Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ och samhälleExamensarbete
10 poäng
Ungas syn på människans värde
– En studie av synen på människovärde i konfirmationsundervisningen i förhållande till synen på människovärde i skolans religionsundervisning
The Views on Human Value Among Youths
- A Study About the Views of Human Value in the Preparation for Confirmation in Relation to the Views of Human Value in the Religious Education Subject in School.
Annika Jönsson
Lärarexamen 140 poäng Examinator: Boel Westerberg Religionsvetenskap och lärande
Abstract
Annika Jönsson
Unga människors syn på människans värde.
- En studie av synen på människovärde i konfirmationsundervisningen i förhållande till synen på människovärde i skolans religionsundervisning.
Januari 2007
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur konfirmander upplever synen på människans värde under konfirmationsläsningen i förhållande till hur de upplever synen på människans värde som skolan förmedlar? Arbetet tar sin utgångspunkt i de formuleringar kring människans värde som återfinns i skolans styrdokument.
Resultatet bygger på kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat en grupp konfirmander som läser inför konfirmationen till våren 07, en konfirmandgrupp som konfirmerades våren 06 samt fem lärare som undervisar i religionskunskap på de fyra skolorna som deltagarna går på.
Min slutsats är att dessa specifika ungdomar som läser eller har läst inför konfirmation upplever att skolan inte bearbetar människosynen på ett tillfredsställande sätt, genom konfirmationsarbetet finner de ett komplement. Konfirmationsundervisningen förändrar deras självbild och synen på människans värde på ett positivt sätt. De undervisande lärarna ansåg sig ha ett bra förhållande till sina egna klasser men övriga undervisande klasser var det svårare att svara på. De verkade vara tillfredsställda med den syn de förmedlar av människans värde ute på skolorna.
Nyckelord
Innehållsförteckning
1. Inledning………1
1.1 Bakgrund……….…....2
1.2 Skolans styrdokument……….2
1.3 Riktlinjer för konfirmandundervisning………...3
1.4 Syfte och frågeställningar……….………..………4
2. Tidigare forskning………5
2.1 Ungas sökande efter andlig identitet………..….5
2.2 Människosynen hos barn och unga……….8
2.3 Etik i skolan………..10
3. Metod………14
3.1 Kvalitativ intervju………...……..14
3.2 Metoddiskussion………..………..…………...………....15
3.3 Mitt metodval………16
3.4 Urval av deltagare och övrigt material………..17
4. Resultat………....…18
4.1Genomförandet av konfirmandintervjuerna………...18
4.2 Presentation av intervjuresultaten med konfirmanderna ………..19
4.3 Intervju med konfirmandgruppen som läser inför våren 2007………..20
4.4 Intervju med gruppen som konfirmerades våren 2006……….24
4.5 Genomförandet av intervjuer med undervisande lärare i religionskunskap ………….28
4.6 Intervjuer med undervisande lärare i religionskunskap………...28
5. Analys………..……..30
5.1 Synen på människans värde……….30
5.2 Synen på människans värde i skolan………33
5.3 Ungas sökande efter andlig identitet………35
6. Diskussion……….37
6.1 Skolan och människovärdet……….37
6.2 Sökandet efter andlig identitet……….39
7. Litteraturförteckning………...41 8. Bilagor
1. Inledning
Eftersom jag arbetar som konfirmandledare bredvid mina studier fann jag det intressant att undersöka hur konfirmationsläsningen relaterar till skolans religionsundervisning i frågor som rör människovärdet. Församlingen jag valt ligger i ett mångkulturellt område i Skåne. Konfirmationsundervisning bygger mycket på värdegrundsfrågor som är snarlika dem vi finner i skolans styrdokument och går ut mycket på att tänka själv och att söka sin identitet. Mycket fokus ligger på den egna självbilden, synen på människan och hennes värde. Bl.a. berör konfirmandundervisningen olika etiska problemställningar samt belyser begreppen etik, moral, medmänsklighet, empati och sympati.
Detta väcker frågor om hur konfirmanderna utvecklar sin egen förståelse för människans värde. Hur är deras upplevelser av synen på människans värde i konfirmationsläsningen i förhållande till upplevelsen av synen på människans värde i skolans undervisning? Upplevelsen av synen på människans värde är centralt i denna uppsats. Med människans värde menar jag alla människors lika värde samt människans egenvärde.
Konfirmationsundervisningen skiljer sig från religionsundervisningen i skolan där man undervisar om religion medan i konfirmationsundervisning undervisar man i religion, mer korrekt i kristendom. Konfirmationsundervisningen har kort sagt en mer normativ och en tydlig konfessionell inriktning. Inom konfirmationsundervisningen är det vanligt att även andra religioner tas upp samt kulturkrockar och hur man förhåller sig till dem. Exempelvis kan man göra studiebesök i en moské eller en synagoga. Fokus ligger på kristendomen enligt svenska kyrkans traditioner. Kristendom är ingenting enhetligt.
De som väljer att läsa inför konfirmation gör det av olika skäl som exempelvis traditioner inom familjen, påverkan av vänner och för gåvors skull. Enligt min erfarenhet är dock det främsta motivet att ungdomarna är nyfikna på kristendomen och på andlig identitet. Den andliga identitet de bygger upp ser olika ut. Det kan vara att en konfirmand tror på något andligt men inte direkt vill påstå att det är en Gud. Det finns även konfirmander som börjat läsa med en uppfattning och avslutat läsningen och sagt ja till att konfirmeras med en helt annorlunda uppfattning. Alla som väljer att läsa inför konfirmationen är inte troende, men det finns en nyfikenhet. Under konfirmandläsningen har konfirmanden tid på sig att fatta beslutet om man vill konfirmeras eller inte. Dock är det beslutet inget man behöver ta ställning till under läsningens gång. Under själva konfirmationen blir konfirmanden tilldelad konfirmandfrågan som innebär att prästen frågar konfirmanden om hon/han vill säga ja till konfirmationen och kristendomen.
1.1 Bakgrund
Jag presenterar här utdrag ur skolans styrdokument samt riktlinjerna för konfirmandundervisning som ska vara grund för hur unga ska bemöta och bemötas både i skolans värld och i konfirmandundervisningen.
1.2 Skolans styrdokument
Arbetet med värdegrunden ska pågå i alla ämnen och i skolmiljön. Värdegrunden spelar en viktig roll inom religionsundervisningen där den går hand i hand med frågor som berör etik och moral. De värden som skolan har i uppgift att förmedla och gestalta står beskrivna i läroplanen Lpo94 och kursplanen för religionskunskap. Om skolans värdegrund, i texter av Skolverket, står det: ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla
människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta”. (Lpo 94)
I kursplanen för ämnet religionskunskap står det beskrivet att ämnet religionskunskap har ett individperspektiv, där eleven får möjlighet att bearbeta sina egna livsfrågor, samt ett samhällsperspektiv, som ska bidra till en förståelse för religion och des form och funktion i samhället. Livsfrågor och Livstolkning är en av utgångspunkterna i ämnet religionskunskap. Att tolka och tyda tillvaron i uttryck i traditioner, riter, berättelser och myter är en eftersträvan i ämnet religionskunskap. En annan eftersträvan är att kunna betrakta tillvaron ur ett etiskt perspektiv. Vardagens etiska frågor och dilemman är en utgångspunkt för diskussioner som vidare kan fördjupas genom kännedom om etiska regler och tankar bl.a. från olika religioner och livsåskådningar. Att jämföra olika religioner och livsåskådningar är viktigt för att få en historisk och kulturell förståelse. Ämnet religion belyser samlevnad och jämnställhet samt tolkningar och erfarenheter av musik, konst, riter och högtider ur ett religions- och livsåskådningsperspektiv. Ämnet religionskunskap ska bidra till fördjupade kunskaper samt problematisering kring grundläggande demokratiska värden som människans egenvärde, alla människors lika värde och omsorg om de svaga. Ett av de syften som står beskrivna i kursplanen för religionskunskap är att öka elevers etiska medvetande och skapa handlingsberedskap inför frågor som exempelvis berör demokrati, miljö, jämnställhet och fred.
