Att som familj flytta till ett nytt land där nya sedvanor och normer ställs mot dem tidigare, kan leda till en utsatt situation. Det kan skapa rollförändringar och osäkerhet både inom familjen, såväl som i förhållande till samhället. Förklaringen till hedersvåld utifrån detta tema bottnar i en förklaring att det sker maktförskjutningar inom familjen och som främst berövar mannen hans patriarkala status. Darvishpour (2004) menar på att:
”/…/ inom familjer som präglas av mer traditionella och patriarkala mönster kan familjeordningen illustreras med följande pyramid: mannen befinner sig i toppen, med den övergripande makten inom familjen. Kvinnan är underordnad mannen och sonen har en högre status än dottern. Yngre flickor befinner sig således längst ner i pyramiden. Man kan säga att inom patriarkala förhållanden är det faderns intressen som är grunden för familjens organisering, medan familjerelationen i demokratiska familjer organiseras utifrån barnens bästa” (Darvishpour 2004, s. 9).
Vidare förklarar Darvishpour (2004) att föräldrars position och grad av integration i samhället är betydande för vilken typ av relation som skapas gentemot barnen. Den integration och assimilering familjen genomgår kan i flertalet familjer leda till att den hierarkiska pyramiden vänds upp och ner. Förändring av maktstrukturer får som konsekvens att det skapas osäkerhet inom familjen, vilket kan leda till konflikter. Dessa generationskonflikter kan vara en orsak till återgång till kulturellt invanda och bekväma handlingsmönster i ett syfte, för föräldrarna, att återta makten (Darvishpour 2004, s. 10).
”En del generationskonflikter inom den invandrade familjen är säkerligen resultat av ungdomarnas frigörelse från sina föräldrar. Invandrarnas ungdomar har dessutom ofta en starkare vilja men också bättre förutsättningar för att påskynda integrationsprocessen än sina föräldrar. Föräldrarna å sin sida är samtidigt skeptiska till att deras barn “försvenskas”, vilket i sin tur kan leda till konflikter inom familjen” (Darvishpour 2004, s. 9).
Denna reträtt till kulturellt bekväma normer placerar ytterligare flickan i gränslandet mellan ”vi” och ”dem” – den svenska och den arabiska/pakistanska/turkiska. Föräldrarna vill knyta sin dotter närmare till sig av oro för henne och hennes utveckling samtidigt som dessa begränsningar ytterligare skiljer henne från hennes vänner och deras levnadssätt (Schlytter & Linell 2008, s. 44ff).
”Vidare uppger föräldrarna att de tappat kontrollen över flickan, att hon inte visar de vuxna respekt samt att begränsningarna har handlat om att skydda flickan från att bli alkoholist, kriminell eller ’försvenskad’” (Schlytter & Linell 2008, s. 44).
Darvishpour (2004) förespråkar en förståelse av hedersproblematik med generationskonflikter och maktförändringar inom familjen som utgångspunkt och huvudfokus. När dessa skiljda familjesystem kommer i kontakt (och ofta i konflikt) med varandra menar Darvishpour att
30 risken för en generationskonflikt ökar och ifall man som professionell i kontakt med hedersproblematik, inte försöker förstå och se bortom dessa familjekonstruktioner, kan en integration och ett aktivt arbete mot hedersvåld inte bedrivas. En försvagad maktposition har sin grund i att barnen har lättare att integreras och assimileras i den svenska kulturen och samhället och leder till en omdefinition av familjens roller. Detta ligger till grund för en potentiell konflikt menar Darvishpour (2004) genom att påtala den åtskillnad som finns mellan familjemedlemmarna med grund i styrkan av den kulturella kopplingen till hemlandet, samt de vinster och förluster familjemedlemmarna kan nå genom en omdefiniering och formulering av rollerna i hushållet. (Darvishpour 2004, s. 10-13).
”Risken för konflikter mellan fäder och döttrar kan med andra ord vara hög inom vissa invandrarfamiljer - framför allt där männen tenderar att leva i gårdagen, kvinnorna i nuet och barnen i framtiden. Samtidigt pågår å ena sidan en ständig makt- och kulturkonflikt och å andra sidan ett kompromissande i relationen mellan mannen, kvinnan och barnen. (Darvishpour 2004, s. 10).
Kvinnan är inte att betrakta som endast maktlös. Hon är barnaföderskan, den som driver ätten vidare och är värdefull i familjen.
”Taken as child brides into the homes of their husbands, the only power these women have comes later in life as the mothers of sons who may, or may not, support them - and as the mothers of daughters, whom they can help to control but can’t protect” (Epstein Fuchs 2010, s. 56).
Hennes makt är starkt knuten till just hennes förmåga att producera arvingar värdig familjen och dess rang. Söner är mest värdefulla att producera, till familjen som helhet, såväl som till kvinnans egen trygghet. Lojala söner erbjuder kvinnan säkerhet och för att tillförsäkra sig detta söker hon att förtrycka pojkarnas kärlek till andra flickor och knyta sönerna närmare henne (Kandiyoti 1988, s. 278ff).
