ABSTRACT
Lidia Rodríguez Dobke Tina Johansson
Ungdomars föreställningar om arbetets genus
Maj 2003
För att utröna behovet av ett genusperspektiv i vägledningen undersöks i föreliggande examensarbete ungdomars föreställningar om manligt och kvinnligt i arbetslivet, hur ungdomarna kopplar dessa till status samt om de upplever dessa tankar som frihetsalstrande eller begränsande.
De teoretiker som refereras i arbetet är Yvonne Hirdman, Charles Tilly, Simone de Beauvoir, Ulla Wikander samt Pierre Bourdieu. Gemensamt för dessa är föreställningen om det manligas dominans i förhållande till det kvinnliga.
Vårt sammantagna intryck är att de ungdomar vi undersökt med lätthet kan dela in olika arbeten i genuskategorierna kvinnligt och manligt samt förknippar status med genus. En viss vanmakt framträder hos ungdomarna inför genusordningen samtidigt som de tycks tänka att det inte gäller dem själva.
Dessa unga människors starka föreställningar om genusordningen kan, för-utom deras bakgrund och livssituation, vara en av orsakerna till att flera av ungdomarna knappt ens vågar drömma om sin yrkesframtid.
Ett genusperspektiv i vägledningen skulle kunna uppmärksamma vad som bidrar till att en människa hindras från att förverkliga sina drömmar. Om studie- och yrkesvägledning handlar om vidgade perspektiv, ökad insikt, medvetenhet och beredskap, borde det i varje vägledningsprocess finnas ett genusperspektiv.
Nyckelord
FÖRORD
När Tina var barn, på 1970-talet, ingick det i en studie- och yrkesvägledares uppdrag att aktivt arbeta för att överbrygga den könssegregerade arbets-marknaden. Som tjej var Tina med självklarhet tvungen – upplevde alltså inget tvång och reflekterade aldrig över möjligheten att vägra – att göra sin PRAO inom ett manligt, eller mansdominerat, yrke. Hon valde då sotare, ett yrke hon sedermera ville satsa på. Tina var beredd att hoppa av gymnasiet för att bli sotarlärling och fick aktivt stöd från olika håll; av olika vägledare och till och med av sina föräldrar. Av dessa planer blev intet. Det hela föll på att det inte gick att uppbringa en skorstensfejarmästare som tog emot tjejer!
Lidia är född och uppvuxen i ett både sovjetkommunistiskt och katolskt land – Polen. Hennes största idol var Marie Curie Sklodowska och liksom sin förebild ville Lidia skapa något betydelsefullt i framtiden. Inför valet till högskolan fick hon många kärleksfulla, men varnande, råd om det kompli-cerade beslut hon skulle ta gällande sin framtid; komplicerat på grund av hennes kön. Tryggheten var viktigare än de studiedrömmar som skulle ha inneburit uppoffringar, långa resor och annat som antogs försvåra livet för en flicka. Lidia, som knappast någonsin funderat på att hon i egenskap av kvinna skulle begränsas i sina möjligheter, kände sig lite vingklippt och bör-jade ana att kvinnor trots allt har ett svårare öde än män…
Vi som skriver detta examensarbete är kurskamrater på studie- och yrkes-vägledarprogrammet. Speciellt för vår utbildning är att vi under tredje terminen läser olika enstaka kurser inom det samhällsvetenskapliga områ-det. En av oss läste genusvetenskap, den andra sociologi. Vi lockades av tanken att knyta dessa två områden till vägledning – därav vårt samarbete.
Vi riktar vårt tack till
• Malmö högskola för att vi fick möjlighet att studera genusvetenskap respektive sociologi.
• Frölundagymnasiet;
- studierektorer och elevhandledare
- studie- och yrkesvägledare Barbro Astin Persson som gjorde allt för
att vi skulle trivas och finna oss tillrätta på skolan
- läraren Olle Oscarsson – räddaren i nöden var gång vi drabbades av
tekniska missöden och,
- framförallt, de elever som deltagit i studien och som så generöst delat
med sig av sina tankar och erfarenheter.
• Vår handledare Nils Andersson.
• Varandra!
Det som är viktigt i livet
måste man vänta in,
ge plats åt.
Så att det inte drunknar
i detaljer.
INNEHÅLL
FÖRORD ... 2 INNEHÅLL ... 4 INLEDNING ... 5 TEORETISKA PERSPEKTIV ... 9 Genusperspektivet ... 9 Pierre Bourdieu... 13METOD – URVAL – GENOMFÖRANDE... 16
Enkät ... 16
Intervju ... 18
RESULTAT – REDOVISNING OCH ANALYS ... 20
Intervjudeltagare... 20
Tematisk analys... 24
Manligt och kvinnligt… ... 25
Genusarbetsdelningen... 28 Status ... 32 Tingens ordning… ... 38 Drömmar… ... 38 Konklusion... 41 DISKUSSION ... 42 SAMMANFATTNING... 48 KÄLLFÖRTECKNING... 50 BILAGOR ... 46
INLEDNING
Bakgrund
Kan det vara så att även ungdomar i 2000-talets Sverige ges ett och annat välment råd att välja yrke eller utbildning utifrån ”om det är en han eller en hon”? Som det var för Lidia. Vi tror så. Vi tror att unga människor, som kan ha svårt att fatta ”stora beslut” och därför är beroende av vuxnas synpunk-ter, med subtila medel styrs av de människor de har förtroende för. Inte säl-lan är studie- och yrkesvägledaren den som ses som expert och vars ord tas på största allvar vid studie- och yrkesval.
Att arbeta kompensatoriskt vad gäller kön, såsom tanken var på 70-talet när Tina gick i skolan, har visat sig vara lättare sagt än gjort.1 Under vår
utbildning har vi inte stött på någonting som tyder på att studie- och yrkes-vägledare arbetar utifrån ett genusperspektiv. Inte heller i väglednings-teorierna är detta perspektiv framträdande.
Vi kan konstatera att de flesta som utbildar sig till studie- och yrkesväg-ledare är kvinnor. Betyder det att studie- och yrkesvägyrkesväg-ledare är en kvinnlig yrkeskategori? För att det är fler kvinnor än män? Eller för att kvinnor besitter de egenskaper som lämpar sig bäst för just detta yrke? För att yrkets status har förändrats? Eller är det tvärtom så att yrkets status för-ändrats när det inte är män som är i majoritet utan kvinnor? Detta är exempel på frågor som tangerar det ämne vi valt att behandla i föreliggande examensarbete.
Vår förförståelse, vilken vi utvecklar under rubriken ”Teoretiska perspek-tiv”, bygger på tanken att vi människor oreflekterat delar upp företeelser i manliga respektive kvinnliga. Detta gäller inte minst i arbetslivet. Det genus ett arbete har, eller snarare getts, kopplas sedan till respektive kön. Detta får konsekvenser för enskilda individer; för hur man ser på sig själv och följaktligen för de beslut som rör studier och yrken. Om det dessutom är så att det finns ett samband mellan genus och status, kan ett könsbundet studie- och yrkesval få långtgående konsekvenser för individen.
1 Jfr Carl Åsemar (1980): ”SYO i den svenska skolan. Ett 40-årigt utvecklingsperspektiv”, s 69-210 i
Franke-Wikberg, Sigbritt & Lundgren, Ulf P., red.: Att värdera utbildning. En intro-duktion till
pedagogisk utvärdering, Stockholm, s 202
Skolverket (1997): Utvärdering av grundskolan 1995 – UG 95 – Studie- och yrkesorientering
Skillnader på arbetsmarknaden i exempelvis lön, status och karriärmöjlig-heter förutsätts allmänt bero på att vi människor är olika som individer. Men i likhet med Charles Tilly antar vi att ”de väsentliga orsaksprocesserna äger rum inte i individens huvuden utan i sociala relationer mellan perso-ner och grupper av persoperso-ner.”2 Tilly menar nämligen att det som förefaller
vara skillnader i egenskaper eller arbetsinsats allt som oftast visar sig mot-svara kategoriella skillnader.3 Han framför tre alternativa förklaringar:
för det första, att företag inför kategoriella gränser mellan arbeten som kräver mer och arbeten som kräver mindre yrkesspecifik utbildning, erbjuder lägre lön till de jobb som kräver mindre utbildning och kanali-serar kvinnorna till dessa jobb oberoende av om de faktiskt kan utföra de jobb som kräver mer utbildning; för det andra, att könssorteringen börjar före eller under förvärvandet av den yrkesspecifika utbildningen; och för det tredje, att båda dessa mekanismer är i verksamhet.4
I konsekvens härav är:
Kategoriellt olika ersättningar […] följden av en sortering som sker inte bara vid anställningstillfället eller löneförhandlingen utan under hela den process där jobben fördelas, från utbildning via rekrytering till be-fordran.5
Detta är några av de tankar som lett oss fram till vårt intresse för hur unga människor som befinner sig i utbildning tänker kring kategorierna manligt och kvinnligt i förhållande till yrken och arbeten samt hur de, möjligen, kopplar dessa föreställningar till status.
