Parker och andra gröna utrymmen i tätorter är omtvistade områden. Eftersom de är offentligt ägda, är de samtidigt allas och ingens (Groff och McCord, 2012). De kan ha dåligt förmyndarskap och är därför mottagliga för att tas över av olagliga aktiviteter eller aktiviteter som skapar rädsla hos besökare och förbipasserande. Nedan diskuteras några av de senaste forskningsexemplen som empiriskt undersöker ämnet. Vi har inkluderat 40 artiklar av en total på 164 arkiverade (figur 4).
Ries et al. (2009) bedömde objektiva och uppfattade åtgärder gällande miljöegenskaper och stadsungdomars användning av parker för fysisk aktivitet i USA. Trots det faktum att deltagare i studien (329 ungdomar från två gymnasieskolor) identifierade specifika säkerhetshänsyn, till exempel hot från narkotikahandlare, stöder inte resultaten angående grannskapsbrott uppfattningen att säkerhet förhindrar parkanvändning och fysisk aktivitet.
Maas et al. (2009) undersökte huruvida procentandelen grönutrymmen i människors levnadsmiljö påverkar deras känsla av säkerhet positivt eller negativt i Nederländerna. Mer specifikt undersökte de i vilken utsträckning detta förhållande varierade mellan städer och
Ärende 8
75
landsbygdsområden, mellan grupper i samhället som kan identifieras som mer eller mindre sårbara och i vilken utsträckning olika typer av grönområden har olika påverkan. Resultaten tyder på att grönytan generellt ökar känslor av social trygghet, men visar variationer vad gäller olika typer av stadsdelar.
Loukaitou-Sideris och Sideris (2010) fann några betydande köns-, ras- och etnicitetsskillnader i preferenser för parkutrustning, uppfattningar om parkskydd och parkbesöksmönster i Los Angeles och San Fernando Valley, USA, med 50 parker i innerstaden och 50 i förorter.
Övergripande uppfattad säkerhet var negativt förknippad med parker, förutom i vissa parker i innerstaden och variabeln för parksäkerhet var negativt relaterad till antalet barn i parken.
Parra et al. (2010a) undersökte kopplingar mellan utvalda byggda miljöattribut och uppfattad aktiv parkanvändning bland äldre vuxna i Bogota, Colombia. En tvärsnittsstudie utfördes för att visa att egenskaper hos den bostadsbyggda miljön är förknippade med uppfattad aktiv parkanvändning. I en annan studie, Parra et al. (2010b) fann man att i bosatta områden där mer än 8% av marken omfattas av offentliga parker, var dessa positivt förknippade med självrelaterad hälsa. Dessutom var säkra parker associerade med den mentala livskvaliteten hos äldre vuxna medan gatubelysning var negativt förknippad med det. Kvarterens kännetecken och uppfattat grannskap kan ge insikt om potentiella ingrepp som är nödvändiga för att garantera äldre vuxnas livskvalitet.
På liknande sätt fann, Cohen et al. (2010) inget samband mellan trygghet, antal personer och aktiviteter i ett varierat urval av parker i ett storstadsområde i södra Kalifornien, USA. Medan uppfattningar om låg säkerhet har ansetts vara ett hinder för parkanvändning, förefaller inte uppfattningar om hög säkerhet för att underlätta parkanvändningen. Att ha aktiviteter i parken, som idrottstävlingar och andra attraktioner, verkar dock ha det starkaste sambandet mellan parkanvändning och fysisk aktivitet på grannskapsnivå. Cohen et al. (2013) fann att antalet parkanvändare på flera ställen i USA inte var kopplat till trygghet och andra faktorer.
Ward Thompson et al. (2013) presenterar resultaten av en studie som involverar ett naturligt experiment i Glasgow, Skottland, där förbättringar i missgynnade tätortssamhällen jämförs med liknande samhällen utan miljöinterventioner i lokala grönområden. Resultatet visar att miljöinterventioner i socialt utsatta stadsorter kan positivt påverka användningsmönster, uppfattningar om miljö, inklusive uppfattad säkerhet. Se även Lopes och Camanho (2013).
På ett liknande sätt beskriver Branas et al. (2011) hur vakanta plaster som planterats eller på något sätt gjorts gröna, kunnat minska vissa brott och främja en del aspekter av hälsa i Philadelphia, USA, efter att ha bedömt effekten av renade och gröna obebyggda områden mellan åren 1999 och 2008. Plantering eller annan typ av införd växtlighet var förknippad med konsekvent minskning av väpnade överfall för alla 4 delar i staden och med konsekventa minskningar av vandalism. De visade också att ökad grönska på lediga tomter var förknippat med invånarnas rapportering av mindre stress och mer motion i utvalda delar av staden.
