ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS
Studia Historica Upsaliensia 208
Utgivna av
Historiska institutionen vid Uppsala universitet Genom Torkel Jansson, Jan Lindegren & Maria Ågren
Louise Berglund
Guds stat och maktens villkor
Politiska ideal i Vadstena kloster, ca 1370-1470
Summary:
God’s State and the Conditions of Power
Political Ideals in Vadstena Abbey, c. 1370-1470
Doktorsavhandling för filosofie doktorsexamen i historia framlagd vid
Uppsala universitet 2003
ABSTRACT
Berglund, Louise, 2003: Guds stat och maktens villkor. Politiska ideal i Vadstena kloster, ca 1370-1470. (God’s state and the Conditions of Power. Political ideals in Vadstena Abbey, c. 1370-1470.) Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Historica Upsaliensia 208. 220 pp. Uppsala. ISBN 91-554-5559-X
Vadstena abbey was one of the most powerful religious institutions of Sweden in the Middle Ages. This thesis analyses two specific aspects of this position: the position of Vadstena abbey as an agent in the political space of the late Middle Ages, and the political ideals propagated by that institution.
Sermons written for the feast days of Nordic saints constitute the central source material for this study. Sermons were the most efficient mass media of the medieval world and at an institution like Vadstena, preachers could hope to reach thousands of people from all social groups. Using the sermons I have analysed the political ideals propagated by the abbey. In the beginning of the period, the abbey taught an ideal close to that of Bernard of Clairvaux, an ideology of the supremacy of religious institutions over temporal ones, the priests as the lights of society and the unique authority of saint Birgitta. They berated the temporal powers for not following the dictates of the church and maintained that such behaviour would lead to ruin. Towards the middle of the 15th
century a significant change occurred. The brothers began to teach that an evil king and tyrant was still legitimate, since his misrule was part of God’s plan.
This change in the political ideals is related to a change in the position of the abbey in relation to temporal powers. After being relatively autonomous the abbey gradually became less so. This, I argue, is due to the strengthening of the institution of monarchy during a period otherwise seen as simply chaotic.
Keywords: Medieval history, political history, church history, Vadstena abbey, sermons, preaching, Absolutist state, saints.
Louise Berglund, Department of History, Uppsala University, S:t Larsgatan 2, SE-753 10 Uppsala, Sweden.
© Louise Berglund 2003 ISSN 0081-6531 ISBN 91-554-5559-X
Printed in Sweden by Elanders Gotab, Stockholm 2003
I
NNEHÅLL
Förord...8
Kapitel 1. Helighet och politik ...10
Vadstena kloster och det politiska utrymmet ...10
Predikan och politisk makt ...11
Vadstena kloster och statsbildningen i Sverige...15
Statsbildning och politisk formering ...19
Stat och kyrka ...22
Det medeltida politiska tänkandet ...24
Andens tjänare som samhällets främste ...25
Statsskicket och auktoriteten ...27
Idealen...30
Hierarkier och ordningar...34
Frågan...38
Kapitel 2: Predikan som källa till historisk forskning ...41
Predikan och historia...41
Om konsten att komponera predikningar ...46
Predikanten ...49
Åhörare och användare...50
Urval...52
Nordiska helgon: heligheten och politiken förankrade ...53
De nordiska helgonens biografier och användningar ...55
Helgonen som saknas ...58
Söndagar, helgdagar, särskilda publiker ...59
Ytterligare begränsningar i urvalet och övrigt material ...60
Kapitel 3: Auktoritetens byggstenar läggs på plats (1370-1390) ... 63
Förutsättningarna för predikningarnas samhällsprogram... 63
Rikspatronsbegreppet: helgonens föränderliga roll...64
Predikanter...69
Predikosamlingar...71
Fokus på samtidens våldsamma konflikter... 72
Predikan i vredens tid ...73
Vadstena kloster i en orolig tid ...77
Ramarna för ett samhällsideal ... 79
Den gode prästen ...79
En god och rättvis kung...84
Den kristnes dygder...87
Ett nytt centrum i riket... 89
Sammanfattning ... 97
Kapitel 4: Handlingsutrymmet förtydligas (1391-1440)... 99
Birgitta och auktoritetens förutsättningar... 99
Den ideala makten kring sekelskiftet 1400 ... 106
Den trogne familjefadern ...107
Ett troget sändebud ...107
Lagarnas ursprung...110
Det starka klostret kring sekelskiftet ... 114
Politiskt tänkande i Vadstena ca 1416-1440 ... 120
Konsten att regera väl ...120
Lagens centrala roll ...124
Legitimitetens tecken ...127
Prästerna och makten...128
Birgittapredikan och de politiska idealen ...131
Det svårförsvarade handlingsutrymmet... 135
Vadstena och kyrkan under Erik av Pommern ...140
Ett autonomt eller ett kringskuret kloster? ... 149
Kris i kungamaktens utövning... 150
Kapitel 5: Återgång till vredens tid (1440-1470) ... 154
Det nya lägets maktideal ... 155
Det goda styret finns än...155
Guds vilja genom tyranniet ...160
Den andliga auktoritetens underminering ... 164
Den världsliga maktens ideologiska manifestation ...178
Klosteridealets nya utrymme...181
Andens människor som det godas värn ...184
Lydnaden ...186
Det omgivande samhället ...187
De klosterliga idealen och den politiska verkligheten...190
Kapitel 6: Vadstena kloster mellan Gud och staten...195
Huvuddrag...196
Vadstena och de andliga samhällsidealen ...198
Det föränderliga politiska utrymmet ...202
Summary: God’s state and the conditions of power. Political ideals in Vadstena Abbey, c. 1370-1470. ...206
Källor och litteratur ...213
Otryckt material...213
Tryckt material ...213
F
ÖRORD
Många års arbete ligger bakom denna bok, och det är dags att tacka alla dem jag mött under min färd. Under åren som gått har jag dock haft utbyte av så många människor i så många olika miljöer att det är omöjligt att ge alla det erkännande de förtjänar. Därför inleder jag med att stort kollektivt tack till alla vänliga människor i bland annat Uppsala, Örebro, Östersund, Falun och Louvain-la-Neuve.
