Goda exempel

Den Goda Staden

"Den Goda Staden" har varit ett samverkansprojekt mellan Jönköpings, Norrköpings och Uppsala kommun samt Boverket, Trafikverket och Sveriges Kommuner och Landsting. Projektet pågick under åren 2005-2010. Ambitionen har varit att genom samarbete utveckla gemensam kunskap och erfarenhet inom området stadsutveckling och transporter, för att ta sig förbi hinder och svårigheter. Projektet har utgått från konkreta delprojekt i de tre kommunerna och har där identifierat kunskapsbehov. Seminarier och kunskapsrapporter är viktiga för att sprida den kunskap som projektet har genererat (Trafikverket, 2010).

Den attraktiva Regionen – Gemensamma målbilder i komplexa projekt

Den attraktiva regionen, DAR, var ett treårigt utvecklingsprojekt som pågick 2013-2016 (Nilsson et al, 2014). Syftet var att utveckla en samhällsplanering där transportsystemet bidrar till regional utveckling, miljöeffektiv rörlighet och social hållbarhet. Projektet fokuserade på bättre samspel i planeringsprocessen. Som ett led i detta lade man 2014 ett fördjupat fokus på målbildsarbete i komplexa projekt där många aktörer är involverade. Gemensamma erfarenheter och lärdomar beskrivs från tre pilotprojekt där man genomfört ett fördjupat målbildsarbete. Att ta fram en gemensam målbild är att få många att gå framåt tillsammans och åt samma håll, något som ofta är en utmaning när flera aktörer ska samverka i samma projekt. I skrivelsen belyser man viktiga frågor som är centrala att ta upp i den gemensamma målbildsprocessen (Nilsson et al, 2014).

TRANA

Trafikverket Region Nord har sedan 2011 en samverkansgrupp med kommunerna i Norrbotten och Västerbotten i syfte att kommunala trafikstrategier ska tas fram och genomföras. Samverkansgruppen kallas TRANA och där deltar även andra regionala myndigheter i syfte att förbättra samordningen i planeringen.

Det finns behov av en bättre samordning av bebyggelseplanering och trafikplanering samt samordning mellan den kommunala nivån och den regionala, nationella och internationella planeringen. Det är särskilt viktigt idag då det finns uttalade krav från regeringen att möta samhällsutmaningar som omställningen till ett av världens första fossilfria välfärdsländer, ett ökat bostadsbyggande, att förbättra förutsättningar för näringslivet mm. Trafikverket region Nord ser framtagande av trafikstrategier som en möjlighet till att skapa förutsättningar för ett balanserat trafiksystem där en medveten avvägning har gjorts för ett hållbart transportsystem. Handboken Trast/Trast-guiden är ett verktyg som beskriver hur man åstadkommer detta och har en central roll i nätverket och dess innehåll.

Lokalisering av järnvägsstationer – effekter för samhällsplanering, resande och tillgänglighet

Rapporten tillhörande Fröidh, Adolphson, Jonsson och Andersson, (2018, maj) grundar sig på ett forskningsprojekt vid KTH, Perifera stationer, som har analyserat och utvärderat lokalisering av järnvägsstationer i Sverige. 14 ny- eller ombyggda stationer har valts ut i studien. Dessa är stationer för i första hand fjärrtrafik och långväga regionaltrafik, som sedan 1990 har ett kraftigt förbättrat tågutbud.

Sida 95 (100)

Resenärernas känsla av nöjdhet och trygghet har effekten att de avtar med stationens avstånd till ortens centrum, men kan också förklaras med såväl den fysiska utformningen som service på stationerna. Service och anslutande kollektivtrafik, som värderas relativt högt, är i regel sämre i perifera stationer. Vid perifer lokalisering visar modellberäkningar att antalet på- och avstigande minskar jämfört med en urban placering. Skillnaderna tycks dock bli mindre för mindre orter och landsbygdsområden.

