För att få underlag till intervjuerna konstruerade jag en checklista med underfrågor. Innehållet i denna utgick ifrån mitt syfte och problemprecisering. Checklistan informerade mig med öppna frågor och som endast var till mitt eget bruk. Detta för att inte missa någon fråga som jag önskade få svar på. Informanterna kontaktades personligen och tillfrågades om medverkan i undersökningen. Samtidigt gjorde vi upp tid för intervjun. Informanterna fick i förväg information om syftet med undersökningen. Samtidigt informerades informanterna om anonymitet och konfidentialitet, något som påtalades vid intervjun. Under intervjutillfällena upptäckte jag att informanterna höll sig till huvudfåran av undersökningen som var skolutbildningen inom yrkesskolan på vilken jag fokuserat. Vid intervjutillfällena erbjöds informanterna också senare att ta del av resultatet. Intervjuerna var semistrukturerade, vilket innebar att jag som intervjuvare kunde kontrollera att jag fick de svar på de frågor jag ville ställa, men också att informanten fick friheten att utveckla sina synpunkter. Vid några intervjutillfällena användes bandspelare, vilket möjliggjorde senare avlyssning. Tidsåtgången för varje intervju varierade mellan 45 minuter upp till en timma.
7. Resultat.
Ombord i skolfartyget varvas den traditionella katederundervisningen med praktiska övningar. Eleverna arbetar självständigt, men också i grupp och får på så sätt en personlig trygghet bland sina kamrater. På ledigheten diskuterar eleverna olika problemlösningar och hjälper varandra med lösningar och svar. Eleverna prövar varandras arbetsuppgifter: Ekonomieleverna blir uttagna till däcksarbeten och arbetar i det vanliga vaktschemat på däck. Däckseleverna går vakt i maskin och maskineleverna kokar morgongröten och kaffet i köket. Samtliga elever får enligt ett uppgjort schema, prova på varandras arbetsuppgifter. Detta för att skapa insikter och öka respekten för varandras val av yrke. Det handlar om att lära sig en social kompetens. Att arbeta tillsammans och ta ansvar med sina skolkamrater i ett större och vidare sammanhang. Samtliga informanter anser att utbildningen gav dem en värdefull grund att växa och utvecklas på. Alla intervjuade var ense om att de lärde sig ”sätta värde” på sina kamraters yrkesval och att de fick en god inblick i vad de andra avdelningarna sysslade med. De teoretiska studierna varierade för de olika avdelningarna. Ekonomieleverna var uppstyrda av måltiderna: frukost, lunch och middag. Varje eftermiddag var det teoretiska lektioner för intendentureleverna i skolsalen med: matkomposition, kalorilära, styckning, förvaring av mat och klädvård m m. För maskineleverna var det teoretiska lektioner i skolsalen på förmiddagen då de läste: maskinlära och räknade ut åtgången på bränsle, vattenförbrukning och smörjoljor etc. För däckseleverna var det lektioner mellan vaktschemat då de läste: navigation ( matematik ) fartygskännedom, författningslära och fackengelska m m. Eleverna använde sig av speciell facklitteratur inom respektive ämnesområden och proven bestod av personliga förhör och stenciler. Den teoretiska utbildningen var styrd av måltiderna och vaktgången på däck och i maskin. De huvudsakliga uppgifterna för däckseleverna var att lära sig navigation och att handha ett fartyg. För maskineleverna gick utbildningen ut på att lära sig köra motorer, drift och underhåll och praktiska övningar att sköta maskinanläggningen och för ekonomieleverna att lära sig allt inom köksregionen med allt vad handhavande av mat gäller.
Några informanter tyckte det var onödigt att de skulle praktisera med att arbeta inom de andra arbetsområdena, då de inte var intresserade. Flera informanter ansåg att de annars lärde sig mycket genom att få pröva på att arbeta inom de andra avdelningarna, både för den sociala kompetens och för att få se hur och vad de andra arbetade med. De ansåg detta kunde berika deras egna grundläggande kunskaper, i sitt val av framtida yrke: ”det är alltid bra att veta vad de andra håller på med,” sa de.
