Gränsdragning och balans mellan arbetsliv och privatl

Balans mellan arbetsliv och privatliv upprätthålls enligt Clark (2000) genom en gränsdragning mellan sfärerna. När gränserna blir svagare finns det risk för att sfärerna gör intrång på varandra och smälter samman (Clark, 2000, s. 756).

Gränsdragning mellan arbetet och det privata är komplex då dessa dimensioner på flera sätt går in i varandra. Föreliggande avsnitt kommer därför inte delas upp i underrubriker, utan teorin behandlas löpande. Fokus ligger till en början på vad som händer för universitetslärarna när de fysiska gränserna för arbetet försvinner och de istället börjar arbeta hemifrån. Intervjuperson 3 uppger tidigt under intervjun att hon inte upplever några svårigheter i att upprätthålla en balans mellan arbetsliv och privatliv. Hon beskriver vidare att hon har ett hemmakontor som ligger avskilt från huset som hon arbetar ifrån.

Jag har mitt avskilda kontor och här finns det inga tvättmaskiner, inga diskmaskiner, ingenting sånt. Utan här är det som om jag skulle vara på jobbet.

Intervjuperson 3

Det upplägg med ett separat litet hus som intervjuperson 3 beskriver är ett verktyg hon använder sig av för att kunna avskilja arbetssysslor och privata sysslor. Intervjuperson 3 uppgav inte att hon hade några barn och det kan vara en bidragande faktor till att hon upplever att balansen mellan arbetsliv och privatliv inte påverkats av omställningen till distansarbete. Flertalet av våra intervjupersoner hade familjekonstellationer som såg något annorlunda ut och intervjuperson 4 beskriver exempelvis situationen på följande sätt:

Sen är det de här med barnen då. [...] Att få jobbet gjort som behöver göras samtidigt som jag har två stycken otåliga, rastlösa barn som står och liksom drar en i kläderna.

Intervjuperson 4

För intervjuperson 4 som är en av flera av intervjupersonerna som beskriver hur distansarbetet har bidragit att det sker rollkonflikter mellan “arbetsidentiteten” och identiteten i privatlivet. Senare under intervjun uppger intervjuperson 4 hur hon upplever situationen med, som hon uttrycker det, “att vara där, men ändå inte vara tillgänglig”:

Tidigare kunde det vara så att jag åkte iväg sen kom inte jag hem förrän klockan åtta på kvällen. [...] Nu är det som att jag är här men jag är ändå inte tillgänglig för barnen och dom får hela tiden höra att dom inte får störa mamma, för mamma jobbar. Det blir svårare för dom att förstå.

Intervjuperson 4

Det som intervjuperson 4 beskriver är det som händer när de fysiska gränserna blir försvagade av möjligheten till genomtränglighet för övriga familjemedlemmar. Clark (2000) beskriver att risken för rollkonflikt mellan arbetsidentiteten och rollen inom familjen kan minska om det finns en förståelse av arbetssituationen från familjemedlemmarna. Intervjuperson 4 uppger att hon har barn i yngre åldrar och det skulle därmed kunna antas att denna förståelse från familjemedlemmarna angående intervjupersonen förändrade arbetssituation inte är möjlig. Intervjuperson 2 som även hon har barn, men barn, beskriver att hon arbetar hemifrån tillsammans med sina universitetsstuderande barn. De har valt att separera sig rent rumsligt i huset och hon uppger att hon upplever situationen som fungerande:

Från början satt jag där nere och då var liksom inte, då satt inte mina barn hemma utan då var dom på sina respektive universitet. Men sen dom kom hem så har vi liksom valt att göra såhär och, ja men jag tycker det har underlättat för mig.

Intervjuperson 2

Intervjuperson 2 och intervjuperson 4 har olika förutsättningar att hålla dialog med familjemedlemmarna och skapa en ökad samförståelse. Denna samförståelse minskar risken för rollkonflikt, att arbetet påverkar det privata, som i annat fall kan leda till obalans. Clark (2000) lyfter i hennes teori att det främst är förståelsen från familjen som är avgörande, trots detta kan det sannolikt även förklaras av att yngre barn är i behov av omsorg och närvaro på ett annat sätt än äldre familjemedlemmar.

Utöver den fysiska gränsen beskriver Clark (2000, s. 756) att den tidsliga gränsen som handlar om när arbete respektive privatliv utspelar sig påverkar balansen mellan de två sfärerna. Intervjuperson 2 beskriver exempelvis problematiken med att skapa sig en uppfattning rent tidsmässigt om när arbetsdagen är slut:

För mig blir det svårare att säga stopp för dagen liksom. Det är lättare när man är på jobbet och känner att "Gud, nu släcker dom i korridorerna och det är ingen kvar. Nu är det nog dags att gå hem". Den signalen får jag inte lika tydligt när jag är hemma.

Intervjuperson 2

Det sätt som intervjuperson 2 beskriver situationen går i enlighet med vad Clark (2000, s. 757) beskriver som en sammansmältning av sfärerna och det inte längre finns någon tydlighet i var arbetsliv eller privatliv börjar respektive slutar. Det som sker i exempelvis arbetssfären är inte längre exklusivt för just den sfären. När den fysiska och den tidsliga gränsen blir allt mer diffus riskerar det att resultera i svårigheter med att skilja mellan tankar, känslor och beteenden som hör till arbete respektive privatliv. En sammansmältning av sfärerna kan resultera i en situation likt den som intervjuperson 5 beskriver:

Det är svårt att stänga av på morgonen om barnen har sovmorgon så sitter jag litegranna med pass ändå liksom. “Kommer dom ihåg att packa skolväskan?”, “Går dom i tid till bussen?” och lite de sakerna. Var jag på universitetet då fick de klara sig själva eller komma försent.

