Gemensamma drag

För att ge förklaring till varför handlare gör på olika sätt med beloppsgränsen ställdes frågor om allmänna prissättningsmetoder och hur handlaren kalkylerar korttransaktionskostna- derna. Vad gäller metoder för prissättning har det inte gått att utmejsla något mönster som ger förklaring till varför vissa handlare gör på ett sätt eller annat. Handlarna r3 och r2 beskri- ver en del av sin prissättningsmetod som konkurrensbaserad prissättning ”hur det ser ut på andra ställen” och ”vi tittar på andra vad andra butiker säljer”, där r3 har beloppsgräns och r2 har ingen gräns. De andra metoderna som uppkommer är värdebaserad samt kostnadsba- serad prissättning. Dessa återfinns hos både dem som har beloppsgräns och dem som inte har. I vissa fall är det en kombination av metoderna som används. Vad för metod som an- vänds skiljer sig troligtvis då olika faktorer såsom konkurrenssituation, produktsortiment och vilken sorts kunder butiken har påverkar hur handlaren bör arbeta. Vad gäller metoderna för hur korttransaktionskostnaderna hanteras är det nio svarande som inte räknar eller fördelar dessa kostnader alls. ”Nej nej”, ”Nej, vi kan inte hålla koll på allting… det blir för tidskrä- vande”, ”nej det gör jag inte” och ”Hur skulle vi kunna det?” är svar från fyra handlare för- delade över de undersökta städerna. Övriga sex respondenter har varit otydliga eller inte svarat. Likt prissättningsmetoderna finns det inte något mönster som förklarar varför en handlare gör på si eller så sätt. Dock visar argumenten som dessa handlare återger för sina olika lösningar på att det finns en idé om kausalitet och finalitet, även fast dem inte aktivt anammar detta i produktkalkyler.

Något som framkommit vid intervjuerna är åsikten om att det är svårt att förhandla för dessa mindre handlare. Handlarna vittnar om att det är svårt att själva påverka avtal som rör

38 betalkort men att de ändå aktivt försöker sänka sina korttransaktionskostnader. Två hand- lare med beloppsgräns öppnar sina intervjuer med att påpeka att dem försöker sänka sina kostnader med bättre avtal, r3; ”Så jag ska försöka hitta lösningar på det nu för att få ett bättre avtal.”. Men r12 beskriver problemet med att ha en liten verksamhet; ”Jag har pratat med min handläggare på banken men de säger att de ingenting kan göra. De kan det faktiskt men de vill inte”. En lösning som fyra handlare har anammat är att ansluta sig till Direkten41 och liknande kedjor/organisationer. Hos de fyra handlare som är anslutna till någon av dessa organisationer är det två som har beloppsgräns samt två handlare utan beloppsgräns. För de två handlare som valt att inte ha någon beloppsgräns har denna lösning också varit ett ar- gument till varför dessa lättare kan erbjuda kortbetalning fullt ut, dock inget som utgör mönster för respondenterna som helhet. Att ansluta sig till exempelvis Direkten innebär att handlaren får ta del av olika avtal som är mer förmånliga än vad dessa handlare själva kan sluta. De handlare som inte är anslutna till någon organisation menar att det är en alternativ lösning för att få ner korttransaktionskostnaderna. Detta är något som förbisetts inför undersökningen. Enligt r5 innebär det dock en viss kostnad och krav för att vara med i en sådan organisation. Fördelen är att den rörliga korttransaktionskostnaden sjunker och att det istället blir en högre fast kostnad för butiken, vilket gynnar handlare med många små- beloppsköp då den rörliga kostnaden sjunker. Det är dock rimligt att detta inte är ett alterna- tiv för vissa handlare av olika anledningar.

Det kan finnas enskilda argument till varför en viss handlare gör på ett visst sätt. Exempelvis har närliggande bankomater, konkurrens och kundens förväntningar varit argument för båda alternativen. Dessa kan vara väldigt viktiga orsaker för den enskildes situation och anledning till valet om beloppsgränsens vara eller icke vara. Men då undersökningen har fokuserat på att hitta mönster som förklarar ett visst handlande har dessa inte kvalificerats som tillräckligt starka argument. Dessa argument har i vissa fall dessutom varit motsatsen till varandra. Ett argument till beloppsgräns har varit en närliggande bankomat medan en annan respondent, trots närliggande bankomat, ändå inte använder sig av beloppsgräns. Det har i vissa fall även förmedlats åsikter som att ”jag gillar inte kort” och att ”…pengar på kort är en stor risk”, detta har vi tolkat som i enskilda fall underliggande skäl. Men på samma sätt som ovan är det också åsikter som delas av både de som har en beloppsgräns och de som inte har. Synen på det kontantfria samhället och framtiden är en annan punkt som respondenterna har gemensamt. Här är det totalt endast tre stycken som ger ett klart svar om att de tror på ett framtida kontantfritt samhälle, fyra stycken tror inte att det kommer bli så och övriga åtta har ingen tydlig åsikt. Dessa åsikter återfinns under utvecklings- och lärandeperspekti- vet. Det finns här inget mönster som bidrar till förklaring om varför dessa handlare har gjort på ett specifikt sätt när det gäller beloppsgränsen. Att så många som åtta handlare inte ger något klart intryck om vad dem tror om framtiden kan tolkas som att det är en fråga som är för långsiktig och något dessa verksamheter inte har funderar på. Upplevelsen kan vara att

41 _{Direkten är en organisation för fria handlare som agerar tillsammans som en kedja. (direkten.se, 2013-} 05-29)

39 det är utanför deras påverkan eller bara väldigt avlägset. I övrigt har det inte upptäckts några argument till beloppsgränsens vara eller icke vara som går att koppla till lärande- och ut- vecklingsperspektivet. Detta beror troligtvis på att de undersökta handlarna har få eller inga anställda, det är dem själva som är på plats.

En åsikt som dock luftats, särskilt i anslutning till frågan om det kontantfria samhället, är att bankerna är för dyra och de enda vinnarna när det gäller korttransaktioner. Denna kritiska ställning mot bankerna har varit återkommande från respondenterna. Åtta stycken handlare, varav sex stycken med beloppsgräns, har uttryckt liknande inställning. Bland annat säger r14 att ”jag tycker bankerna är hutlösa” i samtalet om det kontantfria samhället och menar att det är trots allt banken som vill ha ett kontantfritt samhälle. R5 menar att det är bankerna som är vinnare; ”Men de stora vinnarna på det, som det ser ut nu, är väl bankerna”. Anled- ningen till att dessa åsikter inte fördelats in som argument eller motiv i analysen är att sva- ren från de utan beloppsgräns har varit något limiterade och dåligt underlag för att urskilja några mönster. Uppfattningen vi fått är dock att detta är åsikter som handlarna har överlag.