4. Resultat
4.5 Genomförandet av intervjuer med undervisande lärare i religionskunskap
Jag tog kontakt med fem ansvariga lärare för religionsundervisningen på deltagarnas skolor. Alla fyra skolor som deltagarna går på är representerade. Jag förklarade för lärarna vad det var jag gjorde och jag sa inte vilka elever jag intervjuat eller vad de svarat. Eftersom det var innan jul så hade skolorna ingen möjlighet att ta emot mig så vi kom överens om telefonintervjuer som jag bandade på min telefonsvarare. Jag ställde samma frågor till de fem lärarna. Totalt är det fyra olika skolor som mina deltagare går på och jag pratade med fem lärare. En svaghet med att intervjua lärare var att jag uppfattade lärarna som reserverade och defensiva. Det kändes som de var ovilliga att prata men jag fick i alla fall reda på lite. Jag har gett lärarna fingerade namn. Åldern frågade jag inte efter.
4.6 Intervjuer med undervisande lärare i religionskunskap
Första frågan jag ställde var: Vad gör ni just nu i ämnet religionskunskap?
På två av fyra skolor arbetade man med världsreligionerna just nu och de andra två skolorna arbetade med samhällskunskap och historia.
- Religionskunskap… ja, du. Vi har jobbat med Islam och Kristendomen lite och ska
arbeta vidare med Hinduismen och Buddhismen är det tänkt. (Lars, lärare)
- Vi arbetar inte med religion just nu. Det var världsreligionerna förra terminen, men ju
arbetar vi med historia. ( Eva, lärare)
Andra frågan: Hur bearbetas värdegrundsfrågorna, etik och moral samt frågor om
människovärde och människosyn på skolan?
Samtliga lärare menade att värdegrundsfrågor är något eleverna ska vara bekanta med eftersom det har, mer eller mindre, diskuterats på de respektive skolorna. Etik och moral samt värdegrundsfrågor är något som kommer upp här och var.
- Vi har ett fint samarbete med svenska kyrkan. Vi får besök av en präst som kommer på
besök och talar lite om etik och moral och värdegrundsfrågor. (Eva, lärare)
På fråga tre: Hur hanterar man vardagliga situationer där elever känner sig felbehandlade? svarade tre av fem lärare att eleverna var bra på att lösa sådana händelser sinsemellan rätt bra.
- Prästerna fungerar också som kontaktpersoner. De har absolut tystnadsplikt och är
väldigt populära här på skolan när de väl kommer men det brukar lösas mellan eleverna annars. (Eva, lärare)
- Jag anser att jag har en bra relation till mina elever och de kommer till mig i
förtroende ibland. De vet om att de alltid kan komma. (Lisa, lärare)
- Vi har en bra kurator på skolan och så har vi fått en kamratstödjare som är bra på
sånt. (Lars, lärare)
Fråga fyra: Tycker du att skolan ett bra samspel med hemmen? var det svårt att svara på eftersom de ansåg att de undervisade i ämnet SO i flera klasser, dock i sina egna klasser ansåg alla lärare sig ha ett gott samspel med hemmen.
- Jo men jag har ett hyfsat samspel med den klass jag är mentor i. I övrigt är det inte
mitt ansvar vad som sker i andra klasser förstår du. (Eva, lärare) - Jag vet faktiskt inte, jag är ju bara SO-lärare på skolan. (John, lärare)
Femte och sista frågan: Vad gör skolan för att stärka elevernas självbild?
Jag kände att tre av fem lärare blev osäkra för de tvekade och dröjde innan de svarade.
- Hmmm, … vi har ju kamratstödjare som är bra på att lyssna och rådgivare som sagt
då.. Jag tror inte det är några problem med det. (Lars, lärare)
- Oj, hmm, det handlar nog mycket om vad som händer hemma eller relationerna
eleverna har till varandra. Det är knappast något vi kan påverka direkt. (Lisa, lärare) Två av lärarna svarade att de nästan var säkra på att all personal gör sitt bästa för att uppmuntra, peppa och berömma eleverna.
