Går det att använda sina ART - kunskaper?

Då samtliga intervjupersoner upplever att många av de sociala färdigheterna som de har övat på, är alldeles för grundläggande så innebär det i praktiken att de har övat på färdigheter som de redan behärskar. Detta beror på att ART-tränaren utgår från en färdigskriven manual i vilken femtio färdigheter finns listade. Vår tolkning är att det kan finnas färdigheter som inte finns listade i manualen, och att manualen inte tar hänsyn till individuella behov som kan finnas hos deltagarna. Detta till skillnad från en psykoterapeut som skräddarsyr behandling utifrån klientens specifika behov. Detta är också den kritik som riktas mot manualbaserade metoder, som alltid skrivs efter en tänkt prototypklient. Det finns med manualbaserade metoder en risk att en del klienter inte får den behandling som passar just honom eller henne (Daleflod & Lardén, 2004, s. 18). Utifrån detta resonemang förstår vi att det i praktiken finns en risk att våra intervjupersoner har deltagit i en behandling som inte har anpassats efter deras specifika behov.

Vi har uppfattat att samtliga intervjupersoner upplever att de har haft stor nytta av teknikerna som de har lärt sig i aggressionskontrollträningen. Dock noterar vi att samtliga personer använder sig av en och samma teknik i konfliktsituationer, de väljer att gå ifrån situationen. Det skulle kunna tyda på att man i ART träningen fokuserat på den strategi som ART tränarna tror är mest tillämplig för ungdomarna, samt att ungdomarna själva upplever denna teknik som tilltalande. Denna strategi anser vi vara verkningsfull då fysiska och

verbala påhopp undviks. En annan strategi som vi i enlighet med ART programmet anser vara effektiv då konflikter uppstår, innebär att ungdomarna för en konstruktiv dialog med sin motpart. Vi kan inte uttala oss om huruvida den strategi som våra intervjupersoner tenderar att välja, verkligen är fruktbar ur ett längre tidsperspektiv. Dock ser vi en risk för att

oskiljaktigheter kan förbli olösta om ungdomarna inte aktivt tar itu med problemen genom exempelvis dialog. Payne (2008) problematiserar kognitiva och behavioristiska

behandlingsformer som han förvisso anser är verkningsfulla, dock ifrågasätter han dess hållbarhet under en längre tidsperiod (Payne, 2008, s. 207).

För att ett behandlingsprogram skall vara effektivt är det av stor betydelse att programmet har hög integritet och att det implementeras som det ursprungligen var tänkt. Enligt Mihalic et al. (2004) finns det fyra komponenter som bör undersökas vid utvärderingen av ett

behandlingsprograms integritet. Tre av dessa är av särskilt intresse för oss. För det första handlar det om huruvida alla centrala delar finns med i programmet samt om

behandlingspersonalen har den kompetens och utbildning som krävs (Mihalic et al., 2004, s.

8). Samtliga intervjupersoner uppger att alla tre delar i ART behandlingen funnits med. Dock har de svårt att minnas moralutvecklingsträningen och samtliga har svårt att ge konkreta exempel på hur de har arbetat med moraliska frågor. Detta skulle kunna tyda på att ART tränarna inte lyckats med att förmedla innehållet i moralutvecklingsträningen tillräckligt väl för att det skall ha gjort några bestående intryck på deltagarna. Vilket kan kopplas till

eventuell brist på kompetens hos ART tränarna. Det kan även tyda på att behandlingspersonal ändrat eller bytt ut delar i programmet efter eget behag (Daleflod & Lardén, 2004, s. 19).

En andra komponent som bör undersökas vid utvärderingen av ett behandlingsprograms integritet är enligt Mihalic et al. tränarens skicklighet i att använda metoder och de tekniker som föreskrivits i programmet. Dessutom är det betydelsefullt att få kunskap om tränarens entusiasm och attityd inför behandlingsmetoden (Mihalic et al., 2004, s. 8). Vi kan i våra intervjuer se att deltagarna haft olika erfarenheter av de ART-tränare som de har mött då de har deltagit i olika ART behandlingar. Vi kan konstatera att de tränare som har haft en lättsam attityd och samtidigt levererat budskapet i ART på ett seriöst sätt, också varit mycket

uppskattade av deltagarna. Omvänt kan vi se att tränarna kan ha en negativ inverkan på gruppen. En intervjuperson uttrycker att han har haft erfarenhet av att tränarna under

moralutvecklingsträningen varit värderande och fördömande, vilket utgjorde ett hinder för att deltagarna skulle våga ge uttryck för sina resonemang. Payne (2008) för fram kritik mot kognitiva och behavioristiska behandlingsformer, då han menar att terapeuter med denna inriktning utgår från samhällets normer och värderingar i mötet med klienter. I mötet med klienter från en minoritetsgrupp finns det en risk att de beteenden som accepteras i

minoritetsgruppen kommer att tolkas som negativa (Payne, 2008, s. 208).

