Gav förskollärarna musiken någon betydelse som

34

språkutveckling. Anna berättar att hon upplevt att barn med talsvårigheter har lättare att sjunga vissa ord än att tala dem, och därför anser hon att musiken är en bra metod för att utveckla språket. Andra beskriver att de upplever att när barnen hör orden i musiken så sätter de sig på ett annat sätt än när de hör orden genom talet. Det vi tolkar att förskollärarna talar om här är de sociokulturella begreppen medierande redskap och appropriation, då musiken blir ett medierande redskap i barnens appropriering av språket. Här ser förskollärarna musiken som ett hjälpmedel för att närma sig andra ämnen. Detta benämner Holmberg (2014) att man arbetar

med musik, vilket sker när barnen får ta del av ett annat lärande under tiden, till exempel språk

som tidigare nämnts. Barnen får även träna på att lyssna genom att höra musiken, vilket Unni menar är en slags undervisning. I denna situation får barnen lyssna på hur orden låter och kan sedan härma, vilket blir en bra övning för språkutvecklingen. Detta arbetssätt kan kopplas tillbaka till år 1968 och Barnstugeutredning där man ansåg att musiken stimulerade barnens hörselsinne samt att de där såg variation och upprepning som en fördel i musikarbetet. Även Linnéa berättar att ett sätt att se att barnens språk har utvecklats genom musiken är när barnen går runt och upprepar fraser eller ord från sånger eller ramsor de sjungit.

Det talas dock inte mycket om att musiken används som undervisningsmetod för sitt eget lärande. Cecilia nämner att musiken används stundvis i undervisningen för att lära barnen rörelser, takt och rytm, vilket hör till musikundervisningen. Williams och Sheridan (2018) betonar vikten av förskollärarnas förhållningssätt vid undervisningen. De menar att förhållningssättet bör vara tydligt då undervisningen ofta sker både planerad och spontan. Precis som de skriver bör förskolläraren ständigt se till läroplanens mål och tänka på vad barnen har rätt till att lära sig. En fundering vi har kring detta är om musiken tilldelats en större roll i undervisningen om den haft större plats i läroplanen? Vi menar att det kan vara båd e positivt och negativt att det inte står så mycket om musiken i läroplanen. Positivt då förskollärare kan arbeta mer fritt kring ämnet eftersom det inte finns några riktiga restriktioner kring hur musikundervisningen ska gå till. Negativt för att förskollärare inte har så mycket grund att utgå ifrån. Dock tycker vi att förskollärare borde arbeta mer planerat med musiken när vi nu via tidigare forskning ser hur mycket den frambringar i barnens utveckling. Barnen bör till exempel ges förutsättningar att lära sig känna takt och rytm. Detta är något som Hallam (2010) har sett resultat på i sin studie. Hon menar att musikaktiviteter är positivt för barnens utveckling. Rytmik och takt är ett exempel hon tar upp och hon menar att detta kan öppna upp för barnens kommande läskunnighet. Enligt Hallam (2010) är det upp till förskolläraren att se till så barnen får en givande upplevelse och att de ska känna att de gör framsteg, då detta motiverar dem till

35

att lära. Även Holmberg och Vallberg Roth (2018) betonar vikten av att förskollärare reflekterar över vilken funktion musiken bör ha i förskolan. Vi förstår att det kan vara svårt att välja område inom musikundervisningen, ämnet är brett och har man inte mycket tidigare kunskap kan det vara svårt att veta hur och var man ska börja. Lagerlöf och Wallerstedt (2019) menar att förskollärare upplever att det kan vara svårt att vara en inspirerande förebild i musikundervisningen på förskolan, eftersom att det fordras både begåvning och lust till att sjunga och spela. Vi kunde utläsa i resultatet att även Sara belyser betydelsen av förskollärares engagemang och förhållningssätt i musikundervisningen. När barnen ser att de vuxna vågar sjunga och dansa så gör de likadant, då vågar de släppa loss. Det man kan se att Sara arbetat med tillsammans med barnen är vad Holmberg och Vallberg Roth (2018) benämner som den

emotionella dimensionen av musik. Denna dimension innefattar de känslor som uppstår när

man lyssnar på musik. Detta kan vi se när hon låter barnen lyssna på en viss musik och de ska måla vad de känner och upplever. Här väljer hon att medvetet arbeta med musiken som undervisningsmetod för att nå olika känslor. Att musikupplevelsen ofta används som ett verktyg för att nå känslor och empati styrker även Vist (2011).

När vi ser till resultatet av våra intervjuer kommer vi fram till att det oftast inte sker någon medveten undervisning inom musiken i förskolan. Några av dem vi intervjuade uttryckte att de under våra intervjuer blivit mer medvetna om hur ofta undervisning sker. Vi antar att det är på grund av att de inte alltid tänker på att de undervisar när de har musikaktiviteter med barnen. Holmberg och Vallberg Roth (2018) nämner detta och de menar att det är viktigt att förskollärarna lyfter fram musikens innehåll istället för att endast se musiken som en metod eller ett hjälpmedel. I annat fall menar författarna att musikundervisningen riskerar att bli en form utan innehåll.

Vi kan genom vår undersökning se skillnader på hur förskollärarna väljer att se musiken som en undervisningsmetod. Det vi kommit fram till efter deras svar är att deras förhållningssätt till musik har betydelse för hur de väljer att se på musiken. Om förskollärarna sätter ett högt värde på musiken som undervisningsmetod lyfts den upp och blir då synlig och användbar. I resultatet kan vi se att denna syn skiljer sig mellan förskollärarna.