- Vi gör det vi kan! Det är viktigt att man ser alla, vilket inte är det lättaste. Att hälsa på
5. Analys
Syftet med min undersökning var att ta reda på vad dessa specifika konfirmandgrupper har för tankar och uppfattningar kring synen på människans värde under konfirmationsläsningen i förhållande till den upplevelse de har utav synen på människans värde som skolan förmedlar? Samt vad några undervisande lärare, i ämnet religionskunskap, har för upplevelse av den syn på människans värde som skolan bör förmedla? Vidare har jag haft som ambition att undersöka hur konfirmandernas självbild och syn på människans värde utvecklas under konfirmationstiden enligt konfirmanderna. Undersökningen gjordes bland unga som läser inför konfirmationen just nu, unga som blev konfirmerade förra året samt undervisande lärare för dessa specifika deltagare. Undersökningen handlar inte om hur mycket det tas upp kring människovärdet i konfirmandundervisningen samt skolan utan deltagarnas uppfattning kring det som tas upp om människans värde både i konfirmandundervisningen samt skolan.
5.1 Synen på människans värde
Utifrån hur konfirmanderna besvarade mina frågor fick jag en uppfattning att de känner till innebörden av människans värde, fast det, enligt deras uppfattningar, förekommit så lite diskussion kring det i skolan.. De talar om att alla har lika stort värde och är medvetna om begrepp som kränkning, värdegrund, nazism och rasism. De har själva varit med om att någon fått dem känna sig mindre värda, antingen det varit kompisar, lärare eller andra. På vilket sätt det skett, dvs. vad man uppfattar som kränkande och nedvärderande, är olika från individ till individ. De deltagare som hade avvikande åsikter gav skäl till varför de tyckte som de gjorde. Precis som Collste, (1996), skriver så är människor som gjort sig skyldiga till brott mot andra också människor med lika värde som alla andra. Respekten för människovärdet, oavsett vilken individ eller handling man talar om, bör bevaras. Oavsett om det är inom skolans värld eller i konfirmandundervisningen har lärare/präst i uppgift att föra in ”hjärtats” etik snarare än ”domens” etik. Där kan det svikta lite eftersom den uppfattning jag fått är att en del av deltagarna anser att kriminella bl.a. bär på ett mindre människovärde.
- Hitler förtjänar inte att bli kallad för människa. Se bara hur många människor han
dödade. (Stina, 15 år)
Värdegrundsdiskussioner i konfirmationsundervisningen verkar ha påverkat konfirmanderna, men frågan är om det har poängterats tillräckligt allas lika värde oavsett handling? Det gäller både skolan och konfirmandundervisningen. Konfirmanderna kan även bli påverkade på annat
Konfirmanderna verkade ha delade åsikter i frågan om alla är lika mycket värda. Det fanns även de som ansåg att alla är lika värda fast ändå finns det dem som är mindre värda pga. sina handlingar mot andra människor.
- Asså alla är lika mycket värda på ett sätt men, asså kriminella, de är typ mindre värda
för att asså de gör brott och sånt. (Kalle, 14 år)
I diskussioner, i de båda grupperna, färgar av diskussioner konfirmanderna haft kring moralisk frihet och dess begränsningar i konfirmandarbetet.
- Alla har rätt att se ut som de gör och tycka vad de vill, men om man har rasistiska
åsikter behöver man liksom inte skylta med det för andra kan ta illa upp eller så får man problem för det. (Malin, 15 år)
- Jag kan tycka att någon klär sig skitfult men jag får inte säga det typ för han har ju
rätt att se ut så. Han kanske tycker likadant om mig vad, vet jag? Man har rätt att tycka som man vill men man får inte felbehandla andra för det. Man måste respektera.
(Jenny, 14 år)
Det var ingen som ansåg att någon annan var mindre värd pga. exempelvis utseende, hudfärg, ursprung eller stil. Om man nu var mindre värd så är det för att man gjort någonting fel. När det var någon som gav ett sådant svar blev det en diskussion deltagarna sinsemellan. Konfirmanderna relaterar till sina egna värderingar kring rasism och nazism, exempelvis. Mycket kretsar kring deras vardag, här och nu, dvs. skolan, lärarna och vännerna och relationerna mellan.