Thomas Lindkvist har varit min specialhandledare under en stor del av forskarutbildningen. Det har varit ett privilegium att få handledning av denna outsinliga källa till kunskap om medeltiden. I flera år har jag också haft Jan Lindegren som specialhandledare, och Janne ska ha stort tack för det intresse han visat mina medeltida bröder och deras politiska förehavanden. När jag mot slutet av doktorandtiden haft det besvärligt på flera sätt har Janne också visat sina kvaliteter som en verkligt hjärtegod person. Ett stort tack också till mina övriga huvud- och specialhandledare i olika skeden: Rolf Torstendahl, Svenbjörn Kilander, Dag Lindström och Stellan Dahlgren.
Under ett läsår vistades jag vid universitetet i Louvain-la-Neuve i Belgien. Att jag fick den möjligheten var Anders Floréns förtjänst, och jag önskar jag kunde nå honom med mitt tack. I Louvain vill jag särskilt nämna Prof. Jacques Pycke, vars intresse för mitt arbete var en stor inspirationskälla. I Uppsala har Anna Nilséns tvärvetenskapliga medeltids- och renässansseminarium också betytt mycket, för att inte tala om de fina studieresorna Anna arrangerade till Estland och Italien.
Jag har förstås också haft glädje av mina vänner på Historicum i Uppsala. De många roliga festerna och de oräkneliga postseminarierna är i varmt och tacksamt minne bevarade. Den dagliga samvaron under flera år bjöd också på mycket gemenskap och skapade många fina minnen. Några personer vill jag också nämna särskilt: Marie Lennersand, Lena Milton, Gudrun Andersson, Mikael Alm och Peter Ericsson tackas varmt för stöd och vänskap.
Under mina doktorandår har jag också undervisat i Uppsala, Falun, Östersund och Örebro. Mest vill jag förstås uppehålla mig vid Humanistiska institutionen och historieämnet inom denna vid Örebro universitet. Här har
jag verkat i över två år nu och funnit en miljö att trivas och växa i. Ett särskilt stort tack till Ingrid Åberg, som läst flera manusversioner med lupp och givit ovärderlig kritik och hon har också givit väldigt mycket stöd och uppmuntran, något jag alltid kommer att bära med mig. Den sistlidna sommaren med avhandlingen livades dessutom upp betydligt av Anna Pettersson och Jan Bolin. Man hade aldrig kunnat tro att det skulle vara så kul att sitta inne under en rekordvarm sommar och skriva. Ett stort tack riktas också till alla de som läst korrektur: Gunnela Björk, Jan Bolin, Lars Ilshammar, Patrick Jonsson, Sören Klingnéus, Katarina Larsson, Jörgen Lennqvist, Thord Strömberg och Ingrid Åberg. Jag vill dess utom tacka Anna-Karin Larsson, Ann-Sofie Ohlander, Anna Pettersson, Anna Prestjan och Ingrid Söderberg för att de gärna hade mött upp och läst om de bara hade kunnat! Jan Pedersen korrekturläste Abstract och Summary med kort varsel och det är jag mycket glad över, och jag är evigt tacksam för all datorrelaterad assistans jag fått av Christer Lässman och Mats Wendel. Till Torkel Jansson i Uppsala vill jag också rikta mitt varma tack för nyttiga kommentarer till hela manuset.