Vi är medvetna om att det kan vara nog så komplicerat att tala om ungdo-mar som kategori, något Bourdieu behandlat i sin forskning och som andra ungdomskulturforskare arbetat vidare med: ”Uppdelningen mellan ungdo-mar och vuxna är […] inte någon oskyldig samhällelig process utan den plats där generationskonflikten har sin utgångspunkt.”6 Det handlar om
makten att definiera och därmed om makt i sa mhället. Såsom en maktlös grupp i samhället, den grupp som blir definierad av de vuxna, är det rimligt
2 Charles Tilly (1989; sv övers 2000): Beständig ojämlikhet, Lund, s 45 3 Se vidare avsnittet ”Kön och genus” under rubriken ”Teoretiska perspektiv” 4 Tilly (2000), s 147 (vår kursivering)
5 Tilly (2000), s 147 (vår kursivering)
6 Thomas Öhlund (1994): ”Diskurser i svensk ungdomskulturforskning”, s 35-46 i Öhlund,
Thomas & Bolin, Göran, red.: Ungdomsforskning – kritik, reflektioner och framtida möjligheter, Stockholm, s 38
att anta att ungdomar med tiden anpassar sig till den existerande vuxen-världen för att få tillträde till den.
Syfte
Ingen människa ska behöva uppleva sitt kön som en begränsning vid studie- och yrkesval. Det är därför viktigt att studie- och yrkesvägledare funderar kring köns- och genusproblematiken.
Det är vår förhoppning att detta examensarbete ska bidra till att vi som studie- och yrkesvägledare får möjlighet att reflektera över på vilket sätt vi riskerar förstärka existerande föreställningar om arbetets genus. Framför allt är det viktigt att vi uppmärksammar hur vi kopplar föreställningar om genus till enskilda elevers kön. I den mån vi gör det riskerar vi – i regel omedvetet – styra dem vi vägleder mot en könsbunden karriär.
I stället för att fokusera vägledaren och vägledningens metoder väljer vi att ta reda på hur ungdomarna själva tänker, för att den vägen närma oss frå-gan om behovet av och möjligheten till ett genusperspektiv i vägledningen.
Frågeställning
Mot ovan beskriven bakgrund vill vi söka kunskap om
1) hur ungdomar på väg in i arbetslivet tänker kring manligt och kvinnligt i arbetslivet,
2) på vilket sätt de kopplar dessa föreställningar till status och 3) huruvida de upplever sina tankar om kön, genus och status som
frihetsalstrande eller begränsande.
Avgränsning
Det skulle ha varit intressant att närmare undersöka på vilket sätt ung-domarna påverkas av sin omgivning, exempelvis av föräldrar eller i kom-piskretsar, när de kopplar kön och genus till yrken.
Vi har redan antytt möjligheten att undersöka hur vägledare ser på sin egen roll i sammanhanget, särskilt med tanke på vad Anders Lovén kommer fram till i Kvalet inför valet: ”Vikten av att motverka begränsningar i form
av genus och social bakgrund lyfts fram i målsättningar, men detta fick ing-et genomslag i vägledningssamtalen.”7
Det hade också varit spännande att göra olika jämförelser, exempelvis mel-lan ungdomarnas föreställningar och den ”mätbara verkligheten”: yrkens generella status, löneskillnader, könsfördelning mellan yrkesgrupper och på utbildningar.
Vi avstår dock från att ta upp dessa, förvisso relevanta, frågor i vårt examensarbete eftersom det då skulle bli alltför omfattande.
Begreppsdefinitioner
De personer vi valt att studera är ungdomar, dock inte ungdomar generellt utan ett litet antal på en endaste gymnasieskola i Göteborg. Även om vi använder begreppet ungdomar och talar om unga människor är det inte vår avsikt att generalisera.
I enkätundersökningen använder vi ordet yrke för att inte skapa onödig begreppsförvirring. Vi ville undvika att introducera mer diffusa begrepp såsom syssla, jobb eller arbete och bedömde att yrke skulle ringa in vårt ämne.
Begreppet arbete ges här en vid betydelse; det handlar om yrken och jobb likväl som olika funktioner och sysslor i (arbets-) livet.
Status väljer vi att definiera som det sociala anseende, den heder eller den prestige, som tillskrivs en viss grupp av andra medlemmar av samhället. Dominerande är ett ord som här beskriver mannens ledande position över kvinnan, eller snarare; den manliga principen och dess makt över den kvinnliga.
Dominerade är, i analogi med ovanstående, de som låter sig domineras, i vårt fall kvinnan/det kvinnliga, det underordnade, sekunda.
7 Anders Lovén (2000): Kvalet inför valet. Om elevers förväntningar och möten med vägledare i grundskolan, Malmö, s 236
TEORETISKA PERSPEKTIV
Under denna rubrik presenteras de teoretiska perspektiv vi utgår från i vårt arbete. ”Utan perspektiv är det omöjligt att skapa ordning i det man uppfattar […] allt seende är perspektivseende.”8 Det handlar alltså om den
förförståelse vi har med oss när vi väljer och väljer bort; de ”ögon” genom vilka vi ser när vi analyserar, tolkar och diskuterar vårt material.
Genusperspektivet är utgångspunkt för detta examensarbete. Det ligger till grund för frågeställningen och löper sedan som en röd tråd genom hela ar-betet.
Inledningsvis ringar vi in och beskriver vad genusperspektivet betyder för oss. De författare som tas upp är: Yvonne Hirdman, professor vid historiska institutionen, Stockholms universitet; Charles Tilly, professor vid New School of Social Research, New York; Simone de Beauvoir, författare och filosof; samt Ulla Wikander, professor vid ekonomisk-historiska institutio-nen, Stockholms universitet.
Därefter presenterar vi sociologen Pierre Bourdieu, eller snarare några av hans nyckelbegrepp, och beskriver hur han kopplar dessa till genusordning-en. Bourdieu förenar grundlig empiri med genomarbetade teorier om hur människor tänker, agerar och orienterar sig i sin värld. De bourdieuska be-greppen är särskilt användbara när det gäller att uppfatta, synliggöra och tolka dominanser – och då särskilt ur ett genusperspektiv.9
Genusperspektivet
Kön och genus
De mest centrala begreppen i vårt arbete är kön och genus. Vi är väl med-vetna om att inget av dessa begrepp är vare sig entydigt eller enkelt att definiera.
Med kön avser vi det biologiska kön en person anser sig, eller anses, tillhö-ra. Kön betecknar alltså den vardagliga betydelsen ”man eller kvinna”,
8 Philip Lalander och Thomas Johansson (2002): Ungdomsgrupper i teori och praktik, Lund, s 206 9 Toril Moi har använt Bourdieus begreppsapparat för att synliggöra hur även Simone de Beauvoir
formats av samhälleliga faktorer; hur hon i egenskap av kvinna likväl är ”ett offer för den symbo-liska makt hon själv har del i”; Toril Moi (1994; sv övers 1996): Simone de Beauvoir. Hur man
ska-par en kvinnlig intellektuell, Stockholm/Stehag, s 95.
”kille eller tjej”. I likhet med Hirdmans förståelse av begreppet är det dock inte begränsat till den fysiska kroppen.10
Genus betecknar ett betydelsesystem som bygger på två varandra motsatta och uteslutande kategorier, dikotomin manligt och kvinnligt, vari alla män-niskor placeras. Men inte bara det; ”genus är något som häftar inte bara vid kroppar, utan vid allt: tankar om manligt/kvinnligt, man/kvinna genom-syrar världen omkring oss och fyller platser, situationer, tyg, mat, arbete. Det handlar om kvinnligt/manligt som överförda abstraktioner.”11
Begreppet genusordning avser ett mönster av isärhållning och hierarki, det vill säga en genomgripande uppdelning i de två genuskategorierna manligt och kvinnligt där det kvinnliga värderas lägre än det manliga.
Samma grundläggande tanke, en uppdelning som förutsättning för ojämlik-het, återfinner vi hos Tilly som i Beständig ojämlikhet presenterar en för-klaringsmodell för hur det kommer sig att ojämlikheten även i moderna samhällen är så seglivad. Ett av de centrala begreppen i hans teori är kategori: Indelandet av människor i inre kategorier (såsom yrken) och yttre kategorier (kön, ålder, invandrarskap med flera) samt skapandet av katego-riella par (exempelvis vit/svart, man/kvinna, gift/ogift, medborgare/icke-medborgare) utgör enligt Tilly förutsättningen för varaktig ojämlikhet. Även om han ser de olika kategorierna som i princip utbytbara och konstaterar att ojämlikheten – sin beständighet till trots – är föränderlig i sin konkreta utformning, menar han att ”Gränslinjer mellan könen är på en och samma gång de mest generella och mest svårförklarliga.”12 Av alla tänkbara
ojäm-likheter tycks alltså den mellan könen vara den mest grundläggande.
