Europaparlamentets resolution om tillämpning, konsekvenser och effekter av gällande lagstiftning om den inre marknaden (2004/2224(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juni 2002 om konsekvensanalys (KOM(2002)0276),
— med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juni 2002 med titeln ”Handlingsplan för en bättre och enklare lagstiftning” (KOM(2002)0278),
— med beaktande v kommissionens meddelande av den 11 december 2002 om bättre övervakning av EG-rättens tillämpning (KOM(2002)0725).
— med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 ”Bättre lagstiftning” (1), som slöts mellan Parlamentet, rådet och kommissionen,
— med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena (2),
— med beaktande av rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 25-26 november 2004,
— med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 mars 2005 med titeln ”Lagstifta bättre för till-växt och arbetstillfällen i Europeiska unionen” (KOM(2005)0097),
— med beaktande av kommissionens rapport av den 21 mars 2005 med titeln ”Bättre lagstiftning 2004”
(KOM(2005)0098),
— med beaktande av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar av den 15 juni 2005 och bila-gorna till dessa (SEK(2005)0791),
— med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden om ”Bättre lagstiftning”
och ”Bättre tillämpning av EU:s lagstiftning” av den 28 september 2005 (3),
— med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 januari 2005 med titeln ”Andra lägesrapporten om strategin för den inre marknaden 2003-2006” (KOM(2005)0011),
Tisdag, 16 maj 2006
(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
(2) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 146.
(3) EUT C 24, 31.1.2006, s. 39 och 52.
— med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2005 med titeln ”om genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: en strategi för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2005)0535),
— med beaktande av nylanseringen av Lissabonstrategin den 22-23 mars 2005,
— med beaktande av rapporterna om resultattavlan för den inre marknaden,
— med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
— med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0083/2006), och av följande skäl:
A. I det ovannämnda interinstitutionella avtalet från den 16 december 2003 gjorde parlamentet, rådet och kommissionen ett åtagande för programmet för bättre lagstiftning.
B. Som ett led i nylanseringen av Lissabonagendan sätter kommissionen bättre lagstiftning i centrum för satsningen på arbetstillfällen och tillväxt i Europeiska unionen.
C. Avregleringar och minskning av de administrativa krav som har sitt ursprung i EU-lagstiftningen är viktiga förutsättningar för att nå Lissabonmålen.
D. Förbättrad EU-lagstiftning bör leda till bättre konkurrenskraft i den globala ekonomin, rättvisa konkur-rensförhållanden mellan företag, stimulering av tillväxten och förstärkning av den sociala sammanhåll-ningen.
E. Strävan efter målet om bättre lagstiftning får inte leda till att miljö-, social- eller konsumentpolitiska normer undergrävs.
F. Medborgare och företag kommer att tjäna på en bra, tydlig och enkel lagstiftning för den inre mark-naden som underlättar tillämpning och genomförande.
G. Berörda parter har uttryckt oro över svårigheter som de har upplevt till följd av otydliga eller ofullstän-diga begrepp, definitioner och bestämmelser i gemenskapens lagstiftning.
H. Problem med införlivandet och tillämpningen beror ofta på dåligt utformade lagtexter. De europeiska lagstiftande instanserna har här ett viktigt ansvar, och bör således vid förhandlingar avstå från invecklade och otydliga kompromisser.
I. Tvetydigheter i texten skapar rättslig osäkerhet och motsägelser vid införlivande i nationell lagstiftning, vilket kan snedvrida konkurrensen och leda till fragmentering av den inre marknaden.
J. Flera på varandra följande rapporter om tillståndet på den inre marknaden visar att införlivandet och genomförandet av gemenskapslagstiftningen fortfarande är ett problem, trots vissa förbättringar i en del medlemsstater.
K. I programmet för bättre lagstiftning måste tillämpningen och införlivandet av befintlig lagstiftning priori-teras i syfte att undvika motsägelser som undergräver EU:s konkurrenskraft, arbetstagares och konsumen-ters rättigheter samt konsumenternas och företagens möjlighet att fullt ut utnyttja den inre marknaden.
L. Flera på varandra följande rapporter om resultattavlan för den inre marknaden visar att införlivandet fortsätter att vara ett allvarligt problem i flera medlemsstater.
M. För bättre lagstiftning krävs konsekvensanalyser både på förhand och i efterhand för att pröva om mål kan nås eller har nåtts.
Tisdag, 16 maj 2006
N. Parlamentet, rådet och kommissionen har insett behovet av att använda alternativa regleringsmetoder i lämpliga fall och i fall då det i EG-fördraget inte uttryckligen krävs att ett rättsinstrument används.
