Den 21 maj 2018 anordnade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap en pressträff där informationsbroschyren presenterades för media. Pressträffen direktsändes också i SVT Forum och fanns därefter tillgängligt i SVT play. Vid pressträffen närvarade Dan Eliasson, generaldirektör MSB, samt Christina Andersson, projektledare för informationsbroschyren på MSB. Under presskonferensen framkom flera motiv till varför informationsbroschyren skickats ut igen. Dan Eliasson hänvisar till regeringsuppdraget och att informationsbroschyren ska öka medborgarnas kunskap om krisberedskap. Under pressträffen säger Dan Eliasson:
28
”Vi har alla ett ansvar, myndigheter, organisationer, företag och privatpersoner, för vårt land och för vår säkerhet. Och då är det viktigt att vi alla också har kunskap om vad som kan hota oss och hur vi kan förbereda oss om något allvarligt inträffar.”
(Eliasson i Forum, 2018)
Dan Eliassons uttalande handlar om ett kollektivt ansvar för beredskapen i landet vilket indikerar på kollektivberedskap. Under presskonferensen diskuteras också behovet av information, Christina Andersson säger:
”Så därför behöver vi myndigheter också ta vårt ansvar att förse människor med konkret och användbar information. Tips och råd som människor kan hålla sig i. Så att man också kan känna att man faktiskt kan påverka sin egen säkerhet”.
(Andersson i Forum, 2018)
Detta indikerar också på upplysningsinformation eftersom det handlar om tips och råd som ska hjälpa medborgarna. Informationen syftar till att medborgarna ska kunna påverka sin egen säkerhet och det kan också indikera på individberedskap. Dessa uttalanden visar på ”Statlig upplysning”. Christina Andersson lyfter tillgängligheten som en viktig aspekt, broschyren är utformad så att så många som möjligt ska kunna ta del av den. På nätet finns broschyren också tillgänglig i flera olika utgåvor, översatt till 13 olika språk, på lättläst svenska samt som inspelning på både svenska och engelska (Andersson i Forum, 2018).
Under presskonferensen säger Christina Andersson ”Ju bättre förberedd var och en av oss är desto större möjligheter har vi att hjälpa andra som inte har samma utgångspunkt”.
(Andersson i Forum, 2018). Detta indikerar på kollektivberedskap och ”Statlig uppmaning”, invånarna ska förbereda sig så att staten kan hjälpa andra. Detta visar på en solidaritetstanke och att samhällets beredskap premieras.
I samband med att informationsbroschyren skickas ut till medborgarna skriver försvarsminister Peter Hultqvist och justitie- och inrikesminister Morgan Johansson en debattartikel i Svenska dagbladet där de förklarar informationsbroschyrens syfte. Det förändrade säkerhetspolitiska läget över tid uppges vara orsaken till att informationsbroschyren skickas ut igen. I debattartikeln lyfts åtta olika typer av hot utifrån regeringens nationella säkerhetsstrategi. Dessa hot är ”militära hot, informations- och cybersäkerhet, terrorism och våldsbejakande extremism, organiserad brottslighet, hot mot energiförsörjning, hot mot transporter och infrastruktur, hälsohot samt klimatförändringarna och dess effekter” (Hultqvist
& Johannsson, 2018).
29 Hultqvist och Johannsson menar att kunskapen om krisförberedelser idag är låg. I artikeln skriver de ”För att människor ska ha möjlighet att i ökad omfattning ta ansvar för sin situation i händelse av kris och höjd beredskap är det nödvändigt att vara väl förberedd.” (Hultqvist &
Johansson, 2018). Detta citat kan tolkas som individberedskap eftersom medborgarna förväntas ansvara för den egna säkerheten. Senare i debattartikeln står det ”Välinformerade och förberedda människor skapar ett starkare samhälle. Vi ska öka kunskapen om hur man kan förbereda sig, stärka hemberedskapen och därmed öka tryggheten.” (Hultqvist & Johansson, 2018). Detta citat betonar istället samhället och kan därför räknas som kollektivberedskap.