Genus handlar således om kulturella tolkningar av kön och det är därför innehållet ändras över tid, är olika i olika kulturer och samhällen, men ock-så inom samhällen. Även en enskild individ kan i olika situationer och ske-den i livet ändra uppfattning om vad som är manligt respektive kvinnligt. Men trots denna ”rörlighet” är genusordningen som sådan alltså mycket stabil. Detta eftersom den skapar ”ett slags grundmening och en fundamen-tal orientering av världens många kaos.”13
10 Yvonne Hirdman (2001): Genus – om det stabilas föränderliga former, Malmö, s 15 fotnot 8 11 Hirdman (2001), s 16
12 Tilly (2000), s 76 13 Hirdman (2001), s 74
”Man föds inte till kvinna, man blir det”
Beauvoir ger oss i sitt omfattande verk Det andra könet perspektiv på hur genus14 konstrueras samt de hinder denna konstruktion innebär för
männi-skor. Beauvoir beträder sin odyssé om kvinnan utifrån sin existensfilosofi: En existerande är inget annat än det hon gör, det möjliga överskrider inte det reella, essensen föregår inte existensen: i sin rena subjektivitet är människan ingenting. Hon bedöms efter sina handlingar.15
Eftersom det inte går att tala om människans väsen eller natur, essens, kan man med andra ord inte heller tänka sig att kvinnlighet och manlighet skul-le vara något som finns ”från början”.
Ordet andra (Le Deuxième) i bokens titel syftar på rangordningen mellan könen; kvinnan som nummer två – efter mannen. I texten talar Beauvoir däremot om kvinnan som den Andre (l’Autre) i en helt annan bemärkelse: ”Hon bestäms och särskiljs i förhållande till mannen, inte han i förhållande till henne [...] Han är Subjektet, han är det Absoluta, hon är den Andre.”16
Att vara den som blir definierad innebär en underlägsenhet, men; ”att vara, det är att ha blivit, det är att ha blivit gjord sådan som man framträder.”17
Mycket av det vi uppfattar som kvinnligt har enligt Beauvoir alltså inte med könet att göra, men inte heller med individen, utan med levnadsvillko-ren. Utifrån exemplet utbildning skriver Beauvoir att ”Sanningen att säga föds man inte till geni, man blir det. Och kvinnans levnadsvillkor har hit-tills gjort detta omöjligt.”18 En kvinna – och i princip även en man – är inte
bara en individ, utan stängs in i generella kategorier och begränsas genom andras föreställningar om vad en kvinna eller man är och bör vara. Beauvo-ir är noga med att påpeka att:
Den ”sanna kvinnan” är en konstgjord produkt […] Hennes påstådda ”instinkter” för koketteri och foglighet ingjuts i henne på samma sätt som den falliska stoltheten i mannen; han godtar inte alltid sin manliga kallelse och hon har goda skäl att i än mindre grad lydigt foga sig i den som anvisas henne.19
14 Beauvoir använder ordet kön.
Simone de Beauvoir (1949; sv övers 2002): Det andra könet, Stockholm.
15 Beauvoir (2002), s 311 16 Beauvoir (2002), s 26 17 Beauvoir (2002), s 33
18 Beauvoir (2002), s 185. Jfr även s 294. 19 Beauvoir (2002), s 470
Det andra könet publicerades första gången 1949. Alltjämt är myten om kvinnan djupt förankrad i oss alla och Gothlin tar i sitt förord upp bokens aktualitet och relevans.20
Genusarbetsdelning
Att hålla isär. Om det är något mönster vi enkelt kan se och enkelt kan belägga är det isärhållningens starka, dirigerande logik, den som allra tydligast kommer fram i detaljerade praktiker eller föreskrifter om ge-nusarbetsdelningen.21
Genusbegreppet innefattar alltså även uppdelningen av olika yrken och arbeten i kategorierna manligt och kvinnligt, varje arbete kan sägas ha ett genus. Men vilka arbeten som har vilket genus är mycket föränderligt, vilket Ulla Wikander har visat. Hon talar om en ”fortgående ’social kon-struktion’ av ’det kvinnliga’ eller ’det manliga’ i arbetslivet.”22 Begreppet genusarbetsdelning är således inte något statiskt begrepp utan handlar om ”det sätt på vilket arbetsuppgifter fördelas mellan kvinnor och män i en viss tid.”23
Wikander har forskat om genusarbetsdelning i ett historiskt perspektiv och hävdar att det även på 1990-talet sker en uppdelning på arbetsmarknaden efter biologiskt kön.24 Såväl yrken som arbetsuppgifter, även vad gäller
ar-betsvillkor och löner, konstrueras således utifrån föreställningar om genus. Dessa smittar i sin tur av sig på våra föreställningar om kvinnor och män och, som om det inte vore nog: ”Till det knyts sociala förhållanden och för-knippas värderingar.”25
20 Gothlin i Beauvoir (2002), s 10 21 Hirdman (2001), s 66
22 Ulla Wikander (1999): Kvinnoarbete i Europa 1789-1950. Genus, makt och arbetsdelning,
Stockholm, s 11
23 Wikander (1999), s 11 24 Wikander (1999), s 187 25 Wikander (1999), s 188
Pierre Bourdieu
De av Bourdieus nyckelbegrepp vi använder i vårt arbete är habitus, kapital och det sociala rummet. Med dessa som verktyg kan vi förhoppningsvis komma närmare våra intervjudeltagares världar: Å ena sidan kan vi bättre se deras föreställningsvärldar; å andra sidan kan vi mer objektivt studera omständigheterna under vilka de lever.
Habitus
Med habitus avser Bourdieu system av dispositioner som låter människor handla, tänka och orientera sig i den sociala världen. Dispositionerna är resultatet av sociala erfarenheter, kollektiva minnen, sätt att röra sig och tänka som ristats in i människors kroppar och sinnen. Habitus är ett begrepp som tankemässigt ska fånga förhållandet att den enskilda indivi-den – och många individer i gemenskap – med tiindivi-den utvecklar verklighets-nära kognitiva orienteringar och handlingsstrategier, vilka bottnar i en förvärvad, tyst handlingsberedskap. ”Habitus uttrycker det faktum att det sociala livet utspelas som en jamsession i jazz – utan partitur eller diri-gent.”26 Varje människa är utrustad med habitus, men somligas värderas
högre än andras.
Enligt Donald Broady finns det en rad andra termer och uttryck som försö-ker fånga in det som Bourdieu menar med habitus såsom attityder, värden, koder, system av attityder och kulturella vanor.27
Kapital
Termen kapital beskriver värden, tillgångar och resurser. Bourdieu skiljer mellan olika former av kapital, men begrepp som ekonomiskt kapital (mate-riell rikedom), symboliskt kapital (uttryck för andra former av kapital), socialt kapital (kontakter med ”rätt” personer) och kulturellt kapital (vissa symboliska tillgångar) är de som förekommer oftast.
Det symboliska kapitalet är det mest allmänna begreppet. Det fångar in det som tillerkännes värde, som åtnjuter förtroende. Den som har ett stort eko-nomisk, socialt och kulturellt kapital kan dessutom glädja sig åt ett stort symboliskt kapital, när dessa kapitalformer ger utbyte. Detta eftersom
26 Staf Callewaert (1999): ”Pierre Bourdieu”, s 363-383 i Andersen, Heine & Kaspersen, Lars Bo, red.: Klassisk och modern samhällsteori, Lund, s 382
27 Donald Broady (1990): Sociologi och epistemologi. Om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin, Stockholm.
människor inte bara ger efter för övermakten, utan i sitt hjärta också tror på det sken som bedrar: En hedersman är klok och omtyckt just i egenskap av hedersman, inte på grund av eventuella goda egenskaper. På så sätt läg-ger sig den rent symboliska genomslagskraften över den verkliga. Om alla tror att det är äran, begåvningen eller förtjänsten som gör skillnad – och inte kapital av olika slag – så skapar kapitalet en ännu större skillnad. Symboliska tillgångar utgör ett kulturellt kapital om de av många eller alla grupper i samhället uppfattas som mer värda än andra arter av symboliskt kapital. Av detta följer att elever som är rikt rustade med kulturellt kapital har goda utsikter till en privilegierad framtid. Detta hänger samman med att de är väl bekanta med, och förmögna att värdera, det utbud av möjlighe-ter som utbildningar och yrken och den sociala världen i övrigt erbjuder. Det sociala kapitalet är förankrat i de band som förenar individerna i en grupp med varandra. Det avser förbindelser människor emellan; släkt-relationer, skolkamrater, kollegor, lagkamrater och andra för individen betydelsefulla kontaktnät.
