I det här kapitlet, som utgör studiens empiriska del, analyseras och beskrivs de olika berättarprojekten som ingår i avhandlingen. Samtliga projekt har till syfte att stimulera språkutveckling och språkanvändning med hjälp av fantasi och kreativitet. Elevernas eget skapande står i centrum och målet, enligt pedagogerna och lärarna, är att eleverna genom deltagande i projekten ska ges möjlighet att uppleva olika uttryck för lärande med hjälp av berättande i olika former.
Projektet Väsen
I projektet Väsen studeras och analyseras elevernas bilder i syfte att undersöka på vilket sätt eleverna skapar mening i sitt berättande. Med stöd av bilderna diskuterar jag hur elevernas meningsskapande sker med hjälp av teckenvärldar (designvärldar) och meningsskapande resurser (Selander & Kress, 2010). Teckenvärldarna förfogar över de meningsskapande resurserna och representerar rumsliga, verbalspråkliga, visuella, ljud- och rörelsedesigner. I analysen utgår jag från socialsemiotikens begreppsapparat och de begrepp som utgör multimodalhjulet (Cope & Kalantzis, New London Group 2000:26). Uppgiftens utformning och konstruktion påverkar hur berättandet i bilden visar sig. Den inverkar på hur eleven arbetar, vilken typ av information de ska arbeta med och vilken typ av representation som eleverna kan skapa för att visa sin förståelse för ett specifikt kunskapsområde (Selander & Kress, 2010; Jewitt, 2006). Eleverna använder också tecken som går att koppla till den egna identiteten, så kallade identitetsbärande symboler, exempelvis när eleverna i bild skapar den fiktiva världen till sitt väsen synliggörs också hur de själva identifierar sig med sitt väsens värld (bild 6 och 7), en värld som har många likheter med deras egen värld. Jag har också med genusperspektivet i mina analyser eftersom tre av bilderna som presenteras (bild 2-4) är skapade av könshomogena grupper, det vill säga rena flick- och pojkgrupper. Åtta bilder (bild 2-9) representerar elevernas
berättande utifrån ett gemensamt tema, Ett väsens liv och hemmiljö. Utifrån dem analyserar jag vilka medier som utgör en naturlig del i elevernas värld. Vissa av bilderna innehåller små textavsnitt som eleverna lagt till och som kan ge vissa ledtrådar i tolkningen av deras berättande. I läs- och skrivsammanhang i skolan utgör barns bilder en viktig del av lärandet. Genom bilden kan eleverna återge och illustrera ett berättat innehåll av en skriven text. Enligt Melin (2000a) kan samverkan mellan bild och text betraktas som barnets tredje språk, vilket inte alltid tas tillvara i skolsammanhang.
Presentation av projektet
Syftet med projektet var, att med utgångspunkt från den klassiska sagan, stimulera eleverna till att arbeta med berättande genom att använda olika språkliga uttrycksformer. Den aktuella skolan har sedan tidigare ett nära samarbete med Kulturskolan och kulturella uttrycksformer ingår som en viktig del i lärandet. Projektet pågick under en termin fördelade på tretton förmiddagar arrangerade som workshopar på elevernas hemskola. Eleverna skapade egna sagor med inspiration från de klassiska sagorna. Dessa kunde de sedan gestalta med stöd av olika uttrycksformer som dans, musik, sång, bild, samt muntligt och skriftligt berättande. Ett av målen var att använda de estetiska ämnena för att skapa en delaktighet och ett sammanhang där elevers rätt att uttrycka sig prioriterades. Ett annat mål var att främja lärandet genom att stödja kreativt skapande arbetsformer som en del i skolvardagen.
En kort resumé av de sagor som skulle inspirera i det fortsatta arbetet tillsammans med eleverna, presenteras i bilaga 3. Dessa ska ses som bakgrundsinformation och kan ge en förståelse för vad eleverna hade med sig in i arbetet med bilderna.
