Generella problem övergripande insatser

2.1.1 MILJÖPROBLEM OCH KONFLIKTER MELLAN ALLMÄNNA OCH ENSKILDA INTRESSEN

Våtmarker förser oss med flera ekosystemtjänster såsom kollagring, vattenhus-hållande funktioner, kväveretention och rekreationsmöjligheter. Våtmarker står även för en stor del av den biologiska mångfalden. Ekosystemtjänster kan ofta betraktas som kollektiva nyttigheter, det vill säga att allmänheten i stort kan dra fördel av dem. Samtidigt är marken där våtmarken är placerad eller bör placeras, ofta ägd av en privat markägare. Privata fastighetsägare kan sällan ”sälja” de nyttigheter som våtmarken producerar för samhället, eftersom nyttorna ofta är

”icke-exkluderande”, det vill säga att personer kan dra fördel av dem, även om de inte betalar för ”sin” nytta; det är möjligt att besöka våtmarker eller ta del av ekosystemtjänster som vattenrening utan att ha bidragit till dem själv. På grund av bristen på ”privata nyttor” saknas ofta intresse för att bevara eller återställa/

restaurera våtmarken utifrån den privata fastighetsägarens synvinkel. Marken i sig eller andra inkomstbringande aktiviteter konkurrerar istället med bevarandet av våtmarken och dess funktioner. Att olika aktörer kan få del av nyttor utan att behöva bidra till kostnaden för åtgärder, kan leda till ”marknadsmisslyckanden”.

En konflikt mellan samhällets intressen och privata intressen uppstår därför ofta.

I SOUn ”I vått och torrt konstateras att ”det råder en uppenbar intressekonflikt

mellan ”miljösidan” och ”produktionssidan”. Miljösidan ser markavvattning som ett hot mot möjligheten att följa EU-krav, miljökvalitetsmål etc. och produktions-sidan som ser markavattning som en given förutsättning för att bedriva jord- och skogsbruk i stora delar av landet⁸⁰.

2.1.2 GENOMFÖRANDEUNDERSKOTT PÅ GRUND AV RESURSBRIST

Ett gemensamt problem för många av styrmedlen och åtgärderna som analyseras, är att de inte leder till resultat på grund av brist på resurser. Bristen på resurser gör att även väl utformade styrmedel inte leder till önskade resultat. Så länge till-räckliga resurser inte finns för genomförandet, får det liten effekt att justera eller komplettera styrmedlen.

Fördröjningen när det gäller genomförande av positiva åtgärder kan medföra merkostnader på sikt, i och med behovet av skötselåtgärder/restaurering kan öka och att kostnader ibland kan knytas till uteblivna nyttor⁸¹. Resursbristen hand-lar ofta både om brist på resurser för administration/tillämpning av styrmedlen (otillräckliga resurser för handläggning av tillståndsärenden, bedrivande av tillsyn, arbete med skydd av våtmarker och arbete med restaurering eller omprövning av markavvattningsföretag) och brist på resurser för konkreta åtgärder (restaurering, skydd, skötsel, artinriktade åtgärder, kunskapsuppbyggnad).

2.1.3 GYNNSAM BEVARANDESTATUS

EUs art- och habitatdirektiv är främst implementerat i Sverige genom arbetet med utpekande och skydd/bevarande av Natura 2000-områden, samt uppföljning och rapportering om naturtypernas tillstånd. Enligt EUs strategi för biologisk mång-fald 2020⁸², bör statusen för naturtyper och arter ha förbättrats väsentligt till 2020. Det mått som ska användas för bedömningen är den rapporterade beva-randestatusen för dem. I tabell 11.7 kommenteras naturtyperna, samt de främsta insatsbehoven för dem.

Miljömålen har en viktig roll för Sveriges arbete med uppnåendet av direktivens mål om gynnsam bevarandestatus på nationell nivå. Det är dock en tydlig skillnad mellan de direkt verkande och skarpa styrmedel som finns för enskilda Natura 2000-områden, vilka som utgår från de bindande kraven i artikel 6 i art- och habitatdirektivet, och det mer ”visionära” målet om gynnsam bevarandestatus.