Ett av de mål som eleven skall ha uppnått i slutet av nionde skolåret är, enligt Skolverkets kursplan för ämnet religionskunskap att ”eleven skall kunna föra etiska resonemang och se
I bedömning i ämnet religionskunskap, bedömningens inriktning står det i Läroplaner för
det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna, att:
”Elevens reflektioner angående frågor om rätt och orätt, rättvisa och relationer samt frågor kring livets ursprung, mål och mening, synen på människa och samhälle samt frågor om gudstro och gudsuppfattning skall ligga till grund för bedömningen av hans eller hennes kunskaper i ämnet. /…/ Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem”. (Lpf 94)
Det är viktigt att eleverna känner att även lärare på skolan tar hänsyn till deras okränkbarhet, frihet och integritet för att eleven ska förstå sitt värde som människa. De ska inte känna sig kränkta eller nedvärderade pga. sina olikheter och sina existentiella reflektioner. Tankar och frågor kring livet och människovärdet ska lyftas fram och belysas. Det är intressant att undersöka hur konfirmanderna uppfattar att de fått tillfällen till sådana reflektioner i skolan respektive konfirmandläsningen och om de anser att de belyses tillräckligt i konfirmandundervisningen och skolan.
1.3 Riktlinjer för konfirmandundervisning
Bosbach, Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete, (1994), är de officiella riktlinjerna för Svenska kyrkans konfirmandarbete. I boken beskrivs fjorton-femton års åldern, som en tid då den unga individen läser inför konfirmation som en tid i den ungas liv där hon ifrågasätter och revolterar. Inte bara i hemma men även bland vänner, i sin trosuppfattning och i skolan. Konfirmanden bär på livsfrågor och det är församlingens uppgift att ta reda på vilka dessa är i konfirmandgruppen och se varje konfirmand för den individ hon/han är. Först då konfirmandledare skapat en förståelse för det och för konfirmandernas livssituation ska det finnas möjligheter att tillsammans belysa de frågor de har och bearbeta dessa. Oavsett hur situationen, livet, värderingar ser ut för varje individ finns det vissa grundläggande frågor som den unga individen ställer sig till livet. Vem är jag? Duger jag? Får jag vara med? Och vad ska jag göra i livet, nu och i framtiden? Kontakten den unga individen får med vuxna i sin omgivning ska hjälpa henne ta ansvar för sitt liv och sina relationer till omgivningen. Att våga leva i samliv med andra, ta emot och ge och dela med sig av sina värderingar, tankar och åsikter. Det är ett ansvar gentemot konfirmanderna att de ska ha rätt att mötas med respekt,
bli tagna på allvar och få möjlighet att formulera sina frågor om livet och tron i konfirmandundervisningen. (Bosbach, 1994:18)
Själva pedagogiken är baserad på en kunskapssyn i tre delar. Den konstruktiva, uppbyggande, aspekten handlar om att kunskap inte avbildar världen utan hjälper till att göra världen begriplig. Den kontextuella, sammanhängande, aspekten handlar om att kunskap är beroende av sitt sammanhang. Sammanhanget är grunden för att kunskapen ska bli förståelig. Och den instrumentella, fungerande, aspekten där kunskapen har ett värde först då den blir ett fungerande redskap för något. (Bosbach, 1994: 19)
Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet är fyra former av kunskap som måste inkluderas och komplettera varandra i konfirmandarbete. Den grundläggande metoden är att samtala. Konfirmandarbetet är ett tvåvägs samspel mellan konfirmanderna, prästen och ledarna. För att komma bakom de sagda orden och ge plats åt känslor och tankar behövs flera olika metoder som ska ge möjlighet till undervisning, upplevelse och gestaltning. Exempelvis drama, färg och form, värderingsövningar, musik och film. Det hjälper att väcka förståelse för andra individer och hjälper konfirmanden att relatera sin tro till sitt eget liv. (Bosbach, 1994)
1.4 Syfte och frågeställningar
Mitt övergripande syfte är att ta reda på vad konfirmanderna har för tankar och upplevelser kring synen på människans värde under konfirmationsläsningen i förhållande till den upplevelse de har av den syn på människans värde som förmedlas på deras skolor.
Upplever de att deras självbild samt synen på människans värde utvecklas under konfirmationstiden enligt konfirmanderna?
Uppsatsens övergripande frågeställning blir därmed:
• Hur upplever konfirmander att frågor om människans värde behandlas i konfirmationsläsningen jämfört med hur frågan behandlas i ämnet religionskunskap i skolan?
Denna frågeställning har delats upp i följande frågor:
• Vad har konfirmander för tankar om människans värde?
• Upplever konfirmanderna att den egna självbilden och inställningen till människans värde förändras under konfirmationsläsningen, i så fall hur?
• Vad har undervisande lärare, i ämnet religionskunskap, för upplevelse av den syn på människans värde som skolan bör förmedla?
2. Tidigare forskning
I följande parti redogör jag för nyare svensk forskning kring ungas identitet och existentiella frågor i en föränderlig värld. Jag försöker även följa upp forskningsrönen med hur konfirmationsundervisningen, sådan jag erfarit den ur ett ledarperspektiv, har ambitionen att knyta an till centrala frågor om den mänskliga värdegrunden och om ungas identitet. I vilken mån denna anknytning verkligen sker i skolan samt i konfirmationsläsning ska följas upp och närmare diskuteras i uppsatsens analysdel. Det jag tar upp i den här delen hör inte direkt till värdegrunden men är ändå viktigt eftersom det handlar om ungas identitet samt syn på människans värde. Jag tar även upp etik i skolan samt förhållningssättet till värdegrunden som är en viktig aspekt. Andlig identitet, eller överhuvudtaget sökande efter identitet har inte en direkt koppling till värdegrunden men är ändå viktigt eftersom det handlar om att hitta sig själv och upptäcka vem är jag? Här kommer människans egenvärde in i frågor som exempelvis självförtroende och synen på sitt värde som människa.
2.1 Ungas sökande efter andlig identitet
Göran Larsson beskriver i sin artikel ”Talande tro: Ungdomar, religion och identitet” i volymen Talande tro, (2003), hur unga människor söker sin andliga identitet antingen har de en gudstro eller inte. Talande tro, (2003), tar upp hur unga skapar och formar sina livsstilar utifrån sina erfarenheter och upplevelser. Ungdomstiden är en viktig tid där grundläggandet av värderingar och ideal sker. Många unga vill formulera sin egen tro, och inte nödvändigtvis en tro på en Gud. Vissa vill söka sina egna svar medan andra söker sig till grupper som redan har alla svar. Religion kan fungera som en bevarare av den kulturella identiteten i en minoritetsgrupp i samhället eller staden de lever i. Religionen blir också viktig när den kulturella identiteten går vidare till nästa generation och på så sätt bevaras religionens centrala funktion för identitet. (Larsson, 2003: kap1)
Mia Lövheim påpekar, i sitt bidrag ”Religiös identitet på Internet” i samma volym, att individen under hela sitt liv bygger upp olika förhållningssätt till vardagens erfarenheter, religiösa traditioner såväl som föreställningar, praktiker och till de människor som företräder en sådan tradition, exempelvis föräldrar och ledare. Dessa religiösa traditioner kan sägas representera större berättelser till vilka individen kan relatera sin livsberättelse.
Helena Inghammar skriver i sin artikel ”Ungas religiositet och konservativa kristna
ungdomsrörelser”, även här i samma volym, att unga ofta själva försöker välja sina auktoriteter. Även auktoriteter som blir alternativ till föräldrarna. Unga söker ofta förebilder att efterlikna bland auktoriteter som bl.a. lärare och ledare. (Inghammar, 2003: Kap1).
Det är intressant vad ovanstående författare har skrivit eftersom det relaterar till dessa specifika ungdomar i konfirmandläsningen. Att läsa inför konfirmation är ett sätt att söka efter en andlig identitet. De söker sina auktoriteter och bygger upp sina förhållningssätt och föreställningar som blir till traditioner, inte nödvändigtvis religiösa traditioner, som de får bearbeta i konfirmandarbetet. Ett exempel på sådana föreställningar är hur man behandlar andra människor? Hur är man en bra vän? Hur ser man på sig själv som människa och på sitt värde?
