Förekomst av björnfalanger
6. DISKUSSION OCH TOLKNING
6.2. Gravarna på gravfälten
Gravarna på gravfälten består enligt sammanställningen till största del av rösen och stensättningar, och eftersom gravfältet vid Bläsnungs enligt Nordin är helt utgrävt är det lätt att dra slutsatsen att det är fullt representativt för gravfält från romersk järnålder. Dock är det sannolikt att Nordin endast koncentrerade sig på att gräva ut de gravar som hade markering ovan jord och därför missade alla flatmarksgravar på gravfältet. Det faktum att alla gravar från grävningen 1884 är gravar med markeringar ovan jord stödjer denna slutsats. Vid andra sentida totalutgrävningar av gravfält har antalet kända gravar ökat med över
30 % redan efter avtorvningen (Wennersten 1979:72).
Gravarna på gravfälten skiljer sig annars mycket åt; det finns flera olika exempel på gravöverbyggnader, gravgömmor, gravskick och gravgåvor. Gravfälten ger således ingen enhetlig bild.
Det finns tecken på att olika gravfält använts av olika människor, då gravarna vid gravfältet vid Gannor i Lau innehåller många statusbärande föremål medan gravfältet vid Bläsnungs i Väskinde innehåller förhållandevis få fynd överhuvudtaget. Det väsentliga är dock inte skillnaderna mellan gravfälten, då gravfälten valts ut på ett sådant sätt att regionala skillnader ska jämnas ut. Istället är det viktiga i denna uppsats skillnaderna mellan gravfälten och de ensamliggande gravarna.
6.3. Skillnader mellan gravarna
Utseendet på de olika gravarna både bland gravfälten och de ensamliggande gravarna skiljer sig mycket åt. Hur kommer det sig? Vad är det som kan ha påverkat gravarnas utseende? Att det skulle ha sin grund i tillgången på
material är högst osannolik då även flatmarksgravarna innehåller sten i form av kalk- och sandstenshällkistor. Då måste det rimligtvis bero på någon djupare förklaring, kanske sociala skillnader eller möjligtvis personliga önskemål. Många av gravarna i sammanställningen utgörs av förhållandevis
individuella gravläggningar; uppsättningarna av gravgåvor varierar mycket och i flera fall finns en typ av föremål endast i en grav. Gravarna skiljer sig även mycket i gravskick och yttre konstruktion. Mycket kan säkerligen bero på individuella önskemål, men det lär knappast vara enda anledningen till gravarnas utformning.
34
Det har förslagits att skillnader mellan gravarnas yttre konstruktion, både inom gravfält och mellan gravfält, också kan påvisa skillnader inom såväl trosföreställningar som social struktur (Bennett 1987:191).
6.3.1. Könsfördelning
Markanta skillnader går att se på könsfördelningen mellan ensamliggande gravar och gravfält. Majoriteten av de könsbestämda ensamliggande gravarna utgörs av män, medan majoriteten av de könsbestämda gravarna på gravfälten utgörs av kvinnor. Då 66 % av gravarna på gravfälten inte könsbestämts är det svårt att säga något om att gravfälten främst skulle vara för kvinnor. Lika gärna kan den starkare förekomsten av kvinnogravar bero på att mansbegravningarna på gravfälten saknar tydliga ”manliga” föremål.
Däremot vågar jag påstå att de ensamliggande gravarna främst utgörs av mansgravar, eller kanske rättare sagt vapengravar då nästan alla mansgravar utgörs av gravar med vapen i. Dessa gravar räknas som högstatusgravar, vilket lätt skulle kunna leda till slutsatsen att det var männen som innehade hög status bland individerna som begravdes i de ensamliggande gravarna. Samtidigt finns det dock en mycket rik kvinnograv bland de ensamliggande gravarna. Kanske borde således inte skillnader i kön mellan de ensamliggande gravarna och gravarna på gravfälten diskuteras, utan istället sociala skillnader eller gravarnas olika funktion.
6.3.2. Sociala skillnader
Det har förekommit många diskussioner om huruvida det går att se social status i gravar och på vilket sätt. Både Bennett (Bennett 1987) och Binford (Binford 1972) är förespråkare för att det går att se sociala skillnader i ett samhälle genom att studera skillnader i gravarnas sammansättning. Liksom Hodder (Hodder 1982, 1991) anser jag dock att det troligtvis inte alltid är så enkelt; det finns sannolikt djupare tankar och föreställningar bakom gravarnas
sammansättning. Dessutom har troligtvis också olika begravningsritualer lämnat olika spår bland gravarna.
Alla är dock överens om att exklusiva gravgåvor kan fungera som en återspegling av individens, eller individens familjs, status i samhället. Därför vågar jag påstå att förekommande skillnader i mängden och exklusiviteten av gravgåvor bland gravarna på ett gravfält borde tyda på en social differentiering bland människorna som ligger begravda där. Likaså torde skillnader mellan gravarnas sammansättning på gravfälten och i de ensamliggande gravarna, som är från samma tid, också påvisa sociala skillnader. Visserligen är det möjligt att en individ som inte personligen innehar hög status är begravd med exklusiva gravgåvor, men då borde ändå denna individ varit viktig för andra människor med hög status och således indirekt räknas till ett högre
samhällsskikt. Att en kvinnas höga status automatiskt skulle vara en reflektion av hennes makes eller sons status ställer jag mig dock starkt ifrågasättande till,
35
då vi ingenting vet om vilken roll kvinnorna hade i samhället under romersk järnålder.
