I sin predikan till Erik framförde Michael Sunesson ett ideal för maktutövning, ett ideal som han kopplade till såväl kungar som präster. Men också motsatsen till det goda styret gavs stort utrymme i hans text. Han tog utförligt upp temat tyranner och dåliga präster och behandlade bland annat hur personer valdes till sådana ämbeten:
Men ack! Ingen väljs efter värdefulla egenskaper, utan dels efter världslig egendom och dels efter kurians tolkningar och intrång. Väljarna beaktar inte vem som lever det bästa livet, är bäst utbildad eller har bäst rykte, inte vem som vill göra mest nytta för sina beneficier och bidrag, den som vill förbättra sitt liv, utan den som vill sprida allt, och som är rik på saker, välfödd på beneficier, frikostig med utgifter, försedd med ett stort följe, av upphöjd släkt… Denne väljs inte av Helige ande utan av sin egen ande.615
Mot det förfarandet ställde Michael texten i Andra Kungaboken (IV Regum): ”Välj den bäste och den, som behagar er, av er herres söner och sätt honom på sin faders tron.”616 Erik den helige passade väl in på ett sådant
ideal, han hade valts i enlighet med Guds önskemål. Därmed var Michael framme vid sitt huvudsakliga budskap i predikan:
615 C 349 fol. 166r (Michael Sunesson till Erik). Se också C 349 fol. 55v-60r (Michael
Sunesson till Knut)
Men tyranner och dåliga präster, som inte valts enligt gudomlig ingivelse, kan ibland likväl genom Gud för en tid utöva herravälde och tillåtas styra och detta på grund av tre orsaker. Först för att genom dem förvärra ett straff…/…/ För det andra för att åtgärda ett fel, som i Job: ”Gud lät då en falsk man regera på grund av folkets synder.”617 För det tredje för att ge
övning i godheter, eftersom ett plågsamt liv nästan är som en övning i godhet./…/ Om alltså Gud låter dåliga makthavare finnas till syndernas straff eller för att befrämja människornas godhet och träning [i fördragsamhet], då ska vi likväl underdånigt lyda dem. I Första Petrusbrevet: ”Lyd era herrar, inte bara de goda utan de orättvisa”618, ett sådant sätt är inte mot Herren som
skapat det, eller mot goda seder.619
Michael menade alltså ett även tyranner var tillsatta av Gud. Folket fick det styre de förtjänade. Det gick tvärs emot den uppfattning som brukar anses mest typisk för det medeltida politiska tänkandet, enligt vilken en tyrannisk kung ansågs ha förbrukat sitt förtroende och sin legitimitet och därför skulle avsättas.620
Michael Sunesson utvecklade dessutom tyrannitemat vidare. I marginalen till det fortsatta stycket har han noterat: ”Rex durus”, en hård kung. Tanken var uppenbarligen att stället skulle vara lätt att hitta för framtida användare av predikosamlingen. Han anförde ett exempel där en Petrus Alphonsus berättade om ett val i en stad, där en kungs frånfälle lett till ett nyval. Den man över vilken man kunde se ett himmelskt tecken skulle få tillträda tronen. Då såg man en duva nedstiga från himlen över en tjänare varvid de hårda och uppretade krigare som förtryckte sina underlydande accepterade honom som kung. Michael menade att det var så det gick till när en kung som skulle komma att förtrycka sina underlydande blev tillsatt. Enligt hans framställning valde inte Gud alltid den man som skulle vara bäst lämpad att utöva ett got styre över riket, utan han kunde lika gärna välja en man som saknade de räta egenskaperna för att straffa folket för deras synder. Vidare skrev han att de som hade upprest sig mot Gud, plundrat, sugit ut och så vidare förtjänade ett ont styre.
I ett annat exempel berättades om hur en person genom att spela ångerfull och helig lyckades bli biskop, hela tiden i avsikt att plundra, njuta och idka andra synder.
Predikanten framhöll därefter Erik den helige som en god kung. Men han tycktes ha menat att det var först då en person blivit vald som dennes sanna natur visade sig. Därefter tog han upp den franske helgonkungen Ludvig den helige som exempel. Ludvig hade inte valts genom prästerskapets tecken
617 Iob 34:30. 618 I Petr 2:18.
619 C 349 fol. (Michael Sunesson till Erik) 620 Black 1992, s. 148-152.
eller mirakler, utan genom den Helige andes försorg, därför att han själv kunde utföra mirakler. ”På så vis är det såväl med prelater som med furstar, att de inte kan utföra mirakler utan Guds vilja och utan att det är till folkets och kyrkans gagn”, betonade Michael. En olämplig ämbetsinnehavare skulle alltså obönhörligt avslöjas genom att ingenting av det goda som borde ha följt med hans styre skulle ske.621
I framställningen gick sedan Michael vidare till den andra orsaken till att Gud kunde låta en tyrann väljas till präst eller furste, nämligen att befolkningens synder behövde rättas. Han argumenterade att eftersom Jesus haft till uppgift att handla och att undervisa så fyllde även en kung samma funktion. Ett exempel på hur Erik den helige själv handlade i enlighet med idealet var när han gick till strid mot Guds fiender, det vill säga finnarna, som vid den tiden besatt många brister och dessutom utförde fientliga räder in i riket.622 Framställningen var här något mångtydig; Michael försökte
troligen foga in en plädering för att det ibland kunde vara befogat för en kung att använda våld om det skedde för att undanröja sådant som var misshagligt för Gud.