Lövheim, (2003), menar att många saknar en etablerad religiös tradition och tar därför egna initiativ till att söka upp något för att relatera till sina erfarenheter och reflektioner över tillvaron. Media, populärmusik och konsumtionsvaror har bl.a. givit upphov till nya miljöer där människor möter religiösa symboler, riter och myter på nya sätt (och vis). Mening och tillhörighet söker unga lika mycket i kyrkorna som i dagens musikkultur. Internet är en annan källa, enligt Lövheim, där unga söker sin identitet. Internet ger sökaren en möjlighet att söka upp och förhålla sig till olika rörelser och sajter samt ger en möjlighet att möta människor som delar åsikter och värderingar. På internet kan sökaren, på ett annat sätt än i tillvaron, välja sin grad av synlighet och engagemang. (Lövheim, 2003: kap 3)
I konfirmandarbetet har konfirmanderna fått jobba utefter sina sätt att relatera till sina erfarenheter och reflektioner över tillvaron. Det har varit allt ifrån nyheter och massmedia till musik och film, konst och bild och Internet. Genom att göra egna ”reklamkampanjer” för någonting ur etisk synvinkel, exempelvis människovärde, kärlek, relationer, mänskliga rättigheter eller djurrätt har konfirmanderna fått använda sig av valfria medel som t.ex. musik, Internet och massmedia. Det är ett sätt att arbeta med konfirmander och bearbeta viktiga frågor som just människovärde.
Thomas Bossius, skriver om Black metal-kulten som ett levnadssätt i sin artikel ”I skuggan av nattens herre - om musik, religion och rasism i den nordiska black metal-kulturen” i samma volym. Anhängarna strävar efter att behålla människors kulturella skillnader och bevara nationens identitet. Inom religionen satanism är, för många, ett kriterium för om musiken ska få kallas black metal eller inte eftersom för många är skillnaden mellan bl.a.
Bl.a. politiska budskap. Många av anhängarna inom black metal kulten samt satanismen längtar efter ett terrorsamhälle med Satan som ledare. Det är oftast arbetarklassungdomar som förlorat sin sociala identitet i samhället och vill revoltera mot sina föräldrar och samhället. Musiken ger dem utlopp för deras känslor och vrede men är också ett sätt att skapa mening, hopp och styrka i det som många upplever som hopplöst. Livsfilosofin är att vara fri och självständig. Musiken kommer i första hand och får inte sättas i skuggan av något och ingenting får hota den. (Bossius, 2003: kap 4)
Black metal-kulten kan verka främmande och skrämmande så motto att anhängarna gör revolt, vilket kan upplevas hotfullt. Det är ett sätt att bearbeta frågor kring människovärde. När är det okej att handla på ett visst sätt? Konfirmandarbete handlar mycket om en själv och vad jag som individ anser rätt eller fel. Men ens handlingar får inte lov att vara till skada för andra, det bör man däremot starkt poängtera. Bland deltagarna finns det många som finner musik som ett sätt att agera och uttrycka sig igenom, exempelvis musiktexter att relatera till, en stil att klä sig och vara i eller artister som blir till förebilder. Det är en fördel att ta upp olika slags levnadssätt bl.a. genom musiken, eftersom den i allra högsta grad relaterar till deras vardag och nutid. Exempelvis dagens hip hop- kultur, black metal- kulturen, punk- kulturen och vad de står för. Hur kommer det sig att hip hopare och punkare för det mesta inte tål varandra? Den typen av frågor har tagits upp bland konfirmanderna. Återigen aktualiseras frågorna om hur vi behandlar varandra. Hur ser vi på människans värde? Hur ser vi på vårt eget värde? Det vill säga man är som människa berättigad till egna åsikter, värderingar och åsikter men de får inte utsätta andra för skada på något sätt. Alla människor är lika mycket värda oavsett sina handlingar, åsikter och värderingar.
Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallen, skriver om religiositet hos unga, i sin bok Barn- och
ungdomspsykologi, (1992). Religiositet kan vara den ungas förhållande till religion, antingen innebär religion en tro på en Gud, något andligt eller annat för individen.
Grunden i religiositet är att tillfredställa behov som kärlek, trygghet, omsorg, meningen med livet, auktoritet och världsbild. Det är inget som behöver vara religiöst i fråga och dessa behov går att tillfredställas på andra sätt. Exempelvis musiken som en trygghetskälla som ger mening. Musiken är inte i sig religiös men får då kanske en religiös innebörd för lyssnaren. På det sättet tillfredställer individen ett behov av trygghet. Unga har ett intresse för existentiella frågor, meningen med livet, människovärde, lidande och ensamhet, dock är intresset för kristendomen bland unga mindre. Ungdomen, främst puberteten, är den mest kritiska tiden då individen vill ta ställning till frågor som berör tro och religion. (Evenshaug och Hallen, 1992)
För att återgå till Bossius, (2003), med metal musiken som en religiositet där individen finner sina förebilder och auktoriteter bland musiker, kärlek och trygghet i musik och text där hon även känner tillhörighet och något som kan koppla till hennes eget liv.
(Bossius, 2003: kap 4)
Även där vill jag poängtera att musiken är en viktig del av ungdomars liv. Att vara punkare, hip hopare eller något annat är ett sätt att leva, en livsstil. Det kan bli en slags ”religion” för den unga individen. Ett sätt att känna tillhörighet och känna att man kan vara sig själv på. Och för att känna sig accepterad för vem man är och vilken musikstil man tillhör.
2.2 Människosynen hos barn och unga
Sven G Hartman menar i sitt bidrag ”Livstolkning hos barn och unga” i volymen Livstolkning
och värdegrund – Att undervisa om religion, livsfrågor och etik, (2000), att det finns en spänning mellan den människosyn som förmedlas i skolan och den uppfattning många elever har. Unga har olika synsätt där de kategoriserar människan på gott och ont, men dock saknas inte resonemang och åsikter i deras människosyn.
Om självbilden hos barn skriver Hartman:
”Vi ska nog vara glada så länge den optimistiska självbilden består hos de unga, för hur ska barnen orka bära insikten om värdens och människornas grymhet om de tycker att de själva mest är skit. Man önskar att den vrede och det engagemang de känner för hotade regnskogar, misshandlade djur, förföljda människor, förtryckta folk också ska komma dem själva till del i form av en bibelhållen självkänsla och växande medvetenhet om att FN: s konvention om barnens rätt, att principen om barnets bästa också gäller en själv.” (Hartman, 2000: 77)
Eftersom eleverna utgör flertalet av dem som gestaltar skolans värdegrund, menar Hartman på att det är viktigt att diskutera frågor som rör värdegrunden och människosynen i skolan och ta del av vad eleverna tycker och tänker. Skolan upptar dessutom större delen av ett barns tid och stor del av kontakten ett barn har med vuxna sker i skolans värld. Hartman beskriver den polske pedagogen och läkaren Janusz Korczaks tankefigur:
”En människas värde är omätbart och alla har lika stort värde oavsett ålder. Därför har också barn samma värde som andra; deras liv i dag är inte mindre värdefullt än det, som de kommer att leva som vuxna”. (Hartman, 2000: 22)
Det som Hartman berör är en intressant aspekt i den här undersökningen. Lever skolan upp
till det som den ska i frågor om värdegrunden? Känner de unga att de bemöts med respekt i skolan eller förekommer det beteende som kränker deras eller andras värde som människor? Göran Collste, skriver om etik och människosyn i sin bok Inledning till etiken, (1996), hur vår människosyn påverkar våra handlingar. Den människosyn vi bygger upp har sin grund i bl.a. i hur vi fostras, våra barndomserfarenheter samt upplevelser av otrygghet. Kränkning, våld, hårda ord kan förfölja en genom hela livet och sätta spår i ens egen människosyn. Synen på människans värde samt rätt och fel är upp till var och en, det finns ingen ”mall” på den rätta synen. Ändå poängterar Collste på att alla är vi lika mycket värda.(Collste, 1996: kap 2) Collste tar upp några etiska principer, bl.a. att inte skada eller döda, att bidra till välbefinnande, visa respekt för de mänskliga rättigheterna, respektera individens vilja, låta alla berörda demokratiskt påverka beslut, fördela lika, fördela efter behov eller insats.
