8 HUR BESKRIVER BESLUTSFATTARNA SJÄLVA DE OLIKA STEGEN
8.3 Generellt om driftklarhetsbeslut
Detta innebär att bedöma om anläggningen är driftklar i det driftläge den befinner sig i, och att driften sker inom de förhållanden som anläggningen är konstruerad och analyserad för. Detta innebär en värdering av anläggningen i förhållande till STF och till generalklausulen i föreskriften SKIFS 2004:1. Det innebär också att ta hänsyn till eventuella tillåtna åtgärdstider för att återställa utrustning och bedöma om problem är möjliga att åtgärda i tid. Intervjupersonerna gav likartade beskrivningar av begreppet.
53
Beslutsprocessen beror på den tid som finns tillgänglig för att ta driftklarhetsbeslutet (den anges i t.ex. STF-kriterier och som reparationstid och hindertid), mötesformer och vilka personer och vilken kompetens som finns tillgänglig. Om man inte kan verifiera anläggningens driftklarhet har man kort tid på sig
Arbetsformerna kan variera från gruppbeslut till individuella beslut. Gruppdiskussioner/beredning och gruppbeslut tillämpas i stor utsträckning.
Vad är typiskt för ett driftklarhetsbeslut i en gråzonshändelse och under vilka omständigheter tas beslutet?
Omständigheterna varierar mycket. Gråzonshändelser beskrivs som situationer där det är svårt att ta ställning, men intervjupersonerna menade att sådana situationer är relativt ovanliga. Ju tydligare de krav som ska tillämpas i beslutssituationen är, desto enklare är det att ta beslut. Det är lättare att förhålla sig till de krav som uttrycks i STF.
Omständigheter vid gråzonshändelser är bl.a. att: x Indikationer och information inte är fullständig x Kunskap saknas
x Konsekvenserna av en avvikelse är inte kända
x Att det är svårt att fastställa om denna avvikelse skulle kunna inträffa på den egna anläggningen och hur de egna barriärerna ser ut
x Svårighet att rätt balansera kraven på att ställa av och på att producera – att balansera säkerhetssökande och driftklarhetssökande.
x Svårt att definiera vad som är det säkraste läget. Det kan vara säkrare att vara kvar i oförändrat driftläge för att samla in mer information jämfört med att direkt gå ner med stationen
x Krav och kriterier är inte väldefinierade och enkelt beskrivbart
Några exempel på situationer där det är svårt att ta ställning redovisades i intervjuerna, se nedan:
Exempel 1: Indikering för en komponent i kontrollrummet fungerar inte, t.ex. en pump. Personalen vet, baserat på annan information, att pumpen fungerar men det syns inte i kontrollrummets instrumentering – är det en avvikelse som innebär att stationen inte är driftklar?
Exempel 2: Fel på en ångdriven hjälpmavapump. Indikationerna är att det tar lång tid att starta pumpen, åtgärder genomförs för att hitta fel, den fungerar men vid nästa provkörningen fungerar inte pumpen och då tillkommer nya åtgärder och nya ställningstaganden. Om anläggningen ställs av går felet inte att hitta.
Exempel 3: Fel finns i reläskåp – en analys behövs för att bedöma att man hamnar i ett säkrare läge. Om anläggningen körs ner omedelbart så förloras möjligheten att finna felorsaken – att köra vidare för att kunna felsöka innebär att göra avsteg från STF. Isåfall måste direktkontakt tas med SKI.
Ett fel som kan förekomma i beslutsprocessen är att beslutsfattaren fokuserar på ett alternativ och inte ifrågasätter detta.
54
Vilka svårigheter finns med att identifiera företeelser som leder till att driftklarheten kan ifrågasättas?
De svårigheter som beskrevs i intervjuerna var:
x När drifterfarenheterna inte kommer från närområdet utan t.ex. från länder långt bort
x När det är svårt att avgöra vilken säkerhetsbetydelse något har, t.ex. för ingjutna detaljer
x När kraven är otydligt i STF eller andra kravdokument x När syftet med kravet är otydligt
x När det inte finns några jämförelsevärden eller ”normalvärden” x En förhållande utvecklas sakta och över tid
x När orsaken inte är känd
x När det är svårt att tolka betydelsen av det man ser
Historisk utveckling av processen för driftklarhetsbeslut vid Ringhals
Det har förekommit stora förändringar under de senaste tio åren. Fram till år 1996 tog driftchefen alla beslut och ingen överprövning förekom förutom i den dåvarande lokala säkerhetskommittén (LSK). Den sistnämnda kommittén är numera ersatt av Ringhals säkerhetskommitté (RSK). Besluten kontrollerades i efterhand av Säkerhetsavdelningen (RQ).
Idag är granskningen mer utvecklad. Granskning sker i två steg med primär (PSG) respektive fristående säkerhetsgranskning (FSG). Ett bredare ”helikopterperspektiv” ska finnas på driftsammanträdet. PSG och teknikchefen på blocket gör såväl teknisk specialistgranskning men också en teknisk helhetsgranskning. Den fristående säkerhetsgranskningen är inriktad på säkerhetsfrågor och teknikchefen har huvudansvaret för denna granskning. De specifika teknikfrågorna ska ha granskats i ett föregående steg i den primära säkerhetsgranskningen.
Styrning och dokumentation både på lokal och på central nivå har ökat, liksom det lokala engagemanget i säkerhetsfrågor. Idag finns mer personalresurser för granskning och säkerhet. Idag avdelas mycket resurser på den formella säkerhetsgranskningen (FSG) vilket kan ha medfört att mindre resurser läggs på den tekniska granskningen. Förändring i säkerhetsledningen genomfördes vid årsskiftet 2004-2005 för att skapa ett gemensamt system för Vattenfallkoncernen. Den tydliga uppdelningen i nivåerna DL1, DL2 och DL3 skapades då. Detta innebär, enligt intervjuerna, att skiftchefen har det operativa säkerhetsansvaret, DL3 tar driftklarhetsbeslut operativt, DL2 överprövar och DL1-funktionen finns i form av ytterligare överprövning. Tydliga kompetenskrav finns för personalen i dessa befattningar och prövning av personalen sker varje år.
Intervjupersonerna ansåg att kvaliteten i besluten hade ökat. Anledningen var att fler personer och fler instanser ifrågasätter och kontrollerar besluten. Risken att saker ”faller mellan stolarna” bedömdes vara mindre idag jämfört med tidigare. Utvecklingen har gått mot att beslutssituationerna blir tydligare och bättre utpekade.
55
De viktigaste arbetsformerna för driftklarhetsbeslut beskrev intervjupersonerna som:
x Skiftchefens beslut och att denne vid behov kontaktar DL 3 för att underbygga beslutet
x Kravdokument, t.ex. STF som ger vägledning x Beslut i grupp där de som har kompetens bidrar
x Breda grupper och diskussioner för att få med så många synpunkter som möjligt x Kunskap, insikt och ifrågasättande, men också intuition och fantasi
x Överprövning