intresserade konsumenter.

Om det är så att konkurrensen inom området är stark så existerar det starka ryktesmekanismer, det vill säga leverantörerna av tjänsten kommer inte att genomföra ineffektiva kostnadsreduktioner som kan leda till försämrad kvalitet då detta kan leda till att konsumenterna byter till någon annan som levererar den kvalitet som kunden eftersträvar.

Som helhet är denna verksamhet svår att uttala sig om man bör konkurrensutsätta den eller inte då vi inte får en entydig bild genom analysen efter kriterierna.

6.3.3 Allmän kulturverksamhet samt museer

Med avseende på kriterierna bör man inte konkurrensutsätta verksamheten, främst av den anledningen att det är viktigt att bevara vårt kulturella arv. I denna verksamhet är det just de offentligt anställdas brist på incitament att genomföra kostnadsreduktioner som gör att verksamheten säkrast bör bibehållas där den idag befinner sig.

Konkurrensen är inte speciellt stark och konsumenternas val blir således ineffektivt.

Exempelvis så finns det bara ett Vasamuseum och konsumenten kan inte välja att besöka ett annat om de finner att besöket inte når upp till deras förväntningar. Därmed blir även ryktesmekanismerna svaga då personen som tillhandahåller tjänsten eller servicen inte behöver anstränga sig ör att behålla konsumenterna då det inte finns några andra alternativ på marknaden.

6.3.4 Musik- och kulturskola

År 2004 fanns det 171 stycken musikskolor i Sverige, vilket är en minskning med 8 stycken jämfört med året innan, och i dagsläget är det sex kommuner som saknar musikskola. Att tillhandahålla musikskolor, är liksom kulturskolor, frivilligt för kommunerna, och medan det är gratis i vissa kan det kosta över 1000 kr per termin i andra kommuner. Den ansträngda finansiella situationen i Sveriges kommuner gör att vi även framöver kan förvänta oss flera nedskärningar och nedläggningar av musik- och kulturskolor (Svenska Kommunförbundet, 1998).

Vi anser att den kommunala musikskolan är viktig då den under de senaste decennierna har grundlagt och utvecklat många människors musikintresse. För de allra flesta utgör musikskolan den enda möjligheten att få lära sig att spela ett instrument och att spela i grupp.

Den sociala betydelsen kan inte nog värderas. Att tillsammans med andra få skapa musik

tränar upp den musikaliska förmågan, givetvis, men också förmågan att respektera varandras insatser, att lyssna på varandra och att på lika villkor musicera tillsammans. Fritiden får mening och djup på det här sättet för varje barn och ungdom.

Med tanke på att de kommunala musik- och kulturskolorna har drabbats av minskade ekonomiska anslag, bland annat på grund av omfördelningar av de kommunala resurserna, så finner vi att detta är en verksamhet som skulle kunna konkurrensutsättas enligt kriterierna.

Fortsatta reduktioner i anslagen skulle kunna få förödande konsekvenser för verksamhetens fortsatta utveckling och kostnaderna skulle kunna stiga, bland annat på grund av bristen på incitament att hitta kostnadseffektiva lösningar. En konkurrensutsättning skulle kunna motverka detta.

Vi anser att det andra kriteriet, innovationer, är viktiga inom musik- och kulturskolorna. I lärandet inom förskola och skola har kultur och estetik många olika aspekter och det finns ett stort behov av att kontinuerligt utveckla barns alla språk och uttrycksmöjligheter. Det är viktigt att barn får den uppmuntran och det stöd som de behöver och de estetiska lärprocesserna, såsom bild, drama, slöjd, dans och musik, hjälper eleverna att finna och använda en uttrycksform som på bästa sätt förmedlar deras tankar och åsikter.

Vad gäller konkurrensen så anser vi att den bör vara relativt stark. Varje elev/förälder har ett ganska stort individuellt inflytande på undervisningen och möjligheterna för den enskilde att få det stöd eller den utbildning som han eller hon önskar har ökat. Därigenom blir individens val effektivt då det faktisk uppstår en valsituation där eleverna själva kan välja. År 2002 nådde skolornas verksamhet sammanlagt 376 000 stycken, vilket var en ökning med 3 procent från föregående år.

Ryktesmekanismen blir då även stark när individerna själva har ett val och kan välja att gå till en annan leverantör av musikutbildning om de anser att utbildningen inte uppfyller de personliga krav som man har.

Den kommunala musikskolan är ett mycket värdefullt komplement till skolans obligatoriska undervisning och därför anser vi att det skulle vara av intresse att en samverkan kom till stånd mellan skolan, musikskolan, föreningar som bedriver musikundervisning och privata

musikskolor för att ytterligare vårda den kulturella mångfalden. Med avseende på kriterierna bör verksamheten kunna konkurrensutsättas.