Inledning till etiken, (1996), tar upp begreppet ”moraliskt dilemma” som förklaras som en valsituation med en konflikt mellan etiska principer och en andra principer, exempelvis politiska principer.(Collste, 1996: kap 5)
Olof Franck menar i sin bok Domens eller hjärtats etik, (2003), att människor som gjort sig skyldiga till brott mot andra individer, exempelvis genom mord, våldtäkt eller stöld också är människor med ett värde och bär på förmågan att göra gott och ont. När man gör etiska reflektioner bör man, enligt Franck, bevara respekten för människovärdet oavsett vilken individ eller handling man talar om. Även en kriminell individ har rätt till värdighet i livet och bär på goda egenskaper. Vi är alla lika värda oavsett våra handlingar.
(Franck, 2003: kap 2)
Det Collste och Franck tar upp knyter an till konfirmandundervisningen. Konfirmanderna är unga och deras åsikter, värderingar och tankar kan avspegla barndomsminnen eller minnen av otrygghet som påverkar deras människosyn. Tankar om ”hjärtats” eller ”domens” etik tas upp i konfirmandundervisningen och det poängteras att alla människor är lika mycket värda oavsett sina handlingar i livet. Det är just ur den aspekten konfirmanderna upplever värdegrunden i konfirmandarbetet. Skolan har en snarlik skyldighet att förmedla värdegrunden.
Skolan och konfirmandgrupperna bör vara platser där unga kan känna sig trygga och respekterade för det de är. Vad tycker konfirmanderna? Är skolan och konfirmandläsningen en sådan plats i deras ögon?
2.3 Etik i skolan
Skolan har i uppgift att förmedla värdegrunden, men det räcker inte. Lärare och skolpersonal bör, ur yrkesetiska principer, vara de medmänniskor och auktoriteter som på bästa sätt vägleder eleverna genom frågor och funderingar som rör bl.a. livet. Yrkesetiken och sätten att förmedla och bearbeta värdegrunden går hand i hand.
För att återgå till Franck, (2003), har lärare och vuxna ansvar att föra in ”hjärtats” etik snarare än ”domens” etik. Dvs. det är inte frågan om den kriminelle ska gå fri, utan frågan om varje människa, oavsett handling, har del av det universella människovärdet och rätten att bli behandlad efter värdegrundens värden. (Franck, 2003: kap2)
Hartman beskriver i sin artikel ”Etik i skolan” i Volymen Livstolkning och värdegrund – Att
undervisa om religion, livsfrågor och etik, (2000), yrkesetik, där han menar att inom området utbildning finns det ingen etisk kod som det finns inom vården, exempelvis. Dock aktualiserar undervisningen etiska frågor. (Hartman, 2000: 25) Lärarförbundet har dock en del rekommendationer kring yrkesetik för lärare.
Hartman tar upp några etiska dilemman. Bl.a. då läraren själv kränker en elev. Det kan finnas situationer där personkemin mellan en lärare och en elev inte stämmer vilket kan leda till att läraren inte tål eleven. Läraren kan bli provocerad vilket kan leda till kränkning mot eleven. Det rätta att göra är att be eleven om ursäkt. Läraren har anmälningsplikt gentemot sig själv och en moralisk skyldighet att handla. (Hartman, 2000: 28)
Gunilla Zackari och Fredrik Modigh, beskriver i Värdegrundsboken. Om samtal för
demokrati i skolan, (2000), att den svåra uppgiften skolan har är att sätta in kunskap i ett berörande sammanhand som kan relatera till nutiden, individen själv och frågor som berör etik och moral. Skolan har misslyckats om den blir kunskapsmässigt effektivare men någonstans på vägen förlorar sin respekt för mänskliga värden. Om skolan inte ingriper på kränkande ord ger den eleverna dubbla budskap och bidrar till diskriminering. Det är inte bara kunskap som krävs av personalen utan även att ta sig tid att hitta rätt resurser, engagemang och handling för att göra något. Värderingar är något som måste synliggöras och konfronteras. Värdegrunden måste upplevas och forma samt formas utav alla.
Ett problem kan vara att lärare har fullt upp med att ägna mer tid åt dem som tar mest plats och inte ser de andra eleverna.
Det är viktigt att skolan har ett bra samspel med hemmen. Om inte skolan har en levande
dialog med hemmet blir det lätt ”vi och de” och då kommer arbetet med värderingar att bli svårare och eleverna riskerar att hamna i kläm mellan hemmet och skolan när det kommer till etiska övertygelser. (Zackari, Modigh, 2000: 65)
Ett begrepp som tas upp är ”kommunikativ demokrati”. Det innebär att man utgår ifrån olikheter mellan människor, visar respekt för dem samt samtalar om dessa. Det ställs krav på att undervisningen ska vara objektiv, lärarna inte ska påverka och ta ställning utifrån sina åsikter och värderingar utan vara objektiva vilket medför att etik, moral och värdegrundsfrågor riskerar att hamna i skymundan på skolorna. Skolan förlorar sin funktion som social mötesplats om den inte möter fördomar på alla tänkbara sätt och anpassar dem efter eleverna. (Zackari, Modigh, 2000: 27)
Att utgå ifrån olikheter hos andra och lära sig visa respekt för dem är en röd tråd i konfirmandundervisningen. Det kan förekomma situationer där det blir ”vi och de” inte bara mellan skolan och hemmen utan även mellan elever och lärare eller elever sinsemellan. Trygve Bergem, skriver i sin bok Läraren i etikens motljus, (2000), att skolans fostrande uppdrag ska bygga på människors lika värde och människolivets okränkbarhet. Ett nära samspel ska finnas mellan hemmet och skolan och det övergripande syftet är att främja respekt för olika värderingar och motverka fördomar och diskriminering. För att tillämpa yrkesetik som lärare krävs att man är medveten om etiska dimensioner i undervisningen och hemmet. Hänsyn till eleverna och deras integritet och sårbarhet är det främsta skälet till att tillämpa yrkesetik. Skolans tolkning måste överrensstämma med värdegrunden på skolan och de formulerade målen. (Bergem, 2000)
”Ärlighet, hederlighet, medmänsklighet, jämlikhet, tolerans, respekt för livet och tillit till samhällsgemenskapen är centrala element i den värdegrund som förskolan och skolan bygger på.” (Bergem, 2000:123)
Yrkesetik är en intressant aspekt i undersökning eftersom jag även intervjuat undervisande lärare. Hur förhåller de sig till skolans värdegrund? Hur stärker de eleverna? Hur uppfattas skolan av deltagarna?
Tar deltagarna, i denna undersökning, upp något om lärarna eller tar de enbart upp något om skolan och andra elever mellan? Den här undersökningen handlar om ungas syn på människans värde. Hur behandlar vi andra och hur behandlas vi?