Konfirmanderna verkar vara medvetna om att rasism, nazism och förföljelser finns men den bild jag fick ifrån dem var att mycket utav deras moraluppfattningar och värderingar handlade om vänskap och relationer till människorna i deras närmiljö. De har alla mer eller mindre råkat ut för något som fått dem att känna sig mindre värda och även gjort något mot andra som fått dem känna sig mindre värda. Det märktes att det fanns en eftertanke på hur de tänkte förr och hur de tänker nu och vad som fått dem att ändra uppfattningar.
- Nu typ ångrar man sig allt man gjort. Man vet det är fel. Behandla andra som du själv
vill bli behandlad. (Micke, 14 år)
Jag kände att den före detta konfirmand gruppen hade starkare värderingar i fråga om alla är lika mycket värda. Det kan bero på just att de har gått igenom allt det den nuvarande gruppen går igenom i konfirmandarbetet eller att de är äldre och kanske påverkats av andra eller annat. Exempelvis skolan, vännerna, media, hemmet och föräldrarna.
Precis som Larsson, (2003), påpekar så framgår det att de alla skapar och formar sina livsstilar utifrån sina erfarenheter och upplevelser.
Diskussioner i konfirmandarbetet verkar ha gjort intryck på den före detta gruppen. Det
framgår, exempelvis, i deras svar att de bär på starka känslor kring förintelsens. De talade mycket om förintelsen och dramatiserade kring den i konfirmandarbetet. Det framgår även i de båda grupperna att man vill bli accepterad som människa oavsett vilken stil man har eller vilken musik man lyssnar på. Det verkar ha gett resultat av vad jag nämnde tidigare att det är en fördel att ta upp olika slags levnadssätt bl.a. genom musiken, eftersom det i allra högsta grad relaterar till deras vardag och nutid.
- Tillhör man en viss stil kanske man blir dömd efter det. Hårdrockarna har sitt gäng
och rapparna har sitt gäng. De är de som äger på skolan. (Camilla, 15 år)
- Bara för att jag inte klädde mig som andra och lyssnade på techno blev jag typ utfryst
på mellanstadiet. (Eva, 14 år)
Bland deltagarna finns det många som finner musik som ett sätt att agera och uttrycka sig igenom och precis som Bossius, (2003), påpekar så får ens handlingar inte lov att vara till skada för andra.
- Jag tycker man ska få vara som man är. Mina vänner ser olika ut och alla är dem lika
värda för mig! Det kvittar om man är skejtpunkare eller lyssnar på R&B man ska kunna behandlas lika för det. Man ska inte gå och slå ner någon bara för de har en udda stil. (Malin, 15 år)
Skolan och konfirmandgrupperna bör vara platser där unga kan känna sig trygga och respekterade för de det är. Jag fick intrycket att konfirmandgruppen är en sådan plats för dem, dock vet jag för lite om skolorna de går på samt arbetet kring värdegrunden på dessa skolor för att dra generella slutsatser. Jag vill poängtera att det är skillnad på skolan och konfirmandundervisningen. Konfirmandundervisningen är frivillig medan grundskolan inte är det. Därför är det svårt att jämföra dessa två
Konfirmandarbetet verkar ha gett konfirmanderna ett komplement till vad de saknar i fråga om värdegrunden i skolans värld. Dock som jag nämnde tidigare har jag fått en uppfattning att det sviktar lite. De unga anser att människor som gjort sig skyldiga till brott är mindre värda. Jag har fått en uppfattning om att ungdomarna uttrycker de insikter som styrdokumenten för konfirmandundervisningen eftersträvar, men poängteringen av just den frågan om alla är lika värda oavsett handling kunde bearbetas mer i konfirmandarbetet.
En fråga jag kan ställa nu i efterhand är om deltagarna svarat ärligt eller försökt tillfredställa mig, deras konfirmandledare, i frågorna som berör konfirmandundervisningen? Jag fick en ganska positiv bild av deras uppfattning kring konfirmandundervisningen medan deras uppfattningar om skolan gav en mindre positiv bild.