Citatet kan också tolkas som uppmaningsinformation eftersom författarna skriver att hemberedskapen ska stärkas. Staten går här in och tar en fostrande roll över medborgarna.
I telefonintervjun med Christina Andersson vidareutvecklar hon resonemanget om informationsbroschyrens syfte. Hon ser regeringsbeslutet som ett bevis på att regeringen anser att det är viktigt att sprida information om krisberedskap till medborgarna, hon säger:
”Man kunde ju ha nöjt sig med att vi skulle göra någon enstaka annonskampanj eller att vi skulle enbart ha förbättrat informationen på olika webbplatser och så men i det här läget som regeringen bedömer att vi är i så menar man på att det här är information som alla hushåll behöver ha och också behöver ha tillgång till hela tiden. Alltså att man kan ta fram den här broschyren och titta i den vid behov. Och även om internet går ned, och du inte kommer åt någon information på några aktuella webbsidor. Då har du basinformation i den här broschyren.”
(Andersson, 2018)
Detta visar på upplysningsinformation. Broschyren ska bidra med information som medborgarna har tillgång till hela tiden. Gällande ansvarsfördelningen beskriver Christina Andersson det som ett gemensamt ansvar mellan stat och individ men att individens roll är central i regeringsuppdraget, hon säger sedan:
”För att människor ska kunna ta sitt ansvar så måste man veta hur man ska ta det och då är ju informationen grundläggande. Att man faktiskt vet. Hur gör jag då för att liksom fixa vatten. Hur ska jag tänka kring mat. Om transportsystemet brakar ihop och det inte kommer några leveranser till matbutiker, hur ska jag tänka kring det.”
(Andersson, 2018)
Detta tyder på upplysningsinformation, människor behöver information och hur de ska tänka och agera vid en kris vilket tyder på ”Statlig upplysning”. Christina Andersson anser att staten har ett ansvar att lära medborgarna om krisberedskap, hon säger:
30
”Ja, jag tycker att myndigheterna har ett sådant ansvar. Om vi som myndighet går ut och uppmanar människor att ta sitt ansvar, att ha en hemberedskap och kunna klara sig vid en allvarlig påfrestning i samhället. Det ansvaret har vi myndigheter. Det tycker jag är ganska så självklart så att säga.”
(Andersson, 2018)
Här är Christina Andersson tydlig med att myndigheter, i detta fall MSB, har ett ansvar att informera medborgarna. Detta indikerar på att staten ska lära medborgarna hur de ska förbereda sig vilket kan vara i en fostrande riktning och därför i viss mån uppmaningsinformation. Hon nämner själv att myndigheterna kan uppmana medborgarna till en viss hemberedskap.
Resonemanget tyder därför på ”Statlig uppmaning”. Christina Andersson menar att svårigheterna med en informationskampanj är att få medborgarna att agera, hon säger:
”Om man vill att människor ska ändra sitt förhållningssätt till något och då till och med agera, som vi ju vill att människor ska göra. Vi vill ju att man ska börja kolla över vad man redan har hemma.
Vad behöver man komplettera med. ”
(Andersson, 2018)
Detta visar på att informationskampanjen inte enbart är till för att informera medborgarna, från MSB:s sida vill man också att medborgarna ska agera och handla. Att staten ska lära medborgarna hur de ska göra indikerar på uppmaningsinformation. Hur resurser ska fördelas vid en kris diskuterar Christina Andersson här:
”Individen har då ett ansvar att kunna hantera en samhällskris och kunna klara sig en tid utan samhällets stöd, det är det vi kommunicerar utåt. Människor behöver bli medvetna om att i en samhällskris så kommer inte resurserna räcka till alla drabbade samtidigt utan dom måste först koncentreras till dom allra mest utsatta. Och då kommer vi andra att behöva klara oss själva utan något aktivt stöd från samhället. De ansvaret har individen.”