Samtliga elever är uppdelade i sina respektive yrkesavdelningar och bland intendenturen städar eleverna dagrum, skolsalen, kök och pentryt. De städar även lärarnas hytter och deras dagrum med badrum och toaletter. Maskineleverna har till uppgift att hålla rent i maskinrummet och i de utrymmen som tillhör avdelningen så som verkstad och förråd. Däckseleverna städar förvaringsutrymmen som däckskontor, förråd för arbetsmaterial och färger. De har också ansvaret för spolning och skrubbning av däck och däckshus. De har även till uppgift att städa navigationshytten, men också att knacka rost och måla vitfärg. Inom dessa ansvarsområden råder det full konsensus bland eleverna. Ingen klagar på detta, då det av tradition alltid har varit så. Men då utbildningen nu sanktionerat att eleverna skulle pröva på varandras yrkesområden fanns det alltid någon ekonomielev som inte alls tyckte om att knacka rost på däck, eller någon däckselev som inte tyckte om att städa i köket. Det fanns också maskinelever som inte gillade att städa lärarhytterna, utan tyckte att det var självvalda arbetsuppgifter för intendentureleverna. När dessa problem förelåg var det ingen tvivel om att eleverna försökte fuska och slarva med sina arbetsuppgifter. Detta var lärarna av erfarenhet
väl medvetna om och höll därför en städrond efter avslutat arbete, då dessa brister kommer i dagen. Vilket resulterar i att eleven tvingades att göra om sitt arbete. Ett annat orosmoln är vilka elever som måste vara kvar ombord när fartyget kommer i hamn. Först och främst är det de elever som måste utföra ett visst fartygsunderhåll vid hamnuppehållet. Maskineleverna har en mängd reparationsarbeten och underhållsarbeten och översyn av huvudmaskin att utföra, eftersom tillfället vid kaj är det enda, då detta låter sig göras. Detta kan bli utlösande orsaker till konflikter, då de elever som väljs eller lottas ut att stanna kvar ombord och arbeta, kan känna sig förfördelade.
Ett annat orosmoment som bland en del elever uppfattades som onödigt, men där samtliga elever inom utbildningen måste deltaga i är de gemensamma brand och livbåtsövningarna. Dessa övningar kan komma när som helst, mitt på dagen såväl som mitt i natten. Helt plötsligt så går larmet och alla elever och lärare skall då bemanna sina respektive brandposter eller livbåtar och i det senare fallet med sina flytvästar på. Vid brandövningarna kopplas slangar och fästen och slangarna rullas ut, då också vattentrycket kollas. I dessa övningar deltar samtliga ombord från skolledaren till samtliga elever, även om de står mitt uppe i ett kakbak. Många gånger retar detta en del elever som då kanske måste upp mitt i natten och sjösätta en livbåt för att strax därefter hissa upp den igen. Detta kan skapa irritation hos en del elever som tycker att det är onödiga övningar, trots att skolledningen ständigt påpekar att dessa övningar är livsviktiga både under dagen och nattens mörka timmar. Var och en måste veta sin plats och vad han skall göra om det händer något allvarligt. Eleverna måste kunna få ut en livbåt mitt i natten, trots att de inte själva ser med sina ögon vad de gör. Det måste gå på rutin, där var och en vet vad han skall göra om något händer, som skolledningen uttrycker det.
Flera av informanterna talade i intervjuerna om helhetsperspektivet. Igenkännande som grund för empati, där de själva var en del av den grundläggande förutsättningen, för ett gott samarbete med kamraterna och lärarna. Att den egna föreställningen var drivkraften till att göra det bästa av utbildningen. Informanterna talade mycket om sättet – attitydfrågor om hur det var att arbeta och studera tillsammans med varandra. Att ena dagen sitta tillsammans i skolsalen och resonera om olika problem och sedan lösa dessa praktiskt ihop. Här ålåg det eleverna ett eget ansvar, att se till att få tydliga direktiv från lärare och handledare om hur de skulle utföra sina arbetsuppgifter. Efter någon månad var eleverna med i planeringsprocessen, för att senare som yrkesmän själva kunna utföra dessa arbetsuppgifter under eget ansvar. Här verkar det finnas en konsensus kring ett bra fungerande arbetsteam, där en av de viktigaste uppgifterna för pedagogerna var att bygga upp och skapa ett förtroende mellan dem och eleverna och tydligt visa sina elever att de helt och fullt ut litar på dem.