Totalt deltog fem klasser med sammanlagt 94 elever från årskurs 2 och 3 i grundskolan, en danslärare, två musiklärare, två fritidspedagoger och fyra klasslärare. Sammantaget bildar dessa elever och lärare ett arbetslag eller ett spår som de själva benämner det. Varje workshop hade sitt tema men alla följde samma mönster med samma typer av aktiviteter. Inledningsvis samlades alla elever inom spåret, tillsammans med pedagogerna
från Kulturskolan, i studiehallen för ett gemensamt ”storsjung”. Kulturskolans pedagoger hade vid varje tillfälle medvetet valt ut sånger som skulle anknyta till temat, sånger som sedan ingick i en avslutande musikal. Efter sångsamlingen delades eleverna in i olika grupper där de fick arbeta med berättande med hjälp av olika resurser som dans, musik, bild, muntligt eller skrivande som språklig uttrycksform. Eleverna alternerade mellan de olika aktiviteterna.
Lärarna använde sig av olika visuella och pedagogiska grepp som ett stöd för eleverna att minnas. Vid en av sångsamlingarna kom en drake indansande samtidigt som de andra pedagogerna sjöng en sång som handlade om olika drakar. Vid ett annat tillfälle, för att förstärka och inspirera, användes en trumma samtidigt som ett dansande troll svepte in med en magisk lampa i handen. Trollet hoppade tyst in bland eleverna och utförde sin dans ackompanjerad av gitarrmusik.
I den tredje workshopen nyttjade läraren sig av bilden som en semiotisk resurs. Samtidigt som eleverna fick lyssna till texten ritade hon upp visans händelseförlopp för att illustrera hur berättelsen växte fram. Bilden fungerade sedan som ett stöd till eleverna att snabbare lära sig visan utantill (bild 1). Det visade sig också att eleverna med hjälp av de olika bildsekvenserna lärde sig visan snabbare än vad som skedde vid de tidigare sångsamlingarna där de enbart fick tillgång till texten muntligt.
Bild 1: Jätten som symboliserade visan
I den fjärde workshopen använde en av klasslärarna ett föremål som inspiration till berättande. Hon inledde med att själv berätta och fantisera kring ett hjul som hon hävdade var ”en utmärkt tandpetare”. Eleverna fick vid ett senare tillfälle själva arbeta med en liknande uppgift som jag senare beskriver och analyserar under rubriken Elevernas bilder
och beskrivningar med inspiration från föremål.
Sagotemat inleddes med att alla elever som ingick i spåret (fyra åldersblandade grupper) samlades på en stor trappa som ledde ner till skogen där de skulle få se en föreställning. Skogen är en autentisk skog som ligger i direkt anslutning till skolgården, där eleverna kan vistas under planerade utomhusaktiviteter och raster. På trappan satt cirka 80 elever som representerade årskurserna 2 och 3 i grundskolan. Nedanför trappan i skogen hade pedagogerna arrangerat en scen. Miljön runt skolan inbjöd till berättande och det fanns gott om möjligheter för eleverna att själva hitta inspiration till sina berättelser.
Eleverna fick se och lyssna till två olika sagor. Den ena sagan (den klassiska sagan om Hans och Greta) spelades upp av elevernas ordinarie lärare. Den andra sagan ansvarade
Kulturskolans pedagoger för och det var en nyskriven saga (författad av dem själva) med typiska karaktärer, som ett troll, en fe och ett barn, som ska lösa ett problem.
I den första workshopen hade eleverna till uppgift att skapa ett boende till ett fantasiväsen med hjälp av naturmaterial. Förutsättningarna och instruktionerna för arbetet var samma för alla elever. Initialt bestod de av att skapa en värld för sitt väsen utomhus i den närbelägna skogen, hädanefter kallad skolskogen, med hjälp av naturmaterial. Därefter en fiktiv värld i form av en tecknad och målad bild i klassrummet. Den senare uppgiften lades till på elevernas eget initiativ. I uppgiften ingick också att, vid ett senare tillfälle, gruppvis skriva ner en berättelse om sitt väsen med fokus på bland annat egenskaper, utseende och karaktärsdrag. De tre första bilderna (bild 2-4) har arbetats fram i tre olika elevgrupper medan de resterande bilderna (bild 5-9) skapades av enskilda elever.
