I detta kapitel kommer ordet abrovink eller abrovinsch diskuteras som en nodalpunkt runt vilken både materiella och språkliga delar av Bar Abrovinsch konstitueras.
Barens namn, ”Abrovinsch” förknippas för mig med ett typiskt Göteborgsuttryck som kan benämna en oväntad eller finurlig lösning på ett problem.
I Svensk ordbok, tryckår 2009 står det såhär angående termen:
abrovink´ el. abrovin´sch substantiv ~en ~er abro·vink·en, abro·vinsch·en ● Kring-gående rörelse provins., vard. Göra en abrovink
○ofta bildligt (tillfällig) listig lösning han hittade ingen skruv så han gjorde en abrovink med tejp ○ngn gång äv. konstig sak Hist.: Sedan 1965sv. dial. abravink, abrovink; av o-visst urspr. men trol. besl. med sv. dial. aber, plur., ’rörelser av o-kynnig art’
Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) är en utgångspunkt för Laclau & Mouffes
diskursteori att ”sociala fenomen aldrig är totala eller färdiga” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:31). På samma sätt kan namnet abrovinsch och de attityder praktiker som knyts till ordet ses som pågående process i sammanhanget. Abrovinsch förstått som en tillfällig eller listig lösning kan knytas både till hur krogen tillkommit och till hur verksamheten bedrivs. Q och R har under intervjuerna berättat hur Bar Abrovinsch kom till.
Erbjudandet om att hyra den lokal som Bar Abrovinsch ligger i dök upp efter att
fastighetsägaren till huset där krogen nu ligger, hade besökt en krog som R drev vid sitt sommarställe i Skåne. Fastighetsägaren gillade det konceptet som R då bedrev sin verksamhet utifrån och undrade om R var intresserad av att hyra in sig i en restauranglokal i Stockholm med relativt kort tid till inflyttning. Lokalen ville han hyra ut fullt utrustad med köksmaskiner samt färdiginredd, vilket skulle innebära en inte allt för stor installeringsprocess för nya eventuella krögare. R svarade att han var intresserad och hörde efter det av sig till Q med
30
förslaget om att starta en krog tillsammans i Stockholm. Q var vid detta tillfälle bosatt i Göteborg, men ställde sig positiv till förslaget. Några månader senare, på dagen då ett beslut från regeringen om tillfälliga regler kring serveringstillstånd för alkohol på restauranger och nattklubbar implementerades, öppnades dörrarna så för första gången till Bar Abrovinsch. Regleringen skulle innebära att de redan begränsade serveringstiderna som Sverige hade under den tiden, skulle skärpas ytterligare genom att krogar skulle få servera alkohol fram till klockan 22.00 under alla veckans dagar. Senare skulle serveringsreglerna skärpas ännu en gång till det som gäller i skrivande stund; alkoholservering fram tills klockan 20.00.
Utifrån de ovan nämnda förutsättningarna för restauranger och besöksnäringen i stort under coronapandemin, kan öppningen av en ny krog ses som ett djärvt drag. Men med de enkla medel som krävdes för Q och R att starta så valde de ändå att ta steget. Med ett nystartat AB och endast sig själva på lönelistan kom så Bar Abrovinsch att öppnas hösten år 2020. Utifrån min uttolkning av intervjuerna och observationerna, har Q och R:s ambitioner varit att bedriva verksamheten på ett pragmatiskt sätt, med enkla och tydliga medel och inga större
ekonomiska risker på spel. De har dock hela tiden varit tvungna att manövrera runt vissa problem som i sin tur krävt olika lösningar. Om det handlat om platsbrist för vinsortimentet utifrån den begränsade ytan på platsen, så har informanterna gjort en abrovinsch runt detta problem genom att byta ut vinlistan med korta mellanrum istället för att ha många olika viner på menyn. Har det varit alltför mycket att stå i under lördagskvällarna så har någon kompis till informanterna hoppat in. Krögarna har hela tiden kommit med fiffiga lösningar likt dessa för att manövrera runt praktiska problem i verksamheten.
Som jag i föregående kapitel var inne på, kan även matmenyn ses som en listig lösning. Utifrån att element som ”franskt” och ”asiatiskt” kopplas ihop både språkligt och materiellt skapas en gastronomisk abrovinsch. I relation till de utsagor i vilka informanterna uttrycker aversioner mot det ”nischade” eller ”åtstramade”, kan detta sätt att kombinera flera av världens ”kök” sägas utgöra en ’nisch’ i sig självt. Uttrycken för verksamheten stramas åt också här, men runt helt andra element än de i exempelvis ”finkrogsdiskursen” där kyparen skall hälla upp dryck från en viss sida.