(Andersson, 2018)
Vid en kris ska staten bistå de mest utsatta och därför behöver medborgarna se över sin beredskap. Detta indikerar på kollektivberedskap eftersom alla drabbade inte kommer få samma hjälp. När individen förbereder sig kan staten ta hand om de med störst behov. Detta resonemang stödjer ”Statlig uppmaning”. När informationsbroschyren skickades ut räknade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap med att vissa mottagare skulle bli oroliga. En tidig upplaga av Om krisen eller kriget kommer testades i 10 fokusgrupper. En utbredd uppfattning där var enligt Christina Andersson ”Ja, vi kommer sannolikt att skrämma upp en del människor men det är det som behövs för att människor ska förstå att det här är den
31 verklighet vi lever i” (Andersson, 2018). MSB visste alltså om att vissa medborgare skulle bli rädda. Att medborgarna känner oro behöver inte bara vara negativt, Christina Andersson säger:
”Att man känner oro behöver kanske inte alltid också vara negativt rakt igenom. Utan det kan ju faktiskt också göra att människor gör en aktiv handling och börjar fundera faktiskt på hur skulle jag och mitt hushåll och mina anhöriga klara oss om något allvarligt hände och samhället brakade ihop eller ja något riktigt allvarligt. Det kan ju också leda till något kreativt tänker jag i förlängningen.”
(Andersson, 2018)
Christina Andersson menar alltså att det finns något positivt i att medborgarna blir oroade, det kan öka chansen att de agerar. MSB bör därför ha gjort avvägningen att det är värt att vissa medborgare blir oroade till fördel för krisberedskapen. Det är möjligt att se detta som ett sätt att styra medborgarna vilket indikerar på uppmaningsinformation. Om man hårdrar resonemanget skrämmer staten en del av medborgarna och förväntar sig att de ska agera.
MSB var inte på något sätt delaktig i beslutet att en ny informationsbroschyr skulle skickas ut. Initiativet kom istället från den politiska nivån och Christina Andersson beskriver regeringsbeslutet som en överraskning. Det var främst formatet som förvånade, Christina Andersson säger:
”Till en början sa vi: ’Oj ska vi satsa på en broschyr som ska gå ut till alla hushåll?’ Vi var lite frågande inför själva kanalvalet. ’Är det verkligen bästa sättet att informera människor på idag, att skicka ut en tryckt informationsbroschyr?’.”
(Andersson, 2018)
Regeringen fattade beslutet att en tryckt broschyr skulle delas ut till allmänheten utan att den ansvariga myndigheten visste om det. Detta förstärker intrycket av att regeringen gått på utskottets linje och den utredning de gjort. MSB har själv ansvarat för implementeringen av regeringsbeslutet, Christina Andersson säger ”Genomförandet låg helt och hållet på MSB”
(Andersson, 2018). I efterhand är MSB dock väldigt nöjd med informationskampanjen och bedömer att den haft bra effekt. Christina Andersson menar:
”Informationsbroschyren hade väldigt bra genomslag. Och den fick liksom ett bredare genomslag i hela samhället. Den gjorde ju att frågan diskuterades på egentligen alla nivåer. Från den politiska nivån till individnivån. Så den lyckades ju skapa en samhällsdiskussion. Och en medvetenhet.”
(Andersson, 2018)
Detta kan visa på att informationsbroschyren inte bara handlar om att ge tips och råd, målet är också att förändra medborgarnas sätt att tänka för att göra dem förberedda. När
32 informationsbroschyren skickas ut till allmänheten uppmärksammas nyheten i media. Dan Eliasson, generaldirektör på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, säger till Svt nyheter:
”Man ska definitivt inte bli rädd. Man ska se det här som ett uttryck för samhällets omtanke om dig som boende i Sverige. Tänk efter före så att du, om någonting händer, har mat och vatten hemma.”
(Eliasson i Mokhtari, 2018)
Detta kan indikera på individberedskap, medborgarna ska förbereda sig för att klara sig bättre om något inträffar. Förberedelserna är i individens eget intresse och skulle därför visa på
”Statlig upplysning”. Senare i samma artikel säger Dan Eliasson:
”Nej man kan inte räkna med att, i hela landet, staten eller det offentliga kommer och komma efter några timmar, det är riktigt. Utan man måste förbereda sig själv samtidigt så vet vi att vi har väldigt väl fungerande myndigheter och kommuner som kommer och finnas men hjälpen måste i första hand, när det är som svårast, riktas till den som bäst behöver det. Ju bättre förberedda var av oss en är så kan vi ju hjälpa de som behöver det först för att sen hjälpa dom andra.”