Det sociala rummet
Begreppet det sociala rummet ersätter den intuitiva upplevelsen av samhäl-let med tanken om ett mångdimensionellt geometriskt rum som definieras av positioner relaterade till varandra och avståndet dem emellan. Fält an-tyder ett speciellt rum inom det sociala rummet, något som kan konstrueras så snart det finns en uppsättning positioner, relationer och aktiviteter som differentierats och följer sin egen föremålslogik, exempelvis det religiösa fältet, det litterära fältet eller det idrottsliga fältet.
Bourdieu och genus
I boken Den manliga dominansen skriver Bourdieu om hur han ser på den manliga dominansens uppkomst, hur den genomdrivs och genomlids. Han menar sig där ”kunnat precisera, underbygga och revidera egna tidigare analyser i ämnet med stöd av de många studier som ägnats förhållandena mellan könen”.28 Bourdieu kallar den kvinnliga underkastelsen ett resultat
av:
symboliskt våld; ett milt, omärkligt våld som offren inte ser och som huvudsakligen utövas på rent symbolisk väg, via kommunikation och kunskap, eller, närmare bestämt, via misskännande, erkännande och i extremfallet känslor.29
Bourdieu beskriver uppkomsten av genus, vilket han kallar ett bekönat habitus, som ”ett långt kollektivt arbete med att socialisera det biologiska och biologisera det sociala”.30 Han menar att könsuppdelningen normalt och
naturligt tycks ingå ”i tingens ordning” så till den grad att den är oundviklig och ”finns, i objektiverat tillstånd, både i tingen, […] i hela den sociala värl-den, och, i förkroppsligat tillstånd, i kropparna, i agenters habitus, där den fungerar som system av varseblivnings-, tanke- och handlingsscheman.”31
Individen och samhället upprätthåller och reproducerar alltså genus på grund av att habitus inte går att skilja från de strukturer som skapar och återskapar det. En asymmetri upprättas mellan de båda könen vid utbytet av det symboliska kapitalet, på vilken hela den sociala ordningen vilar. Habitus kan förklara att kvinnor och män hanterar sina kapitalinnehav olika.
Bourdieu beskriver hur viktiga de signaler är som flickor ges i skolan ”från föräldrar, lärare (särskilt studie- och yrkesvägledare) och kamrater, vilka alltid är raska att tyst eller uttryckligen påminna dem om det öde de till-delats av den traditionella uppdelningsprincipen.”32
Dessutom förklarar Bourdieu männens reaktioner när kvinnorna stiger in på deras yrkes- och utbildningsområden, nämligen:
att de sociala positionerna själva är bekönade, och bekönande, och att när män försvarar sina befattningar mot feminisering är det sin egen mest djupgående uppfattning om sig själva som män de försöker för-svara, i synnerhet inom sociala kategorier som kroppsarbetare och i yrken som de militära, vilka får en stor del av eller hela sitt värde genom bilden av virilitet.33
29 Bourdieu (1999), s 11 30 Bourdieu (1999), s 13 31 Bourdieu (1999), s 20 32 Bourdieu (1999), s 111
Som framgår av citatet inkluderar Bourdieu studie- och yrkesvägledare i yrkeskategorin lärare, en yrkeskategori han ofta refererar till i Den manliga dominansen.
METOD – URVAL – GENOMFÖRANDE
Här presenterar vi de metoder vi valt, de urvalsprinciper vi använt samt redogör för genomförandet av de empiriska undersökningarna. Vi kombine-rar av nedan angivna skäl kvantitativ och kvalitativ metod. Tyngdpunkten ligger dock på den senare.
Enkät
Syftet med enkäten är i första hand att skapa intresse för en intervju. Våra frågor ska därför ge en klar bild av och ringa in vårt ämne. Därutöver vill vi använda oss av enkätsvaren för att få idéer till vad vi kan och bör fokusera under intervjuerna. Ett tredje syfte är att enkäten ska tillföra kunskap, varför enkätsvaren sammanställs och analyseras såväl kvantitativt som kvalitativt. Anledningen är att vi vill kunna använda dessa resultat till att belysa intervjumaterialet.
Enkäten består av fyra delar:34
Vad tycker du? Tio delvis överlappande påståenden på olika nivåer, det vill säga både på könsnivå (tjejer/killar) och på genusnivå (kvinnligt/manligt). Svarsalternativen är begränsade till JA (instämmer) eller NEJ (instämmer inte).
Hur är det för dig? Åtta kryssfrågor (1-8) som rör personliga åsikter med svarsalternativen JA eller NEJ, samt tre frågor (9-11) med andra svars-alternativ.
Placera på en skala kvinnligt – manligt. I denna del uppmanas informan-terna att gradera yrken på en skala ”kvinnligt – både-och – manligt”. Under fråga 1 och 2 anger de själva yrken de anser har hög respektive låg status. I fråga 3 har vi redan listat ett antal yrken.
Frågor. Med fem avslutande frågor vill vi komma åt hur våra informanter tänker kring manliga och kvinnliga egenskaper samt om de gör en koppling mellan dessa egenskaper och yrken. Vi frågar också ”Vad är status för dig?” Slutligen uppmanas informanterna att fylla i om de är tjej eller kille, ange program samt anmäla intresse för intervju.
Urval
För att, utan att för den skull generalisera, kunna säga något om vad ung-domar tänker, är det viktigt med en viss bredd i undersökningsunderlaget. Ett första urvalskriterium fick därför bli ”ett större antal elever på olika gymnasieprogram”. Utifrån detta kriterium har vi valt att genomföra vår undersökning på Frölundagymnasiet, vars profil är att erbjuda många olika program till olika grupper av ungdomar, eller, som det står på skolans hem-sida: ”en skola med ett rikt utbud av program och individuella valmöjlighe-ter”.35
Urvalet av klasser, såväl program som årskurs, överlät vi åt slumpen såtill-vida att vi kontaktade de fem studierektorerna och bad dem hänvisa oss vidare till vardera en elevhandledare. De program och årskurser som kom med i undersökningen är; Handels- och administrationsprogrammet (HP1), Elprogrammet (EC2), Naturvetenskapsprogrammet (NV2), Multimedia-Teknik (ECM3) samt Samhällsprogrammet (SP3). Samtliga tre årskurser finns alltså representerade i vårt underlag.
Genomförande
Under två dagar besökte vi de fem klasserna. Vi delade ut sammanlagt 68 enkäter och fick in samtliga.36 Vi överlämnade också ett kortfattat brev till
elevhandledarna, så att de vid behov skulle kunna kontakta oss. När vi pre-senterade oss för eleverna passade vi på att uppmana dem att ställa upp för en intervju.
Dagarna efter enkätundersökningen gick vi tillsammans igenom samtliga enkäter för att få en första bild av våra informanter. Syftet var också att reflektera över våra enkätfrågor och hur de uppfattats, upptäcka mönster i svaren samt inspireras till nya frågor. Därefter vidtog en statistisk analys av enkätsvaren.
35 www.frolunda.educ.goteborg.se den 1 maj 2003 36 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 1a
Intervju
För att komma åt hur unga människor tänker använder vi huvudsak en kvalitativ metod. Vi vill låta intervjudeltagarna berätta om sina föreställ-ningar och erfarenheter med egna ord. Vår ambition är alltså ”att utgå från aktörsperspektivet och lyssna på de unga individernas egen rationalitet och deras värderingar.”37
Intervjuerna spelas in på tonband. Vi använder oss av skolans lokaler och varje intervjudeltagare ges den tid hon eller han behöver för att tillsam-mans med intervjuaren samtala kring de teman vi samtillsam-manställt, nämligen; familj, livsstil, arbetslivet, manligt/kvinnligt, kön, drömmar och status. Des-sa teman utgår från vad vi vill få fram under intervjuDes-samtalen och bygger delvis på de reflexioner vi gjort i samband med analysen av enkätsvaren. Eftersom vi arbetar med reflexiva intervjuer använder vi oss inte av något standardiserat frågeformulär.38
Efter varje intervju gör intervjuaren en reflexion kring intervjusituationen samt en första tolkning av samtalet. Centrala delar av intervjumaterialet nedtecknas därefter från tonbandet.
Urval
Vi planerar för sammanlagt sex intervjuer eftersom det är ett rimligt antal inom ramen för vårt examensarbete.