5.2 Synen på människans värde i skolan
Är skolan en plats där unga kan känna sig trygga och respekterade för de det är? Till en början tyckte jag att de åsikter och upplevelser konfirmanderna hade, kring den bild av människans värde som förmedlas i skolan, var skrämmande. Majoriteten ansåg att skolan har brister i frågor kring människovärde. Dock vet jag inte så mycket om vad de gör i skolan. Men även om konfirmanderna uppfattar allmänt att skolan har brister i frågor kring människans värde så kan jag ändå se att det görs något. Jag uppfattade att konfirmanderna upplevde det som att när prästerna kommer på besök läggs det ansvaret kring människovärde och värdegrund på dem. Men det är skolan som engagerar prästerna, alltså är de en viktig resurs i den frågan. Ämnet social kompetens har belyst frågor om människovärde enligt en deltagare samt några deltagare påpekade att det har tagits upp även om det känts för lite. Jag vet dock inte så mycket om hur skolan behandlar värdegrunden att dra generella slutsatser.
I styrdokumenten står det klart och tydligt formulerat hur skolan ska behandla värdegrundsfrågor. Värdegrunden bör bakas in i alla ämnen och hela skolmiljön. Jag tror att det är lite underförstått för eleverna att värdegrunden och människovärdet ska genomsyra all undervisning samt hela skolmiljön. Det handlar inte bara om att diskutera ämnet utan även handla rätt. Det ska framgå tydligt för elever vad värdegrunden är och vad den innebär. Jag kan hålla med Hartman, (2000), i detta fall, där han skriver om människosynen hos barn och unga, att det finns en spänning mellan den människosyn som förmedlas i skolan och den uppfattning många elever har kring människosynen.
Lever skolan upp till det som den ska i frågor om värdegrunden? Den bild jag har fått utav de unga och lärarna är en bild av skolan där värdegrunden kommit lite i skymundan eller lämnats över på besökande präster. Men å andra sidan är det skolan som engagerar prästerna som kan ses som en resurs och åtgärd. Värdegrunden kan aktualiseras i andra ämnen, som bl.a. i ämnet social kompetens som en av deltagarna berättade.
Känner de unga att de bemöts med respekt i skolan eller förekommer det beteende som kränker deras eller andras värde som människor? Av vad jag uppfattat av de unga så förekommer det kränkande uttryck och beteende på skolan, även från lärare.
Skolan har en skyldighet att förmedla en värdegrund som, i detta fall, verkar uppfattas av
konfirmanderna som otillfredsställande. Lärarna verkade dock anta att övriga på skolan tar hand om det, exempelvis kamratstödjare, präst eller kurator. De ansåg sig ha ett bra
förhållande till sina egna klasser men övriga undervisande klasser var det svårare att svara på. Lärarna verkade vara ganska tillfredsställda med den syn de förmedlar utav människans värde ute på skolorna. Det är positivt att skolpräster kommer på besök och belyser etiken och moralen men det är huvudsakligen skolans plikt. Värdegrundsfrågor är inte något som enbart tillhör religionsundervisningen utan det kommer in i vardagen, alla ämnen och klimatet på skolan elever mellan samt elever och lärare mellan.
Som Zackari, Modigh, (2000), tar upp är det lätt att skolan och hemmet blir ”vi och de” och det inte bara mellan skolan och hemmen av även mellan elever och lärare eller elever sinsemellan. Den helhets bild jag fått utan de unga samt lärarna är att skolan redan är en plats där det är ”vi och de” eftersom de unga kände sig kränkta och nedvärderade och ansåg lärarna inte brydde sig om frågor som rör människovärde och lärarna verkade inte ha så stor koll på hur eleverna mådde i stort.