Då deltagarna genom diskussioner skall utveckla sina moraliska resonemang ser vi således en risk för att moralutvecklingsträningen mister sitt syfte då ART-tränaren uppträder

fördömande. I och med detta ser vi även en risk för att ART programmets

behandlingsintegritet påverkas då den verksamma komponenten, moralutvecklingsträningen, går förlorad.

7. 4 Övning ger färdighet

Mihalic et al. (2004) menar att det är av betydelse att veta något om antalet genomförda sessioner, längden på varje session och om dessa genomförts på det sätt som föreskrivits.

(Mihalic et al., 2004, s. 8). Vi har i denna studie svårt att uttala oss om detta då våra intervjupersoner inte uttryckt något om ART träningarnas beskaffenhet. Däremot vet vi att våra intervjupersoner upplever att de fått bättre behållning av ART genom att delta i

behandlingen flera gånger. En intervjuperson berättar att då han genomförde ART träningen andra gången kände han igen de olika momenten och att han därmed upplevde att han fick ut mer av ART.

Då det är allmänt vedertaget att övning är ett effektivt medel för all slags inlärning, menar vi att detta även tycks gälla för de kunskaper som förmedlas genom ART. Därmed tänker vi att ju fler gånger en person deltar i ART desto fler möjligheter ges till repetition, vilket i sin tur ökar sannolikheten för att ett prosocialt beteende befästs. En intervjuperson betonar vikten av individuell terapi i kombination med ART. Vi tänker att det finns fördelar med att förstå och bearbeta bakomliggande orsaker till det aggressiva beteendet, då kunskap om motiven möjliggör förändring.

7. 5 Faktorer som påverkar

Andreassen (2006) hävdar att social- och praktisk färdighetsträning, multimodala metoder och kognitivterapeutiska behandlingsprogram är program som ofta visar sig ha positiva effekter för ungdomar med antisociala beteenden (Andreassen, 2006, s. 191-206). Det har i våra intervjuer tydligt framgått att intervjupersonerna upplever att de med hjälp av ART lärt sig tekniker för att hantera konfliktsituationer på ett konstruktivt sätt. De uppger att deras deltagande i ART även inneburit ett annat sätt att tänka. En av våra intervjupersoner drar slutsatsen att det visserligen går att lära sig mycket av ART, men att dessa lärdomar försvinner vid återfall i drogmissbruk. Vi tolkar således att de kunskaper som

intervjupersonerna fått genom ART har större förutsättning att bli varaktiga då den unge är drogfri. Vi tänker att de lärdomar som förvärvats om känslodämpande tekniker riskerar att

komma i skymundan då droger förstärker det aggressiva beteendet. Denna tolkning grundar vi på utsagor från tre av våra intervjupersoner som tydligt kopplar sitt aggressiva beteende till användandet av alkohol och droger. Dessutom tänker vi att de moraliska resonemangen troligtvis inte kommer att göra sig påminda då man är tvungen att begå brott för att finansiera sitt missbruk. Således ser vi att ett gott behandlingsresultat av ART kan gå förlorat då en faktor såsom drogmissbruk inverkar negativt på det prosociala beteendet som personen lärt sig i ART. Vi anser att detta resonemang kan styrkas av den kritik som framförts av Payne (2008) då han ifrågasätter kognitiva och behavioristiska behandlingsformers hållbarhet i ett längre perspektiv (Payne, 2008, s. 207). Utifrån vårt empiriska material förstår vi att ART tycks vara en av flera verksamma behandlingsprogram/behandlingsmetoder. Till exempel berättar en av våra intervjupersoner att det inte bara är ART:s förtjänst att han idag har lämnat det kriminella livet och att han tillägnat sig mer prosociala beteenden. Vår tolkning är att ungdomar med en komplex problematik såsom misslyckad skolgång, alkohol- och

drogmissbruk, våld och kriminalitet, kan vara i behov av flera program som kan hjälpa dem med de olika problemområdena.