Utifrån de empiriska resultatet kan en jämförelse mellan mätningarna för år 1 och år 5 göras.
Tabell 7 visar denna jämförelse då ROA år 1 och antalet anställda år 1 ställs mot ROA år 5 och antalet anställda år 5. Resultaten visar att företagen i de båda aktiekapitalgrupperna har fler anställda år 1 jämfört med år 5 men har däremot en bättre lönsamhet år 5 jämfört med år 1.
uppstartsfasen, huruvida de ska välja emellan att anställa eller öka sin lönsamhet. Letza et al.
(2004) påpekar som nämnt att företagen redan från start bör avgöra vilka som är företagets viktigaste intressenter och på så vis anpassas sig utefter deras krav.
Att företagen har fler anställa år 1 kan förklaras av att företagen till en början vill försöka vinna legitimitet av samhället genom att anställa och således tilldelas fördelaktiga resurser (Zimmerman & Zeitz, 2002). Att lönsamheten dessutom är lägre år 1 än år 5 för aktiebolagen i grupperna kan förklaras av att lönsamheten till en början kan påverkas negativt av intressentteorin och företagens strävan om att skapa goda relationer med sina intressenter. Goda relationer skapas genom att exempelvis betala bra till sina leverantörer och erbjuda sina kunder givande avtal och rabatter, vilket kan dra ner lönsamheten till en början. Däremot kan denna lönsamhet öka med tiden eftersom företagen då har skapat långsiktiga relationer med sina kunder och leverantörer, vilket kan förklara att företagen således uppvisar en bättre lönsamhet år 5. Att företagen sedan visar på att antalet anställda minskar år 5 och att lönsamheten förbättras från år 1 kan därmed tyda på att de försöker klara sig kvar på företagsmarknaden med målet att bygga långsiktiga relationer. Det går som sagt däremot inte att finna något samband mellan att aktiebolag med 100 000 SEK skulle prioritera andra intressenter än de aktiebolag som startat med 50 000 SEK i aktiekapital.
Vad som dock måste påpekas i denna studie är att lönsamheten för aktiebolagen i de två grupperna varken för år 1 eller år 5 är särskilt bra. Enligt Hall (1992) är en låg lönsamhet starkt korrelerat med konkurs och underkapitalisering är den vanligaste förklaringen till att bolag försätts i konkurs. Företagens låga lönsamhet kan således förklara att resultaten av antalet aktiebolag som försätts i konkurs för aktiebolagen med 100 000 SEK är 12% och för aktiebolagen med 50 000 SEK är 22%, vilket för båda kategorierna kan betraktas vara höga värden. En annan förklaring till dem höga konkursvärdena för båda aktiekapitalgrupperna kan även tänkas bero på finanskrisen och den lågkonjunktur som ägde rum under 2007-2010 och att det var tufft för nystartade företag att under denna tidsperiod etablera sig på företagsmarknaden och tilldelas extern kapital (Sveriges Riksbank, 2018). Utifrån legitimitetsteorin kan anledningen till att bolag går i konkurs tänkas förklaras. Legitimitet ses som en viktig faktor för att kunna stå emot konkurrens och överleva på företagsmarknaden vid svårare tider (Deegan & Unerman, 2011). Att investera eget kapital i sitt aktiebolag tyder på högt personligt engagemang och tillförlitlighet, vilket bidrar till högre legitimitet (Zott & Huy,
2007). Utifrån det empiriska resultatet går det att dra en slutsats med försiktighet om att aktiebolag med 100 000 SEK kan tänkas ha högre legitimitet och upplevas mer seriöst vilket bidrar till en större chans att överleva på marknaden.
Argumenten om att aktiekapitalet ska fungera som ett borgenärsskydd finns det olika åsikter om. Ewang (2007) menar på att det är en omöjlighet för beslutfattare att veta vad bolagets framtida skulder kommer vara och vad som kan bedömas vara ett tillräckligt stort aktiekapital för att skydda borgenärerna. Detta är inget som vi undersökt i denna undersökning men kan vara ett intressant ämne att analysera för framtida studier. Utifrån bankernas perspektiv ser det som nämnt aktiekapitalet som en form av kapitalskydd för den potentiella risk som uppstår vid kapitalutlåning när företagen inte kan betala tillbaka lånen som de åtagit sig. I en studie gjord utav Bruns och Fletcher (2008) framkommer det dessutom att bankerna vid utlåning av kapital bedömer risken att ej få återbetalning som högre i företag med mindre kapitalkrav jämfört med högre kapitalkrav eftersom företagen med högre kapitalkrav åtagit en högre risk. Detta påstående stärks dessutom från studiens resultat då det finns indikationer om att företag med 100 000 SEK skulle ha en mindre konkursrisk gentemot företag med 50 000 SEK och kan därmed förklara att borgenärer bedömer att risken för konkurs är mindre i de fall de lånar ut pengar till ett företag med 100 000 SEK i kapitalkrav jämfört med fall där bolagen har ett lägre kapitalkrav.