Den tredje punkten utvecklade Michael genom att betona att en prelat skulle väljas enlig lagarna, och han menade att frågvishet och kunskap var vad som krävdes för att en god rättslig sed skulle kunna upprätthållas. Michael Sunesson utvecklade här temat till att inskärpa vikten av seriöst underarbete i fråga om rättstillämpningar, i det här fallet med avseende på ämbetstillsättningar. Han skrev att det inte räckte med uppgifter bara från en part (i samband med att ett komplicerat ärende skulle avgöras) och anförde kung Salomo som ett exempel på den rätta inställningen: för att få förmågan att rätt kunna döma efter lagarna och för att kunna styra sitt folk väl hade Salomo bett Gud ge honom vishet. Enligt predikoförfattaren var det uppförandet en kontrast mot sådana människor som inte ville se förändringar utan som ville få styra och regera allt efter sina egna sinnen. Han citerade så Salomos vishet: ”Lyssna ni kungar och kom till insikt, sprid lagarna till jordens ände.”623
Här berörde Michael Sunonis en väsentlig sida av det medeltida idealet kring lagarna och rätten. I sammanhanget är det viktigt att påminna om att rättstillämpning och teologi för vadstenabröderna liksom för hela kyrkan var intimt sammanlänkade. I sitt anförande anslöt han sig till synen att lagar och rättstillämpning hela tiden måste utvecklas i enlighet med behovet i det samhälle där de tillämpades. De som hade makt över lagarna måste därför vara lyhörda, frågvisa, opartiska och visa och syftet med verksamheten skulle vara att utöva ett gott styre, inte att hålla fast vid principer som endast
621 C 349 fol. 166r (Michael Sunesson till Erik) 622 C 349 fol. 166v (Michael Sunesson till Erik) 623 Jfr Salomos Vishet 6:1-2.
gynnade upprätthållandet av den egna positionen. Erik den helige framhölls sedan i ett exempel som det goda exemplet på hur ett ämbete borde skötas, med ett citat ur hans legend, denne kung som
…i enlighet med gudomlig vishet reste runt i sitt rike och besökte befolkningen, utmätte rättvisa, reste på kungsvägen och inte lät sig lockas av favörer eller gåvor, eller av fruktan eller hat åt något håll. Han vandrade orubbligt den rätta vägen som leder till Himmelriket. På så vis stiftade han fred mellan stridande parter, han befriade dem som förtrycktes av mäktigare män, han ledde dem som färdades rakt fram på Guds väg, fördrev de otrogna ur landet och fördelade åt var och en hans rättigheter i lika delar på rättvisans vågskålar.624
Det är sammantaget uppenbart att Michael Sunesson liksom hans medbröder Olof Petersson och den anonyme författaren som anförts ovan var starkt kritiska till sitt samtida styre. Kärnan i Michaels budskap var dock att kungamakten alltid skulle ses som legitim och tillsatt av Gud, även om den var tyrannisk. Samtidigt var Erik och det franska kungahelgonet Ludvig förebilder för det goda styret. Tyranniet förklarades som ett resultat av folkets synder.
I de texter som här anförts finns ett klart budskap riktat till eliten i samhället. Såväl präster som riddare och kungar behandlades som en kategori med mycket gemensamt. Det bekräftar den bild av den senmedeltida eliten som givits av den norske historikern Erik Opsahl där makteliten ses som en tämligen enhetlig grupp inom vilken det förekom samarbete men också konkurrens om innehavet av den högsta platsen i den interna hierarkin.625 Det är intressant att notera att åtminstone i de här
behandlade predikningarna är inte borgerskapet inkluderat i den grupp som förmodades besitta makt. Kyrka, riddare och kungamakt var de aktörer som de här studerade bröderna i Vadstena vände sitt budskap till. Det är också uppenbart att för vadstenabröderna var monarkin fortfarande det självklara politiska systemet. Möjligen hade kungamakten förlorat legitimitet i andra sammanhang, som Peter Reinholdsson menade i sina utgångspunkter, men i det politiska tänkandet i Vadstena var den fortfarande självklar. Den behövde inte motiveras utifrån andra enheter såsom riket. Den motiverades fortfarande av att Erik och andra helgonkungar utövat ett Gudi behagligt föredöme.
I sammanhanget bör en annan text troligen tillkommen i Vadstena nämnas. Det finns en samling av elva uppenbarelser som bland annat berörde de rådande oroligheterna och som av utgivaren Georg Stenborg knutits till Vadstena vid kung Kristoffers död. De ville då påverka utkomsten
624 C 349 fol. 167v –168r. (Michael Sunesson till Erik) Se Erikskrönikan: Aili & Ferm
1990 s. 93.
av valet av ny kung. I uppenbarelserna pläderades för ett insättande av en sann kung Erik (del helige) på tronen, så att fred skulle kunna få råda. Dessutom beklagades tillståndet i kyrkan. I den sjätte uppenbarelsen hade den helige Eskil sagt att kyrkans män inte längre var föredömen för folket. Texten faller utanför urvalet i föreliggande avhandling men är intressant som en indikation på hur man i Vadstena försökte använda en rad olika medier för att sprida sin syn på samtidens politik.626