O. Enligt ovan nämnda interinstitutionella avtal skall dessa regleringsmetoder inte tillämpas om de grund-läggande rättigheterna eller viktiga politiska val står på spel eller i situationer där reglerna måste tillämpas på ett enhetligt sätt i samtliga medlemsstater.
P. Det saknas mekanismer för att underrätta parlamentet när alternativ har använts eller för att höra parla-mentet om åtgärder som kommer att vidtas genom alternativ reglering; denna brist på maktfördelning undergräver parlamentets demokratiska rättigheter.
Q. Det är väsentligt att alla tre institutioner satsar resurser och personal på att inrätta arbetsgrupper för
”bättre lagstiftning”.
1. Europaparlamentet betonar behovet av en gemensam strategi för bättre lagstiftning som grundar sig på en uppsättning grundläggande lagstiftningsprinciper, nämligen subsidiaritet, proportionalitet, ansvarighet, konsekvens, öppenhet och målstyrning. Parlamentet betonar att detta angreppssätt inte får leda till att man förbigår rätten till socialt samråd och att man måste respektera principerna för delaktig demokrati.
2. Europaparlamentet betonar behovet av att parlamentet, rådet och kommissionen inrättar arbetsgrupper för ”bättre lagstiftning”, en interinstitutionell arbetsgrupp för att utveckla utbildning, kompetens och kvali-tetskontroller samt utbyter och jämför bästa metoder för bättre lagstiftning.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en kort, tydlig guide till ett bättre lagstift-ningsförfarande där man anger de viktigaste utvärderingssteg som skall tas under utarbetandet, utvecklingen och genomförandet av gemenskapslagstiftning som inbegriper en efterhandsutvärdering av viktiga frågor i samarbete med parlamentet.
4. Europaparlamentet insisterar på att alla förslag från kommissionen skall åtföljas av en ”checklista för bättre lagstiftning” som sammanfattar de stadier som förslaget skall passera. Checklistan bör uppdateras så fort ett stadium är passerat och innehålla korshänvisningar till relevanta studier eller konsekvensanalyser.
5. Europaparlamentet betonar att ett strategiskt angreppssätt i lagstiftningsarbetet och stabila ramar kommer att skapa optimala resultat, då detta låter de berörda sektorerna planera och införa lagstiftningen på det effektivaste sättet. Parlamentet berömmer kommissionen för initiativet CARS 21 som är ett bra exempel på ett strategiskt angreppssätt i lagstiftningssammanhang.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra konsekvensanalyser av lagstiftning både på förhand och i efterhand för att hjälpa till att fastställa om centrala politiska mål har uppfyllts och för att främja översynen av lagstiftningen.
7. Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse för att kommissionens konsekvensanalyser skall kunna genomföras på ett enhetligt sätt, särskilt när det gäller den lagstiftningen som avser den inre marknaden, bör kvalitén på dessa analyser underkastas en ingående kontroll av en särskild kontrollinstans inom kommissionen.
8. Europaparlamentet insisterar på att alla lagstiftningsförslag som översänds till parlamentet inbegriper en sammanfattning av konsekvensanalysen.
9. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste se till att de inte skapar nya problem med till-ämpningen genom att införa ytterligare krav på nationell nivå när de införlivar gemenskapens lagstiftning (gold-plating), och att de bekräftar detta genom en formell deklaration till kommissionen.
10. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen fortsätter att konsolidera, förenkla och kodifiera gemenskapens lagstiftning för att förbättra tillgängligheten och läsbarheten.
Tisdag, 16 maj 2006
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram nya förslag för öppnare och effektivare samråd med berörda parter. Parlamentet anser att arbetsmarknadens parter måste involveras i detta som jämbördiga parter och att konsument- och miljöorganisationerna måste rådfrågas.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra effektiviteten vad avser den föregående granskningen av förslag till nationella tekniska föreskrifter enligt direktiv 98/34/EG om ett informationsför-farande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhäl-lets tjänster (1) bl.a. genom att förbättra allmänhetens tillgång till de invändningar som kommissionen och andra medlemsstater har gjort.
13. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen inrättar ett transparent snabbförfarande för överträ-delser för testfall avseende den inre marknaden och informerar parlamentet om hur dess kriterier för hur överträdelser skall behandlas – presenterade i det ovannämnda meddelandet om bättre övervakning av EG-rättens tillämpning – granskas i praktiken och hur de klagande får reda på dem.
14. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra övervakningen av genomförandet och efterlevnaden av gemenskapslagstiftningen och anser att detta sannolikt kommer att bidra till att förbättra införlivningsgraden och utbytet av bästa metoder mellan medlemsstaterna och införa system med påföljder för bristande efterlevnad. Europaparlamentet insisterar också på att kommissionens rapporter om genomförande inte skall begränsa sig till en rättslig analys av implementeringsinstrumenten utan också utvärdera den aktuella lagstiftningen tillämpning i praktiken.
15. Europaparlamentet insisterar på att få en förteckning över politiska åtgärder där kommissionen har använt alternativa regleringsmetoder, inbegripet en utvärdering av positiva och negativa effekter av sådana regleringsmetoder, effekterna för den faktiska situationen, särskilt arbetstagarnas och konsumenternas rättig-heter samt social sammanhållning, rättvisa konkurrensvillkor, stimulansen för EU:s tillväxt och konkurrens-läge, samt bästa metoder och lärdom som dragits av processen. Parlamentet insisterar på att denna informa-tion tas med i kommissionens årliga rapport om bättre lagstiftning.
16. Europaparlamentet inser att den klassiska lagstiftningsmetoden inte alltid är den rätta vägen för att uppnå ett politiskt mål.
17. Europaparlamentet betonar samtidigt parlamentets centrala roll, särskilt den ansvarige föredragandens, när det gäller att kontrollera medlemsstaters genomförande och efterlevnad av gemenskapslagstiftningen och den tillsyn över detta som kommissionen utövar.
18. Europaparlamentet medger att Lamfalussy-förfarandet har potential i ett framgångsrikt utvecklingssce-nario för en inre marknad för finansiella tjänster, men beklagar att enbart små framsteg gjorts när det gäller att ingå ett interinstitutionellt avtal som fullt ut erkänner parlamentets roll i genomförandeförfarandet.
19. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, i det årliga arbetsprogrammet, förtecknar de förslag som kan bli föremål för alternativ reglering.
20. Europaparlamentet insisterar på att alternativa regleringsförslag inbegriper tydliga mål och angivna handlingsfrister samt påföljder för bristande efterlevnad.
21. Europaparlamentet föreslår att dess utskott inrättar kraftfulla översynsmekanismer för att utvärdera och övervaka hur alternativa regleringsmetoder tillämpas och används, i syfte att garantera konsumenter möjlighet till rättslig prövning när aktörer inte uppfyller sina åtaganden enligt sådana alternativa reglerings-förslag.
22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
(1) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
Tisdag, 16 maj 2006
P6_TA(2006)0205
Strategi för förenkling av lagstiftningen
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om en strategi för förenkling av lagstiftningen (2006/2006(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
— med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2000 om kommissionens rapporter till Europeiska rådet: ”Bättre lagstiftning 1998 – Ett delat ansvar” och ”Bättre lagstiftning 1999” (1),
— med beaktande av sin resolution av den 29 november 2001 om kommissionens vitbok ”Styrelsefor-merna i EU” (2),
— med beaktande av sin resolution av den 8 april 2003 om kommissionens rapport till Europeiska rådet om bättre lagstiftning 2000 och om kommissionens rapport till Europeiska rådet om bättre lagstiftning 2001 (3),
— med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om kommissionens rapport ”Bättre lagstift-ning 2002” (4),
— med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2004 om kommissionens meddelande om en bättre och enklare lagstiftning (5),
— med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om granskning av gemenskapsbestämmelsernas konsekvenser och samrådsförfarandena (6),
— med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
— med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konsti-tutionella frågor, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedels-säkerhet samt utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0080/2006), och av följande skäl:
A. En förenkling av lagstiftningen och säkerställd klarhet, effektivitet och kvalitet både vad avser gällande och framtida lagstiftning utgör grundförutsättningar för att få till stånd en bättre lagstiftning, som är en prioriterad fråga för EU inom ramen för den vidare målsättningen att stärka tillväxten och sysselsätt-ningen.
B. I det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 16 december 2003 (7) fastställs skyldigheter och mål, särskilt sådana som är avsedda att förenkla och minska mängden gemenskapslagstiftning och sådana som avser gemenskapslagstiftningens konsekvenser i medlemsstaterna.
C. I sitt meddelande av den 25 oktober 2005 med titeln ”Genomförande av gemenskapens Lissabonpro-gram: en strategi för förenkling av lagstiftningen” (KOM(2005)0535) har kommissionen med rätta konstaterat att förenkling inte är en särskild lagstiftningsteknik som består av kodifiering, omarbetning eller direkt upphävande, utan en övergripande strategi som innefattar dessa verktyg och syftar till att göra gemenskapens och medlemsstaternas normer enklare att tillämpa och därmed mindre kostsamma.
