Fritidshemmets framväxt – från välgörenhet till del

till del av skolväsendet

Fritidshemmets uppdrag innefattar i dag att möta flera olika behov hos både elever och vårdnadshavare. Uppdraget har växt fram under lång tid och fokus för verksamheten har skiftat under den tiden.

En övergripande inledning till fritidshemmets framväxt finner man hos Rohlin som i Fritidshemmets historiska dilemman, beskriver hur man kan dela upp utvecklingen i tre skeden:

• Slutet av 1800-talet: social arena. Utförande i arbetsstugan/efter- middagshem. Fokus på social fostran – undervisning.

• Cirka 1940–1970-talet: socialpedagogisk arena. Utförande i efter- middagshem/klubbar/fritidshem. Fokus på förhållandet social utveckling – inlärning.

• Cirka 1990-talet: utbildningspedagogisk arena. Utförande i fri- tidshem/skolbarnsomsorg/klubbar. Fokus på social kompetens – lärande.

Fritidshemmets framväxt har också präglats av tre olika tankar som haft olika framträdande roll. Arbetstanken, rekreationstanken och den pedagogiska tanken.

1 _{Avsnittet bygger huvudsakligen på följande litteratur och rapporter:}

Calander, F. (1999). Från fritidens pedagog till hjälplärare. Lorentzi, U. (2012). Har någon sett Matilda?

Rohlin, M. (1996). Skolbarns omsorg – en samhällsfråga? Rohlin, M. (2001). Att styra i namn av barns fritid. Rohlin, M. (2012). Fritidshemmets historiska dilemman. Ursberg, M. (1996). Det möjliga mötet.

Fritidshemmet i dag och vägen dit SOU 2020:34

58

Ursprunget i arbetsstugorna – arbetstanken

Ursprunget till fritidshemmen brukar härledas till de arbetsstugor som växte fram under slutet av 1800-talet. Industrialismen innebar att allt fler sökte sig till städerna och för många blev det en svår tillvaro. Föräldrar arbetade ofta långa dagar eller var arbetslösa. Det uppstod ett behov av att ta hand om främst arbetarklassens barn eftersom de sågs som ett samhälleligt problem när de drev omkring på gatorna, ställde till ofog, ofta tiggde och riskerade att hamna i kriminalitet. Arbetsstugor inrättades då av privata sällskap och ideella föreningar men var underställda de lokala skolråden. I arbetsstugorna fanns möjlighet att lära enkla hantverk men också fostras till renlighet, flit och plikttrogenhet. Med denna arbetstanke avsågs att fostra barnen till pålitliga och arbetsamma samhällsmedborgare. Arbetsstugan var ofta förlagd i närheten av skolan och samarbetade också med skolan. Eftermiddagshem – rekreationstanken

Den statliga skolkommissionen skrev 1930 att barn på sin fritid be- hövde två saker: läxöverläsningsplatser och rekreationsmöjligheter. Arbetsstugorna kom därför att efterhand under 1930- och 1940- talen att benämnas eftermiddagshem och överflyttades 1933 från de lokala skolråden till dåvarande barnavårdsnämnden. Eftermiddags- hemmen bedrevs genom välgörenhet och efterfrågan på platser var inte så stor. I likhet med arbetsstugorna låg fokus på disciplinering genom att barnen fostrades i att passa tider, inte skolka, läsa sina läxor, lära sig gott bordsskick m.m. Skillnad mot tidigare var dock att tyngdpunkten inte låg på arbete utan nu på fria aktiviteter, utevistelse, lek och läxläsning. Rekreationstanken var nu mer fram- trädande och verksamheten sågs som ett komplement till hemmet, inte till skolan.

Fler kvinnor börjar förvärvsarbeta, fritidshem för barnets skull och en helhetssyn på barns utveckling – den pedagogiska tanken Under 1960-talet började fler kvinnor förvärvsarbeta och det accen- tuerade barnomsorgens betydelse för att möjliggöra båda föräldrar- nas förvärvsarbete. Huvudfokus i debatten var omsorgen om de små

SOU 2020:34 Fritidshemmet i dag och vägen dit

barnen och parollen var ”Dagis åt alla”. Verksamheten för skolbarn sågs nu som en förlängning av förskolan och förskollärare anställdes inom verksamheten. Så småningom, från 1965, ersattes förskol- lärarna av utbildade fritidspedagoger. Socialstyrelsen var tillsyns- myndighet och arbetade för att barnen under pedagogisk ledning skulle få utlopp för kreativitet genom fritt skapande. Därmed kunde en värdeideologisk förskjutning noteras, nämligen att fritidshemmet var till för barnens skull. Arbetet inriktades nu mot barns sociala utveckling och därmed också deras eget relationsarbete genom stöd- jande insatser.

