Bourdieu understryker studie- och yrkesvägledarens roll vad gäller att för- stärka stereotypa föreställningar om genus i arbetslivet. Han säger också att skolan fortsätter att överföra ”de grundläggande antagandena i den patriarkaliska föreställningen, […] allt det som bidrar till att skapa inte bara sociala öden utan också det nära och personliga i självbilder.”70 Vi har
inte haft anledning att nämna det tidigare, men det var bara ett fåtal som i enkäten svarade JA på frågan om de upplevt att studie- och yrkesvägledare de mött styrt dem mot en kvinnlig alternativt manlig yrkesbana.71 Detta
svar väcker fler frågor: Är det så att vägledarna inte överför sina föreställ- ningar om kön och genus på de sökande? Eller betyder det att eleverna
69 Tilly (2000), s 70ff 70 Bourdieu (1999), s 102
själva är så vana vid att världen är uppdelad i genus och därför inte reflek- terar över en eventuell styrning? De som har nämnt vägledaren i intervjun säger så här:
När jag pratade med syon, så sa han att jag skulle bara titta
på Internet och kolla på olika
skolor, men jag vill ju ändå bli behandlingsassistent. (Amanda) Det svaret jag fick när jag gick på min syo var: ”Har du ingen aning om vad du vill bli, välj samhäll […] då får du tänka efter inom tre år.” Jag blev bara ännu mer förvirrad... (Iris)
Vi har tidigare nämnt att genusperspektivet saknas i vägledningssamta- let.72 Vi anser det viktigt att ta hänsyn till kön och genus i vägledningen;
det är viktigare att förstå genusordningen och de mekanismer som ser till att den ständigt återskapas än att vara förment könsneutral.
Det vi diskuterar är inte den vägledningssökandes uttalade behov, utan vårt ansvar att, som studie- och yrkesvägledare, bidra till att den sökande förstår vad det är som kan tänkas utgöra hinder – och vad som ger vingar – när det gäller viktiga beslut. Med ett genusperspektiv i vägledningen kan vi uppmärksamma vilka hinder som har sina rötter i genusordningen, för- slagsvis genom att eleverna får formulera sina föreställningar om genusar- betsdelningen och reflektera över vad det kan betyda för de egna framtids- planerna. Eller tvärtom – hur tankar om ett framtida arbetsliv uppstår inom genusordningen.
Vi ser det inte som vår uppgift att som vägledare försöka bromsa utveck- lingen, det vill säga genusreproduktionen, eller att via dem vi vägleder arbeta för samhällsförändring. Vad det handlar om är att upptäcka och se de mönster som kan tänkas spela en viktig roll för individen vid ett studie- eller yrkesval. Detta gäller särskilt när vi ser att en människa ”förminskar sig själv” och inte riktigt vågar sträcka sig efter sina drömmar – då kan vi i vägledningen utreda om det är en ”genusanpassning” det rör sig om.
Som vägledare bör vi alltså besitta förmågan att genomskåda den dimridå som genusmystifikationen utgör.73 Ett sätt är att med hjälp av de bour-
dieuska begreppen avtäcka ”den inbyggda kompass, som gör att eleverna anpassar sina val efter sina möjligheter och utifrån föreställningar om vad som passar dem.”74 Vissa av våra ungdomar tycks nämligen vid en första
anblick ha överbryggat genusordningen, men det visar sig att den bara är väl dold bakom den enskildes habitus och förvaltning av kapital. Andra verkar vara så oerhört medvetna, att vi tänker att de säkert når sina mål. Men kanske har de ingen aning om hur beständiga strukturerna är. En annan aspekt är att som individ samla mod att sätta upp mål och kraft att nå dem men inte knäckas när det visar sig inte gå. Ibland är det lättare att förstå en sådan utveckling utifrån kunskap om ”vem jag är i de stora sam- manhangen”. Genusordningen är ett sådant stort sammanhang.
Om vägledning handlar om vidgade perspektiv, ökad insikt, medvetenhet och beredskap, borde det i varje vägledningsprocess finnas ett genusper- spektiv.
Vad talar emot?
Studie- och yrkesvägledare vill se resultat i sitt arbete – vem vill inte det? En typ av resultat kan vara att en elev kommer ur sin förvirring och fattar ett beslut. Möjligen är detta något som bidrar till ett undvikande av genus- perspektiv i vägledningen. Vi vill ju inte dra ut på processen och förvirra mer än nödvändigt. För den sökandes skull, givetvis, men kanske också för vår egen, så att vi ser resultat av vårt arbete.
Vi lever i en resultatinriktad värld. På allt görs kvalitetsuppföljningar, även inom skolan. Det mätbara mäts och granskas. Var hamnar studie- och yrkesvägledningen i detta? Vad är synligt och mätbart i vägledningsjobbet? Som vi vet är det många yrkesverksamma kvinnor som sköter det osynliga arbetet, de husliga sysslorna av familjens symboliska kapital, vilka övergått från hemmet till arbetslivet.75 Kan det vara så att studie- och
yrkesvägledning är en sådan kvinnlig syssla? För att arbetet till stor del är av osynlig karaktär?
73 Beauvoir (2002), s 307ff 74 Lovén (2000), s 240 75 Bourdieu (1999), s 113ff
De mål vi har för vägledningsarbetet gäller framtiden. Andra människors framtid. Utifrån behovet av att se resultat i arbetet – och att kunna uppvisa resultat – prioriteras de synliga sysslorna; ”årstidsordningen” följs, PRAO- platser fixat, information sprids etcetera, etcetera. Medan genusperspekti- vet kommer i skymundan – ett arbete vi kanske inte kan se resultat på för- rän om 30 år! Om ens då...
