Typer bestående huvudsakligen av ett delelement
Ii Ii li u u
Skogsmossetyp Trädbevuxen typ Mossetuvetyp Höljetyp Göltyp
Typer eller komplex bestående av två delelement
Ii...Ii
Trädbevuxen mossetuve-typ eller -komplex
li...u
Mossetuve - hölje- typ (fig 7)
Ii...I
Mossetuve - göl-typ (fig 2, 6)
Ii...II
Hölje - göl-typ
Typer eller komplex bestående av tre delelement
Ii...Ii...Ii
Trädbevuxen mossetuve - hölje-typ eller -komplex
Ii...Ii... II
Trädbevuxen mossetuve - göl-typ eller -komplex
Ii... Ii... Ii
Mossetuve - hölje - göl-typ
Typ eller komplex bestående av fyra delelement
II... Ii...Ii... Ii
Trädbevuxen mossetuve - hölje - göl-typ eller -komplex
154 Viktor Maasing och Jaanus Paal SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998)
‘s'swä
fe Jr:;*T
.;•— ;■
ÜM$p.
4£ >v^>
■ ;';"’'Vc?j) >ij» S$
■Sf'Mä
msan
Fig 6. Männikjärve-mossen i naturreservatet Endla (fig 9,10) i myrdistrikt 6b (ftg 5) är ett bra exempel på den östestniska mossetuve-göl-typen. - Foto Jaanus Paal.
Männikjärve bog in Endla Nature Reserve (fig 9, 10) in mire district 6b (fig 5) is a good example of the East Estonian hummock-pool bog site type.
Denna princip har i stor utsträckning använts i Skandi
navien, Baltikum, Ryssland och Tyskland.
3. Vid vegetationskartering, geobotaniska studier och flyginventering av myrar, har det rådande vege- tationsskiktet varit den mest passande basen för myrklassificering:
3.1. Skogbevuxna torvmarker; med ett slutet trädskikt, t ex sumpskogar.
3.2. Glest trädbevuxna torvmarker; tallmossar etc.
3.3. Buskbevuxna torvmarker; dominans av viden Salix, pors Myrica gale, etc.
3.4. Risbevuxna torvmarker; dominans av ljung Calluna vulgaris, skvattram Rhododendron tomentosum, Vacci- nium-dsle.r etc.
3.5. Graminidbevuxna torvmarker; dominans av starrar Carex, tuvsäv-arter Trichophorum och ullar Erio- phorum.
3.6. Mossrika torvmarker; huvudsakligen vitmossor Sphagnum.
4. Alla landskap kan betraktas som komplex av bio- och ekosystem under utveckling. Dessa bildar i sin
tur delar av högre system, men kan samtidigt även indelas i subsystem. Därför kan en vegetationstyp (särskilt en myrtyp) betraktas som ett komplex av mikroståndorter, och beskrivas utifrån sina kompo
nenter. Som komponenter i myrar ingår t ex tuvor (eng. ”tussocks”), mossetuvor (stora, utbredda tuv- komplex; eng. ” hummocks, ridges”) och svackor av skilda slag: höljor (mattor; eng. ”hollows, lawns”), gälar (eng. ”pools”) och dråg (eng. ”funnels”).
Som ett exempel på detta strukturella betraktelsesätt visas i tabell 3 klassificeringen av högmossetyper.
5. En syntes av de olika betraktelsesätten ovan ingår i en universell ståndortstypsklassificering (Paal 1997, se även tabell 4) där topografi, jordart, vattenregim och växtsamhällenas artuppsättningar alla vägts in.
Ståndortstyperna benämns efter de ingående växt
samhällena, eftersom dessa ger en hel del information om förhållandena i hela ekotoper. På samma vis baseras den klassificering som etablerats i Moss m fl 1991 och i Devillers & Devillers-Terschuren 1996 på växtsociologiska enheter.
SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998) Estniska våtmarker 155
f
fpflpf i
I i mm
I».
sÉiis»?