Av dem som anmält intresse i enkäten väljer vi ut tre tjejer och tre killar. Urvalet bygger utifrån detta på den bild vi fått av intervjudeltagarna genom enkäten och urvalskriteriet är ”bredd i svarsmönstren” – vi vill med andra ord möta ungdomar med olika föreställningar och värderingar.
Det var endast tre tjejer som anmälde intresse för intervju och vi har valt att intervjua dessa tre. Däremot kunde åtta killar tänka sig att bli intervju-ade och vi följde då nyss nämnda urvalsprinciper. Det inte alltför stora antalet frivilliga till intervjun kan delvis förklaras med att eleverna befann sig i en stressig period, strax innan påsklovet.
37 Britta Jonsson (1999): ”Unga vuxna, deras livsprojekt och tankar om framtida yrke”, s 58-88 i
Hag-ström, Tom, red.: Ungdomar i övergångsåldern – handlingsutrymme och rationalitet på väg in
i arbetslivet, Lund, s 69
Genomförande
Under tre dagar genomförde vi vardera tre intervjusamtal på mellan 30 och 60 minuter. Varje intervju inleddes med att vi överlämnade ett litet brev, där vi lovar att ingen utomstående ska få tillgång till inspelningen. Därefter presenterades samtalskartan, vilken placerades framför båda på bordet. Samtalskartan innehåller de teman vi vill beröra under samtalet. Den är tänkt att påminna oss om vad vi ska ta upp under samtalet samt hjälpa oss att se hur olika livsområden hänger samman. Vi var också noga med att förmedla att vi önskar ett öppet samtal där vi tillsammans prövar olika tankar; det finns alltså inget som är rätt eller fel. I samband med detta introducerades ämnet: intervjudeltagarens föreställningar om manligt och kvinnligt i olika sfärer av livet med fokus på arbetslivet.
Dagen efter de sista intervjuerna hade genomförts lyssnade vi tillsammans igenom banden och reflekterade kring samtalssituationen, intervjuarens påverkan på svaren samt, framför allt, skaffade oss en första bild av de intervjudeltagare vi själva inte träffat.
RESULTAT – REDOVISNING OCH ANALYS
Analysen av enkätsvaren bygger på 66 av de 68 enkäter vi fick in, det vill säga ett bortfall på knappt 3 %. Eftersom det statistiska underlaget bygger på om informanten är kille eller tjej, valde vi att ta bort de två enkätsvar där kön inte gick att utläsa. I övrigt har i stort sett samtliga frågor besva-rats; ett bortfall på mindre än 1 %. Vi menar att detta är försumbart i sam-manhanget och tar inte hänsyn till detta i beräkningarna.39
Av enkätanalysen väljer vi att redovisa de delar som visat sig vara relevan-ta i förhållande till intervjuundersökningen; nämligen de svar som på något sätt belyser intervjuanalysen. Vidare avstår vi från att redovisa sva-ren på de frågor där osäkerheten är stor vad gäller tolkningen av själva frå-gan, samt där svaren visade sig vara otillräckliga för en mer systematisk analys.40
Vi har under hela intervjuprocessen reflekterat över hur vi själva är en del av det resultat vi så småningom kommer fram till. Detta inbegriper hur vi valde att formulera oss, hur vi är som personer och hur vår dagsform kan tänkas ha inverkat på intervjusituationen och den intervjuade. Vi har varit uppmärksamma på hur vi speglar intervjudeltagarens utsagor i oss själva, hur vi två, med vår respektive personliga bakgrund och våra olika värde-ringar, uppfattar och värderar det ungdomarna sagt. Eftersom allt detta påverkar tolkningen har vi i möjligaste mån försökt ta hänsyn till dessa aspekter.
Intervjudeltagare
En kort presentation av intervjudeltagarna, som här fått nya namn, inleder analysen av undersökningsmaterialet. Vi gör även en mycket summarisk ”analys à la Bourdieu” av varje person, väl medvetna om att vi då fryser ett ögonblick och därigenom inte kan göra personen rättvisa.41
39 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 1b
Bortfallsanalysen för obesvarade frågor avser del I och II
40 I bilaga 3 redovisas även övrig statistik till enkätens del I och II
Ella är en 17-årig tjej som läser första året på handelsprogrammet. Hennes
pappa arbetar på lager i möbelbranschen och hennes mamma har ett kon-torsarbete. Ella har tre syskon; två systrar och en äldre bror. Brodern är mekaniker, den äldre systern läser till förskollärare medan den yngre går i grundskolan. På sin fritid har Ella fyra extrajobb, så hon hinner inte vara ledig. Hon sparar till körkort.
Ett kvinnligt habitus. Medveten om kvinnors sämre
utgångslä-ge. Eftersom de sociala och
kulturella kapitalen inte är så ”rika”, koncentrerar hon sig på de symboliska tillgångar som kan ge utdelning i framtiden, som att spara pengar till körkort. Försöker se ”rättvist” på kvinnligt/manligt; att alla är olika som individer etcetera, vilket kan ses som ett tecken på sitt eget underläge (kvinnligt habitus) och samtidigt ett övertag – hon vet att endast hen-nes flit och justhet kan positionera henne väl i det sociala rummet. Dock drabbas hon ibland av ilska mot rådande förhål-landen, alltså identifierar sig med och har empati för de domi-nerade (exempelvis underbetalda kvinnor).
Amanda är 18 år och läser sista året på samhällsprogrammet. Hon bor med
sin pappa som är behandlingsassistent. Kontakten med mamman är spora-disk. Amanda berättar att hon är mycket social, tycker om att festa och att hon i framtiden vill gå i sin pappas fotspår – bli socialpedagog för att arbeta med barn. Amanda är god kompis med både killar och tjejer och ser sig själv som hjälpsam.
Ett kvinnligt habitus. Medveten om vissa orättvisa
förhållan-den men beundrar samtidigt
killar. Detta kan betyda att hon är i ett underläge gentemot dem; hämtar styrka i att försöka likna de dominerande (kil-larna) genom att ta avstånd från sina dominerade kvinnliga gelikar. Upprörs över att bli bjuden på middag eller drink av en man och inte kunna dela notan eller bjuda själv. Fast det är just detta hon accepterar, eftersom det bekräftar för henne fördelarna med att vara kvinna. Hon och pappan förefaller vara ganska ensamma och de enda sociala kontakter hon tycks ha är skolan och utelivet. Drömmen om samma yrke som pappan kan möjligen indikera ett ”magert” utbildnings- och socialt kapital, vilket kan betyda att hon inte chansar utan väljer en välbekant stig. Att se status i ”att vara sig själv i en liten tvåa” kan ses som ett försök att förtränga betydelsen av ett påvert ekonomiskt kapital – men bara ett
försök, för: ”kvinnlig VD är fräckt, då kan man bestämma över männen, snyggt i kostym”.
Arvid är 17 år, går på elprogrammet och tycker om sin utbildning – han vill
bli elektriker. Han är son till två lärare, pappan jobbar på högstadiet och mamman är speciallärare. Föräldrarna ligger dock i skilsmässa och det betyder stora förändringar i familjeliv och boende. På fritiden mekar Arvid med sin bil och tränar på gym.
Hans habitus tillhör det manliga. Genusmedveten. Trygg i sitt eget kön; kan ganska bekvämt jonglera med passande beteende beroende på vilka han umgås med. Hans kulturella kapital (sen-sibel, verbalt begåvad, nöjd med utbildningen till elektriker –
som han jämför med en
kirurgs) låter honom känna en viss överlägsenhet gentemot kil-lar i klassen. Hans symboliska trygghetskapital (villa, egen bil, garage) och sociala kapital ger honom en stabil grund, så han har möjlighet att vara kräsen beträffande vänskapskrets. Där
kan han utveckla sin sociala
begåvning. Ser status i att som kille kunna visa känslor och vet att detta uppskattas bland kvinnor. Konstaterar att det är korkat att män försvarar ”sitt” inför kvinnorna. Sympa-tiserar med de dominerade, vilket kan betyda att han även identifierar sig med sin pappa som så strängt fostrats av farfar.
Slavik är en 19-årig bosnisk kille som läser sista året på multimedia. Han
och hans familj kom till Sverige 1992, föräldrarna var skilda redan då. Pap-pan är inte längre i livet, men arbetade som taxiförare och bilmekaniker. Mamman jobbade på en skofabrik i Bosnien och har nu arbetsledande funk-tion på Konsum. Slavik har en storasyster. Hon jobbar sedan gymnasiet på ett läkemedelsföretag, men funderar nu på att studera vidare. En yngre sys-ter går på samhällsprogrammet.