Informanterna ansåg det viktigt att de fick uppleva en personlig trygghet i sin utbildning, något som möjliggör att de växer med sina kunskaper. Samtidigt måste det finnas en form av utmaning som stimulerar eleven att gå vidare. De egna upplevelserna är också viktiga ingredienser som skapar energi att vilja gå vidare. Inom utbildningen fanns det också plats för diskussioner där eleverna fick ventilera det mesta av intresse. Informanterna betonade att utbildningen byggde mycket på traditioner, men att detta inte lade någon hämsko över utbildningen. Snarare gav detta en spännande bakgrund till yrkets koder och myter.
En informant tyckte att utbildningen var ganska tuff och det var mycket att lära hela tiden och Att de lärde sig väldigt mycket då kursen var så intensiv. En annan informant tyckte att fördelen med skolan var att man fick en bred grund att stå på: ”Om jag ville jobba iland i framtiden så var det inga problem för oss maskinare”. En informant som varit maskinelev
berättar att det var mycket underhåll i maskin med filterrengörning, reparationer och jobb med ventiler och bränslepumpar.
En informant som varit däckselev, tycker att fördelen med kursen var att lärarna själva var utbildade inom samma yrkesområde. Lärarna relaterade ofta till verkligheten vilket gjorde utbildningen väldigt konkret. Dessutom varvades teori med praktik. En annan däckselev berättar att han gick vakt och utkik på nätterna och jobbade med underhållsarbeten på dagarna som rostknackning och målning. Mellan vaktschemat på dagen, läste de teoretiska ämnen i klassrummet. En intendenturelev berättar att han hjälpte till i köket med sallader och kallskuret. Kokade kaffe och bakade bullar. Men det blev mycket städning också, med att hålla rent i mässar och klassrum. ”Man pysslade och grejade med det mesta hela tiden och var aldrig ledig”.
De flesta informanterna tyckte att de fick stora möjligheter att ventilera sina idéer och förslag och att lärarna var lyhörda för deras synpunkter, samtidigt som alla visste att det var lärarna som hade sista ordet. I grupparbetena fanns det en stor frihet för utvecklande samtal med lärarna och bland skolkamraterna. Inom alla avdelningarna kunde eleverna efter yrkeskursens slut gå vidare inom sina speciella yrkesområden. Bland intendentureleverna fanns det möjligheter för eleverna att utbilda sig till restaurangchefer. På däck avlägger eleverna skepparexamen och i maskin får eleverna ett maskinistbrev, som gör att de kan läsa vidare på en högskoleutbildning. Alla informanterna var ense om att de kände sig trygga, välmotiverade och sammansvetsade med de övriga eleverna inom utbildningen och eleverna kände sig delaktiga i yrkesskolans utbildningsmål. Eleverna upplevde att de var en del av skolans liv, planering, strategi och teman.
Utifrån denna studie kan några övergripande slutsatser dras. För det första kan man urskilja två typer av strategier för undervisningen: en utbildningsdriven och en integrerad. Den utbildningsdrivna var förankrad i de schemalagda ämneskurserna som bedrevs i skolsalen och dit den teoretiska delen var förlagd. Den integrerade strategin, ger balans mellan de praktiska och varierande övningarna som utfördes inom respektive arbetsområde. Utbildningen gav också eleverna möjligheter till samtal och ett vidare socialt engagemang. Inom utbildningen fanns det skillnader mellan de olika yrkesutbildningarna, men det fanns samtidigt en fokusering på en gemensam strategi, för att integrera samtliga elever inom de tre verksamhetsområdena.
8. Analys.
De studerande eleverna hade på olika bevekelsegrunder sökt sig till denna specifika utbildning. För en del elever var studierna ett centralt inslag i livet och som gjorde att de engagera sig i kursen med stor energi. För andra var studierna snarare att prova på något nytt och spännande, vilket kanske gjorde det svårt för eleven att motiverar sig utöver det vanliga. Graden av frivillighet i valet påverkade inställningen och förväntningarna hos eleverna. Sjömansskolornas yrkesskolor har haft det gemensamt, att de i huvudsak fått elever som varit väl motiverade i sina yrkesval. De har vuxit upp och kommer från kustlandskapens hamn och
fiskeplatser och är väl bevandrade i sjöfartslivets vardag.