Agentteorin kan således förklara denna risk. Vid ett högre aktiekapital har agenten investerat mer egna medel in i bolaget och riskerat mer än någon med ett lägre aktiekapital. Bruns och Fletcher (2008) anser dock att även företag med mindre kapitalkrav kan visa seriositet på andra sätt med hjälp utav symboliska handlingar. Det har nämligen visat sig att personligt engagemang visar på förtroende för den egna verksamheten och kan bedömas vara utslagsgivande huruvida företagen uppnår legitimitet i samhället (Zott & Huy, 2007). Ägaren kan således i form av investeringar i det egna bolaget minimera denna risk som borgenärer upplever (Bruns & Fletcher, 2008). Andra personliga engagemang kan tänkas vara att ägaren i uppstarten av företaget väljer att inte ta ut någon lön för att främja sitt bolag framåt. Bankerna kan oavsett aktiekapital istället avgöra utlåning utifrån vilka framtidsplaner ägaren har för sitt bolag och om banken bedömer detta som varaktigt eller ej. Detta påstående stärks dessutom av Ewang (2007) då han i sin studie lägger fram att bankerna vid beslut om kredit till ett bolag inte
Wang (2011) kommer även dem fram till att företag säkrar finansiering lättare under det första verksamhetsåret om de drivs av en erfaren ägare.
Ett av argumenten som använts i debatten kring aktiekapitalets rätta nivå är att aktiekapitalet ska fungera som en seriositetsspärr. Ju högre aktiekapitalet är desto större bedöms chansen vara att motverka att oseriösa aktörer utnyttjar associationsformen för att exempelvis bedriva kriminell verksamhet eller utnyttja dess fördelar (Bolagsverket, 2009). Enligt undersökningen framkommer det antydningar om att företagare som startar med ett lägre aktiekapital skulle vara sämre lämpade för att driva företag jämfört med aktiebolagen som startar med ett högre aktiekapital, då resultatet visar på att konkursrisken är högre i några av testerna för aktiebolagen med ett lägre aktiekapital.
Det primära syftet och motivet bakom ett sänkt aktiekapital är att det ska underlätta för entreprenörer att starta upp aktiebolag i och med förenklingar av dess regler och att detta ska genera ett ökat företagande (Prop. 2009/10:61; Prop 2019/20:21). Det ska således underlätta för redan etablerade entreprenörer att omforma sin företagsform till aktiebolag och ta del av dess fördelar gentemot övriga associationsformer samt få blivande entreprenörer att välja aktiebolagsformen. Det framgår som nämnt ovan i tabell 5 att antalet nyregistreringar har ökat som en följd av ett sänkt kapitalkrav men frågan är dock om regleringen har generat fler sysselsatta? Att lagändringen skulle bidra till fler nystartade företag som hjälper till att stärka konkurrensen i samhället och i längden kommer bidra till ökad sysselsättning och ekonomisk tillväxt (Prop. 2009/10:61) går inte att besvara. Det kan således vara så att entreprenörer enbart har bytt företagsform på grund av de förbättrade villkoren som innan varit ett hinder för dem att starta aktiebolag.
Regeringens förhoppning med ett lägre kapitalkrav var dessutom att få fler kvinnor att våga driva aktiebolag då den dominerande företagsformen för kvinnor tidigare varit enskilda firmor.
Den vanligaste branschtypen för kvinnliga grundare av enskilda firmor har tidigare varit tjänster och målet var således att få fler aktiebolag inom tjänstesektorn. Företag inom tjänstesektorn har normalt sett mindre tillgångar än inom andra branscher och ett större aktiekapital blir således ett större bekymmer (SOU, 2008:49; Prop. 2009/10:61). Utifrån tabell 2 kan det utläsas att tjänster varit den dominerande branschen även i denna studie för både aktiekapitalgrupperna, vilket innebär att regeringen troligtvis åstadkommit målet med fler aktiebolag inom
tjänsteindustrin. Bransch som kontrollvariabel har inte visat sig ha någon påverkan på företagens lönsamhet, sysselsättning eller konkurs. Vad som dock kan konstateras är som sagt att tjänst är den bransch som flest registrerade företag under vår aktuella period tillhör.