”Sammanfattningsvis tyder studien på att valet av lokalisering av nya stationer får effekter för samhället när det gäller samhällsstruktur, resenärernas nöjdhet, resvanor, färdmedelsval och tillgänglighet till arbetsplatser och service, vilket påverkar järnvägssystemets attraktivitet och därmed resefterfrågan. Centralt och urbant lokaliserade stationer framstår därmed som mer attraktiva och bättre ur systemsynpunkt än perifert lokaliserade stationer”.

Flexibla arbetsplatsers betydelse för hållbar utveckling i storstadsregioner

Flexibla arbetsplatser (hubbar) ger möjlighet till miljövinster både i form av minskad arbetspendling och en mer effektivt utnyttjad lokalanvändning.

Anna Kramers och Malin Söderholms rapport är en delstudie inom TRACS-projektet, Travel Planner for Sustainable Cities, som utförts vid KTH tillsammans med Stockholms stad.

Rapporten presenterar en intervjuundersökning där syftet varit att undersöka drivkrafter och barriärer för att etablera flexibla arbetsplatser i förorter, utforska vilken potential att spara energi som finns, samt utforska hur information om flexibla arbetsplatser skulle kunna presenteras i en reseplanerare.

Utvecklingen av den digitala infrastrukturen kan leda till förändrade resebehov. Allt fler har en portabel arbetsplats och kan själv bestämma var och när de arbetar; gränserna mellan arbetet, hemmet och offentlig miljö är inte längre lika tydliga.

I flera av Stockholms förorter saknas det flexibla arbetsplatser. Anledningen är att det kan vara svårt att få lönsamhet då både det möjliga uthyrningspriset och underlaget är mindre än i centrala Stockholm. En reseplanerare skulle kunna fungera bra som en marknadsföringskanal för lediga och/eller bokningsbara arbetsplatser (Kramers & Söderholm, 2013).

DenCity

Projektet DenCity utgör ett delmoment inom planeringsarenan CLOSER och ämnar till att skapa system och strukturer där samordning av varu-, avfall- och passagerartransporter kan ske. Syftet med transportsamordningar redogörs möjliggöra ökade transportvolymer utan behov av fler antal fordon. Det medför hållbara trafiksystem med minimal klimatpåverkan och mindre vägkapacitetsbehov. Persontransportsystemet som DenCity anser vara mest lämpad för nyuppförda bostadskvarter är mobilitetstjänster av typen MaaS; projektet förespråkar upprättandet av en digital förmedlingstjänst integrerad i de nya bostads-/hyresrätterna, vilka har förmågan att ta fram resealternativ och även genomföra köp mellan området och externa resmål. Med hjälp av denna lösning hoppas projektgruppen bakom DenCity att kunna minska urbant privatbiltrafik och därmed behovet för parkeringsutrymmen på värdefull mark (CLOSER, 2018).

Sida 96 (100)

Stationshandbok

Stationshandboken (Trafikverket, 2013) ger en bred belysning av de många frågeställningar som finns kring stationer och dess utformning samt närområden kring stationer. Att göra kollektivtrafiken tillgänglig ”innebär ett synsätt som handlar om frågor på övergripande planeringsnivå om att lokalisera stationen rätt, trafikera den effektivt och på detaljnivå utforma stationsmiljön så att alla kan ta sig fram”.

- Fysisk planering och utformning – planeringskedjan från lokalisering till konkret utformning av anläggningen.

- Trafikering – reseutbud i linjer, turtäthet etc

- Resenärens egenskaper – olika resenärstyper har olika behov och krav

En centralt belägen station med få omstigningar och närhet till målpunkter skapar tillgänglighet och är ofta en förutsättning för att personer med funktionsvariation ska kunna använda transportsystemet. Ett centralt läge behöver inte betyda centralt i tätorten, det kan även innebära ett centralt läge i förhållande till resmönster och nätverk av olika transportslag.

Att placera arbets- och besöksintensiva verksamheter och strategiska målpunkter inom 600 m från en station ger stor effekt på kollektivt resande.

En järnväg i staden innebär ofta en barriär medan stationen har en möjlighet att vara en länk i staden. Barriäreffekten beror bland annat på vilka passagebehov som finns och hur lätt järnvägen är att passera.

Sida 97 (100)