Franck, (2003), menar att i skolan möter vi elever som möts av sina egna visioner samt kamraternas, föräldrarnas och skolans visioner att leva upp till, utöver det så finns medias förväntningar på hur man ska leva. Då är det viktigt att man som lärare fungerar som medmänniska och stödjer elevernas vilja att förverkliga sina visioner, bli tagna på allvar och respekteras bara de inte med sina visioner kränker andras visioner och integritet. Boken tar upp yrkesetiska koder som bl.a. Ansvar för att elever inte utsätts för kränkning genom obetänksamhet, varsamhet med information om elever och att ingripa då en kollega uppträder kränkande mot en elev. Etiska koder och principer hålls levande genom teori, praktik och diskussion. Alla människor är olika, beroende på ålder, kön, bakgrund, kultur, sexuell läggning, hudfärg, värderingar och tankar, men oavsett hur man ser på andra finns en grundläggande princip att acceptera och visa respekt för varje individs rättigheter och integritet såsom likvärdiga andras. En människas moraliska frihet är begränsad till att inte brukas så den kränker andra människors integritet och frihet. I skolans värld är det viktigt att poängtera både den moraliska friheten och den moraliska frihetens begränsningar. Visst har man rätt att ha sina åsikter och värderingar men dessa får inte kränka andra människor och missbrukas. Det är en frihet under ansvar, ett ansvar för sin egen rätt samt andras rätt, ett dubbelt ansvar. (Franck, 2003)
”Ont ska inte med ont – utan med gott – bekämpas. Den dag lärare och annan skolpersonal övergår från att vara empatiska medvandrare till att spela rollen av auktoritära domare, kommer reaktionerna mellan människor som rör sig i skolans värd att hårdna, skadas och kanske rentav vittra sönder.” (Franck, 2003: 11)
Franck, (2003), talar om ”samtalets pedagogik” som en kunskap om människans väg som bör sättas i fokus. ”Samtalets pedagogik” fungerar endast då läraren blir den engagerade ”medvandrande mentorn.” Det innebär att läraren tar sin utgångspunkt i sin egen livserfarenhet där han är några steg längre på vägen i sin förståelse av vad det innebär att leva som fri men ändå ansvarig människa. Samtidigt är han medveten om att ingen människa någonsin kan bli fullärd på livskunskapen. (Franck, 2003: 2)
Moralisk frihet och dess begränsningar är en del av konfirmandarbetet. Frågan är om det ger resultat? Förändrar konfirmandläsningen dessa ungdomars synsätt och inställning till människovärde?
Lever lärarna på skolan upp till de ”medvandrande mentorer” som leder ”samtalets pedagogik”?
3. Metod
I detta avsnitt beskriver jag mitt metodval. Varför jag valde den metoden och för- och nackdelarna med mitt val. Jag beskriver också mitt urval av deltagare.
3.1 Kvalitativ intervju
Johansson och Svedner, Examensarbete i lärarutbildningen, (2006), och Bryman,
Samhällsvetenskapliga metoder, (2002), beskriver en kvalitativ intervju som en metod där man använder sig av fasta frågeområden. Frågorna kan dock variera från intervju till intervju. Ibland behövs följdfrågor eller en mer grundläggande förklaring då deltagaren inte riktigt förstår frågan. Frågorna måste vara anpassade till deltagarna. Det finns inga fasta svarsalternativ i en kvalitativ intervju. Syftet är att få ut så mycket intressanta och relevanta fakta från den intervjuade. Kvalitativa intervjuer används då forskaren vill undersöka bl.a. attityder, tankar, åsikter, upplevelser och värderingar. Den kvalitativt orienterade forskaren är intresserad av den enskilda individens åsikter och uppfattningar i nutiden. Fokus ligger på vad deltagaren säger och hennes/hans uppfattningar, tankar eller värderingar om något specifikt. Utgångspunkten är deltagarens perspektiv och forskaren vill ha en nära relation till deltagarna. (Johansson, Svedner 2006)
Bryman kallar den kvalitativa metoden för ”att se världen genom andras ögon”. Den kvalitativa forskaren tolkar den intervjuade individens svar. Kvalitativa intervjuer brukar spelas in på band eller videofilmas så att forskaren sedan kan skriva ner allt som sagts ordagrant. En grundläggande princip är att intervjuaren försäkrar deltagarna att de är anonyma och att bandet eller filmupptagningen kommer att förstöras när resultatet är färdigt och sammanställt. En kvalitativ undersökning är att föredra då man vill göra en undersökning i den vardagliga miljön medan en kvantitativ undersökning är användbar då man undersöker på ytan, då försöker forskaren dra slutsatser kring det något specifikt genom det generella. Inom humanoria och samhällsvetenskap studerar man oftast individers erfarenheter och upplevelser på omvärlden och där passar en kvalitativ metod bra.
3.2 Metoddiskussion
Efter att ha studerat Johansson och Svedner, (2006), samt Bryman, (2002), kom jag fram till följande för- och nackdelar med en kvalitativ intervju i den här uppsatsen:
För det första är underlaget för litet för att det ska vara möjligt att dra några generella slutsatser. I detta fall vill jag undersöka två specifika konfirmandgrupper. De jag jobbar inom och har jobbat med, och deras tankar kring människans värde. Samt fem av de undervisande lärarna i ämnet religionskunskap deltagarna har på sina skolor. Jag vill undersöka hur de undervisande lärarna ser på den bild av människans värde som förmedlas på en skola. Jag är inte ute efter att göra en analys och dra slutsatser kring ungdomars syn på människans värde generellt utan att undersöka hur dessa två specifika grupper resonerar om frågan.
Den kvalitativa intervjun lätt kan bli en strukturerad intervju eller en muntligt gjord enkät. Det gäller att forskaren har klart för sig vad hon vill fråga, lyssnar på vad deltagarna svarar och förstår vad de menar så att hon kan tolka det rätt. Deltagarna kan ge svar som inte är ärliga eller verkligen speglar den bild de har men jag ser det dock som en utmaning eftersom jag känner deltagarna. Enligt min uppfattning har ungdomarna under våra tidigare möten varit ärliga och uppriktiga även då de tror att deras åsikter inte är korrekta.
Nackdelen med att känna deltagarna i en undersökning kan vara att deltagarna vill tillfredsställa forskaren genom att svara så som de tror forskaren vill att de svarar. Mina och deltagarnas tidigare kontakter medför vissa fördelar. Jag har jobbat med just dessa grupper och jag har sett och hört dem resonera kring frågor som berör människans värde. För mig är de inte främmande och det underlättar för mig att resonera kring hur de tänker och varför de tänker så som de gör.
En annan aspekt är att den som intervjuar kan färga av sig av sina personliga åsikter, tankar och värderingar vilket kan leda till att inte alla aspekter av frågeställningen belyses, vilket kan vara en stor nackdel. Det jag ser som en fördel i detta fall är att vi som arbetar med konfirmander är noga med att inte låta våra personliga åsikter lysa igenom och påverka dem. Undervisningen är objektiv på det sättet att undervisande präst och ledare inte får lov att påverka konfirmanderna med sina egna åsikter och värderingar. Undervisningen ska ge utrymme för ungdomars egna tankar, åsikter och värderingar.
När en kvalitativ intervju genomförs spelar forskaren vanligtvis in intervjun på band. Nackdelen med det kan vara att deltagarna talar otydligt, tyst eller i munnen på varandra vilket kan göra det svårt för forskaren att urskilja vad de säger, fördelen med att spela in intervjun är att intervjuaren kan spola tillbaka bandet och lyssna på det om och om igen.
Det kan också vara svårt att tyda vem av deltagarna som säger vad, därför är det en fördel att istället spela in intervjun på videoband.
3.3 Mitt metodval
Den här undersökningen baserar jag på två metoder: intervjuer med konfirmander och före detta konfirmander, intervjuer med lärare i ämnet religionskunskap för dessa specifika deltagare.
Jag vill ta reda på hur de konfirmandgrupper jag arbetar med resonerar kring synen på människans värde. Därför anser jag att en kvalitativ metod passar bäst eftersom jag är ute efter deras upplevelser, tankar och funderingar. En kvalitativ forskning ger utrymme för deltagarna att svara med egna ord. Hade jag valt en kvantitativ metod med fasta svarsalternativ hade kanske inte deltagarna uppfattar termerna i enkäten på samma sätt samt hade jag lett in dem till fasta svarsalternativ, då är det svårt att undersöka deras tankar eftersom jag styr in dem på bestämda vägar och jag vill inte att bilden av deras tankar blir mer förmodad än verklig.