Det är dock viktigt att vara vaksam vid en analys av rika och fattiga gravar, eller snarare gravar med hög respektive låg status. Risken finns alltid att vissa föremål hade en annan mening för järnåldersmänniskorna än vi tror. Dessutom kan en stor del föremål av organiskt material, som eventuellt fungerade som statussymboler, ursprungligen funnits i gravarna men som är borta idag. Det har till exempel hittats fastsittande trärester i flera metallföremål bland gravarna i materialet. Det är därför möjligt att vissa av individerna i de gravar som tolkats inneha lägre social status egentligen hade en annan status.
Med hjälp av gravgåvorna har dock stora sociala skillnader gått att iaktta bland gravarna – det finns både gravar med många och exklusiva föremål och de med endast någon enstaka gravgåva. Det går, utifrån gravmaterialet, inte att säga om en specifik samhällsgrupp utelämnades då fyndfattiga gravar inte behöver innebära att fattiga människor ligger begravda i de gravarna. Däremot finns det en viktig grupp som nästan helt saknas, både bland de ensamliggande gravarna och gravfälten, och denna grupp är barnen. I hela gravmaterialet har endast en icke vuxen individ noterats och det bland de ensamliggande
gravarna. Intressant är att denna individ, som sannolikt är en pojke eller ung man, har begravts tillsammans med ett svärd. Kanske fick vissa individer sina sociala roller redan i ung ålder.
En grav är dock inte tillräckligt för att säga att barnen begravdes ensamma långt ifrån gravfälten. Samtidigt finns det inte några exempel på
barnbegravningar bland gravarna på gravfälten, ett material som ändå utgörs av 56 gravar, vilket innebär att barnen borde vara begravda på andra platser än gravfälten. Var barnen annars begravts är dock utanför denna uppsats avgränsning och därför lämnas härmed ämnet.
Eftersom majoriteten av de könbestämda ensamliggande gravarna utgörs av mansgravar och de könsbestämda gravarna på gravfälten utgörs av
kvinnogravar, är det föga överraskande att huvuddelen av de ensamliggande högstatusgravarna är mansgravar och huvuddelen av högstatusgravarna på gravfälten är kvinnogravar. Frågan är om det är intressant att diskutera könsskillnader mellan högstatusgravarna, status verkar här vara viktigare än kön. Då en så stor del av de ensamliggande högstatusgravarna dessutom innehåller vapen torde dessa kanske ses som en speciell samhällsgrupp och inte endast ses som rika mansbegravningar.
Intressant är dock att högstatusgravarna ofta endast innehåller ett fåtal gravgåvor utöver de som är statusbärande. Kanske var inte det viktiga i
sammanhanget antalet gåvor utan hur speciella gravgåvorna var i sig. Flera av högstatusgravarna är dessutom plundrade vilket borde innebära att det funnits fler gravgåvor i dessa gravar.
Fåtaliga gravgåvor är för övrigt vanligt i de flesta gravarna, både på
gravfälten och bland de ensamliggande gravarna, men det förekommer ändå skillnader i sammansättningen av gravgåvor mellan dessa två grupper.
36
Gravarna skiljer sig således åt i utformning, gravskick, kön och gravgåvor, vilket tyder på att de kan representera två olika traditioner eller grupper av människor. Vissa gravgåvor, som bronsskållor, finns endast hos en av de två grupperna vilket också tyder på detta. Mycket kan dessutom bero på personliga önskemål, men det kan, vilket diskuterats tidigare, inte förklara alla skillnader.
Det verkar till exempel som att kvinnan i grav 3 (SHM 16113), vilket är en ensamliggande grav, har haft en mycket speciell roll i samhället. Förutom att denna grav innehåller en guldfolierad pärla, en romersk bronssil, ett
dryckeshorn och fem björnklor är dessutom en av hällarna i hällkistan
dekorerad med ett inristat skepp. Vilken funktion denna kvinna haft i samhället går inte att säga, men att hon skulle innehaft en speciell plats är det ingen tvekan om. Samtidigt utgörs graven av en flatmarksgrav vilket kan anses vara märkligt. En diskussion om de ensamliggande omarkerade gravarnas roll följer längre ner.
Att alla individer i gravarna med hög status skulle utgöra någon slags elit i samhället behöver dock inte vara fallet. Det fanns troligtvis många olika samhällsgrupper som gestaltat sig på olika sätt. Eventuellt skulle också
gravinnehållet kunna reflektera de olika individernas yrken. Detta är grav 26 ett utmärkt exempel på, då denna innehöll verktyg för fint smide. Vissa gravgåvor som endast förekommer i ett fåtal gravar skulle kunna vara föremål reserverade för en viss yrkesgrupp.