Manligt habitus med en viss ”kvinnlig rundning” på grund av hans sociala kapital – kvinnorna runt omkring honom. Till det kulturella kapitalet hör hans förflutna som krigsbarn, och lite cyniskt kan man säga att det berikar hans biografi, trots det ledsamma innehållet. Han talar respektfullt om kvin-nor i allmänhet och till deras ansträngningar på arbetsmark-naden i synnerhet. Upplever sig vara rikt utrustad med kultu-rellt kapital; är nöjd med utbildningen och medveten om sin begåvning, sin flit och sina ambitioner. Ser status i individens ansträngning. Har lätt att anpassa sig till det som står till buds, till exempel att jobba i kassan. Hans känslighet och självständighet låter honom konstatera att det finns snobbar som inte hejar, men det drabbar honom inte personligen.
Arnes mamma arbetar med systemering och programmering och pappan är
civilingenjör på energiverket, båda är alltså högskoleutbildade. Arne har två äldre systrar, varav den ena, 35-årig ekonom, jobbar på finansdepartemen-tet. Den andra studerar kemiteknik på Chalmers. Själv går han sista året
på naturvetenskapligt program. Familjen bor i en av Göteborgs finare stadsdelar.
Manligt habitus, inte särskilt genusmedveten. Hans sociala (kontakter, familj) och ekonomiska (pengar) kapital tillåter honom att känna sig mera avspänd inför livet. Mamma och två systrar på den manliga sidan av yrkesskalan gör honom mind-re kategorisk. Hans formulering ”städa, hålla ordning, bädda sängen … meningslöst” väcker frågan vem som sköter vad i ett hem med så högutbildade och ekonomiskt jämställda föräldrar. Ser status i symboliska tillgångar (kåk, bilar, golf), vilket ty-der på ett manligt synsätt; att värty-dera det synliga. Även ut-bildningskapitalet gestaltas för honom i det konkreta, nämli-gen i form av att bidra till den ekonomiska utvecklinnämli-gen.
Iris läser tredje året på samhällsprogrammet. Hennes mamma är
läkar-sekreterare och pappan, som var arkitekt, gick bort när Iris var liten. Hon har en halvsyster och en halvbror från sin pappas första äktenskap, som båda är ganska mycket äldre än hon själv. Iris har haft god kontakt med halvsystern, som tycks vara en mångsysslare. Hon tycker mycket om sin mormor, som hon betraktar som en extramamma. Iris arbetar extra inom hemtjänsten.
Ett kvinnligt habitus, medveten och reflekterande kring genus-frågor, ibland så till den milda grad att hon förlorar sin djärvhet, den djärvhet hon skulle behöva för att förverkliga sina framtida drömmar. Uppvuxen bland kvinnor: Mamma, mormor och halvsyster, kvinnor som troligen fått kämpa i li-vet, och därför rikt utrustad med kvinnligt socialt kapital. Försakelsen och förståelsen är inristad i hennes habitus. Hon är lyhörd och observant – har den dominerades särskilda klarsyn.
Tematisk analys
Syftet med intervjuerna är att närma oss den intervjuades föreställnings-värld kring arbetets genus. Då intervjudeltagare utvecklar åsikter, väljer vi att citera vissa av dem på grund av citatets relevans i förhållande till vår frågeställning, oavsett intervjudeltagarens kön.
Denna analys är uppbyggd kring de teman vi – utifrån frågeställningen – tycker oss kunna skönja i intervjumaterialet. Valet av analysteman hänger givetvis samman med de samtalsteman som stod i fokus under intervjuerna (familj, livsstil, arbetslivet, manligt/kvinnligt, kön, drömmar och status).
Manligt och kvinnligt… - i arbetslivet
I detta första tema belyses ungdomarnas syn på och medvetenhet om genuskategorierna kvinnligt och manligt i arbetslivet:
… mina urtyper… Manligt jobb? Skogshuggare, Kvinnligt? På skönhetssalong. Lite förlegat, jag medger (Arvid)
Manligt är väl mer om man tänker nåt tungt jobb, nåt lättare jobb är kvinnligt. (Slavik)
Nä jag vet inte, men det är väl många gånger så här typ sjuk-sköterskor å dagislärare å såna där grejer, sekreterare å sånt där. Det är la inte så ofta man tänker en tjej som är 55 som programmerar. [Män är anpassade för] mer fysiska grejer […] såna där byggnadsarbetare, gruvarbetare, å såna där elektri-ker å såna där grejer […] reparera å sånt där, bygga.” (Arne) … för om man säger: Mekaniker, så är det ju ett manligt yrke, och som min syster: förskollärarinna, så är det ju ett kvinn-ligt yrke. Det är så. (Ella)
Dessa citat ger exempel på att ungdomarna har tydliga föreställningar om vad som är manliga och kvinnliga yrken. Vi ser också att genus för ungdo-marna, med Hirdmans ord, häftar vid och genomsyrar arbetslivet.
Denna bild har en parallell i enkätanalysen: 70 % av informanterna in-stämmer i påståendet ”det går att säga att ett yrke är kvinnligt eller man-ligt”.42 Majoriteten håller alltså med om att yrken är bekönade.
Några av de tjejer som inte instämmer i påståendet (35 %) kallar vi ”vägra-re”. Så uppfattar vi de enskilda informanter som på olika sätt markerar att de är medvetna om genusordningen, men inte godtar den som beskrivning av verkligheten. Eller åtminstone inte vill acceptera alternativt
reproducera den. Deras motstånd tycks gälla såväl särskiljandet som över- och underordningen. Men det behöver inte vara så. Svarsstrukturen kan likaväl tyda på att de visserligen ser genusmönstret, men snarare med en hållning av ”det beror på”. I så fall kan detta vara ett uttryck för att genus faktiskt är något som ”flyter”, precis som våra teoretiker är noga med att påpeka.
- hur blev det så?
Ungdomarna funderar kring vad som lett till dagens tillstånd i samhället. De tänker högt och detta är vad vi får höra:
Förr i tiden så var det ju så att kvinnorna tog hand om bar-nen och mänbar-nen gjorde värsta grovjobbet, nu är det mera jäm-ställt … men det har inte gått hela vägen än. (Ella)
Det är manligt att styra och det är inte kvinnligt enligt dom. Så var det ju sen forntiden. Männen som var starkare och jobbade med jorden och kvinnorna stannade hemma med barnen. Sen har det bara flutit på. (Amanda)
Det kontinuerliga differentieringsarbetet som både män och kvinnor ideli-gen underkastas, får dem att ”förmanliga” respektive ”förkvinnliga” sig. Men det är inte bara den ”stora” historiens påverkan som differentierar, som fångar oss i reproduktionen av genusordningen, utan också små händelser varje dag. Exempelvis då vi förstärker barns genusidentitet med till könet passande leksaker:
Farfar visade inte känslor, förstår inte hur han orkade… Det håller på att förändras. Man fostras till stor del, samhället fostrar, det har pågått så länge så man fortsätter så – köper bilar till en son och dockor till dottern. (Arvid)
Ungdomarnas spekulationer om orsakerna till uppdelningen i manligt och kvinnligt samt reproduktionen av mönstren speglar Beauvoirs klassiska
påstående: ”Man föds inte till kvinna, man blir det.”43 Iris har tidigt i livet
reflekterat över att hon är tjej och minns följande:
Så hon [mamma] började väldigt tidigt med att förklara skill-naden mellan en tjej och en kille och varför du gör så och han gör så, varför du gillar dockor och han gillar bilar. Jag hade två tjejkompisar sen hade jag killkompisar utöver det, och det tyckte jag var mycket roligare, för att dom var så, dom var mycket, dom här tjejerna ville bara sitta inne och leka med dockor och titta på tv och byta bokmärken, medan jag ville klättra i träd och springa och cykla och jag var aktiv, väl-digt aktiv. (Iris)
Detta citat påminner också om Beauvoirs beskrivning av det lidande och den avund en del flickor kan uppleva gentemot pojkars lekar: ”Flickan […] erfar sin underlägsenhet med kropp och själ”.44 Iris är den enda av våra
tjejer som ger uttryck för denna underlägsenhet. Amanda utbrister till och med spontant: ”Jag älskar att vara tjej!” Arne däremot berättar ganska in-gående hur han upplever skillnaderna mellan killar och tjejer i olika id-rottsgrenar och på gympan; en berättelse som torde förstärka varje flickas känsla av fysisk underlägsenhet.