Ett väsens värld I
I den första gruppen arbetade fyra elever med att konstruera en värld för sitt väsen. Gruppen bestod av fyra pojkar. Eleverna befann sig ute i den närliggande naturen som omgärdade skolan. Gruppen var ivrig att sätta igång och idéerna var många. De diskuterade intensivt med varandra innan de slutligen enades om att deras väsen skulle bo i underjorden. ”Det här skall bli årets modell” (pojke, 9 år). De hämtade spadar och började gräva en grop. Deras väsen liknade ett troll och bestod av en torr växt med långa rötter som hängde nedanför den kroppsliknande ovandelen. I interaktion med varandra fantiserade pojkarna kring sitt väsen. Berättelsen innehöll spännande beskrivningar om vad deras väsen varit med om och att det nu kommit hem och ville slå sig till ro. ”Vi har hittat på ett väsen men inget bo. Var ska den bo, i jorden, ovanpå jorden eller var” (pojke, 8 år)? De berättade att deras väsen ”hatade vatten, barr och ljus”. Vidare fantiserade de kring att ”deras väsen var mycket gammalt och att det inte vågade vara ute när det var ljust”. Efter en stund skedde ett avbrott i deras berättande. När de upptäckte att ingen lärare fanns på plats för att se hur arbetet fortskred (förutom jag som observatör) beslutade de sig för att lämna uppgiften och spela fotboll istället. Jag tolkade handlingen
som att de ansåg sig ha gjort sin uppgift i och med att de hade grävt ner sitt väsen i jorden.
En stund senare återvände de från sin fotbollsmatch, tillsynes oberörda över sin frånvaro och konstaterade, ”att det var bra att ingen har trampat på monstret!”. De återupptog genast berättandet igen med ”att deras väsen hade många armar och att han ville förgöra världen”. Han var enligt dem ”fem meter hög och kom upp på jorden under nattetid, övrig tid bodde han i underjorden”. För att skydda sig sände han ut två meter höga soldater som sprängdes om de sprang ihop med andra varelser. Grenarna eller armarna på deras väsen var vapen som detonerade om någon kom för nära. Under dagarna låg det stilla i underjorden och tittade på tv och väntade på att natten skulle komma så att det kunde lämna sitt bo. Varelsen beskrivs som en superman men som ändå gör vardagliga saker som att se på tv.
Bilden som en semiotisk resurs till elevers berättande
Med bakgrund från den tidigare uppgiften i skogen fick eleverna nu skapa bilden tvådimensionellt. Gruppkonstellationen var densamma. Innan gruppen kom igång med sin uppgift diskuterade de med yviga gester vad deras väsen skulle heta. Bilden påbörjades inte förrän alla inom gruppen var helt överens om vad de ville illustrera och fokusera i bilden. Parallellt med att de skapade sin bild skrev de också ner en berättelse om sitt väsen. De valde att skifta skribent med jämna mellanrum under arbetets gång. Ibland kom diskussionen in på gårdagens händelser (en fotbollsmatch som de alla deltagit i), för att sedan åter fokusera på uppgiften. Bilden samstämde väl med deras muntliga berättelser kring deras väsen och de äventyr som den varit med om (se bild 2). Mycket av det som diskuterades handlade om krig men även om vilka som var allierade med deras väsen ”Han är god vän med Barack Obama”. De diskuterade också huruvida deras väsen var ungt eller gammalt. ”Fyrtionio år, det är väl urgammalt eller hur?” Alla var också rörande överens om att deras väsen skulle heta Gösta.
Bild 2: Ett väsens värld I
Eleverna berättade att bilden föreställde Barack Obamas hemliga bunker. Istället för Vita huset har de valt att benämna det ”Svarta huset”, eftersom det ligger under jord. De betonade också att huset borde döpas om från Vita huset till Svarta huset eftersom en svart president övertagit ledningen i USA. Att samtalet rörde Barack Obama hänger sannolikt samman med att det amerikanska presidentvalet pågick samtidigt som jag samlade empiri. Det var således ett historiskt faktum att en svart människa blev vald till USA:s president vilket skapade stora rubriker i pressen och som också följdes upp och visades i nyhets- och debattprogram. Fortfarande var också USA:s ökade beredskap mot ”terrorister” ett hett ämne som debatterades med bakgrund av terrordådet den 11 september, 2001, mot World Trade Center i New York (Hansson, 2011).