Ett sätt skulle kunna vara mer raffinerade kvalitetssäkringsmetoder där kvalitativa värden ges större utrymme. Men det är inte det vi vill åt. Vi vill fortsätta så frön – utan att behöva följa plantan. Precis så som vi tänker kring vår undersökning: Vi kan nätt och jämnt ana att de ungdomar vi talat med börjat upptäcka hur de ”egentligen tänker” om arbetets genus. Vi vet ingenting om vilka konsekvenser ett sådant ”nytt tänkande” kan få för de- ras kommande studie- och yrkesval, och det är inte det viktiga. Det viktiga är att de mer och mer förstår sig själva i världen.
SAMMANFATTNING
En av utgångspunkterna i detta examensarbete är att vi människor oreflek- terat delar upp företeelser i manliga respektive kvinnliga. Detta gäller inte minst i arbetslivet. Kan det vara så att ungdomar i dagens Sverige ges väl- menta råd att välja utbildning eller yrke utifrån ”om det är en han eller en hon”? Eftersom kön inte ska behöva vara ett hinder för att förverkliga sina drömmar, är det viktigt att studie- och yrkesvägledare är medvetna om ge- nusproblematiken.
För att utröna behovet av ett genusperspektiv i vägledningen undersöks unga människors föreställningar om manligt och kvinnligt i arbetslivet, hur de kopplar dessa till status samt om de upplever dessa tankar som frihets- alstrande eller begränsande. Anledningen till att vi valt att fokusera på ungdomar, är att de ännu befinner sig i utbildning.
De teoretiska perspektiv undersökningen bygger på är i huvudsak Simone de Beauvoirs tankar om kvinnan som den Andre samt Pierre Bourdieus nyckelbegrepp och teori om det manligas dominans i förhållande till det kvinnliga. Genusperspektivet belyses dessutom av Yvonne Hirdman, genus- arbetsdelningen av Ulla Wikander och det hela sätts i ett större samman- hang med hjälp av Charles Tilly. De mest centrala begreppen är kön och konstruktionen av genus; en konstruktion som innebär betydande hinder för människan. De bourdieuska begrepp vi använder är habitus, kapital och det sociala rummet. Bourdieu beskriver den manliga dominansens och den kvinnliga underkastelsens uppkomst, ett dominansförhållande som bygger på symboliskt våld, samt hur genusordningen upprätthålls och reproduceras av individ och samhälle.
Undersökningen har genomförts på en gymnasieskola i Göteborg. Eftersom vi vill komma åt hur ungdomarna tänker, ligger tyngdpunkten på kvalitativ metod; reflexiva intervjuer samt kvantitativ och kvalitativ analys av enkät- svar. Enkäten omfattar 68 elever och intervjuer har gjorts med 6 elever från fem olika program. Av enkätresultaten väljer vi att redovisa de delar som visat sig vara relevanta i förhållande till intervjuundersökningen.
Syftet med intervjuerna är att närma oss den intervjuades föreställnings- värld kring arbetets genus. De teman som därefter analyseras är:
– Manligt och kvinnligt, där ungdomarnas syn på och medvetenhet om
– Genusarbetsdelningen, där ungdomarnas berättelser om sina erfaren-
heter av och känsla för isärhållningen av de båda genuskategorierna redovisas.
– Status, vad det betyder för dem och på vilket sätt de gör en koppling
mellan status och genus.
– Tingens ordning, det vill säga huruvida ungdomarna är nöjda med
genusordningen och uppdelningen i arbetslivet.
– Drömmar om ett framtida yrkesliv.
Vårt sammantagna intryck är att de ungdomar vi undersökt med lätthet kan dela in olika arbeten i de båda genuskategorierna kvinnligt och man- ligt. Även om de inte vill eller kan genusbestämma varje syssla i arbetslivet, har de utifrån sina föreställningar, eller vad de själva erfarit, ganska myck- et att säga om olika arbetens genus. Den koppling ungdomarna gör mellan genus och status är tydlig; lågstatusyrken hör snarare hör ihop med kvinn- ligt och högstatusyrken med manligt.
En viss vanmakt framträder hos ungdomarna inför genusordningen samti- digt som de tycks tänka att det inte gäller dem själva. I sina funderingar om den egna framtiden håller de sig inom genusordningens ramar, men tjejer tycks ha lättare än killar att tänka sig överskrida gränsen till mer kvinnliga yrken, än tvärtom. Över hälften av ungdomarna svarar att kön inte har be- tydelse för individens frihet.
I diskussionen reflekterar vi kring tolkning som metod, en metod som låtit oss komma fram till slutsatsen att ungdomar i utbildning är relativt med- vetna om genusordningen och att skapandet av genuskategorier i deras fö- reställningsvärld redan är i full gång. Ungdomarnas starka föreställningar om genusordningen kan – förutom deras bakgrund och livssituation – vara en av orsakerna till att några ungdomar knappt ens vågar drömma om sin yrkesframtid.
Ett genusperspektiv i studie- och yrkesvägledningen skulle kunna upp- märksamma vad som bidrar till att en människa hindras från att förverkli- ga sina drömmar. Om studie- och yrkesvägledning handlar om vidgade per- spektiv, ökad insikt, medvetenhet och beredskap, borde det in varje vägled- ningsprocess finnas ett genusperspektiv. Detta i syfte att de vägledningssö- kande mer och mer ska förstå sig själva i världen.