(Eliasson i Mokhtari, 2018)
Detta kan indikera på kollektivberedskap, medborgarna ska förbereda sig så att staten kan hjälpa efter behov. Om individen förbättrar den egna beredskapen klarar kollektivet av en kris bättre.
Dan Eliasson uttalar sig också i Dagens nyheter om beredskapen i Sverige, han säger.
”Jag skulle säga att det svenska samhället är ju väl organiserat. Dom olika aktörerna, kommuner, länsstyrelser, landsting, myndigheter vet vad man ska göra för någonting.”
(Eliasson i Laurell, 2018). Här betonas den statliga beredskapen vilket kan indikera på kollektivberedskap, krisberedskap är inte enbart upp till individen själv utan också statens ansvar. Dan Eliasson menar att medborgarnas beredskap varierar, vissa är väl förberedda men för många är inte det. Om krisen eller kriget kommer fyller därför ett behov, Dan Eliasson menar
”Och då tillgodoser den här broschyren ett behov som finns om ökad kunskap, så att man faktiskt kan tänka igenom sin situation och vara bättre förberedd nästa gång en kris händer.”
(Eliasson i Laurell, 2018). Detta tyder på upplysningsinformation då broschyren ska bidra med ökad kunskap hos medborgarna.
Genomförandet indikerar på både ”Statlig upplysning” och ”Statlig uppmaning”.
Indikatorn kollektivberedskap får en stor betydelse under genomförandet. Sammanfattningsvis är det möjligt att säga att genomförandefasen ger stöd åt analysmodellen ”Statlig uppmaning”.
33
5. Slutsatser
Denna undersökning har studerat motiven till varför informationsbroschyren Om krisen eller kriget kommer skickats ut till allmänheten igen samt huruvida informationskampanjen kan beskrivas som upplysande eller uppmanande. Tidigare forskning samt försvarsutskottets kartläggning har visat på att det är ovanligt att medborgarna informeras genom en tryckt informationsbroschyr. I undersökningen har flera motiv identifierats där utgångspunkten varit en förändrad hotbild, förändringar som lyfts fram är säkerhetspolitiska, teknologiska samt klimatologiska. Medborgarna bedöms ha dåliga kunskaper om förberedelser samt hur de ska agera i händelse av kris. En kunskapsbrist hos medborgarna och behov av information är således ett motiv till att informationsbroschyren skickas ut igen. Även tillgängligheten lyfts fram som en viktig aspekt. En informationsbroschyr i tryckt format ger medborgarna tillgång på information även om internet ligger nere, en tryckt broschyr når också de grupper som inte använder sig av nätet. En nationell broschyr gör att alla medborgare får tillgång på information oavsett var de bor. Medborgarnas bristande kunskaper i kombination med en förändrad hotbild motiverar behovet av en tryckt informationsbroschyr enligt ansvariga aktörer. Motivutsagorna skiljer sig inte mellan de olika aktörerna. Studien visar på att initiativet att skicka ut en tryckt broschyr till allmänheten kom från politiskt håll och inte från MSB.
Ett vidare syfte med uppsatsen var att undersöka hur staten förhåller sig till medborgarna vid en informationskampanj. Det går inte att säga att det handlar om antingen ”Statlig upplysning” eller ”Statlig uppmaning” eftersom informationskampanjen visar tecken på båda två. De är tydligt att de ansvariga aktörerna varit tongivande under olika delar av processen:
försvarsutskottet under beredningsfasen, regeringen under beslutsfasen samt MSB under genomförandefasen. Utifrån ett aktörsperspektiv är det därefter möjligt att se tendenser till att ett visst perspektiv varit mest tongivande. Försvarsutskottets utredning och förslag betonar den enskildes roll vilket gör att utskottet bedöms vara av mer upplysande karaktär och analysmodellen ”Statlig upplysning”. Regeringen följer utskottets linje vilket gör att regeringsbeslutet också sätter individen i centrum och bedöms därför också visa på ”Statlig upplysning”. MSB skiljer sig dock en del från både försvarsutskottet och regeringen, här ligger istället fokus på den kollektiva beredskapen och vad medborgarna ska göra. Detta gör att MSB visar tendenser på att vara mer uppmanande och således höra till kategorin ”Statlig uppmaning”.