Bourdieu nämner, då han förklarar uppkomsten av den manliga dominan-sen och den kvinnliga underkasteldominan-sen, genusordningens långa kollektiva arbete och milda symboliska våld, något som Iris så väl sammanfattar:
Och det handlar inte bara om männen som ser ner på kvinnor utan det handlar om att vi kvinnor faktiskt också ser ner på oss själva eller som inte riktigt uppfattar oss själva som nånting lika högt som en kille. (Iris)
43 Beauvoir (2002), s 325 44 Beauvoir (2002), s 343
Genusarbetsdelningen
Automatiken i det konkreta arbetsdelandet
Här samlar vi något av det ungdomarna berättar om sina erfarenheter av och känsla för isärhållning av de båda kategorierna manligt och kvinnligt i arbetslivet.
… vi säger då att det var jag och han då, så gick jag tiskt ut i köket och gjorde frukosten och han tog automa-tiskt den här tanten då […] jag känner ju att jag är stark också, jag kan lika väl ta och lyfta […] men det var liksom när han var där så gick jag till köket och gjorde min sak. (Iris)
Iris handlar efter de förväntningar hon tror har lagts på henne att uppfylla av den bekönade strukturen. Men hon ser också att hon inte är ensam om att agera på detta sätt – ”han” agerar på motsvarande sätt. Eftersom de för-väntningar flickan/kvinnan tror ställs på henne blir en del av henne själv, anpassar hon sig till chanserna och situationerna, vilket enligt Bourdieu också kan yttra sig i ”inlärd hjälplöshet”.45
Några av de intervjuade tycker att det är lite tråkigt med uppdelningen: På jobbet är det kanske så att män och kvinnor håller sig på var sitt håll, det är synd, jag tycker att män och kvinnor borde vara mer tillsammans. (Amanda)
… man ser ju på väldigt många arbetsplatser inom vården att det bara är, nästan 99 procents kvinnor. Och sen tvärtom på olika andra ställen, som killar söker till eller som tar in killar. […] För det har jag faktiskt hört många killar som säger att: ”Ja men dom vill inte ha oss killar i vården, gamla tanter vill
inte ha hjälp av killar”. […] det är väl fördomar att dom tror, det kanske inte är så men man tror att det är så. (Iris) På slakteriet var det väldigt områdesfixerat. Det var inga tjejer som jobbade på lagret, alla var på paketeringen. I och för sig så krävs det styrka att lasta, men ändå… (Arvid)
Av dessa citat framgår alltså intervjudeltagarnas uppfattning av en genus-uppdelad arbetsmarknad. Om det är en kvinna som arbetar på en manlig arbetsplats kan det vara så att:
… kvinnan känner att hon får lägga manken till för att bli ac-cepterad […] att hon vill visa sig lite, visa framfötterna lite och kanske blir extra pratsam, extra kaxig, extra tar för sig […] för att känna att hon får sin plats, hon kanske får den, men hon känner att hon inte får den... (Iris)
En kvinna måste ha lite man i sig. (Amanda) Eller som Arvid:
Svårt att vara tjej i ett manligt yrke, som elektriker. Tänk, det finns bara en tjej på elprogrammets alla klasser! Ibland undrar jag hur hon har det egentligen. Det kan inte vara så lätt… fast hon har blivit lite som vi killar. Jag tror att kil-larna skulle frysa ut en skör tjej, men en tjej som är mer som en kille går bättre hem hos chefen… hmmm, den manliga chefen menar jag faktiskt. (Arvid)
Dessa tre citat speglar det Bourdieu säger om den kvinna som ska lyckas i en position i (det manliga) samhället; hon måste inte bara vara duktig
yr-kesmässigt, utan är också tvungen att besitta vissa egenskaper; bli lite på männens vis.46
Rätt kön i rätt yrke?
Temat genusarbetsdelning kan också belysas utifrån enkätanalysen:47
Totalt instämmer 42 %, av killarna hela 58 %, i påståendet att killar helst ska välja manliga yrken. Detta tolkar vi som att ett fåtal tjejer, 13 %, och ganska många, över hälften, av killarna önskar bevara kopplingen mellan kön och genus i arbetslivet, och i förlängningen föredrar att ”killar förblir i manligheten”.
Vad gäller påståendet att kvinnor helst ska välja kvinnliga yrken ser vi ett annat mönster. Här är det endast 24 % som instämmer – och inte en enda tjej! Ingen flicka tycker alltså att de själva eller andra tjejer ska behöva välja kvinnligt, medan ganska många av killarna (37 %) tycker att tjejer ska välja kvinnligt.
Medan ”bara” 37 % av killarna tycker att tjejer ska välja kvinnligt anser ”hela” 58 % av dem att killar ska välja manligt. Detta bekräftas av följande siffror48: En fjärdedel av killarna, 26 %, men bara 13 % av tjejerna tycker
att killar helst ska välja manligt i kombination med att tjejer inte behöver välja kvinnligt. Såväl killar som tjejer ger tjejerna större utrymme till ”gränsöverskridanden” än de ger killarna, men det är killarna som tycks hålla hårdast på ”ordningen”. Det förefaller alltså vara mer logiskt att tjejer överskrider genusgränserna i arbetslivet.
Lönen… och makten!
Av de frågor i enkäten som berör lönen framgår att de allra flesta, runt 90 %, tycks vara emot lönediskriminering på grund av kön.49 Detta kan
tol-kas som om jämlikhetstanken ”lika lön för lika arbete” har slagit igenom hos ungdomarna.
I intervjumaterialet finner vi följande kommentarer:
46 Bourdieu (1999), s 77
47 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys, Tabell 2; Del I fråga 2 och 7 48 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 3
… kvinnor gör det dom trivs med, fast det finns kvinnliga VD,
men det kan inte vara så
himla roligt att ha det så [dvs att jobba jämt] (Ella)
Jag vill sträva efter nånting som för det första är nånting roligt, som jag själv tycker om och som har nååågra pengar i alla fall och som kan ge mig svar på några utav mina egna frå-gor,
eller liksom så man växer i sig själv. (Iris)
Lönen är ganska avgörande. Jag tror att det är kvinnliga yr-ken som har lägre status. Jag tror det är viktigare för män att tjäna mycket pengar. Inte för alla… men generellt att dom måste ”visa sig” eller så. (Ella)
Vi ser en tendens till att tjejer föredrar trivsel på arbetet före hög lön och Beauvoir har begrundat vad det innebär att flickor tänker på detta sätt: ”Eftersom en betydande del av kvinnorna nöjer sig med mycket låga löner har naturligtvis kvinnornas löner över hela linjen hamnat på en låg nivå, vilket är det mest fördelaktiga för arbetsgivaren.”50
Men man kan också se det på detta vis:
Och det är ingen som vill ändra på det heller. Fast kvinnorna vill, men inte männen. De vill behålla sin stora ställning och tjäna mer än kvinnan. Makten betyder mycket. (Amanda)
Enligt Bourdieu fortsätter männen kontrollera det ”offentliga rummet” och ”maktens fält” eftersom de vill behålla sin dominerande position. Bevisen på den osäkra ställning kvinnorna tilldelas på arbetsmarknaden är lägre lön och tjänstenivå i förhållande till utbildning och examina, förvisningen till deltider och allmänt otryggare arbetsvillkor, vilket utmynnar i en utestäng-ning från de maktspel och karriärutsikter män har tillträde till.51
50 Beauvoir (2002), s 166 51 Bourdieu (1999), s 108
Bourdieus beskrivning av hur män försvarar sina befattningar mot femini-sering för att försvara bilden av sig själva som män, speglas häpnadsväck-ande väl i följhäpnadsväck-ande kommentar:52
Män kontrollerar kvinnor, rädda att få en kvinnlig chef – mannens status försvinner om kvinnor kommer in som konkur-renter. Man försöker försvara sitt, även om det är fruktans-värt korkat. (Arvid)
Sen finns det andra sätt att se det på:
… tjejer är som man ska vara, det är killar som måste föränd-ras! (Arvid)
Status
Föga förvånande svarade samtliga informanter JA på frågan om olika yrken har olika status (del I, fråga 3). Då vi berörde temat i intervjuerna ville i första hand vi ta reda på om de gör en koppling mellan status och genus. Nedanstående citat illustrerar hur ungdomarna tänker kring denna kopp-ling:
… om man kollar på företag, VD å så – dom flesta är män, poli-tiker – dom flesta är män, och dom har hög status. (Slavik) … om man tänker sig ekonomiskt […] såna som har såna här företag […] jag tänkte mig nån sån där typ VD eller nån sån, då tänker man mer killar […] dom för ju ändå utvecklingen framåt (Arne)
[… jag fick ett intryck av att det är ”en han” som sitter på sin stol, eller?] Ja, jag tror att det är en han. [Och i vården är det en hon?] En hon ja. Och det är ju inte alls självkart, men det är sånt som sitter. Det är ju inte alls självklart att det sitter en han där uppe det kan lika väl vara en kvinna och en man som är på hemtjänsten. Men när man pratar om det, så sitter det inpräntat att det är en man. (Iris)
Det är väl både och tror jag […] om man kollar så: Majoritet av högstatus så är det mest män, om man kollar så på kvinnor så är dom typ mittemellan och neråt – om man gör upp ett di-agram så. (Slavik)
Våra intervjudeltagare förknippar genomgående hög status med manligt och låg status med kvinnligt. Vi återkommer till detta, men ska först titta närmare på vad ungdomarna lägger i begreppet status.