'*■ V ' ■ ,n MpM^j
nü är&jMhks
I .>" ■■
BSHE
■
*4.M
JSSsjfiS
MLj
Fig 7. Mossetuve-hölje-typ på Laeva-mossen i Sangla-myrama (fig 9). Mossen ingår i naturreservatet Alam-Pedja (fig 10) i myrdistrikt 7c (fig 5). -Foto Jaanus Paal.
A view of a hummock-hollow bog site type in the Laeva bog in the Sangla mires (fig 9). The bog is situated within the Alam-Pedja Nature Reserve (fig 10) in mire district 7c (fig 5).
Den estniska klassificeringen av våtmarkernas stånd- ortstyper följer i stort den traditionella inom skandi
navisk geobotanik. I boreal vegetation är det (till skillnad från i mer artrik, sydlig vegetation) ej möjligt att peka ut goda karaktärsarter för alla typer av växt
samhällen. I stället hämtas information om samhälls
struktur och habitatförhållanden från skillnader i arternas relativa abundans. Av denna anledning be
nämns samhällena efter sina dominerande arter. För skogbevuxna ståndortstyper används, följande den gamla finska traditionen (Cajander 1909, Frey 1973), karaktärsarternas namn när detta är möjligt (tabell 4).
Fig 8. Alluvialskog (tidvis översvämmad skog vid floder) av Carex elangata-typ i naturreservatet Alam-Pedja (fig 10) i myrdistrikt 7c (fig 5) tidigt på våren - Foto Jaanus Paal.
Early spring aspect of a Carex elongata site type floodplain forest in the Alam-Pedja Nature Reserve (fig 10) in mire district 7c (fig 5).
■’ flip®
/L«” P
v ‘u:
\>Nj%
156 Viktor Maasing och Jaanus Paal SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998)
Fig 9. Myrar i Estland med en areal överstigande 1 000 ha (mineraljordsöar och sjöar har ej räknats in). - Karta H. Allikvee (efter Allikvee m fl 1995).
Mires in Estonia with an area exceeding 1 000 ha (excluding mineral islands and lakes).
77“*70 85 / 07 88 80 9’N.
. - ^ ^
xl* «o
101 4^,103 107 Y ioa
jo /■
1 Niibi (inkl Avaste = Mallesoo); 2 Leidissoo (inkl Musaraba); 3 Läänemaa Suursoo; 4 Kuijöe; 5 Orkjärve; 6 Ohtu;
7 Vaharu; 8 Ääsmäe; 9 Pääsküla; 10 Saku; 11 Sausti; 12 Manni; 13 Rae; 14 Kostivere; 15 Peningi; 16 Liivaaugu;
17 Aegviidu; 18 Koitjärve; 19 Suru; 20 Tereski; 21 Laukasoo; 22 Muki; 23 Ohepalu (inkl Pakasjärve); 24 Udriku;
25 Hulja; 26 Varudi; 27 Uljaste; 28 Kure; 29 Voore; 30 Sirtsi (inkl Jöepere); 31 Hiiesoo; 32 Kadasoo; 33 Muraka;
34 Peeri; 35 Puhatu; 36 Körgesoo; 37 Öngu; 38 Pihla (inkl Määvli); 39 Kasari; 40 Laiktila; 41 Marimetsa (inkl Ömma, Loigu); 42 Ellamaa (inkl Sooniste); 43 Kodila; 44 Hagudi; 45 Mahtra (inkl Juuru); 46 Töra; 47 Hiienurme; 48 Imsi;
49 Keava(inkl Palasi); 50 Kastna; 51 Vonka(inkl Loosalu, Viirika); 52 Epu-Kakerdi; 53 Rikassaare; 54Prandi; 55 Mäo;
56 Öödla; 57 Köisi; 58 Silmsi; 59 Ilmandu; 60 Endla; 61 Pedja; 62 Lusiku; 63 Hanguse; 64 Peedla; 65 Saara; 66 Tudu;