Verheul och Thurik (2001) kom som tidigare nämnt i sin studie fram till att kvinnor är mer riskbenägna än män och att dem därför startar upp aktiebolag med ett lägre startkapital än män.
Däremot kan denna studien inte bevisa det faktum att fler kvinnor har startat upp aktiebolag vid ett kapitalkrav om 50 000 SEK jämfört med ett kapitalkrav om 100 000 SEK, då det framgår i tabell 4 att det förekommer lika många kvinnor i de båda kategorierna. Däremot visar resultaten ifrån regressionsanalysen i tabell 10 att aktiebolagen som startats upp av en kvinnlig grundare har fler anställda i genomsnitt än de aktiebolag som startats upp av en manlig grundare. En förklaring till detta kan därmed tänkas bero på antalet tjänsteföretag i denna studie och deras förmåga att anställa.
Kontrollvariabeln län har i studien valts att kontrollera för och företagen delades in utefter tillhörande län. Eftersom det finns 21 olika län i Sverige har fördelningen blivit relativ ojämn.
Resultatet visade nämligen på att utav 120 företag tillhörde hela 49 företag Stockholm och 19 bolag Västra Götaland. I övrigt har aktiebolagen fördelats ut över de andra alternativen där dock Gotland och Kronoberg inte förekommer i någon utav de två aktiekapitalgrupperna. Utifrån dessa resultat är det således tydligt att allt fler företag startar upp i Stockholm och i Västra Götaland jämfört med i övriga Sverige. Utifrån resultatet går det att tänka sig att entreprenörer har det enklare att bedriva verksamhet i Stockholm och i Västra Götaland jämfört med Norrlands län som har betydligt färre antal registrerade företag. Det går samtidigt att vara kritisk till detta resultat då Stockholm framförallt är ett stort län i förhållande till vissa andra som undersöks och har en större population. Hade vi däremot istället valt att gruppera in länen i mindre grupper, exempelvis norra-, mellan- och södra Sverige hade resultatet troligtvis varit mer tydligt och Stockholm hade troligtvis inte stuckit ut lika mycket som det gör i denna studie.
Det går inte att visa på några skillnader i hur företagen presterar när det kommer till lönsamhet och sysselsättning utifrån vilket län det är registrerade i. Däremot fann studien att län hade en betydande roll när det kom till att mäta konkurs och påverkade således resultatet. Län visade nämligen på att aktiebolag med 100 000 SEK i aktiekapital har en lägre risk för konkurs gentemot aktiebolag med 50 000 SEK i aktiekapital.
Studiens hypoteser har grundat sig i fyra olika teorier agentteorin, intressentteorin, legitimitetsteorin och institutionella teorin. Utifrån dessa teorier har funktioner som aktiekapitalet kan tänkas ha byggts fram. Den enda funktion vi kan dra en slutsats om är att det utifrån den institutionella teorin fungerar som ett hinder. I framtiden när regeringen diskuterar mellan olika nivåer på aktiekapitalet ska det utifrån den institutionella teorin kunna dras slutsatser om att entreprenörer vill driva aktiebolag och vid ett lägre kapitalkrav öppnas möjligheterna upp för fler att göra detta. Tolkning görs med försiktighet, men enligt legitimitetsteorin indikerar aktiekapitalet också på att uppfylla en funktion om att visa på seriositet som gör det enklare för aktiebolagen att klara sig kvar på företagsmarknaden.
Aktiekapitalets andra funktioner som studien testat för går inte att fastställa och framtida forskning kan därmed behöva testa för andra teorier. En annan förklaring till att resultatet av studien inte gav något större resultat kan tänkas vara tidsperioden som valdes i studien. Den kan nämligen tänkas ha påverkat resultatet då den inträffar under den rådande finanskrisen som ägde rum mellan 2007-2010 och den lågkonjunktur som krisen skapade (Sveriges Riksbank, 2018). Det kan tänkas sig att nystartade företag under denna tidsperiod hade det betydligt tuffare att klara sig kvar på företagsmarknaden jämfört med om vi istället hade valt att göra analysen för en senare tidsperiod. För att förbättra vårt resultat hade vi således kunnat använda oss av tidsperiod/konjunktur som en kontrollvariabel i studien samt andra teorier.
8 Slutsats och implikationer
I uppsatsens sista kapitel besvaras studiens frågeställning och en slutsats fastställs. Vidare presenteras studiens teoretiska och praktiska implikationer och avslutas med förslag till framtida forskning på området.