Det finns tendenser till att alla aktörer vill framställa informationen som upplysande samtidigt som det finns en mer uppmanande tanke bakom.
34 Eftersom undersökningen bara handlar om ett fall, en statlig informationskampanj inom ämnet civil beredskap, är det svårt att generalisera resultatet till andra informationskampanjer.
Resultatet kan ändå visa på vissa intressanta drag gällande statens förhållande till medborgarna.
Trots att medborgarnas säkerhet hör till statens huvudsakliga ansvarsområde, även i en minimal stat, är informationskampanjen inte enbart uppmanande utan även upplysande.
Regeringsbeslutet har exempelvis ett tydligt individfokus. Detta gör att ansvaret till viss del förskjuts, från staten till de enskilda medborgarna. Staten förser medborgarna med information så att de själva kan förbereda sig inför en kris.
Det finns goda förutsättningar för att informationskampanjen Om krisen eller kriget kommer ska stödja analysmodellen ”Statlig uppmaning”. Undersökningen visar istället att det finns starkt stöd också för den upplysande modellen då både berednings- och beslutsfasen stödjer analysmodellen ”Statlig upplysning”. Resultatet tyder på att den svenska staten använder sig av upplysande informationskampanjer i stor utsträckning. Detta gäller speciellt informationskampanjer inom andra ämnesområden än krisberedskap.
För att återknyta till Rothsteins principer, autonomiprincipen och den kommunitära principen, är resultatet inte entydigt utan det finns inslag av båda principer. Inom staten finns således en dubbelhet, en vilja att värna individens autonomi och samtidigt ansvara för kollektivet. Att värna individ och kollektiv i samma utsträckning kan dock vara problematiskt.
Principerna kan också beskrivas som två ideal där staten i realiteten befinner sig någonstans mittemellan. Dilemmat att medborgarna efterfrågar båda principer syns tydligt i statens förhållningssätt där båda principer finns representerade. Staten dubbelhet kan möjligen förklara varför resultatet inte är entydigt.
Framtida studier bör undersöka hur andra informationskampanjer, inom andra ämnesområden, förhåller sig till autonomiproblematiken. Undersökningar baserat på andra sorters material, exempelvis ett större fokus på intervjuer, skulle också vara lämpligt. En komparativ studie, där olika länders informationskampanjer jämförs, vore också relevant att genomföra.
35
6. Referenslista
Boin, A., Hart, P. & McConnell, A. (2009) Crisis exploitation: political and policy impacts of framing contests, Journal of European Public Policy, 16:1,
81-106, DOI: 10.1080/13501760802453221
Bäck, H., Erlingsson, G. & Larsson, T. (2015). Den svenska politiken: strukturer, processer och resultat. (Upplaga 4). Stockholm: Liber.
Cronqvist, M. (2009). Det befästa folkhemmet: Kallt krig och varm välfärd i svensk civilförsvarskultur. I M. Jerneck (Red.), Fred i realpolitikens skugga (s. 169-197). Lund:
Studentlitteratur.
Danielsson, E., Petridou, E., Olofsson, A., Lundgren, M., Große, C., & Röslmaier, M. (2018).
Risk Communication: A Comparative Study of Eight EU Countries. ISBN 978-91-7383-868-9. Icke publicerat material.
Demoskop (2018) Uppföljning av broschyren – Om krisen eller kriget kommer. Tillgänglig:
https://www.msb.se/Upload/Forebyggande/Krisberedskap/Krisberedskapsveckan/Fakta%20o m%20broschyren%20Om%20krisen%20eller%20Kriget%20kommer/Uppf%C3%B6ljning%
20av%20broschyren%202018/Uppf%C3%B6ljning%20av%20broschyren%20-%20Om%20krisen%20eller%20kriget%20kommer.pdf Hämtad: 2018-11-13.
