Gåvan att vara singel

Jesus skarpa ord om skilsmässa som liktydigt med äktenskapsbrott leder till en skarp reak-tion hos lärjungarna: Är det inte då bättre att vara singel? Om det inte går att upplösa ett äktenskap utan att begå äktenskapsbrott, är väl det bästa att aldrig ingå äktenskap?

I vers 11 refererar Jesus tillbaka på lärjungarnas tanke med uttrycket to\n lo/gon touvton

[ton logon tu:ton] som jag översatt den principen. Han håller inte helt med, men avvisar heller inte tanken. Det finns flera sätt att tolka grekiskan här, men den enklaste tolkningen är att han menar att det finns en grupp människor som har gåvan att leva i celibat hela livet, och för dem gäller den princip lärjungarna formulerat.

Den tolkningen gör också Isaksson (1965, s. 150), medan Mounce (1991, s. 181f) menar att den är omöjlig eftersom Jesus då genom att instämma, i så fall motsäger Guds intention i skapelsen. I stället vill han ignorera vers 10, och läsa 11 som en direkt fortsättning på vers 9. Mounces tolkning blir att inte alla kan ta till sig Jesus hårda principer om äktenskap. Då blir det ett lackmustest på äkta lärjungaskap om man avstår från nytt äktenskap efter att man tvingats skilja sig på grund av omoral. Den idén avvisar Keener (1999, s. 470f) med hänvisning till att Jesus normalt sett svarar på sina lärjungars frågor, och Hagner (1995, s. 550) menar också att Jesus syftar tillbaka på vad lärjungarna just sagt. Keener pekar på att det vanliga var att föräldrarna arrangerade äktenskap för sina barn, och att mannen inte kunde räkna med att vara ensam med sin tillkommande före bröllopet. Att ge sig in i ett äktenskap med någon man inte kände utan möjlighet att kunna skiljas, kan nog te sig som ett sämre alternativ än att leva ogift för ganska många.

Idén att leva ogift och utan sex var inte helt okänd i Jesus samtid, utan praktiserades bland essenerna i städerna och i bosättningen i Qumran (Brown 1988, s. 37–40). Enligt Isaksson (1965, s. 63ff) levde männen i Qumran som gifta mellan 20 och 25 års ålder, för att däref-ter helt avstå från sex för resten av livet – inte för att äktenskap var fel eller kvinnor mora-liskt underlägsna, utan för att de såg sig som soldater i ett heligt krig mot mörkrets barn. Bland den judiska allmänheten bör attityden trots detta ha varit helt avvisande till ett liv utan sex och barn. En ogift man sågs inte som fullvuxen.

Ordet eujnouvcoi [evnu:choi] har den utmärkta svenska motsvarigheten eunucker, men den termen är svår att använda utanför ett harem. I andra sammanhang kan det syfta på hovmän och statstjänstemän i allmänhet – här varierar tolkningarna från könlös till någon som valt att inte gifta sig. I nutiden finns termen asexuell för den som valt att leva utan vare sig he-tero- eller homosexuella förhållanden, och den passar här.

Hagner (1995, s. 550) menar att de två första grupperna asexuella ska ses som fysiskt könlösa i betydelsen impotenta och kastrerade, men jag tror inte vi ska gå så långt. Även den som avstår från förhållanden på grund av dåliga erfarenheter av sådana kan passa in under beskrivningen att de ”gjorts asexuella”, och vi behöver inte förutsätta att en medfödd asexualitet behöver synas utanpå. Det hindrar inte att texten naturligtvis är tillämplig även på fysiskt könlösa. Som Isaksson (1965, s. 150f) påpekar, stadgar 5 Mos 23:1 att ”Ingen som fått testiklarna krossade eller lemmen avskuren får upptas i Herrens församling.” Jesus välkomnar även dessa, vilket Filippos mycket riktigt tillämpar i Apg 8, när han döper en etiopisk eunuck.

6.5 Syntes

Att titta längtande efter en gift kvinna är ett äktenskapsbrott. Skilsmässa är ett äktenskaps-brott, vars skuld bärs av den som orsakar det genom initiativ eller otrohet, och av den som gör den definitiv, oavsett om det är en av makarna som är otrogen eller någon annan som inleder ett förhållande med någon av makarna. Att leva som singel permanent, från början eller efter en skilsmässa, är ett gott alternativ för den som har den gåvan.

6.6 Reflektion

Det råder ingen tvekan om att Jesus i den här texten avvisar den skilsmässoetik, som var väl etablerad och accepterad i hans samtid, och i stället lyfter fram ett äktenskapsideal som bygger på 1 Mos 1 och 2. Om inte det idealet är identiskt med det vi kom fram till i kapitel 4, så är det åtminstone mycket likt.

Genom att lyfta fram 1 Mos 1:27 och med orden ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” och omedelbart därefter citera 1 Mos 2:24 placerar Jesus resonemanget om skilsmässa i det sammanhang vi såg i de texterna: att heterosexuella par-relationer är en grundläggande struktur i mänsklighetens par-relationer, och en del av Skapa-rens avsikt med människan.

Till den bild av två människor som växer samman till en enda kropp, som han hämtar ur 1 Mos, lägger Jesus en bild av skilsmässa, som innebär att människor delar på denna kropp som Gud har satt samman. Den bilden är avsedd att visa hur fel det är att detta sker, men öppnar också för hur mycket smärta skilsmässan kan medföra.

Gamla testamentets förbud mot äktenskapsbrott, som begränsade sexuella handlingar, ut-ökar Jesus till att gälla även sexuell längtan riktad mot någon som är gift med någon annan.

Dessutom jämställer han skilsmässa med äktenskapsbrott, både för den som tar initiativ till skilsmässa och sedan gifter om sig, och den man som gifter sig med en frånskild kvinna. Det enklaste sättet att se både detta och Matteus tillägg ”utom vid sexuell omoral” är att brottet i grunden handlar om att bryta den nära gemenskap mellan man och kvinna som är en del av skapelseidealet. Detta är att som människa dela på den kropp Gud har låtit växa samman, och är lika fel oavsett om det sker genom otrohet under pågående äktenskap, som genom omgifte efter skilsmässa. Fram till att otroheten eller omgiftet är ett faktum, räknas brottet som ofullbordat, eftersom brytningen inte är definitiv.

Dessutom lyfter han fram ett alternativt ideal, som bara är tillgängligt för den som har fått en särskild gåva – gåvan att leva som singel. Texten passar både in på den som väljer att aldrig ingå i en parrelation, och den som efter en separation väljer att leva som singel res-ten av livet.

7 Grekiska och romerska äktenskap

Den israelitiska äktenskapstraditionen utvecklades inte i isolering. Efter Gamla testamen-tets tid utsattes det israelitiska samhället för en stark kulturell påverkan från den grekiska överhöghet som följde på Alexanders erövringar. Före Nya testamentets början efterträd-des grekerna av det romerska imperiet. Detta kapitel ägnas åt de grekiska och romerska äktenskap som därigenom påverkade Nya testamentet och de första kristna.