D. Detta tillvägagångssätt är ett verktyg som parlamentet, rådet och kommissionen kan använda för att genomföra Lissabonstrategin.
Tisdag, 16 maj 2006
(1) EGT C 197, 12.7.2001, s. 433.
(2) EGT C 153 E, 27.6.2002, s. 314.
(3) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 135.
(4) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 155.
(5) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 512.
(6) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 146.
(7) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
E. Ett sådant tillvägagångssätt förutsätter ett nära partnerskap mellan i första hand EU:s institutioner och i andra hand mellan EU-institutionerna och de nationella myndigheterna.
F. Parlamentet, rådet och kommissionen har under de senaste åren oförtröttligt arbetat med att införa, defi-niera och förbättra tillämpningen av verktyg som förenklar lagstiftningen.
G. De initiativ till förenkling som tagits sedan det andra förenklingsprogrammet påbörjades i februari 2003 efter kommissionens meddelande till rådet med titeln ”Uppdatera och förenkla gemenskapens lagstift-ning”(KOM(2003)0071, 11 februari 2003) har varit mycket olika till karaktär och omfattning, alltifrån översyn av vissa direktiv till normativa omarbetningar av hela sektorer, något som gör det svårare att skapa ett enhetligt förfaringssätt.
H. Det finns nu erfarenheter av att tillämpa de interinstitutionella avtalen om kodifiering av den 20 december 1994 (1) och om omarbetning av den 28 november 2001 (2), och dessa instrument är nödvän-diga för att förenkla gemenskapens regelverk.
I. Sedan det interinstitutionella avtalet om omarbetning trädde i kraft har endast tolv omarbetningsförslag lämnats in, varav två slutligen ledde till offentliggjorda nya akter, två drogs tillbaka och åtta fortfarande är under arbete. Jämfört med de omkring 2 400 rättsaktsgrupper som förfarandet skulle kunna tillämpas på har hittills endast 49 kodifieringsförslag lämnats in till parlamentet.
J. I kommissionens ovannämnda meddelande från 2005 ingår, inom det rullande förenklingsprogrammet (bilaga II), trettio svårdefinierade förslag där det allmänt handlar om ”översyn”, ”revidering”, ”moderni-sering”, ”förenkling” och dylikt.
1. Europaparlamentet stöder helt och fullt arbetet med att förenkla unionens lagstiftning, liksom målsätt-ningen att se till att lagstiftmålsätt-ningen blir ändamålsenlig, enkel och effektiv. Parlamentet vill emellertid betona att denna process måste grunda sig på följande förutsättningar:
a) Europaparlamentet måste engageras fullt ut i både de interinstitutionella förenklingsdiskussionerna och, i egenskap av medlagstiftare, i arbetet med att anta de rättsakter som omfattas av ”förenklingsprocessen”.
b) Det måste förekomma en omfattande och öppen rådfrågning av samtliga berörda parter, det vill säga inte bara medlemsstater och företag, utan även icke-statliga organisationer.
c) Den övergripande insynen i lagstiftningsarbetet måste förbättras, särskilt genom att se till att rådets diskussioner öppnas upp för allmänheten granskning när rådet agerar i egenskap av lagstiftare.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning”, anta målinriktade och välunderbyggda lagar vars konsekvenser är förutsägbara och vilka bidrar till att skapa bra förutsättningar för att kunna öka tillväxten och sysselsättningen och minska utgifterna och överflödiga administrativa åtgärder genom att skapa bättre förutsättningar för anpassning och innovation och genom att allmänt öka rättssäkerheten.
3. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande från 2005, åtagandet att utar-beta ett program för att förenkla rättsakter och de metoder och mål som upprättas för att genomföra detta program i verkligheten.
4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att låta större initiativ till förenklad lagstiftning ingå i sina årliga lagstiftningsprogram och att kommissionen har meddelat att den kommer att offentliggöra en rad kompletterande meddelanden för att täcka de olika sektorerna i gemenskapsekonomin. Parlamentet understryker vikten av ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommisionen för att kunna fastställa vilken lagstiftning som bör förenklas.
Tisdag, 16 maj 2006
(1) EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
5. Europaparlamentet välkomnar avsikten att reducera allt onödigt arbete för de små och medelstora före-tagen och öka användningen av informationsteknik. Parlamentet anser att ett av syftena med att förenkla EU-lagstiftningen bör vara att göra lagstiftningen enklare och effektivare, och därmed mer ”användarorien-terad”.