Olika sorters status
Utifrån svaren på den fråga i enkäten som gäller status (del IV, fråga 3) kan vi konstatera att ungdomarna har en hel del föreställningar om vad status är eller kan vara. Vi har valt att kategorisera informanternas beskrivningar av status enligt följande:53
53 Några av informanterna har angivit flera olika betydelser medan andra inte skrivit något. Vi har
valt att ta med varje betydelse i vår kategorisering. Procenttalet anger alltså andelen av det totala antalet angivna betydelser.
Vad är status för dig? Tjejer Killar Totalt
Pengar (inkl hög lön) 32 % 27 % 28 %
Livskvalitet (inkl bra jobb, kompetens, lycka) 41 % 14 % 22 % Anseende (inkl inflytande, respekt) 4 % 22 % 16 %
Makt 0 % 22 % 15 %
Målinriktad 4 % 4 % 5 %
Olika för olika människor 14 % 0 % 5 %
Övrigt 5 % 11 % 9 %
Förutom den helt dominerande kategorin pengar är det många som väljer att beskriva status i termer av livskvalitet. Det är betydligt fler tjejer än killar som ger denna typ av definition, vilket kan ha ett samband med att de prioriterar trivsel i arbetet före lön.54 Även kategorin anseende förekommer
ofta och motsvaras av det Bourdieu beskriver som det som är aktningsvärt och hedervärt att uppnå.55
Status förknippas alltså med rikedomar och social position och kräver vitt-nen för att upptäckas och uppskattas:
Om man är läkare har man högre status än om man är städare, som andra människor ser på. (Slavik)
Status, är det nån som har jättekåk, massor med fina bilar å så där, så klart tänker man han har, måste ha ganska bra med pengar, å då jobbar han antagligen med nånting som ger mycket. [Han!?] Eller, ja där blev det väl så. (Arne)
Villa och pool är kanske status för vissa. (Amanda)
Status kan vara inom ett företag, armén eller lärarkåren, att det är en lärare som har visat sig så vänlig, eller har visat sig så snäll och medmänsklig som får status på det sättet att hon får status av respekt, genom respekt… (Iris)
54 Som även framgått av avsnittet ”Lönen… och makten!” 55 Enligt Broady (1990), s 171
Status är också förkroppsligad i distinktion och kan avläsas för värdering; är beroende av människors perceptions- och värderingsscheman:
När jag sitter i kassan kommer det olika sorters människor
[…] så märker jag att när jag
hälsar på folk, när jag sitter säger jag alltid ”hej”, så märker
jag att vissa kollar ner på mig,
vissa säger inte ”hej”, för att dom har högre status […] vi tror att dom tänker att vi har mindre status, så varför ska dom hälsa för dom är ju överklassmänniskor, för det är ju bara såna som jag har märkt att dom inte hälsar. […] Man kan ha status i hur man klär sig […] olika status – kan se lite mer snobbiga ut. (Slavik)
Den sociala representationen av den egna kroppen, vilken alla människor är tvungna att ta i beaktande, erhåller Slavik genom att han med ”blickens symboliska kraft” tillämpar en ”social taxonomi”: Han bedömer yttre attri-but och drar slutsatsen att han själv blir bedömd på motsvarande sätt.56
Ibland tycks status dessutom hänga ihop med prestige och självkänsla: … att ligga bra till hos någon på jobbet eller på skolan, eller också för sig själv – att man uppnått det man vill ha […] är man självsäker då får man status för dem som säger: Hon vet själv vad hon vill. (Amanda)
… hur många vänner man har, att dom sätter en på en piede-stal, att man visar sig cool. (Iris)
… bara man är sig själv. (Amanda) Hög och låg status
Flera intervjudeltagare menar att lågstatusjobb hör ihop med fysiskt arbete:
… fysiskt ansträngande jobb tycker jag inte är så hög status. [Oavsett om det är kvinnor eller män som jobbar med det?] Ja, faktiskt. (Arne)
Däremot kan kroppsligt ansträngande arbete i form av uppvisning av styr-ka ha hög status bland lågstatusyrken – i jämförelse med monotona sysslor. Arvid berättar att det var kvinnorna på paketeringen som tejpade lådor:
… det ligger status i att vara stor och stark på jobbet. Och inte i att tejpa lådor. […] det var status i att lasta tunga saker. (Arvid)
I enkätens del III, fråga 1 och 2, har informanterna själva fått ange de yrken de anser har hög respektive låg status, för att sedan placera dessa på en skala ”kvinnligt – både-och – manligt”. Totalt har 341 arbeten angivits, varav 173 på fråga 1 (hög status) och 168 på fråga 2 (låg status), det vill säga ungefär lika många av varje.57 Men informanterna anger färre
yrkes-kategorier i högstatusgruppen än i lågstatusgruppen. (En yrkeskategori utmärker sig dock och det är städjobben, som med god marginal leder låg-statusligan.) Hur ska vi tolka detta? Att våra ungdomar vet mer om och känner till fler ”vanliga” jobb och därför lågstatusklassar dem? Vad gäller högstatusjobben tror vi att det är ungdomarnas föreställningar om ”läka-ren” som symbol som åsyftas, inte arbetsuppgifterna.
Status och genus
Vad gäller placeringen på genusskalan har vi tolkat och kodat enkätsvaren i tre grupper: kvinnligt; manligt; både-och.58 18 % av angivna yrken beskrivs
som kvinnliga, 29 % som manliga och 53 % som både-och.59
Vid en analys av hög- respektive lågstatusyrken var för sig framkommer att 60 %, det vill säga över hälften, av de högstatusyrken ungdomarna valt klassas som både-och. Bland de högstatusyrken som genusbestämts (an-tingen kvinnliga eller manliga) anses endast 3 % vara kvinnliga och hela 37 % manliga. 60
57 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 4
58 Bilaga 4 – Den koppling ungdomarna gör mellan yrken, status och genus 59 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 5
Bland ungdomarnas lågstatusyrken är skillnaderna inte riktigt lika stora; 32 % kvinnliga och 22 % manliga (46 % både-och), men det är ändå tydligt att ungdomarna gör en koppling mellan kvinnligt och låg status.61
Hur skiljer sig då svarsmönstren mellan könen? Vid en jämförelse där hög- och lågstatusyrkena läggs ihop, ser det ut som om tjejer och killar svarar lika: Både tjejer och killar har kallat runt 17 % av angivna yrken kvinnliga, 24-32 % manliga och 40-50 % både-och. Även fördelningen mellan genusbe-stämda och både-och-svar är alltså relativt jämn mellan könen. 62
Vid en analys av tjejers och killars svar i förhållande till hög respektive låg status framkommer dock en helt annan bild: Såväl killarnas som tjejernas högstatusyrken ses ytterst sällan som kvinnliga, 3 % respektive 5 %. Där-emot betraktar killarna 43 % av sina högstatusyrken som manliga, tjejerna endast 24 %. Det är alltså betydligt fler tjejer än killar som menar att hög-statusyrken kan vara både manliga och kvinnliga, 71 % mot 54 %. Följaktli-gen är det vanligare för killar än tjejer att högstatusyrken har ett Följaktli-genus, och då i regel manligt sådant.63
Av angivna lågstatusyrken har killarna associerat 35% till kvinnligt genus, och tjejerna 27 %. Fördelningen vad gäller både-och-svaren är ganska jämn (48 % av killarnas respektive 45 % av tjejernas lågstatusyrken). Tjejerna tycker att 25 % av lågstatusyrkena är manliga medan killarna bara ger 20 % manligt genus. Denna lilla skillnad mellan könen kan möjligen tolkas som ett slags önsketänkande; ett behov bland tjejer av att lyfta sig själ-va/det kvinnliga genom att plocka fram ”det mindre värda” hos det motsat-tas genus, för att på så sätt kompensera sin ”sämre position”. Men hur ska det då tolkas att killarna ger fler lågstatusyrken kvinnligt genus, 35 %, än manligt, 20 %? Har även de en sämre position att bevaka? Utifrån ett ge-nusperspektiv kan vi nog utgå ifrån att killarna här är mer ”verklighetsan-passade” medan tjejerna snarare värjer sig mot en sådan verklighetsbe-skrivning. 64
61 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 7 62 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 8 63 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 9 64 Bilaga 2 – Statistik, enkätanalys; Tabell 10