Flera statliga utredningar som kom att få betydelse för fritids- hemmet tillsattes på 1970-talet. Barnstugeutredningen2 _{och Utred-} ningen om skolans arbetsmiljö byggde sammantaget på en samsyn på barns och ungas sociala utveckling, lärande och kunskap. En hel- hetssyn på barns och ungas utveckling förordades. Tanken var att elevers sociala och känslomässiga behov hörde samman med den in- tellektuella utvecklingen. Barnet sågs som en aktiv kunskapssökare.

I Barnstugeutredningens delbetänkande Barns fritid. Fritidsverk- samhet för 7–12-åringar (SOU 1974:42) riktades fokus mot barns nya och skilda uppväxtvillkor bland annat i storstädernas miljon- program. Det förordades socialpolitiska insatser för att skapa en trygg miljö som kunde erbjuda en fritidshemsplats för barn i de yngre skolåren, när föräldrarna arbetade. Samtidigt framhölls vikten av stimulerande kulturupplevelser, förenings- och fritidsaktiviteter samt kamratkontakter, detta eftersom barns och ungas sociala ut- veckling, lärande och kunskap ansågs höra samman. Tilltron till barns förmåga att på egen hand skapa mening i tillvaron var stor. Samspelet mellan pedagog och barn framhölls som betydelsefullt för barns utveckling. Dialogen betonades som central. Det poängterades att pedagoger hade en viktig funktion som förebilder, normgivare och stimulansgivare. En dialogpedagogisk fritidshemsmiljö skulle innehålla gemensamma tillfällen till upplevelser som skapade glädje och en känsla av frihet. Miljön skulle utveckla barnens sociala för- måga och ge möjlighet till lärande. Spontana gruppbildningar borde mötas med respekt från pedagoger. Det underströks även att peda- goger skulle uppmärksamma de barn som kunde riskera att hamna utanför gruppsamvaron och ge dem stöd.

Fritidshemmet i dag och vägen dit SOU 2020:34

60

I betänkandet framgick också att fritidsverksamheten och skolan på sikt skulle lokalintegreras, både av kostnadsskäl men även av pedagogiska skäl. Den pedagogiska fördelen ansågs vara att fritids- pedagogen hade en överblick över hela dagen och kunde följa barnet.

I betänkandet Skolans arbetsmiljö (SOU 1974:53) sågs en samlad skoldag som något positivt för barnen. Idén om ett arbetslag fördes fram i utredningen. Tanken var att samarbete mellan lärarna i skolan och pedagogerna på fritidshemmet behövdes för att uppnå de sociala målen enligt läroplanerna, Lgr 62 och Lgr 69.

Det moderna fritidshemmets utbyggnad

Fritidshemmets framväxt har som ovan anförts arbetsmarknadspoli- tiska, social- och familjepolitiska samt utbildningspolitiska grunder. Det moderna fritidshemmet började byggas ut under senare delen av 1970-talet. Fortfarande vid denna tid liknade inriktningen i fritids- hemmet andra sociala sammanhang av mer informell karaktär, men samtidigt var fritidshemmet en formellt skapad organisation, dock utan officiellt fastslagna mål. Detta bidrog till att oklara förvänt- ningar ställdes på arbetet och verksamhetens innehåll.3 _{Ett pedago-} giskt program för fritidshemmet togs fram av Socialstyrelsen i slutet av 1980-talet.4 _{Programmet skulle ses om en vägledning för verksam-} heten.

Fritidshemsverksamheten växte snabbt under 1980-talet. En kom- mitté tillsattes för att utreda integreringen mellan skola och fritids- hem och påskynda och stimulera utvecklingen i riktning mot en god heldagsomsorg av hög kvalitet i en ekonomiskt rationell organisa- tion.5 _{Betydelsen av en helhetssyn på barns lärande och utveckling} framhölls från olika håll. Det var också vid den här tiden som väl- färden på olika sätt decentraliserades, avreglerades, privatiserades, individualiserades samt marknadiserades både i Sverige men också i andra europeiska välfärdsstater.