Intervjuperson 5

Det intervjuperson 5 beskriver är att den fysiska gränsen mellan arbete och privatliv som inte existerar längre gör att hon rent psykiskt inte kan släppa de beteenden och tankar är tillskrivna hennes roll som mamma inom privatlivet när hon egentligen ska arbeta. Hon berättar även att detta inte var något problem när hon kunde utföra sitt arbetet på universitetet och således befann sig på en annan plats rent fysiskt.

När anställda upplever en hög arbetsbelastning i kombination med att ha möjlighet till arbete hemifrån under dygnets alla timmar blir den fysiska och tidsliga gränsen mellan arbete och det privata väldigt flexibel. För våra intervjupersoner har den gränsen varit flexibel redan innan omställningen till distansarbete, dock uppger intervjupersonerna att de trots detta föredragit att arbeta från universitetet. Under omställningen till distansarbete har gränserna således påverkats på ett annat sätt än tidigare och intervjuperson 1 beskriver att hon upplever följande:

Nu har jag alla möjligheter att fortsätta och när jag vet om att jag har det så tror jag att det får mig att tänka att att det skulle vara skönt att få det gjort. Det hände inte

alls på samma sätt förut att jag arbetade efter att jag hade slutat jobbet. Jag hade inte samma möjligheter till det.

Intervjuperson 1

Intervjuperson 1 uppger att det påtvingade distansarbetet har resulterat i att hon arbetar kvällstid oftare nu än vad hon gjorde tidigare. När gränsen försvagats riskerar det en sammansmältning mellan arbetsliv och privatliv då förutsättningarna för att åtskilja sfärerna försämrats och vad som avgränsar vardera sfär inte längre är tydligt. I vissa fall kan det vara positivt att sfärerna för arbetsliv och privatliv smälter samman.

Clark (2000) redogör för att det inte går att avgöra en ideal grad av styrka på gränsen mellan arbetsliv och privatliv som gäller för alla. Den ideala styrkan, tydligheten, av gränsen är bland annat beroende av huruvida arbetslivet och privatlivet liknar varandra. Om den anställde har en roll inom arbetslivet och privatliv som efterliknar varandra kan en sammansmältning vara positiv i syfte att uppnå balans. Intervjuperson 6, som är en central deltagare (med ansvar och befogenheter) inom både arbetsliv och privatliv (förälder med ansvar och befogenheter), uppger att händelser som sker i hennes privatliv kan ge idéer gällande hennes arbete. Under intervjun uppger intervjuperson 6, till skillnad mot intervjuperson 5 ovan, att det handlar om att det som händer privat berikar hennes arbetsliv genom att de influerar varandra:

Det är ju så att när man jobbar som lärare så har man ju alltid, man känner sig ju aldrig färdig. Man har alltid liksom hur ska jag, och man får impulser från olika håll och det här kan jag ha med i undervisningen.

Intervjuperson 6

Det intervjuperson 6 beskriver är en sammansmältning mellan sfärerna när händelser från privatlivet används för att implementeras i hennes arbetet och tvärtom. Upplevelser från privatlivet kan exempelvis resultera i höjda prestationer och berika arbetslivet på olika sätt. Under intervjun uppger intervjuperson 6 att trots en hög arbetsbelastning samt att arbetet ibland går långt över en “normal” 40-timmars vecka är detta inget som upplevs vara störande. Andra intervjupersoner, exempelvis intervjuperson 5, uppgav att avgränsningar varit avgörande för att hennes tillvaro ska fungera. Intervjuperson 6 menar istället att trots en hög

arbetsbelastning är hon i dagsläget inte i behov av en tydlig avgränsning, vilket enligt Clark (2000) skulle kunna förklaras av hennes liknande roll inom både arbetslivet och privatlivet.

En annan aspekt som varit avgörande för andra intervjupersoner, till exempel intervjuperson 1, är att avgränsa sig från övriga familjemedlemmar när hon arbetar. När hon har familjemedlemmar runt sig känner hon inte att hon kan sitta med arbetet. Intervjuperson 6 ser inte på avgränsningar på samma sätt:

Dom andra i familjen gör nånting annat och då passar jag på att jobba. Jag tycker att det är skönt att jobba så att jag har på något sätt, jobbat undan så att jag kan göra andra saker lugnt. [...] Vi jobbar ju, det tillhör ju, att leva är att jobba.

Intervjuperson 6

Intervjuperson 6 verkar, till skillnad från övriga intervjupersoner, ha ett avslappnat förhållningssätt till arbetet även i sällskap med sina familjemedlemmar. Det skulle kunna vara resultatet av en förståelse från familjemedlemmar gällande hennes arbetssituation såväl som den kontroll hennes yrkesposition innebär (se tidigare avsnitt). Dessa aspekter resulterar i att inte finns direkta krav på när arbetet börjar och slutar samt att det inte uppstår rollkonflikt då hennes barn är äldre och inte är i behov av omsorg och närvaro på samma sätt som yngre barn.

6. Slutsatser

Föreliggande studie har avsett att bidra med förståelse för hur påtvingat distansarbete har påverkat universitetslärares upplevelse av dels sin arbetssituation och dels balansen mellan arbetsliv och privatliv. De forskningsfrågor studien avsett att besvara är:

1. Hur upplever universitetslärarna att det påtvingade distansarbetet påverkat deras arbetssituation utifrån arbetsbelastning, handlingsutrymme och stöd på arbetsplatsen? 2. Upplever lärare vid Örebro Universitet att balansen mellan arbetsliv och privatliv har

påverkats av det påtvingade distansarbetet och isåfall hur?