6. Parlamentet anser att förenklingsprocessen under inga omständigheter får leda till att kraven i den befintliga lagstiftningen sänks. Parlamentet varnar därför exempelvis för en alltför begränsad och uteslutande finansiell och administrativ analys av de vinster och kostnader som lagstiftningen ger upphov till. Parla-mentet är övertygat om att alla analyser inför förenklingarna måste ta hänsyn till de ekonomiska, sociala och miljömässiga samt hälsomässiga aspekterna i lika hög grad och inte bara avse kortsiktiga aspekter.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera arbetet med att förenkla förordningarna.
Direktiven bör enbart förenklas i vederbörligen styrkta undantagsfall, nämligen när direktiven inte behandlar mycket känsliga frågor eller när de inte är ett resultat av svåruppnådda kompromisser, vilket är fallet för EG:
s bolagsrättslagstiftning.
8. Europaparlamentet konstaterar att andelen framgångsrika initiativ till förenkling sedan 2003 inte är nedslående och att förfarandena i genomsnitt inte har tagit orimligt lång tid, med tanke på hur komplexa frågorna är. Parlamentet noterar dock att det sedan dess har tagits mycket få förenklingsinitiativ och att de ursprungliga målen om att minska omfattningen av gemenskapens regelverk långt ifrån har uppnåtts.
9. Europaparlamentet anser att kravet på att upphäva irrelevanta och föråldrade rättsakter är något som kommissionen måste prioritera utan dröjsmål, men när gemenskapslagstiftning upphävs av dessa anled-ningar måste en gemenskapsrättsakt samtidigt antas för att hindra medlemsstaterna från att reglera frågor som har avreglerats på gemenskapsnivå.
10. Europaparlamentet understryker att ”överregleringen” inom vissa områden till stor del beror på medlemsstaternas lagstiftande verksamhet och att ett upphävande av gemenskapsnormer bör därför följas av ett upphävande av motsvarande nationella bestämmelser.
11. Europaparlamentet föreslår att kommissionen kontinuerligt skall övervaka den nationella lagstiftning som kan fortsätta att gälla efter det att den gemenskapslagstiftning som ledde till att den infördes har upphävts, och anser att kommissionen bör införa lämpliga översynsklausuler i sina förslag.
12. Europaparlamentet anser att kodifiering och omarbetning är de främsta verktygen för att förenkla gemenskapens regelverk och kräver att de skall användas i större utsträckning. Parlamentet anser att omar-betning endast har använts i begränsad omfattning och att detta beror både på kommissionens bristande intresse och på att parlamentets arbetsordning inte har kunnat anpassas tillräckligt mycket efter det interin-stitutionella avtalet om omarbetning.
13. Europaparlamentet stöder kodifieringen av gemenskapslagstiftningen men är skeptisk till en total omarbetning, då detta mycket väl kan leda till motstridiga tolkningar bland EU-institutionerna. Parlamentet framhåller att förenklingsarbetet inte får leda till att gemenskapslagstiftningen skrivs om utan demokratisk kontroll.
14. Europaparlamentet välkomnar de resultat som hittills har uppnåtts genom kodifiering av gemen-skapens lagstiftning och hoppas att de berörda enheterna inom kommissionen kommer att utarbeta nya och mer ambitiösa kodifieringsförslag, även för andra sektorer än de som har omfattats hittills, särskilt bolagsrätt, immaterialrätt och konsumentskydd.
15. Europaparlamentet anser att om institutionerna verkligen vill förenkla lagstiftningen och använda omarbetning för detta, bör det interinstitutionella avtalet om omarbetning tillämpas fullt ut.
16. Europaparlamentet inser att om avsikten är att göra omarbetningen effektiv måste parlamentet och rådet i princip avstå från att ändra kodifierade delar av rättsakter. Parlamentet anser att om institutionerna verkligen vill förenkla lagstiftningen och använda omarbetning för detta, bör kodifierade delar i en rättsakt i regel omfattas av bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet om kodifiering. Parlamentet medger dock att det bör finnas ett särskilt förfarande för att kunna ändra den kodifierade delen när detta behövs för att den skall vara förenlig med eller kopplas till en del som kan ändras.
Tisdag, 16 maj 2006
17. Europaparlamentet anser att institutionerna lämpligen kan avgöra om det krävs en tredje typ av metod, vid sidan av kodifiering och omarbetning, för att på bästa sätt förenkla gemenskapens rättsakter.
Parlamentet anser dock att så länge detta inte har skett kan Europaparlamentet, i de fall där kommissionen har lagt fram allmänna förenklingsförslag som inte kan anses utgöra upphävande, kodifiering eller
Parlamentet anser dock att så länge detta inte har skett kan Europaparlamentet, i de fall där kommissionen har lagt fram allmänna förenklingsförslag som inte kan anses utgöra upphävande, kodifiering eller