Utdrag ur Trojers dagbok (s. 18-27) är en förstahandsskildring – ett tidsdokument av en elev som skrivit ner sina personliga tankar och upplevelser. Dagboken skildrar en social kontext och atmosfär på ett rättframt och verklighetsnära sätt. Dagboken representerar en enhet och företeelse där utbildningen skildras på ett initierat sätt. Jag har bland annat använt mig av dagboken som stöd, då jag utformade mina frågor till informanterna (se bilaga).
Ortner (1973) ”bilden av yrkesvärlden ger en bra illustration till en summerande symbol som innehåller många budskap. Vi undersöker ett uttryck, ett arbetsföremål för att sätta samman det och se vad det betyder i sitt sammanhang. I kulturanalysen försigår ett växelspel mellan friläggande analyserande detaljer och att skapa modeller som förklarar och skapar förståelse för detaljernas inre sammanhang” (s. 24).
Enligt Ortner ger han som exempel på rotmetaforer eller grundläggande liknelser elevernas sätt att använda skolan –fartygsvärlden som måttstock och uttrycksmedel i en mängd skiftande sammanhang. I dagboken återkommer vid åtskilliga tillfällen uttryck och detaljer som berättar om vardagen inom utbildningen. Trojer nämner facktermer som sätts in i sina respektive sammanhang och han ventilerar sin glädje och sitt missnöje över skiftande vardagliga företeelser.
Innebörden i dagboken tar fasta på den vardag som utspelar sig inom utbildningen. Dagboken har legat till grund för utformningen av mina frågor till informanterna. I dagboken kan man avläsa att det finns en likartad inställning och syn som bland informanterna, på den dagliga verksamheten inom utbildningen. Dagboken skildrar den rådande atmosfären med en yrkesjargong av facktermer och uttryck som färgar av sig och ger en specifik inblick i elevernas utbildning. I dagboken upplever man hur eleverna genast eller nästan omgående lär sig yrkets speciella koder. En vägg är ett skott. Golvet heter durken. Fönster kallas för ventil och köket omnämns för byssan. Trapporna heter lejdare och arbetslagen delas in i vakter som antingen törnar in eller ut, beroende på om eleverna är lediga eller arbetar o s v. Dagboken ger en inblick i en specifik yrkesvärld fylld av yrkestermer och fackuttryck och som samtidigt berättar om vad eleverna dagligen sysslar med. Dagboken beskriver utbildningen utan några förekommande förskönande omskrivningar eller romantiska utsvävningar. Texten i dagboken uppvisar ett högt samband med informanternas svar i deras beskrivning av sin studie och arbetskultur.
Yrkesskolans utbildning var kopplad till de kompetenskrav som arbetet ställer. Den dominerande bilden är att det fanns en diskrepans mellan de kompetenskrav som eleverna upplevde och arbetet ställde, inom den formella utbildningens innehåll. Den formella utbildningen karaktäriserades av ett varierat innehåll med många skilda teoretiska ämnen. En generell slutsats är att det informella lärandet fick bland annat tillgodose exempelvis social
kompetens, då eleverna fick arbeta tillsammans. Eleverna gavs också här möjligheter att praktiskt omsätta de teoretiska färdigheter som de lärt sig i skolsalen.
Eleverna utförde mycket arbete i grupper. De fick i uppgift att lösa teoretiska och praktiska problem som simulerades under resans gång. Dessa problem fick eleverna lösa omgående, utan att eleverna kunde förvänta sig någon hjälp utifrån. Att jobba till sjöss är att agera, ta initiativ och att fatta beslut. Eleverna arbetade och studerade lika ofta med avancerad teknik som med naturkrafterna. Inom utbildningen ingick det att lära eleverna att ta ansvar för sina handlingar och inom utbildningen fanns det alternativa sätt att organisera arbetet. En vanlig typ var att den lärande organisationen kännetecknades av att förändringarna mognar och växer fram inom utbildningen. Nya kunskaper träder fram ur ett erfarenhetsbaserat lärande och att det är elevernas utveckling som styr arbetet, på så sätt att eleverna växer som yrkesmän i sina respektive utbildningar. Lärarna är observanta på elevernas utveckling och har på så sätt möjligheter att ge eleverna arbetsuppgifter därefter. Detta lärande att eleverna växer som yrkesmän i arbetslivet, tycks numera bli en strategisk framtidsfråga och ingår numera i såväl privata som offentliga verksamhetersplaner och kompetensutveckling.