Det arbete som skett hittills i Sverige med koppling till art- och habitatdirektivet är till stor del begränsat till skyddade områden. För att nå åtagandet om gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå, krävs omfattande insatser även utanför skyddade områden. Nuvarande styrmedel och insatser är inte tillräckliga.

80 SOU 2014:35, I vått och torrt – förslag till ändrade vattenrättsliga regler.

81 Naturvårdsverket 2014 – Årlig uppföljning Myllrande våtmarker, NV-02471-13 82 Meddelande från kommissionen av den 3 juni 2011 med titeln: "Vår livförsäkring, vårt

naturkapital - en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020"

MYLLRANDE V Å TMARKER

Tabell 11.7. Åtgärdsbehov/möjligheter för att nå gynnsam bevarandestatus.

GYBS=naturtypen har gynnsam bevarandestatus, det finns inte behov av åtgärder

Naturtyp Kod Alpin region Boreal region Kontinental region VÅTA MARKER

Salta strandängar 1330 hävd, restaurering hävd, restaurering Strandängar vid

Öst-ersjön

1630 hävd, restaurering hävd, restaurering

Dynvåtmarker 2190 restaurering restaurering

Fukthedar 4010 hävd, restaurering hävd, restaurering

Fuktängar 6410 hävd, restaurering hävd, restaurering

Svämängar 6450 hävd, restaurering hävd, restaurering

Lövsumpskog 9080 hänsyn, skydd,

res-taurering

hänsyn, skydd, restaurering Skogsbevuxen myr 91D0 hänsyn, restaurering hänsyn, restaurering Svämlövskog och

Skadade högmossar 7120 restaurering restaurering

Terrängtäckande mos-sar

7130* GYBS

Öppna mossar och kärr 7140 GYBS hänsyn, restaurering, skydd

hänsyn, restaurering, skydd

Källor och källkärr 7160 GYBS hänsyn, skydd hänsyn, skydd

Agkärr 7210* GYBS GYBS

Kalktuffkällor 7220* GYBS hänsyn, skydd hänsyn, skydd

Rikkärr 7230 GYBS hävd, restaurering,

hänsyn

2.1.4 ARTERS SPRIDNINGSMÖJLIGHETER OCH GRÖN INFRASTRUKTUR Arbetet med grön infrastruktur kan bli ett viktigt bidrag för att bland annat identifiera risker för och motverka fragmentering av naturtyperna, och vid behov skapa bättre samband mellan viktiga våtmarksområden. Naturvårdsverket gjorde tillsammans med andra centrala myndigheter en analys av förutsättningar och styrmedel för grön infrastruktur under 2012⁸³. För våtmarker visade analysen att det finns ett stort behov av förstärkt arbete med grön infrastruktur i våtmarks-landskapet. Stora arealer har försvunnit genom torrläggning.

För att säkerställa en bra konnektivitet för våtmarkerna och de våtmarkslevan-de arterna skulle mer fördjupavåtmarkslevan-de regionala analyser behöva göras av våtmarker-nas gröna infrastruktur. De behöver även omfatta deras påverkansområden, samt behovet av nyskapande av våtmarker för kväveretention eller klimattjänster som översvämningsskydd.

Exempel på lämpliga insatser:

– Ökad regional planering för att bättre kunna beakta våtmarkernas betydelse och ekosystemtjänster. Våtmarker ingår ofta i större komplex och störning i en del kan orsaka skador i andra delar

– Bättre planeringsunderlag behövs där viktiga våtmarksområden är identifie-rade

– Mer resurser för rådgivning⁸⁴

– utveckling av GIS-verktyg med nationella höjdmodeller för att underlätta planering/hänsyn⁸⁵

Ett framtida EU-direktiv om havs- och kustplanering kan få stor betydelse för våtmarker i kustområdet, men faktisk effekt är ännu svårbedömd.