Glosförhör 1 och 2

Resultatet visar då att utav 15 elever som skrev förhören fick elva ett högre antal rätt översatta ord i andra glosförhöret. Med tanke på att den enda skillnaden mellan glosförhör 1 och glosförhör 2 är bilden på tecknen kan man dra slutsatsen att det är tecknen som möjliggjorde framplockningen av orden; med andra ord underlättade tecknen ordinlärningen genom att förstärka minnet på samma sätt som i Telliers (2008) undersökning om effekten av gester i memoreringsprocessen. I båda undersökningar stämmer resultatet överens med Paivios (1971)

Dual Coding Theory där en bild förstärker inkodningen av den verbala informationen.

Tellier (2008) kom fram till slutsatsen att det var själva utförandet av gesterna/tecknen som bidrog till en effektivare framplockning av orden då det motoriska lämnar ännu djupare minnesspår än det visuella. Lwin, Morrin och Krishna (2010) menar också att andra sorters input förutom den visuella, såsom en doft, har en superadditiv effekt över det verbala. I vårt

multimodala minne verkar det lagras olika sorters input som påverkar inkodningen och framplockningen av informationen. I denna undersökning var eleven med deltagarnummer 17, som fick största ökningen (7 ord) i antal rätt översatta ord en av de som medgav att hen hade övat på att teckna. Det är en möjlighet att utförandet av tecknen skapade en superadditiv effekt hos eleven vilket underlättade hågkomsten av orden vid glosförhör 2.

Lika intressant var det positiva resultatet som Lwin et al. (2010) fick fram genom att lägga till en doft vid inkodningen av den verbala informationen. Ännu en gång visade det sig att en tredje sorts input, antingen i form av en gest eller en doft, främjar memoreringen på grund av att det skapas en superadditiv effekt över orden. Det känns viktigt att påpeka att bilderna som ackompanjerade orden 1-12 inte avbildar orden som i ett foto utan visar en teckning på en person som utför tecknet. Bilderna i sig har en additiv effekt men själva utförandet av tecknet må ha en superadditiv effekt, liksom doften (Lwin et al., 2010).

Jämförelsen av glosförhör 1 och 2 visar en ökning i antalet spanska ord som eleverna kände igen när de fick möjligheten att titta på, eller utföra, tecknen som hörde till orden. Varenda elev utav de 15 som deltog i undersökningen förbättrade sina resultat, förutom eleven med deltagarnummer 18 som, möjligtvis, inte hade de svenska orden i sitt ordförråd; hen har dock behållit sina resultat.

Det faktum att det inte blev några märkvärdiga skillnader i resultatet på orden 13-24, som inte ackompanjerades av tecken, kan tolkas som bevis på att Paivios (1971) DCT stämmer eftersom bristen på en bild som associeras med orden vid inkodning gör inkodningen till en vanlig memoreringsprocess. Hade eleverna ändå visat ett högt antal rätt översatta ord även vid brist på en bild skulle man kunna tolka det som att eleverna i fråga exempelvis hade satt orden i ett personligt sammanhang och därför lagrats det i det episodiska minnet (Tornberg, 2000). Genom att dra sig till minnes det personliga sammanhanget kan man lätt plocka fram orden.

7.3 Glosförhör 3 och frågeformulär

språken, eftersom de uttryckte att de ville visa sina kunskaper. Detta tyder på att tecknen var till hjälp för att minnas de svenska orden, vilket i för sig inte var syftet med användningen av TAKK. Å andra sidan är det ändå positivt att eleverna kunde betydelsen på tecknen och det som behövs för att de ska kunna hämta de spanska orden ifrån det produktiva ordförrådet är mer träning och repetition.

Eleverna med deltagarnummer 3, 4 och 7 valde att skriva endast på spanska och fick dessutom ett högt antal rätt ord (11, 11 respektive 12 stycken ord). Dessa elever hade också fått höga resultat i glosförhör 2 (18, 24 och 24 stycken ord). Om man jämför dessa höga resultat med svaren i frågeformuläret ser man att de angav sig ha övat på att teckna, vilket möjligtvis hade gynnat deras inlärning, i enlighet med The Additivity Hypothesis (Paivio, 2006). De tyckte dessutom att det var lättare att lära sig de spanska orden med hjälp av tecken. Vidare förklarade de att anledningen till att det var lättare att lära sig med tecken är på grund av att det är roligare eller därför att man får en bild i huvudet, vilket stämmer överens med Baddeleys (1974) modell för arbetsminnet vilken hävdar en multimodal lagring av erfarenheter. När eleven med deltagarnummer 16 påstår att ¨(…) som att tecknen sitter fast i huvudet och det är lättare att se vad det föreställer¨ får man ännu större bevis på att minnet lagrar multimodal information, vilket Kelly et al. (2009) redan hade hävdat: ¨[...] the meaning of congruent gestures is conceptually integrated with the meaning of speech, and this integration creates stronger and more multimodal memory representations. ¨(Kellly et al., 2009 s.319-320).

Även om det blev en avvikelse i den ursprungliga metoden, att låta eleverna skriva på svenska då de inte kunde de spanska orden, visade sig vara fruktbart eftersom vi får en chans till att observera hur TAKK-tecknen kopplades till de svenska orden, vilket ändå är ett steg i inlärningen av ett främmande språk. Utav de 13 elever som skrev glosförhör 3, valde åtta stycken att också skriva på svenska och, märkligt nog, fick tre elever rätt på alla ord 1-12. Det är en fantastisk iakttagelse att eleverna associerade tecknen till den svenska betydelsen. Även om de inte kunde de spanska orden, visste de vad tecknen betydde. Man förlorar mycket information utan repetition, oavsett hur mycket rikare minnesspåret blir av att teckna (Porter, 2016). Som Schunk (2012) påstår, är det som inläraren gör med informationen lika viktigt som sättet man får input på. Även om gester och tecken bidrar till en bättre inlärning av ord måste inläraren jobba aktivt för att de ska lagras i långtidsminnet. Läraren behöver då göra eleverna uppmärksamma på hur komplex ordinlärningsprocessen är samt hur viktigt det är att

repetera glosorna. Om man har kodat in orden tillsammans med ett tecken, då har man möjliggjort enligt Baddeleys (1974) modell för arbetsminnet en multimodal lagring av orden som sedan kommer att underlätta deras hågkomst, i enlighet med Paivios (1971) teori.