Maten är såpass vällagad och god att gäster kommer tillbaka för att äta berättar Q i en intervju. När jag under en av de deltagande observationerna själv åt en av deras
31
’bröd’ på vietnamesiska och det bröd som används i rätten är snarlikt den franska baguetten. Utöver ett bröd, består rätten även av en fyllning eller pålägg; ofta något slags kött, grönsaker och koriander med en dressing. Rätten skulle kunna beskrivas som fransk/vietnamesisk kolonial-cuisine där ingredienserna består utav en blandning mellan det vietnamesiska och franska köket som vuxit fram utifrån hundratals år av fransk kolonialism där Frankrike på olika sätt har styrt eller närvarat i Vietnam. Bar Abrovinsch:s tolkning av rätten innehåller bland annat oxfilé, srirachamajonäs, finhackad gräslök och koriander. Den bahn mi som jag får äta under observationen är nästan översvallad av ett färgprunkande innanmäte. Rätten serveras även med en näve lättsaltade lantchips strösslade på ena sidan av tallriken. Presentationen av bahn mi´n upplevs utifrån mitt perspektiv somenkel och samtidigt professionell. Ingredienserna ser ut att ha hittat rätt plats i den ordning som de skall sättas ihop för att tillsammans bli rätten.
Utifrån hur rätten är konstruerad bjuder den vissa möjligheter och begränsningar. Exempelvis kan det ses som fördelaktigt att äta själva baguetten med bestick för att inte riskera att spilla ut innanmätet innan det nått munnen. Samtidigt är chips förknippat med så kallad ’fingerföda’ som gärna intas med händerna. Relationer mellan de materiella elementen av denna rätt, bestående av exempelvis ingredienser och rättens presentation, knyter dess fysiska form till diskursen Bar Abrovinsch genom vissa (förväntade) tillgängliga handlingsmönster. Utifrån hur rätten konstrueras, möjliggörs också vissa handlingsresponser. Det kan exempelvis ses som ofördelaktigt att som gäst trycka i sig en slafsig rätt med händerna och skita ner sig eller omgivande miljön. Därför väljer jag besticken till brödet. Samtidigt signaleras genom chipsen att jag förväntas äta dessa med händerna.
I detta resonemang aktualiseras ofrånkomligen även min egen delaktighet i den diskurs som behandlas. Att jag förstår de fysiska förhållandena runt denna rätt som att de medför vissa förväntade handlingssekvenser i min respons på materialiteten, är helt och hållet beroende av att jag besitter en viss kunskap, eller delar vissa betydelser av bland annat ’ettikett’ i
sammanhang som detta runt Bar Abrovinsch. Trots att exemplet ovan bygger på ett mått av subjektiv förståelse för detta sociala sammanhang från mitt håll som observatör, så kan det ändå visa på hur diskurser fungerar som ”ett tillfälligt stopp i tecknens betydelseglidningar ” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:34). Då jag vill undvika att skämma ut mig genom att spilla srirachamajonnäs över mig själv, accepterar jag alltså den fixering av mening som i
32
detta fall gör det enklast att bli socialt accepterad. Exemplet förtydligar också hur diskurser med Laclau & Mouffe binder samman den materiella världen med den sociala.
Abrovinsch sett som en listig lösning eller kringgående rörelse kan i förhållande till det ovan nämnda exemplet, bli ett sätt att skilja sig ifrån exempelvis stureplansdiskursen eller
snabbmatsdiskursen genom att i stället presentera en mix av de båda genom en ’fiffig’
lösning. Bar Abrovinschs bahn mi blir så varken ’fingerföda’ eller en ’silverbesticksrätt’ utan en kreolisering av båda utifrån hur rätten konstrueras och presenteras. För att återknyta till det inledande citatet kan det sociala fenomenet att äta en rätt på en restaurang aldrig helt fixeras i en färdig totalitet. Gästerna av Bar Abrovinsch måste till exempel inte äta maten med bestick, och heller inte med händerna. Under tiden som jag satt och åt bahn mi såg jag till exempel en annan gäst som la upp chipsen från sin bahn mi-rätt på sin gaffel för att därefter föra den till sin mun.
Som jag tidigare nämnt kan även min arbetsprocess beskrivas utifrån abrovinscher, där jag under undersökningens förlopp varit tvungen att hitta på listiga lösningar för att kringgå olika problem som dykt upp. Kanske är det så att andan från de två krögarna har smittat av sig på mig. För att avsluta detta kapitel så kan ”abrovinsch” utgöra ett centralt och betydelsebärande tecken i det studerade sammanhanget som är extra viktigt då det samlar och genererar mening och identiteter, men också förmedlar en essens för verksamheten genom en materialitet och handlingar
33