När man intervjuar ungdomar i tidiga tonåren är de ofta ganska bundna till sitt bo
stadsområde och sina klasskamrater, medan mobiliteten ökar på gymnasiet . De öka
de förflyttningarna i rummet kan också leda till att man utvecklar nya vänskapsband och korsar en del tidigare relativt fasta gränser . Ett byte av umgängeskrets kan vara en form av markering och en del av en symbolisk övergång till ”ett nytt liv” . När vi frågar om kamrater och om hur kamratgängets sammansättning ändrats över tid, mo
tiveras eventuella förändringar i kamratgängets sammansättning ofta av pragmatiska skäl . Flera av ungdomarna säger att de har fått nya kamrater på sin nya gymnasie
skola . De förklarar detta bland annat med att det är enkelt att umgås med ungdomar som rör sig i samma dagliga miljöer . Dessa ungdomar ser inget konstigt i att saker och ting förändras . Antagandet om att ungdomar från förorten som börjar på statussko
lor betraktas som svikare får bara delvis stöd i vår undersökning . Tydligast är det för de ungdomar som också upplever sig som starkt ”försvenskade”, och det finns också en stark koppling till val av skola . Berättelser om svek är mer vanligt förekommande på Katedralskolan .
Dina berättar till exempel om hur hon upplever skiftet mellan skolmiljöer och hur detta sammankopplas med ett slags etnisk resa:
Dina: Jag känner själv att jag blivit väldigt försvenskad, om man säger så, med tiden . När jag gick i sexan var jag inte alls van att gå i samma klass som svenskar . Hade ju lik
som gått i förberedelseklass till sexan med bara invandrare och inte en svensk och se
dan börjar man sjuan och ser svenskar /…/ Jag lägger märke till att vissa av mina kur
diska vänner säger: ”Bete dig inte som en svensk nu!” .
Intervjuare: Känner du att du övergett något, man kan ju känna att man nästan svi
ker .
Dina: Så känner jag nu när jag umgås med eller vad ska man säga när jag umgås med kurderna känner man sig ju utstött . Då är dom så mycket, man kommer från ingen
stans och bara tjo sådär . Då pratar dom verkligen som invandrare, har ett sätt att prata på . Jag kommer där med min svenska och…
Den här typen av berättelser förekommer alltså mest på Katedralskolan . Dinas ambi
tioner att lyckas, att tala bra svenska och att satsa på skolarbetet förknippas här med det hon kallar en försvenskning . Språket blir till en tydlig markering av vad och vilka man vill tillhöra . Uttrycket ”bete dig inte som en svensk nu!” innehåller en rad di
mensioner kopplade till stil, smak, tillhörighet och etnisk identitet . Detta visar också på de tydliga subjektiva och objektiva gränser som existerar i skolan, ungdomskultu
ren och samhället .
I de flesta berättelserna är inte förändringar i kamratkretsens utseende förknippa
de med starka brott . Ofta förklaras förändringarna med pragmatiska skäl, till exem
pel att det är lättare, enklare och smidigare att umgås med vänner som går i samma klass och har samma skoltider . Ett sätt att förstå detta är att man oftast inte byter till
nya ”svenska” vänner, utan till nya ”invandrarkompisar” . Därmed försvinner lite po
ängen att tala om till exempel svek i en starkare bemärkelse, i varje fall upplevs detta inte som ett svek av ungdomarna själva . Man lämnar helt enkelt sina lågpresterande vänner och hittar nya skolmotiverade vänner, som också betraktar sig själva som ”in
vandrare” .
Intervjuare: Gör du någon skillnad mellan invandrare och svenskar, har du typ svens
ka kompisar?
Dennis: Alltså jag tänker inte så mycket på det, men min personlighet, det man gillar, fotboll, då är det mer invandrare än svenskar .
Intervjuare: Varför?
Dennis: Jag kan säga, om man snackar om ett fotbollslag, kanske mer gemensamt in
tresse med en invandrarkille /…/ Alltså tror det beror på vårt tänkande . Om jag skulle sitta vid ett bord med en svensk kille så skulle vi inte tänka på samma saker .
Intervjuare: Till exempel?
Dennis: En svensk kille kanske säger: ”jag har varit på landet” och jag har ingen an
knytning till vad man gör på landet . Förstår du vad jag menar? Stuga! Vi har ingen sommarstuga .
