Varför har Gud gett människan fri vilja?

Innan Augustinus går vidare i sitt resonemang, vill han gå tillbaka till den fråga de först ställde sig för att se huruvida de lyckats besvara denna. Han talar till Evodius:

We set out to discover what evildoing is. This whole discussion was aimed at answering that question. So we are now in a position to ask whether

evildoing is anything other than neglecting eternal things, which the mind percieves and enjoys by means of itself and which it cannot lose if it loves them; and instead pursuing temporal things – which are percieved by means of the body, the least valuable part of a human being, and which can never be certain – as if they were great and marvelous things. It seems to me that all evil deeds – that is, all sins – fall into this one category185

Evodius instämmer i det Augustinus säger men tillägger:

I have a further question. Since, as we have found, free choice gives us the ability to sin, should it have been given to us by the one who created us? It would seem that we would not have sinned if we had lacked free choice, so there is still the danger that God might turn out to be the cause of our evil deeds186

182 _{Braw, Christian. Åter till Gud: Trons Mönster Hos Augustinus. Artos bokförlag: Skellefteå 1994, sid. 70- 71} 183_{ibid., sid.70}

184 _{Jag anser mig alltså ha belägg för detta.}

185 _{Aurelius, Augustinus, On Free Choice of the Will. Williams, Thomas (övers.), Hackett Publishing Company: Indianapolis}

1993, sid. 27

Den frågeställning som antyds i citatet ovan inleder en ny diskussion mellan de båda. Evodius vill veta varför Gud gav människorna fri vilja, när avsaknaden av denna enligt deras tidigare resonemang hade gjort det omöjligt för dem att synda? Augustinus börjar med att förklara att Gud har gjort rätt i att ge människan en fri vilja eftersom hon utan denna är oförmögen att göra gott. Det faktum att den fria viljan är nödvändig för människans rätta leverne, är

tillräcklig anledning för Gud att ge henne denna. Dessutom, påpekar Augustinus, bevisar det faktum att Gud utfärdar straff mot dem som använder sin fria vilja fel; till att utföra syndiga handlingar, att den fria viljan är menad att användas till att leva och handla rätt. Guds straff hade inte varit rättvisa om syftet med att ge människan fri vilja hade varit att hon både skulle kunna synda och leva rätt187_.

Augustinus konstaterar att den fria viljan är någonting gott, och därför måste komma från Gud188. Som vi tidigare sett, menar Augustinus att människan har en fri vilja, trots att hennes goda handlande är beroende av hennes mottagande av guds nåd. Även om människan inte kan handla gott, verkar Augustinus alltså anta att hon fortfarande kan tillskrivas fri vilja. Det verkar som att Augustinus menar att människan själv kontrollerar sitt handlande, så att hans syn på människans fria vilja i det närmsta stämmer över ens med den jag föreslagit. Trots de svårigheter som verkar uppstår i förenandet av Augustinus tanke att människan har fri vilja med hans tanke att hon för sitt goda handlande är beroende av Guds nåd verkar Augustinus när allt kommer omkring mena att människan har en fri vilja, och att hon utför både sina onda och sina goda handlingar genom denna. Hans syn på människans fria vilja verkar alltså, åtminstone för de människor som benådats, innefatta handlingsfrihet; den mest relevanta komponenten i den konventionella synen på fri vilja jag förespråkar. Eftersom Augustinus menar att människan givits denna gåva av Gud, verkar den fria viljan dessutom vara omöjlig att betvivla.

Som vi tidigare sett, verkar Augustinus tankar om nådens nödvändighet för människans goda vilja leda till många olika komplikationer. Även i anknytning till Augustinus antagande att Gud gett människan hennes fria vilja med avsikten att hon skulle använda den för att handla gott och rätt, verkar tanken att människan måste ta emot Guds nåd för att kunna utnyttja sin fria vilja till att handla rätt vara problematisk. Vi såg tidigare att Augustinus menar att det är rättvist att bestraffa de som handlar ont; de som använder sin fria vilja på fel sätt. Tidigare i uppsatsen beskrev jag även hur Augustinus menar att det inte hade varit rättvist av Gud att bestraffa någon för en handling denne inte hade något val att utföra, och att människan därför begår sina handlingar av fri vilja. Det verkar dock som att konsekvensen av antagandet att människan måste komma i besittning av Guds nåd för att kunna handla rätt, är att de som inte getts Guds nåd inte har något annat val än att handla syndigt. Om de hade getts Guds nåd, hade de inte begått några syndiga handlingar. De syndiga människorna har ingen möjlighet att på något sätt påverka huruvida de kommer att bli givna Guds nåd; huruvida de kommer att erhålla möjligheten att handla gott. Hur kan Augustinus, i ljuset av detta, mena att Guds bestraffande av onda handlingar är rättvist? När allt kommer omkring verkar den avgörande faktorn för huruvida någon kommer att utföra syndiga handlingar och använda den fria viljan fel är Gud. Så varför ger Gud bara vissa människor sin nåd?189

187 _{Aurelius, Augustinus, On Free Choice of the Will. Williams, Thomas (övers.), Hackett Publishing Company: Indianapolis}

1993, sid. 33

188 _{ibid., sid. 70}

189 _{En besläktad kommentar återfinns i Dilman, Illham. Free Will: An historical & Philosophical Introduction. Routledge:}