- Jag utgår ifrån att eleverna mår bra. Visst finns det familjerelaterade problem bland
våra elever men det är säkerligen ingen som mår psykiskt dåligt eller så. Det hade vi märkt av annars. (Lars, lärare)
Det lärarna säger verkar inte relatera till vad deltagarna säger. Det verkar, i mina ögon, som lärarna och ungdomarna har skilda åsikter om hur det ser ut på skolan i frågan om skolan förmedlar den bild utav människovärde som den sig bör förmedla. Kritiskt kan jag säga att den uppfattning jag fått är att lärarna inte lever upp till de medvandrande mentorerna som ska leda samtalets pedagogik. Den bild jag får är att lärarna antar att värdegrunden finns där i bakgrunden och har belysts men den bör belysas gång på gång, lyftas fram från bakgrunden och bli central.
Som jag tog upp i den tidigare forskningen så berör Hartman, (2000), att människas värde är omätbart och alla har lika stort värde oavsett ålder. Därför har också barn samma värde som andra; deras liv i dag är inte mindre värdefullt än det, som de kommer att leva som vuxna. Det som var, för mig intressant i denna undersökning, är om skolan, I detta fall deltagarnas skolor, lever upp till det som den ska i frågor om värdegrunden? Som jag nämnde tidigare så vet jag alldeles för lite om vad som görs på skolorna för att dra slutsatser. Men utifrån deltagarnas upplevelser så verkade det svikta på den punkten.
Känner de unga att de bemöts med respekt i skolan eller förekommer det beteende som
kränker deras eller andras värde som människor var en annan fråga jag ställde mig. Jag fick uppfattningen att de kände att kränkning förekom på skolan elever mellan samt att det fanns lärare som kränker elever. Om jag knyter de uppfattningarna om att känna sig kränkt av både kamrater och lärare till Hartman som tar upp ett etiskt dilemma då läraren själv kränker en elev. Kanske för att personkemin mellan en lärare och en elev inte stämmer vilket kan leda till att läraren inte tål eleven. En provokation från eleven leder till kränkning mot eleven. Det jag frågar mig är om nu deltagarna känner sig kränkta av lärare, hur behandlar de själva lärarna? Säger de saker som är fel på fel sätt? Handlar de etiskt rätt? Givetvis ska eleverna bemöta lärarna med samma respekt som de själva vill bemötas med. Även lärare har ett värde som människa och det kan vara lätt att se saker ur sin egen synvinkel men själv glömma bort sitt eget handlande. Det rätta att göra är att be eleven om ursäkt men även en elev bör be en lärare om ursäkt då denne handlat fel.
Som Zackari och Modigh, (2000), tar upp så misslyckats skolan om den blir kunskapsmässigt effektivare men någonstans på vägen förlorar sin respekt för mänskliga värden. Kanske behöver skolan bli tydligare i att värdegrunden inte bara ska belysas i form av diskussion utan även i hela skolmiljön och i handling? Om skolan inte ingriper på kränkande ord ger den eleverna dubbla budskap och bidrar till diskriminering. Om det nu är så att lärare kränker elever genom rasistiska uttryck bl.a. ger de, som vuxna, eleverna fel budskap. Att elever säger kränkande saker till vuxna är fel och man får hoppas att de vuxna inte responderar på det genom att göra samma sak. Skolan förlorar sin funktion som social mötesplats om den inte möter fördomar på alla tänkbara sätt och anpassar dem efter eleverna. Men precis som i konfirmandundervisningen bör det vara en tvåvägskommunikation. Konfirmandundervisningen bör vara ett samspel mellan konfirmanderna och ledare samma sak i skolan bör det vara ett samspel mellan elever och lärare.
5.3 Ungas sökande efter andlig identitet
Alla konfirmander ansåg att konfirmandläsningen förändrat dem och inställningen till människans värde. De verkade nöjda med den bild av människovärdet som förmedlas i konfirmandundervisningen. Deras inställning till människovärdet har blivit bättre och de kunde dra slutsatsen att konfirmationsundervisningen förändrat deras självbild. De gav exempel på att de ”blivit snällare”, försöker” sköta sig” samt har slutat att retas eller mobba andra. Konfirmandtiden är ett stadium i livet då unga söker svar.
Men konfirmandläsningen innebär inte alltid att söka efter religiösa svar utan även existentiella svar i vidare bemärkelse. Konfirmandundervisningen behöver inte utgå ifrån en