Dennis kamrater kommer från Algeriet, Kurdistan och Iran, och även om de har olika bakgrunder, språk och nationaliteter förenas de av några väsentliga saker, inte minst sin religion . De är alla muslimer . Detta mönster återkommer på Katedralskolan . Mi
noriteten av ungdomar med invandrarbakgrund tenderar att umgås med andra ”in
vandrare” bosatta i olika förorter . De muslimska ungdomarna upplever det som lite enklare att umgås med andra muslimer . Man behöver inte förklara sig hela tiden . Men det handlar inte enbart om religion, utan om ett slags likhet och om att man upplever att man befinner sig i samma typ av kulturellt universum, när det gäller smak, stil, kläder, musik och andra preferenser . Som en ung man uttryckte det: ”Inte för att jag är rasist eller så, men jag gillar att umgås med invandrare, lättare så . Det är ungefär samma kultur och så” . En annan viktig faktor som förenar och fogar samman vissa ungdomar är den gemensamma upplevelsen av utanförskap . Utanförskapet kan ha so
ciala och kulturella dimensioner, men ofta handlar det också om ett ekonomiskt ut
anförskap . I citatet ovan symboliserar sommarstugan inte bara ett kulturellt avstånd mellan vi och dom andra, utan även ett ekonomiskt .
Om vi tittar på Framtidsgymnasiet ser vi ett delvis annat mönster . Här är inte gränsen mellan svenskar respektive invandrare lika skarp . Ungdomarna pratar mer om blandade kompisgäng . En möjlig tolkning är att behovet av att bilda starka en
klaver är mycket mindre på den här invandrartäta skolan . Samtidigt upprättas en rad gränser, som till exempel kan handla om att muslimska tjejer inte ska umgås för mycket med killar överhuvudtaget och framför allt inte ”svenska” killar . Flera av tjej
erna berättar om den reglering som existerar och det otänkbara i att skaffa sig en
”svensk” pojkvän (Hammarén 2008) . Kristina från Kurdistan, som är kristen, berät
tar hur hon behandlat en av sina ”svenska” beundrare:
konsten att välja rätt spårvagn 63
Han blev inte arg på mig när jag sa att jag inte tänker ta honom . Han var svensk . Det är inte för att jag inte gillar svenskar . Jag var ändå ärlig mot honom från början, men min familj… . Tanken att jag ska ta en svensk finns inte . Det är som att ta en muslim . Du ber om att bli utkastad från familjen .
En annan form av berättelse handlar om hur man byter vänner för att bryta med dem som sysslar med kriminalitet . Hilda berättar till exempel om hur hennes barndoms
vänner har förändrats till det sämre, blivit ”mer kriminella” och stökiga . Hilda: Många har förändrats .
Intervjuare: Hur förändras man då?
Hilda: Olika sätt . Intervjuare: På bra sätt?
Hilda: Mer dåligt tycker jag . Intervjuare: Dåligt?
Hilda: Asså dom man umgåtts med, dom är inte den personen dom var förut . Dom har förändrats jättemycket .
Intervjuare: Har dom blivit bra människor då?
Hilda: Näh sämre . Dom var mycket bättre förut . Nu liksom mer kriminella . Det är så . Dom tror att dom är nåt, liksom, mer kränkningar och sånt .
Men Hilda har också vänner som har lyckats . Hon berättar bland annat om en vä
ninna som går på en internationell linje på Katedralskolan och som ska bli läkare . Överhuvudtaget är ungdomarna relativt medvetna om vad som skulle kunna kall
las framgångsfaktorer . Farez berättar till exempel att många av hans vänner är pizza
bagare, vilket är helt okey, men samtidigt påpekar han att dessa vänner inte på något sätt motiverar eller driver på hans egen utveckling . Han vill hellre ha vänner som man kan utvecklas tillsammans med och som bidrar till att stärka hans självförtroende och ambitioner .
Oberoende av vilken skola ungdomarna går på verkar man framför allt föredra att umgås med andra ”invandrare” . På Katedralskolan där dessa ungdomar befinner sig i ett slags minoritetsposition, är kontrasterna, berättelserna och gränserna mer skar
pa och tydliga, medan berättelserna från den andra skolan inte i lika hög grad berör frågan om etnicitet . Ungdomarna verkar ha utvecklat ganska tydliga kartor över det sociala och kulturella landskapet . Alla är medvetna om att de två olika gymnasiesko
lorna också representerar olika statuspositioner . Det urbana rummet är laddat med status, makt och ambitioner . Rörelser i detta rum kan läsas som uttryck för ambitio
ner och successiva förändringar i identitetspositioners sammansättning av kulturellt kapital .