Vidare gav de en beskrivning över alla detaljer som de ritat in i bilden, exempelvis helikoptern på taket som ständigt står i beredskap att åka iväg på olika uppdrag och som är utrustad med den senaste tekniken. Eleverna förklarade hur de tänkte kring husets konstruktion, att det var byggt i flera våningar och att deras väsen bodde längst ner i
underjorden, som de menade var den mest trygga platsen, eftersom det fanns ett ständigt hot om ”terroristanfall”. För att förstärka att hotet verkligen existerade visade de mig pilen i bilden som pekar direkt mot ”terroristen”, vilket också förstärktes av de verbala tecknen” Terrorist”.
Bilden berättar
Att uppleva en bild kräver lika mycket fantasi som att läsa en bok. Det finns alltid något som betraktaren måste lägga till eftersom bilden aldrig kan visa allt. Mycket av det vi tolkar ligger utanför bilden där vi föreställer oss en fortsättning. Jag menar att vi kompletterar bilden med våra egna inre bilder. Enligt Selander och Kress (2010:16) är barnets förhållande till sin omgivning ”en pågående multimodal kommunikation”. Elevernas bildskapande kan förstås som en meningsskapande process där barnens förståelse av omgivningen gestaltas. Till exempel har eleverna i den här bilden valt att gestalta specifika delar av berättelsen kring deras väsen som de ansåg vara särskilt viktiga. Bilden visar hur deras väsen bor och lever. Dess värld speglar en global värld som eleverna gjort begriplig för sig själva. Jag noterar att den bild som eleverna skapat har få likheter med den värld som de skapade till sitt väsen i skolskogen. Bilden visar på att viss information har valts ut och transformerats till en representation (varelsens bostad i underjorden). Detaljer, proportioner, de olika delarnas placering i rummet och hur de olika vinklarna dragits, kan ses som ledtrådar för att förstå vilka resurser de använt sig av. Sett ur ett socialsemiotiskt perspektiv förmedlar bilden ett budskap och en uppmaning till mig att engagera mig i det som bilden berättar. Elevernas berättande i bild visar att de är multimodala och använder sig av flera teckenvärldar (eng. modes) eller designvärldar samtidigt för att skapa mening (Selander & Kress, 2010). Det är främst tre meningsskapande teckenvärldar som framträder i den här bilden; en rumslig, en visuell och en rörelsedesign. Den rumsliga designen synliggörs genom de arkitektoniska val som eleverna gjort i fråga om hur de illustrerat de olika byggnaderna. Den visuella designen synliggörs genom hur eleverna ramat in olika element i bilden och hur de sedan valt att binda samman, delat upp och hållit isär linjer och färger (van Leeuwen, 2005; Ekström &
Moberg, 2008). De dominerande färgerna är rött, svart och vitt, färger som ofta används när starka känslor ska uttryckas.