Decentraliseringen och den nya styrningen fick stort genomslag i all pedagogisk verksamhet, inklusive fritidshemmen. Ett decentrali- 3 _{Andersson, B. (2013). Nya fritidspedagoger – i spänningsfältet mellan tradition och nya styr-}

former, s. 13.

4 _{Dessförinnan hade SFF, Fritidspedagogernas förening, skapat ett program för vägledning och}

likvärdighet i landet som pedagogiska programmet från Socialstyrelsen 1988 hade likheter med.

SOU 2020:34 Fritidshemmet i dag och vägen dit

serat system innebär en frihet att tolka nationellt uppsatta mål på ett sätt som svarar mot lokala behov. Som en följd kan prioriteringarna variera lokalt, vilket också blivit synligt i fritidshemsverksamheten. Under 1990-talets lågkonjunktur tvingades kommunerna spara in på sina resurser och då blev lokalintegrering mellan skola och fritids- hemsverksamhet, som även hade ett pedagogiskt syfte, ett måste. Det ska sägas att den stora utbyggnaden av fritidshemmet skedde i en tid då kommunernas ekonomi var under hård press. Personal- tätheten halverades och barngruppsstorlekarna fördubblades. Det finns olika teorier om hur och varför denna brist uppkom. Men utvecklingen avseende stora gruppstorlekar och få utbildad personal har pågått och pågår fortfarande. Dessa förhållanden beror på olika samvarierande faktorer. Det bör också framhållas att Skolbarn- omsorgskommittén tillsattes mer av pedagogiska skäl. På kort sikt fanns emellertid en tanke om en ekonomisk insats.

En flexibel skolstart för 6-åringarna beslutades av riksdagen 1991 och i slutet av 1990-talet inrättades förskoleklassen. Följden blev bland annat ett ökat tryck på skolorna att se till att 6-åringarna fick barnomsorg både före och efter skolan. Nya läroplaner för grundskola, förskoleklass, fritidshem och förskola togs fram under 1990-talet (Lpo 94, Lpfö 98). Inledningsvis handlade Lpo 94 inte om förskole- klassen och fritidshemmet. Vid revideringen 1998 lades en kortare text till under skolans uppdrag om lek och metod samt övergångar och samverkan. Läroplanen fick också en ny titel för att visa att den nu anpassats till förskoleklass och fritidshemmet.

Förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen reglerades gemen- samt först i socialtjänstlagen (1980:629) och senare i 1985 års skol- lag. Samregleringen vittnar om de båda verksamheternas ursprung och gemensamma idé. När skolbarnomsorgen flyttades över till 1985 års skollag blev den stora förändringen att verksamhetens uppgift änd- rades från att ha utgjort ett komplement till hemmet till att vara ett komplement till skolan. Skillnaden beskrevs dock som och är alltjämt att fritidshemmet inte har några krav på inlärning av speciella kun- skaper och färdigheter.

Det senaste decenniet har styrningen av fritidshemmet genom- gått flera reformer. I 2010 års skollag (2010:800) infördes kapitel 14 som reglerar fritidshemmets uppdrag. När nya läroplaner togs fram för grundskolan (Lgr11), sameskolan (Lsam11) och specialskolan (Lspec11) angavs att de också gällde fritidshemmets verksamhet.

Fritidshemmet i dag och vägen dit SOU 2020:34

62

Skolverkets allmänna råd med kommentarer om fritidshemmet revi- derades 2014. Fritidshemmet fick därtill 2016 en egen läroplansdel, del 4, i respektive läroplan för grundskolan, sameskolan och special- skolan. Genom dessa reformer har begreppen i verksamheterna när- mat sig varandra och styrdokumenten benämner nu barnen på fri- tidshemmet som elever och det som sker i verksamheten kallas undervisning6_{. Läroplanerna tydliggör att begreppet undervisning} ska ges en vid tolkning i fritidshemmet där omsorg, utveckling och lärande utgör en helhet.

En central skillnad mellan fritidshemmet och den obligatoriska skolan är emellertid att fritidshemmet talar i termer av det som sker i verksamheten är en del av barns fritid. Verksamheten ska utgå från barnens frivillighet. Vad man kan säga om fritidshemmet och också fundera över är det som Malin Rohlin skriver – Hur fritidshemmet formas som en av välfärdens institutioner är beroende av många faktorer, hur stort behovet anses vara, vilka familjer som kan komma i fråga, vad verksamheten kan tänkas tillföra familjen/barnet, vilka ekonomiska resurser som finns tillgängliga, vilka teorier som ges företräde samt vilket innehåll verksamheten tillskrivs.