Anledningen till att jag valde att göra en intervju framför en enkät var att en enkät kan ha svagheter som att deltagarna inte skriver ner allt de kan svara på frågan, därför att de inte förstått frågan rätt. Deltagarna kanske inte orkar skriva ner allt de hade velat och resultatet kan bli ofullständiga svar på öppna frågor. Eller rent av kanske bara ja och nej svar. Och med den här specifika intervjutekniken kan jag som intervjuare ställa följdfrågor och anpassa frågorna från intervjugrupp till intervjugrupp. Enligt Johansson och Svedner (2006), fungerar enkätmetoden bäst om man vill undersöka sambandet mellan en specifik fråga och exempelvis ålder och kön. Exempelvis hur förhåller sig pojkar/flickor i en viss ålder till något. En intervju är mer lyckad då syftet med undersökningen är att ta reda på synsätt, tankar och värderingar. (Johansson, Svedner, 2006: 31)
Jan Trost menar på i sin bok Kvalitativa intervjuer, (1993), att försöka mäta validitet och reliabilitet, dvs. pålitligheten och relevansen, i kvalitativa intervjuer kan verka lite långsökt men att man ändå ska samla in all data och notera allt vid intervjuerna så att data blir tillförlitliga och trovärdiga.
3.4 Urval av deltagare och övrigt material
Undersökningen har gjorts i en mångkulturell stadsdel i Skåne, i en församling där jag arbetar som konfirmandledare. Jag har genomfört undersökningen bland de ungdomar i 14-15 åldern som läser inför konfirmation till våren 2007, samt de ungdomar som blev konfirmerade förra omgången, våren 2006. Just den här specifika gruppen med konfirmander som just nu läser inför konfirmationen har jag arbetat med som konfirmandledare, sedan konfirmandtiden drog igång i september. Totalt är de elva ungdomar i gruppen, fem pojkar och sex flickor och alla är de 14 år. Jag träffar dem varje torsdagseftermiddag tillsammans med en präst och en till ledare. På grund av min senaste VFT har jag inte kunnat vara med vid varje tillfälle men jag känner dem ganska väl. Förra året jobbade jag på samma sätt som konfirmandledare i tre grupper. Jag deltog vid varje tillfälle som konfirmandledare. Totalt var det tjugo konfirmander, arton flickor och två pojkar. Dessa tjugo ungdomar har blivit konfirmerade, till skillnad från den grupp som just nu läser.
Det gemensamma materialet de båda konfirmandgrupperna har arbetat konfirmandundervisningen med är Bibel 2000, (2001), Barnens bibel, (1999), Anne De Vires och Den svenska Psalmboken med tillägg, (2003). De har även arbetat med olika läroböcker, värderingsövningar som belyst människans värde, exempelvis ”heta stolen”. Dramaövningar, liknelser ur Bibeln kopplade till vardagen. De båda grupperna har fått arbeta på olika sätt med reklamkampanjer, film och inspelning av film, sång, rörelse, sketcher, meditera, skriva, rita och gestalta samt göra egna tolkningar av texter. Människans värde har belyst i nästan alla sammanhang. Det är en viktig del att poängtera att alla människor är lika mycket värda oavsett, exempelvis, utseende, ursprung, åsikter och värderingar eller handlingar. Konfirmationsundervisningen har belyst att man även ska behandla en människa som gjort sig skyldig till brott med lika värde som alla andra människor. Som människa har man rätt sina egna åsikter i etiska frågor som t.ex. dödsstraff och abort, dock är det viktigt att poängtera att alla är lika värda oavsett vad. Oavsett om en individ exempelvis gjort sig skyldig till mord är han lika mycket värd som du och jag. Vare sig man har sin åsikt om man är emot eller för, exempelvis, dödsstraff så är man lika mycket värd som människa. Konfirmandundervisningen har belyst frågor som rör dödsstraff, dödshjälp, abort, homosexualitet, AIDS, brott och straff samt rasism och nazism samt värdegrunden och vad den innebär.
4. Resultat
Till en början har jag valt att presentera de riktlinjer som finns för konfirmandarbete. Vad väntas av församlingen? Vad bygger konfirmandarbetet på? Vilka frågor kan en konfirmand bära på? Samt vilka pedagogiska metoder och redskap bör konfirmandundervisningen innehålla. Jag presenterar all undervisningsmaterial för de två konfirmandgrupper samt på vilket sätt de arbetat med det, samt vilka pedagogiska metoder samt redskap konfirmanderna fått arbeta med.
4.1 Genomförandet av konfirmandintervjuerna
Mitt urval bestod av två konfirmandgrupper. En grupp som läser inför konfirmation till våren 2007 samt en grupp som konfirmerades våren 2006. Jag fick tillstånd av konfirmandernas föräldrar att genomföra intervjuerna. Jag delade in de tio frågorna i fyra kategorier: människovärdet, människovärdet och skolan, människovärdet och konfirmandundervisningen och människovärdet och jag som individ.
Den grupp som läser inför våren 2007 bestod sammanlagt elva deltagare, fem pojkar och sex tjejer på 14 år. Det blev ett bortfall på två deltagare, flickor, pga. frånvaro. Jag delade in deltagarna i två grupper. Grupp ett bestod av fem deltagare, tre pojkar och två flickor. I grupp ett går deltagarna på två olika skolor. Grupp två bestod av fyra deltagare, två pojkar och två flickor. Deltagarna i grupp två går på samma skola. Undersökningen genomfördes under konfirmandundervisnings tid i församlingshemmet.
Deltagarna i den grupp som konfirmerades våren 2006 var femton av tjugo valde. Alla femton deltagare är flickor och dem är femton år. Bortfallet blev på fem deltagare, tre flickor och två pojkar som inte ville delta. Dessa femton ungdomar går på samma skolor som deltagarna i den nuvarande konfirmandgruppen gör. Undersökningen genomfördes i en lokal på kvällstid. Jag delade in dem i tre grupper på fem deltagare och spelade in intervjuerna på samma sätt som jag gjort med föregående grupp.
Under de två intervjutillfällena samlade jag alla deltagarna och berättade hur intervjuerna skulle gå till. Jag förklarade vad jag skulle göra och syftet med det. De visste om att de skulle bli inspelade på band och att bandet skulle förstöras och att de skulle få vara anonyma. Den gruppen som konfirmerades våren 2006 var villigare att prata än den grupp som läser inför konfirmationen våren 2007. Vilket kan bero på att blivit konfirmerade medan pågående gruppen är mitt i läsningen just nu.
Till en början samlade jag alla deltagarna och berättade hur intervjuerna skulle gå till och vilka som tillhörde grupp ett respektive grupp två. Jag hade informerat dem tidigare om undersökningen men jag repeterade än en gång vad jag gjorde och varför jag gjorde det. Jag informerade även om att de skulle bli inspelade på band som skulle förstöras då jag fört mer allt på papper. Jag informerade om att de skulle få vara anonyma och få fingerade namn i uppsatsen.
Det första intervjutillfället var med den grupp som läser inför våren 2007. Jag genomförde intervjun under konfirmandundervisningstiden där jag tog ut en grupp åt gången och satt med dem i församlingshemmets fikarum medan den andra gruppen hade konfirmandundervisning av undervisande präst. Jag ställde tio frågor till båda grupperna (se bifogad bilaga) samt två följdfrågor till grupp ett där jag ville att de skulle förklara hur de menade. När båda intervjuerna var genomförda avrundade jag lektionen tillsammans med prästen med att diskutera frågor som rör människosyn och människovärde. Eftersom det, vid tillfället, var aktuellt med AIDS-galan talade vi om just den. Deltagarnas åsikter och värderingar som kom fram i intervjuerna avspeglade sig i diskussionen. Diskussionen efter intervjuerna tillhörde dock inte min undersökning. Men eftersom jag är en av dem som undervisar konfirmanderna ville jag sammanfatta och avrunda dagen med det som varit aktuellt.
Vid andra intervjutillfället då intervjuade den grupp som konfirmerades våren 2006 fanns det inget undervisnings tillfälle att knyta ihop intervjun med diskussion så jag avrundade stunden med en gemensam fika där jag gav utrymme för tankar som dykt upp under kvällen eller efter tiden som konfirmand. Det gjorde jag för att jag ville inte bara släppa dem efter en känsloladdad intervju utan att de fått utrymme att prata ut.