9. Diskussion.
Alla elever har inte lust eller fallenhet för teoretiska studier. För dem måste samhället återupprätta statusen i det skickliga hantverket och insikten om att samspelet mellan huvud och hand är grunden och förutsättningen för hantverksskickligheten. Formen för utbildningen är idag inte den rätta. Man må kalla det gymnasieskola om det har ett egenvärde, men innehållet och utformningen måste bli en annan där eleverna får använda alla sina förmågor och sinnen i sitt lärande. Här gäller det att våga ta vara på resultaten och värdera kunskapandet och kunnandet utan alla de gränser som sätts upp idag. Det pratas idag om demokratiska förhållningssätt, social kompetens, eget tänkande. Varför efterfrågas då nästan bara resultaten från standardiserade tester? Vem är det skolan inte litar på eller till? Den kunskap som är viktig är inte alltid mätbar, det handlar om värderingar och aktiva ställningstaganden. Likvärdigheten är mycket viktig, inte minst utifrån elevernas perspektiv: att förmågor och möjligheter får växa oavsett kön, social startpunkt eller etnisk tillhörighet.
Det reflekterande lärandets sekvenser är att tänka, göra och utvärdera / reflektera. Det gäller att söka efter praktiska övningar och använda sig av sitt material på ett effektivt sätt. Samhället –skolan måste erbjuda eleverna praktiska kurser som är intressanta och roliga för dem som har praktisk begåvning och teoretiska kreativa kurser för andra. Elever som inte orkar läsa teoretiska ämnen under vissa perioder, speciellt under de känsliga och komplicerade tonåren, skall inte få bli hopplösa och misslyckade fall. De skall istället kunna välja sådant som de kan och vill bli bra på. Det viktigaste måste vara att deras självkänsla inte bryts ner för all framtid. Häri ligger lärandets viktigaste funktion. Skolans uppgift är att medverka till kreativitet med initiativrika och kunskapssökande elever som utvecklar förmågan att lära sig, förnya sig och tänka i livet fullt ut.
Säljö (2000) skriver” Våra uppfattningar om lärandet styrs i avgörande delar av de språkliga bilder –metaforer, liknelser och analogier – vi använder. I vardagslag talar vi om dessa förlopp i termer som inlärning, inhämta kunskaper, införliva kunskaper med sitt kunskapsförråd och andra liknande bilder. Lärandets problem uppfattas i allmänhet just som en fråga om att skapa pedagogiska metoder som undanröjer svårigheterna med att få in kunskapen i huvudet hos den mer eller mindre motsträvige mottagaren. Denna föreställning om lärandets natur är en kulturellt betydelsefull del av lärandet” (s. 24).
Som Säljö skriver är det angeläget att se hur eleverna utvecklas genom att växla mellan teori och praktik. Elevernas teorikunskaper stannar inte bara i teoretiska resonemang, utan eleverna får också möjligheter att omsätta sina teoretiska kunskaper i praktiken.
Om vi ser till dagboken så bekräftar detta dokument de upplevelser som informanterna ger av utbildningen. Att dagarna bestod av studier och arbete. Även om dagboken är skriven av en däckselev, så råder det ingen tvivel om att även de andra eleverna från de andra klasserna var sysselsatta från morgon till kväll. Dagboken som dokument, ger också en insikt om hur intensivt kurserna var upplagda. De så kallade korta kurserna hade ett hårdare schema än de längre vinterkurserna. De kortare sommarkurserna var så kallade introduktionskurser till de längre vinterkurserna. Från början var sommarkurserna till för att skilja de elever som inte trivdes inom skolans ramar från utbildningen.
Den viktigaste kunskapsöverföringen för yrkeslivet sker via mästare och lärlingsrelationen. Ungdomar som inte vill gå en primärt teoretisk väg bör få stöd för att tidigare än idag komma in i sådana relationer. De lär också socialt samspel i professionella vuxengrupper, överför