67 Löpe; 68 Vöhmajärve; 69 Imatu; 70 Piila; 71 Haeska; 72 Pahila; 73 Koigi; 74 Paadremaa; 75 Tuhu; 76 Kalli (inkl Nedrema, Kaseraba); 77 Lihula-Lavassaare (inkl Avaste); 78 Kesu; 79 Rogenese; 80 Kaisma; 81 Pööravere (inkl Mördarna); 82 Laianiidu (inkl Aruniidu); 83 Nölva; 84 Mukre; 85 Lubjaahju; 86 Vassare (inkl Porissaare); 87 Retla;
88 Jalametsa; 89 Rutikvere; 90 Vähari; 91 Visusti; 92 Kaarepere; 93 Kivijärve; 94 Piha; 95 Töhela; 96 Völla; 97 Lindi;
98 Rääma; 99 Körsa; 100 Mustraba; 101 Kikepera (inkl Rüütli, Kuni); 102 Öördi; 103 Valgeraba; 104 Kuresoo;
105 Soosaare; 106 Umbusi; 107 Parika; 108 Meleski; 109 Sangla (inkl Emajöe-Pedja, Ulila); 110 Punnasjärve;
111 Tatra; 112 Konsu; 113 Lauka; 114 Keressaare; 115 Emajöe Suursoo; 116 Ahja; 117 Tolkuse; 118 Soometsa;
119 Kutja; 120Öisu; 121 Kohvisoo; 122 Valguta; 123 Lutsu-Essaksoo; 124 Meelva; 125 Nigula; 126Törga; 127Röngu;
128 Ikepera; 129 Rubina; 130 Lagesoo; 131 Väikese Emajöe; 132 Priipalu; 133 Korva; 134 Kaugjärve; 135 Mustjöe;
136 Kerreti, 137 Vöru; 138 Kääpa; 139 Meenikunno; 140 Padusaare; 141 Kellamäe; 142 Hino; 143 Tika.
SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998) Estniska våtmarker 157
Gulf of Finland
Aabla
Baltic Sca
Q Sämi-Kuristiku 9 Sirtsi Tallinn
OSiniallikad
Murak Lääncmaa-Suursoo KakerdajaO
Mahtra • _OSclijärvc
T\idu-Järvesoo Luusaare Agusalu _ Laukcsoo
w Acla-Viirika
Marimctsa Loosal u • Piiumctsa Endla
• Palasi
:: Lake Peipus -Matsalu
# Avastc Tuhu
Nchatu Kuresoo
Parika Alam-Pedja Kikepera
Nätsi-Völla Viidumäc
Q
Valgeraba
Emajöc-Suur-
_ _ soo
Tartu □
Meelva £ Valgesoo
Russia
D:::Nigula
/'’I?-:
Gulf of Riga
Meenikunno
Latvia
Kcllamäc • .*
Mires on State Nature Reserve Areas IM Lahcma National Park
• 1,000 ha
• 1,000 - 5,000 ha Mire conservation areas □ Town
• >5,000 ha
O Mires on other protected areas
1001cm
Fig 10. Nationellt skyddade myrar i Estland (efter Valk 1988, något förändrad). - Rastrerade cirklar - myrar på statliga naturreservat; fyllda cirklar = myrskyddsområden; ofyllda cirklar = myrar inom andra skyddade områden.
Protected mires in Estonia. Mires protected at the district (local) level are not indicated.
Skydd av estniska våtmarker
Enligt Hornets (1992) kan det estniska myrskyddets historik indelas i minst fyra perioder;
1. 1920-1940. Skyddet av myrar utgick från behovet att skydda fåglar.
2. 1940-1955. En dvallik period. Omfattande torrlägg
ning av myrar.
3. 1955-1968. En renässans. Behovet av att skydda både fåglar och växtarter var pådrivande.
4. 1968-1992. En aktiv, lyckosam period. Påtagliga framsteg gjordes; ca 15 % av landets totala myrareal skyddades.