4.2 Presentation av intervjuresultaten med konfirmanderna
Jag har valt att presentera allt deltagarna säger. Inga åsikter eller värderingar har blivit strukna eller borttagna. Den grupp som läser inför konfirmationen våren 2007 var inte så villiga att diskutera medan den grupp som konfirmerades våren 2006 var mer villiga att diskutera. Allmänt om konfirmationsundervisningen i den här specifika församlingen kan jag säga att undervisningen lägger stor vikt på värdegrunden och etik. Värdegrunden har belysts i arbete med liknelser ur Bibeln och olika etiska frågeställningar bland annat. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad samt att förstå att man som individ är unik och värdefull oavsett hur man ser ut eller var man kommer ifrån är viktiga aspekter i konfirmandundervisningen.
Båda grupperna har en förståelse för värdegrunden och de centrala och svåra begreppen som förekommer i mina intervjufrågor. Jag har, här i min uppsats, gett alla deltagarna fingerade namn.
4.3 Intervju med konfirmandgruppen som läser inför våren 2007
Alla deltagare i de båda grupperna var överens i första frågan: ”Alla människor är lika mycket
värda.” Vad anser du om det påståendet? Förutom en pojke :
– Ja, förutom sådana, typ kriminella eller brottslingar. Jag vet inte varför. (Per, 14 år) På det påståendet kommenterade en annan pojke i gruppen:
– Alla är ändå människor. Ja, de är lika mycket värda. (Micke, 14 år)
Några av deltagarna nickade instämmande.
I fråga två: Finns det några undantag där man kan säga att det finns människor som är
mindre värda? Tyckte tre deltagare att det inte det fanns några undantag. Två deltagare hade avvikande åsikt när det kom till kriminella och brottslingar.
- Asså alla är lika mycket värda på ett sätt men, asså kriminella, de är typ mindre värda
för att asså de gör brott och sånt. (Kalle, 14 år)
– Jag håller med honom fast, förutom då som jag sa innan, kriminella. Sådana
som stulit saker och mördat. Kriminella, de förtjänar inte det tillräckligt. (Per, 14 år) I den andra gruppen tyckte alla deltagare att det fanns undantag. Alla fyra tyckte då att det var människor som behandlar andra människor dåligt. De menade att om man behandlar andra dåligt är man själv inte lika mycket värd. En av deltagarna tyckte följande:
– Ja, terrorister för vad de gör. (Gustav, 14 år)
I tredje frågan: Ge exempel på beteende eller uttryck som kränker människans värde, var det två som inte kom på något. Fem gav exempel på mobbning, att bli retad och att känna sig förolämpad.
- Om man blir mobbad tillexempel. Så vill man inte existera. (Per, 14 år)
Två av deltagarna ansåg att det var kränkande om en person man tyckte om sa något elakt till en.
– Det är lite speciellt om man gillar en person, så typ säger den personen ”du är skitful” så är det kränkande för en. (Gustav, 14 år)
Deltagarna skruvade på sig och tittade ner i bordet. Det kändes som jag fick blyga svar men senare i intervjun kom det fler exempel.
Fjärde frågan: Har det tagits upp något om människovärde på din skola? Hur gick det till? I
grupp ett var det en deltagare som inte ville kommentera. Två av deltagarna hade tagit del av det i skolan.
– Vi har det på social kompetens timmarna. (Eva, 14 år) - Lärare tar upp det ibland. (Per, 14 år)
En av deltagarna, i grupp ett, menade att det tas upp men endast av prästerna på besök men också att lärarna inte tar upp det alls. I grupp två var alla deltagare överens om att inget om människovärde tagits upp på deras skola. Två av deltagarna i grupp ett tänkte noga efter innan de svarade. Alla deltagare höll med om att de tycker att det saknas på skolan.
– Nej, inte vad jag vet. Det hade blivit mycket bättre om det tagits upp. (Maria, 14 år)
– Ja, asså vi pratar om det ibland när prästerna kommer på besök, men så händer det ingen skillnad. De bara står och pratar om det när vi väl har det. De säger att alla är lika mycket värda och sen frågar de vem som har gjort nått dumt så sitter alla som typ liknande änglar. Asså lärarna på *** skolan, de tar inte upp det eller nånting, de stoppar inte bråk eller nått. De bara säger –ja, du ska till rektorn. (Kalle, 14 år)
En annan av deltagarna från samma skola instämde i vad Kalle sa. Båda deltagarna skakade på huvudet.
Som följdfråga ställde jag: Säger rektorn något om människovärde då? Båda deltagarna sa nej. Båda deltagarna hade förslag på vad personalen på skolorna kunde göra för att förhindra kränkning av människans värde:
– Man borde ha en lögndetektor! För de som mobbar och inte erkänner. (Per, 14 år)
- Ja, och så de som typ mobbar och sånt skulle man skicka iväg typ på nått läger så att de blir snällare eller nått. (Kalle, 14 år)
Femte frågan: Förekommer det i skolan beteenden eller uttryck som kränker människans
värde? Ge exempel. Här fick jag samma exempel om att bli förolämpad av någon man tycker om, utav samma personer i grupp två.
– Det som *** sa precis med att om man gillar någon och så säger den personen något elakt till en. (Maria, 14 år)
En av deltagarna hade sett något och en deltagare syftade på att det förekommer ibland. Men han kom inte på något exempel. Båda deltagarna var ifrån grupp ett. I grupp två var två deltagare osäkra på om det förekommer. Resten av deltagarna gav exempel på att folk på skolan retas och kränker.
– Det gör det på vår skola i alla fall! Där kan man se hur olika gäng står och kränker. Säger t.ex. Vad ful du är! Vilka stora fötter du har! Och sånt. (Kalle, 14 år)
Samma deltagare, Kalle, tog upp att det finns en lärare som kränker elever på hans skola. - Vår träslöjdlärare han är typ halvt rasist. Så han står och kränker alla utlänningar.
(Kalle, 14 år)
En av deltagarna från samma skola nickade och höll med. Jag ställde som följdfråga: Vad är
det han säger och gör då?
– Ja, han säger: Stick hem med dig. Jävla blattar! Och sånt… Jag kan tänka så mycket problem han har med polisen. Vår rektor är likadan. (Kalle, 14 år)
Jag ställde ytterligare en följdfråga till grupp ett, eftersom jag märkte att de blev ivriga. De skakade på huvudet och skruvade på sig och bytte blickar. Frågan jag ställde var;
Förekommer det att lärare kränker elever? Alla deltagare sa JA! Högt och tydligt och mumlade sinsemellan men de ville de inte ge några fler exempel.
– Vi har en sån feminist på vår skola som är lärare. Hon..ja, nej jag vill inte säga…
(Per, 14 år)
Jag övergick till, frågorna som berörde människovärdet och konfirmandundervisningen. Sjätte frågan: Vilken bild av människans värde tycker du förmedlas i
konfirmandundervisningen? Där Höll alla deltagarna i de båda grupperna med att det var en bra bild som förmedlades.
– Det förmedlas så mycket som det ska, så bra som det går. (Eva, 14 år)
– Ingenting saknas. (Gustav, 14 år)
Fråga sju: Upplever du att din syn på människans värde har förändrats genom
konfirmationsundervisningen? I så fall hur? Alla deltagare gav ett ja till svar. Tre av deltagarna i grupp ett ansåg att man blir snällare. En deltagare menade på att man tänker sig för mer och en deltagare svarade:
– Ja. Det är som att jag, precis bråkat med min före detta bästa kompis. Typ jag hatar henne jättemycket för att hon har gjort jätte dumma saker mot mig. Så… men ändå. Hon är lika mycket värd som alla andra, även om hon gör så. (Jenny, 14 år)
Två av deltagarna i grupp två var osäkra på hur, men de tyckte ändå att det hade förändrat dem som personer.
– Ja. Man retar inte folk på ett sätt som kan kränka. (Gustav, 14 år)
– Ja. Man mobbar inte mer. (Maria, 14 år)
På fråga åtta: Upplever du att din syn på dig själv som människa och ditt värde förändrats
genom konfirmandundersökningen? I så fall hur? Tre deltagare totalt var osäkra och sex deltagare menade på att man är snällare i vad man säger till andra och på vilket sätt man gör det.