Genom att studera olika tecken, exempelvis radion, terroristen med röda ilskna ögon, och den verbala texten som förstärker budskapet om att det verkligen är en terrorist, styrker att eleverna rör sig inom olika teckenvärldar i sitt meningsskapande. I bilden går det inte att se om terroristen eller varelsen är en man eller kvinna. Elevernas bild ger emellertid ett maskulint intryck. Samtidigt finns det ingen verbal text som säger att så är fallet. Enligt Änggård (2005) handlar kön om en mängd repetitioner av normer, inlärda beteenden och mönster för vad som utgör manligt och kvinnligt. Den här bilden visar makt i form av en stark, tuff beväpnad varelse som har alla attribut för styrka, det vill säga det som Jordan (1995) benämner som en krigardiskurs som talar om manlighet i termer av krigare och superhjältar. Jag noterar också att alla som befinner sig i huset bär vapen, vilket enligt eleverna är en förutsättning för att klara sig i en orolig värld. Att eleverna skildrar en otrygg värld visar sig också i hur de valt att avbilda sitt väsen med blodröda spetsiga tänder och röda ögon, beväpnad såväl i båda händerna som i framfickorna. Andra meningsskapande tecken är en inbyggd sambandscentral som ständigt ger ut de senaste nyheterna. För att förstärka dess betydelse har eleverna även aQYlQWVLJDYHJQDWHFNHQI|UOMXGYnJRU OLNQDU ȈHOOHUʬ), tecknade runt radion. Dessa tecken liknar de som ofta visas inom serietidningsgenren för att förstärka och beskriva ljud och känslor. Meningsskapandet sker således inte bara med flera teckenvärldar samtidigt utan elevernas berättande i bilden visar även remediering. Den oro som berättandet i bilden ger uttryck för påminner om den verklighet som skildras i olika datorspel, något som eleverna verkar vara väl bekanta med. När eleverna berättar att deras väsen sänder ut två meter höga soldater, som sprängs när de springer ihop med andra varelser, kan jämföras med exempelvis de olika datorspelen som handlar om Mario. Varje gång han krockar exploderar han, men återuppstår igen och spelet börjar om på nytt. Det kan jämföras med hur västvärlden ofta framställer terrorister som de onda och västerlänningar som goda, vilket förstärks av hur media ibland onyanserat rapporterar om sprängdåd som genomförts av olika terroristgrupper runt om i världen. Elevernas bild
är visserligen skapad utifrån deras fantasi men där de olika karaktärerna och händelseförloppen faktiskt existerar i viss mån. I många datorspel, som exempelvis Star Wars, Sagan om ringen och Narnia, skildras också kampen mellan onda och goda krafter, vilket är framträdande i elevernas berättande. Elevernas berättande visar också att nyhetssändningarna från det amerikanska presidentvalet upptar mycket av deras tankar som sedan överförs till deras berättande. Tv-mediet intar således en central plats i elevernas representationer. Samtalen sinsemellan medan de arbetar med uppgiften rör sig främst kring händelser de varit med om. De använder sig av datorspel i sina berättelser men det handlar inte bara om reproduktion av dessa spel utan de sammanfogar det traditionella berättandet med det mer moderna. De remedierar vissa delar men sällan hela historier från ett medium till ett annat och använder det stoff som de finner meningsfullt för att förstå och göra berättelsen till sin egen. I den här bilden remedierar de från exempelvis tv-mediet och de nyhetssändningar som de tagit del av och använder vissa delar, som det faktum att de pågick ett presidentval och att Obama röstades fram som president. Även om deras berättande andas en viss form av allvar och visar en hotbild skildras denna med humor, exempelvis den svävande terroristen i luften och beskrivningen av att döpa om Vita huset till Svarta huset.
Ett väsens värld II
Nästa bild som presenteras (bild 3) är skapad av en grupp som bestod av fyra flickor. De bestämde sig tidigt för var och hur deras väsen skulle bo. Miljön skulle vara öppen eftersom de hävdade ”att deras väsen behövde ha uppsikt på det som kunde hända om man var ouppmärksam”. Boet byggdes därför uppe på en liten kulle nära en björk där det fanns en liten naturlig håla vid trädets rot som kunde fungera som ingång. Eleverna berättade att deras väsen var snällt och vänligt men att det kände en rädsla för stora djur, och att deras väsen var vaket om nätterna. De pekade på olika delar i arkitekturen och berättade mycket kort om vad var och en av delarna föreställde. ”Det höga där borta är skorstenen. Varelsen är rädd för stora djur men allra mest är den rädd för ljuset. Den gömmer sig i sitt bo för det mesta, den äter på natten och skyddar inget speciellt utan
lever bara där i skogen utan någon särskild uppgift i livet” (flicka, 8 år). Till skillnad från den tidigare gruppen som gärna berättade om sitt arbete i skogen var det svårt att få den här gruppen att frivilligt berätta mer detaljer. Den verbala kommunikationen mellan