Behovet av naturskydd för myrar identifierades först av P. W. Thomson i ett framträdande i Estlands
Naturalistförening 1923 (Thomson 1924). Det första myrområdet, Ratvamossen (1 109 ha), skyddades
1938.
Efter andra världskriget stadfäste Estlands högsta sovjet 1957 en naturskyddslag, en av de första av sitt slag i det tidigare Sovjetunionen. Fyra statliga natur
reservat med permanent personal organiserades. Två av reservaten var myrområden: Nigula, ett område på 2 730 ha, varav 2 324 utgjorde myrar, och Viidumäe, med 80 ha myr av totalt 593 ha (fig 10). Ett av de båda andra reservaten, Matsalu (48 640 ha, fig 10), utgörs av den mest berömda estniska kustvåtmarken.
Matsalu utpekades 1975 som en våtmark av inter
nationell beydelse.
158 Viktor Maasing och Jaanus Paal SVENSK BOT. TIDSKR. 92 (1998) Tabell 4. Biodiversitet och mänsklig påverkan i estniska våtmarkstyper. Nomenklaturen för samhällen och ståndorts- typer följer Paal (1997). - Artrikedom (antal arter av kärlväxter, bladmossor och vitmossor på 4 m2): * <15, ** 15-30,
*** >30. - Mänsklig påverkarn. U utan direkt påverkan; T tidigare påverkan (t ex torrläggning, bränning); P permanent påverkan (slätter, bete), S stark påverkan (intensiv torrläggning, skogsplantering).
Biodiversity and human impact in Estonian wetland site types. The nomenclature of communities and site type units follows Paal (1997). - Species richness (”artrikedom”), given as number of species of vascular plants, Bryales and Sphagnales in 4 sq. m: * <15; ** 15-30; *** >30. - Human impact (”mänsklig påverkan”): U without direct human impact; T former human impact (e. g. drainage, fire); P permanent human impact (e. g.hay making, grazing); S strong human impact (intensive drainage, forest plantation).
Ståndortsklass
-grupp Art Mänsklig
-typ rikedom påverkan Viktigaste samhällen Alluvialskogar och -buskmarker
alluvialskogar
Humulus-typ **(***) U T Humulo-Alnetum incanae Humulo-Quercetum Humulo-Fraxinetum Carex elongata-lyp
(fig 8)
*** U (T) Carici elongatae-Betuletum pubescentis Carici elongatae-Alnetum glutinosae alluvial-videsamhällen
5a//x-typ ** U T Salicetum pentandro-cinereae
Salicetum cinero-myrsinifoliae Salicetum triandro-viminalis Salicetum lappono-rosmarinifoliae Våta skogar [torvdjup <30 cm]
våta örtrika skogar
Filipendula-typ * * * T (U) Filipendulo-Alnetum glutinosae Filipendulo-Betuletum Filipendulo-Piceetum
Molinia-typ ** T P Molinio-Betuletum
Molinio-Pinetum våta risrika skogar
Polytrichum-Vaccinium * myrtillus- typ
U Polytricho-Vaccinio-Pinetum Polytricho-Vaccinio-Piceetum
Polytrichum-typ ** U Polytricho-Pinetum
Polytricho-Betuletum pubescentis Vaccinium uliginosum-■typ * u Vaccinio uliginosi-Pinetum Sumpskogar Itorvdjup >30 cm|
minerotrofa sumpskogar sumpskog med stagnant vatten
** u glasbjörkkärr
tallkärr grankärr Calla-typ (sumpskog
med rörligt vatten)
*** u glasbjörksumpskog
klibbalsumpskog gransumpskog mesotrofa sumpskogar
mesotrof mosse ** u mesotrof (övergångs-) mosse-skog ombrotrofa sumpskogar
ombrotrof mosse * u Sphagno-Pinetum
Estniska våtmarker 159 SVENSK BOT. T1DSKR. 92 (1998)
Ståndortsklass -grupp
-typ
Art- Mänsklig
rikedom påverkan Viktigaste samhällen