– Vi säger typ att någon är mobbad. Sen så kanske innan, som ett exempel, att jag också mobbade den personen. Men så gör man inte det nu, man kanske bara berättar, inte retas, för personen hur det är. (Maria, 14 år)
– Mm, asså man försöker sköta sig och typ försöka vara snäll mot alla. (Kalle, 14 år)
- Man får träffa nya kompisar, utan att man bryr sig hur de ser ut, som jag själv gjort. (Jenny, 14 år)
Fråga nio och tio var lite provocerande. Där fick de själva ge exempel på om de behandlats eller behandlat andra som om de vore mindre värda. Dock verkade frågorna inte vara för känsliga för grupp ett men för grupp två verkade frågorna en aningens känsliga. Deltagarna i grupp två vred på sig och tittade ner i bordet.
Fråga nio: Har du någon gång upplevt att du behandlats som om du vore mindre värd?
Berätta hur.
Deltagarna i de båda grupperna gav exempel på att de hade blivit anklagade för saker de inte gjort, att råkat ut för mobbning och en gav exempel på ”skitsnack”:
- Ja. Skitsnack. När någon pratat om mig och sånt de inte vet nått om. (Micke, 14 år)
– När man blir utanför. (Elin, 14 år)
I grupp två ville en av deltagarna inte besvara frågan. Jag pressade dem inte att besvara något de inte ville.
Sista och tionde frågan: Har du någon gång behandlat en människa som om hon/han vore
mindre värd? Berätta hur. Här ville inte deltagarna så gärna svara på frågan. Två deltagare i grupp ett och en deltagare i grupp ett valde att inte svara. Andra exempel jag fick var att de mobbat någon.
- Man tänker mer på det nu, vad det är man säger. (Eva, 14 år)
- När man blivit arg någon gång så har man, om någon typ sagt nått, har man sagt nått
Tillbaka. Men man menar egentligen inte det. (Jenny, 14 år)
I grupp två var det två deltagare som gav ett exempel medan de gav varandra skeptiska blickar som utbröt i fnitter.
– Jag har behandlat någon så. Exempel det var en tjej som gillade en kille så sa han att hon var skitful. (Gustav, 14 år)
– Ja, det har hänt alldeles nyligen, det han sa, igår! (Maria, 14 år)
4.4 Intervju med gruppen som konfirmerades våren 2006
Första frågan: ”Alla människor är lika mycket värda.” Vad anser du om det påståendet? Nio av deltagarna ansåg att alla är lika mycket värda. Fem av deltagarna tyckte dock att det fanns undantag som människor som tagit andras liv, människor som utsatt oskyldiga för något hemskt och nazister och rasister.
- Jag håller inte med att tar man någons liv är man mindre värd. Alla är lika värda.
Men i vissa länder finns dödsstraff och jag tycker det är fel för då tar man någons liv då också. Jag tycker att även om en människa tar någons liv förtjänar han inte få sitt liv taget. Då visar man att den personen är mindre värd och inte förtjänar att leva.
(Anna, 15 år)
- Det är sant men inte många som tänker på det. Man vet det är så men ändå lever man
Inte så. (Jenny, 15 år)
- Både ja och nej. Alla ÄR lika värda men jag vet inte riktigt… det finns människor som
skadar och dödar andra som på sätt och vis är lika värda men ändå mindre.
(Elisabeth, 15år)
Fråga två: Finns det några undantag där man kan säga att det finns människor som är
mindre värda? Här tyckte sex deltagare att det inte finns några undantag. Resten gav exempel på mördare, rasister och nazister, våldtäktsmän och djurplågare.
– Ja, Hitler är ett sådant exempel för allt han gjorde. (Stina, 15 år)
– Massmördare, våldtäktsmän, djurplågare är inte värdefulla i mina ögon! (Jenny, 15 år)
På fråga tre: Ge exempel på beteende eller uttryck som kränker människans värde, fick jag exempel som att såra någon medvetet, falskhet, misshandel, djurplågeri och att sparka på någon som ligger, nedvärdering och mobbning. Samt kommentarerna nertill:
- Mord, våldtäkter, kvinnomisshandel, barn som utnyttjas, slaveri. (Jenny, 15 år)
– Att hota någon, att på grund av religion kränka människor på det viset att man inte får jobb. (Marie, 15 år)
– Allt Hitler gjorde. Hedersmord, att tvinga invandrarflickor att gifta sig. Att råna eller misshandla eller våldta någon. (Elisabeth, 15 år)
Fråga fyra: Har det tagits upp något om människovärde på din skola? Hur gick det till?
Tycker du att något saknats? Var det fem deltagare som menade på att det inte tas upp något alls. Tio av deltagarna hade varit med om att det tagits upp. Dock ansåg 14 deltagare att det var alldeles för lite. En deltagare var nöjd med hur de var. Två av deltagarna menade att det endast sker då prästerna kommer på besök.
- Jo, vi har pratat lite om mobbning i klassen. Vi fick diskutera i grupper och skriva om
det. Men det är klart det kunde finnas mer av det. Vet inte hur det är i de andra klasserna. (Lina, 15 år)
- Ibland. Men det hade inte skadat om lärarna varit schysstare mot eleverna. De säger
rätt elaka saker ibland, vill inte säga vad. Och så är de orättvisa. (Camilla, 15 år) - Nja, då prästerna kommer på besök. Men ingen bryr sig typ. (Anna, 15 år)
Fråga fem: Förekommer det i skolan beteenden eller uttryck som kränker människans
värde? Ge exempel. En av deltagarna var osäker. Resten av deltagarna gav exempel som:
– Lärarna säger att man är dum i huvudet. (Camilla,15 år)
- De säger ”din mamma” och det är som en förolämpning för invandrare typ. Även
svenskar tar illa upp. Det är typ det värsta man kan säga typ. (Elisabeth, 15 år)
Att säga något om någon annans familj/familjemedlemmar, främst kvinnor i familjen, är ett sätt bland unga att förolämpa varandra. Eftersom i vissa kulturer är familjen helig och att säga något om någon annans mamma exempelvis är en grov förolämpning.
Andra exempel jag fick var mobbning, misshandel, kränkning av utseende, utfrysning, skitsnack, falskhet och att bli retad.Två deltagare gav exempel på gängbråk:
- Många mobbar. Gäng som kränker andra. Det brukar finnas en i varje klass som man
typ retar för nått. Kallar dem nördar och sånt. (Jessica, 15 år)
- Ja, de coola är alltid på de svaga. Mest bland tjejerna om man inte är på ett visst sätt
går de på en. (Malin, 15 år)
På sjätte frågan: Vilken bild av människans värde tycker du förmedlas i
konfirmationsundervisningen? Svarade alla att de var en bra bild. En av deltagarna tyckte att det kunde vara lite för mycket diskussion kring människovärdet ibland.
- Vi fick skriva regler. Det var bra. Och så blev det bråk på lägret och folk som mådde
dåligt så blev det bra sen. (Malin, 15 år)
- Det var bra när man fick dramatisera. Då kunde man leva sig in i andras situationer. (Christina, 15 år)
- En positiv bild. Ibland kunde det bli jobbigt i gruppen när någon var taskig och jag
har inte så många vänner men det kändes tryggt ändå. (Lina, 15 år)
- Det var bra, man tänkte efter mycket. Det kändes som man kunde lita på ledarna och
säga vad man kände. (Emma, 15 år)
Fråga sju: Upplever du att din syn på människans värde har förändrats genom
konfirmationsundervisningen? I så fall hur? Här svarade tre deltagare att de inte visste.
Två ansåg att de blivit mer troende och att konfirmandundervisningen förändrat deras syn på människovärde på det viset.
- Jo, man har lärt sig mycket om Jesus och vad han ville visa människorna. Att alla är
lika mycket värda! (Christina, 15 år)
Resten gav exempel på att man behandlar andra med större respekt än förr, att man värdesätter sina vänner, blivit snällare och tänker mer på livet och hur man lever det.
- Jag har börjat behandla folk med mer värde och inte fryser ut någon. Jag tänker på
vad jag säger till folk så de inte ska bli sårade. (Anna, 15 år)
Åttonde frågan: Upplever du att din syn på dig själv som människa och ditt värde