Enander, A,. (2011). Medborgare och myndigheter: samspelta i risk och kris?. I Nilsson, N.
(red.) Samverkan - för säkerhets skull! Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, s. 157-171.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A.E. & Wängnerud, L.
(2017). Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad. (Femte upplagan). Stockholm: Wolters Kluwer.
Forum (2018). Om krisen eller kriget kommer pressträff MSB [TV-program]. Sveriges Television, SVT2, 21 maj.
Försvarsdepartementet (2015). Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020 (Regeringens proposition 2014/15:109). Stockholm: Regeringskansliet.
Försvarsmakten (u.å.). Vykort från ett land i väntans tider. Tillgänglig:
https://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/artiklar/vykort-fran-ett-land-i-vantans-tider/ Hämtad: 2018-11-16.
Försvarsutskottet (2015a) Beredskap för kris och krig (2015/16:FöU7) Stockholm: Sveriges Riksdag.
Försvarsutskottet (2015b). Om krisen eller kriget kommer – en uppföljning av
informationsinsatser till allmänheten om den enskildes ansvar och beredskap – Huvudrapport (2015/16:RFR3). Stockholm: Riksdagstryckeriet. Tillgänglig:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/rapport-fran-riksdagen/om-krisen-eller-kriget-kommer---en-uppfoljning-av_H30WRFR3d2 Hämtad: 2018-11-13.
36 Försvarsutskottet (2015c) Protokoll utskottssammanträde (2014/15:28), 26 mars. Tillgänglig:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/utskottens-protokoll/protokoll-utskottssammantrade-20141528_H2A1F%C3%B6U28p Hämtad: 2018-11-13.
Hultqvist, P. & Johansson, M. (2018). Sverige ska bli bättre berett på krig och kris. I Svenska dagbladet, 29 maj. Tillgänglig: https://www.svd.se/sverige-ska-bli-battre-berett-pa-krig-och-kris Hämtad: 2018-11-27.
Jones, E. (2018). Svensk krigsbroschyr blir världsnyhet – ”rädslan för Ryssland ökar”. I Dagens nyheter, 18 januari. Tillgänglig:
https://www.dn.se/nyheter/sverige/svensk-krigsbroschyr-blir-varldsnyhet-radslan-for-ryssland-okar/?forceScript=1&variantType=large Hämtad: 2018-11-16.
Justitiedepartementet (2017a). Uppdrag till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att öka människors kunskap om förberedelser inför kriser och höjd beredskap. Regeringsbeslut, 2017-02-16. Ju2017/01534/SSK. Tillgänglig:
https://www.msb.se/Upload/Forebyggande/Krisberedskap/Krisberedskapsveckan/Regeringsu ppdrag%20till%20MSB%20att%20%C3%B6ka%20m%C3%A4nniskors%20kunskap%20om
%20f%C3%B6rberedelser%20inf%C3%B6r%20kriser%20och%20h%C3%B6j%20beredskap .pdf Hämtad: 2018-11-06.
Justitiedepartementet (2017b). Viktiga meddelanden till allmänheten via telefon (Regeringens proposition 2016/17:113). Stockholm: Regeringskansliet.
Karlsson, P. (2017). Krisberedskapen ska höjas - så ska alla svenskar informeras. Aftonbladet, 15 februari. Tillgänglig: https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4aqEG/krisberedskapen-ska-hojas-sa-ska-alla-svenskar-informeras Hämtad: 2018-11-27.
Kjellgren, H. (2002). Staten som informatör eller propagandist?: om statssyners betydelse i svensk informationspolitik. Diss. Göteborg : Univ., 2002. Göteborg.
Larsson, G. & Enander, A. (1997). Preparing for disaster: public attitudes and actions.
Disaster Prevention and Management: An International Journal, Vol. 6 (1), ss. 11-21.
Disaster Prevention and Management: An International Journal, Vol. 6 (1), ss. 11-21.