I en studie i Hongkong bedömde Lo och Jim (2012) medborgarnas attityd och förväntningar gentemot grönområden. De fann att mörka miljöer och gömställen ökar rädslan för brott och att fler kvinnor än män är oroliga för säkerheten, och äldre är vanligtvis mer rädda för brott under dessa förutsättningar.
Wolfe och Mennis (2012) analyserar sambandet mellan vegetation och brottslighet i en fallstudie i Philadelphia, Pennsylvania. Man undersöker antalet angrepp, rån, inbrott och stölder i förhållande till fjärranalys av vegetation på folkräkningsnivå. Resultaten visar att vegetationens förekomst är signifikant associerad med lägre frekvens för överfall, rån och inbrott, men inte stöld. Denna forskning har konsekvenser för stadsplaneringspolitiken, särskilt när städerna flyttar mot "gröna" tillväxtplaner.
Ärende 8
76
I en kvalitativ studie granskades säkerhet i grönområden inom bostadsområden med flerfamiljshus i svenska städer av Lindgren och Nilsen (2012). Bostadspersonal och boende betonade god belysning och låg vegetation som viktiga delar för att känna sig trygga. Låga buskar och belysning förbättrade utsikten. Synlighet hade en nära koppling till att se och vara synlig för andra människor och skilja mellan önskvärda och oönskade personer, en klassificering som stöds av kunskap om invånare i området.
Groff och McCord (2012) undersökte parker i Philadelphia, USA där de relaterar till brott och störningar som förekommer utomhus. De använde primär datainsamling för att kvantifiera antalet potentiella aktivitetsgeneratorer (rekreationscentra, pooler, lekplatser, nattbelysning osv.) och andra egenskaper för parker. Resultat visar att grannskapsparker är förknippade med ökad brottslighet i det omgivande området. Speciella egenskaper hos parker är emellertid förknippade med lägre brottsnivåer i områden med blandad markanvändning.
Jorgensen et al. (2013) bedömde effekten av gömslen (utrymmen med begränsad insyn), kön och närvaro eller frånvaro av människor som utför fritidsaktiviteter på individernas rädsla för brott i en samhällspark i Salt Lake City, USA. Resultaten tyder på att faktorerna gemensamt kan påverka rädsla och att närvaron av andra människor som utför fritidsaktiviteter i en parkmiljö kan påverka rädsla för brottslighet när man utför fritidsaktiviteter ensam i en park.
Garvin et al. (2013) testade hur städning av områden, plantering av gräs och träd och att bygga ett staket i trä runt ett område påverkade brott och säkerhet Philadelphia, PA, USA. De tilldelade slumpmässigt två lediga områdeskluster till gröna interventioner alternativt till kontrollstatus (ingen åtgärd). Resultaten visade att gröna aktiviteter var förknippat med minskningar av vissa vapenbrott och förbättringar av invånarnas uppfattning av säkerhet.
Jansson et al. (2013) granskar befintlig forskning om upplevd personlig säkerhet i förhållande till vegetation, särskilt skogsmark, i urbana grönområden som parker och bostadsområden.
Individuella och sociala faktorer, men också vegetationskaraktär, underhåll och design, visade sig vara viktigt för uppfattad personlig säkerhet. Andra växtrelaterade aspekter som är särskilt viktiga är landskapsdesign, möjligheter till överblick och kontroll, vegetationstäthet och vegetationskaraktär och underhåll. Vegetation av en öppen karaktär med låg densitet i den nedre växtligheten kan få positiva effekter på upplevd personlig säkerhet utan att minska andra fördelar.
Denna studie av Maruthaveeran och Van den Bosh (2015) genomfördes för att bestämma attributen som framkallar "rädsla för brott", och för att bestämma det defensiva beteendet bland stadsparkers användare. Studien fann att bland invånarna i Kuala Lumpur, Malaysia, finns former av defensivt beteende mot brott i stadsparker, men det observerades bara bland kvinnorna. Studien har belyst åtta utlösande faktorer: dolda områden (vegetation), att vara ensam, tecken på fysisk oordning, närvaro av social störning, förtrogenhet, information om tidigare brott och tidigare brottserfarenhet.
Zhang (2016) utförde statistiska analyser för att analysera förhållandet mellan trygghet och grön vegetationskaraktär, genom Google gatuvy. Gröna områden påverkar på ett positivt sätt trygghet i stadsområden, utom vid transporter och industriområden eller när vegetationen i huvudsak är under 2,5 m.
Bogar och Beyer (2015) studerar förhållandet mellan gröna stadsområden, våld och brottslighet genom att söka i och jämföra stora bibliografiska databaser. Man konstaterade att få studier, och motstridiga metoder och resultat i tidigare studier inte gav tillräckligt underlag för att fastställa effekterna av grönområden på brottslighet och våld, även när den preliminära undersökningen visade positiva kopplingar mellan stadsgrönområden, minskat våld och brottslighet.
Ärende 8
77