“However, women have access to the only type of labor power they can control, and to old-age security, through their married sons. Since sons are a woman's most critical resource, ensuring their life-long loyalty is an enduring preoccupation. Older women have a vested interest in the suppression of romantic love between youngsters to keep the conjugal bond secondary and to claim sons' primary allegiance” (Kandiyoti 1988, s. 279).
Kvinnan erhåller makt genom sina söner, delvis genom deras lojalitet, delvis genom deras hustrur. Kandiyoti (1988) menar att kvinnan slits mellan den makt hon kan åtnjuta som överhuvud i en familj med sina söners fruar under sig i makthierarkin, men som hon själv kämpade med som ung:
”Woman's life cycle in the patriarchally extended family is such that the deprivation and hardship she experiences as a young bride is eventually superseded by the control and
31
authority she will have over her own subservient daughters-in-law” (Kandiyoti 1988, s. 279).
Generationskonflikter kan ses på fler sätt än endast konflikter mellan döttrar och fäder, vilket vi finner hos Kandiyoti (1988). Forskaren implicerar att det även pågår en maktkamp mellan de nya flickorna som gifts in i familjen och deras svärmödrar. I en jakt på att förändra hederskulturen och de maktstrukturer som finns bakom dess fasad kan detta dock skapa ytterligare problematik för de kvinnor som då fastnar emellan – de kvinnor som själva var hårt utsatta, men som sedermera inte får njuta av sin utlovade ”vinst”.
“While this process implies that women escape the control of mothers-in-law and head their own households at a much younger age, it also means that they themselves can no longer look forward to a future surrounded by subservient daughters - in- law. For the generation of women caught in between, this transformation may represent genuine personal tragedy, since they have paid the heavy price of an earlier patriarchal bargain, but are not able to cash in on its promised benefits. (Kandiyoti 1988, s. 282).
Denna skärningspunkt mellan svärmödrar och eventuella svärdöttrar som kan uppkomma och som kan skapa problem i förändring kring hedersproblematik. Hittills har flertalet citat visat på den komplicerade maktstruktur som återfinns inom och mellan familjer i en hederskodex, dessa är viktiga att hålla i fortsatt åtanke.
Olika sätt för familjen och dess medlemmar som kan kränka och förtrycka flickan i familjen och dessa handlar inte endast om fysiskt våld, utan kan även ta sig uttryck på följande sätt vilket Schlytter och Linell (2008) presenterar i sin studie
”Kränkande tillmälen som förekommer är exempelvis hora, fitta, lösaktig, tjockis, djur, hund, kossa, billig. Flickorna har förlöjligats av familjen inför andra, flera beskriver hur de känt sig mobbade av föräldrar och syskon. Det förekommer också nedvärderande tillmälen genom att föräldrar systematiskt klankar ner på flickans utseende och menar att ingen kommer att vilja ha henne, eftersom hon är ful eller en hora och därför utan värde” (Schlytter & Linell 2008, s. 47).
Den dubbelbottnade roll familjen trots allt har för de utsatta flickorna, att dels vara ett brottsoffer bland förövare, vilka kränker och förtrycker henne. Samtidigt är familjen alltid hennes närmaste, som för vilken annan ung flicka som helst, försätter flickan i en potentiell lojalitetskonflikt. Just denna diskrepans skapar problem för socialsekreterare i hanterandet av dessa ärenden. Flera av socialsekreterarna har upplevt att flickor under handläggning och placering har tagit tillbaka eller ändrat sina utsagor samt rymt tillbaka hem under processen. Detta skapar en, för socialsekreterarna, svårhanterad aspekt (Sjöblom 2006, s. 50f).
32
”Familjen var viktig på olika sätt i tjejernas liv trots att familjen och föräldrar också kunde vara de som förtryckte och hotade tjejerna. Familjen var på så sätt både orsaken till och lösningen på tjejernas problem” (Sjöblom 2006, s. 70).
Denna dubbelhet är både en svårighet för den enskilda flickan med de lojalitetskonflikter som uppkommer, men även för socialtjänsten då det vanligaste arbetssättet är lösningsfokuserat med familjen i fokus. Denna skärningspunkt som då uppkommer; brister i kunskapen och förståelsen av vad hedersvåld innebär tillsammans med att det invanda och till synes mest användbara arbetssättet står i direkt konflikt med det mest gynnsamma sätt att hantera problematiken (Sjöblom 2006, s. 71ff).
”Ett tidigare beskrivet sätt att se på och förstå dessa problem var att definiera dem som ’kulturkrockar’ och ’generationskonflikter’ som i första hand skulle behandlas genom samtal mellan tjejen och föräldrarna där avsikten var att tjejen skulle kunna närma sig familjen igen”. (Sjöblom 2006, s. 66).
Socialtjänsten bortser alltså från det faktum att flickan befinner sig i en situation där hon ställs mot sina förövare och ombeds samarbeta med dem, samtidigt som hon enligt Sjöblom (2006) gärna vill vara en del av sin familj.