Sist men egentligen allra mest vill jag tacka min familj och mina vänner, som givit mycket bara genom att finnas. Särskilt vill jag ta tillfället i akt att tacka mina föräldrar Marie-Louise och Sten Berglund som givit mycket stöd, min bror Michael med familj, mina mostrar och morbröder och mina närmaste ”civila” vänner Lotten Elmstedt, Johanna Elmstedt och Jeanette Jansson. Nu hoppas jag verkligen att jag ska kunna tillbringa en massa tid med er.
Uppsala universitet gav mig utbildningsbidrag och doktorandtjänst under fyra år vilket härmed tacksamt erkänns. Min första vistelse i Belgien bekostades av Svenska Institutet, och jag har också haft stöd för utlandsvistelser av Thuns resestipendium från Uppsala universitet och Louvainska resestipendiet vid Historiska institutionen. Dessutom har jag fått Doris och Gustav Holmgrens stipendium från Upplands nation och Ellen Fries stipendium från Uppsala universitet. Sist men allra mest välkommet fick jag Sven A. Nilssons stipendium från Historiska institutionen. Till tryckningen har jag fått medel från Magnus Bergvalls och Åke Wibergs stiftelser.
Örebro i februari 2003 Louise Berglund
K
APITEL
1.
H
ELIGHET OCH POLITIK
Vadstena kloster och det politiska utrymmet
U
nder senmedeltiden utvecklades flera av den moderna europeiska världens värderingar och politiska institutioner. Denna process är långt mer komplicerad än vad som ibland förmodas.1 Individer, grupper ochinstitutioner inom både den andliga och den världsliga sfären var inblandade i processen, och där förekom både konflikt och interaktion.2 Den andliga
sfären, inom vars hägn man återfann den påvliga kurian, biskopssäten och klosterstiftelser, universitet och andra lärda centra, hade en stark position såtillvida att den representerade den övergripande värdegemenskapen för hela det kristna Europa. Dessutom var det inom dessa institutioner som mycket av den medeltida litteraturen skapades: texter inom filosofi, juridik och teologi.
Den politiska utvecklingen under medeltiden kan ses som resultatet av en kamp om det politiska utrymmet. Olika institutioner och grupper kämpade om att positionera sig inom det utrymmet, något som utgjorde en viktig del av tidens politiska kamp. En annan del handlade om kampen om makten över människors tänkande och värderingar.
Inom medeltidens andliga institutioner fanns många olika uppfattningar beträffande vilken roll dessa skulle spela i samhället och om vilka politiska strukturer som var de ideala. En stark riktning gjorde dock gällande att kyrkans roll skulle vara överordnad i alla frågor, också i frågor som gällde hur det världsliga samhället skulle styras. Kyrkan representerade för denna riktning möjligheten att skapa Guds rike på jorden.
En av de andliga institutioner som skapades under senmedeltiden var Vadstena kloster, säte för Heliga Birgittas klosterorden. Birgitta hade en
1 Black 1992, s. ix. 2 Se Tierney 1982, s. 8-13.
unik ställning i samtiden eftersom hennes Uppenbarelser givits till henne i egenskap av Guds språkrör och Jesu brud. Sådan var grunden för hennes auktoritet, och sådan var den auktoritet Vadstena kloster kunde överta från henne. Klostrets invånare hade en mycket framskjuten position i andliga frågor vilket redan är väl belagt. Här ställs dock frågan om de också hade en position i det politiska livet, något som inte givits någon fokuserad behandling tidigare.
Det som ska analyseras i föreliggande studie är dels den ambition man i Vadstena kloster hade beträffande klostrets position i den politiska maktstrukturen, dels det samhällsideal bröderna propagerade för. Perioden är avgränsad till 1370-1470. Kring år 1370 började klosterverksamheten komma igång på allvar i Vadstena och därmed fanns det förutsättningar för ett deltagande i det omgivande samhällets problem. Slutpunkten är vald därför att efter ca 1470 förändrades av allt att döma Vadstena klosters hållning till omvärlden. Fram till dess vittnar dess diarium om ett livligt intresse för världsliga politiska frågor, men därefter försvinner dessa frågor från agendan.3
Predikan och politisk makt
Vadstena kloster, beläget vid Vätterns strand i Östergötland, i Linköpings stift, var under några hundra år en av Sveriges viktigaste och märkligaste platser. Där verkade den enda klosterorden som skapats av en person från Norden, Ordo Sanctissimi Salvatoris, den Allra Heligaste frälsarens orden. Orden grundades av Birgitta Birgersdotter, som blev Sveriges enda kanoniserade helgon.
När Birgitta planerade klostret i Vadstena hade hon en bestämd uppfattning om hur det skulle fungera i samhället. Vadstena var strukturerat som två bredvid varandra liggande klosterkonvent. Det större av dessa var systrarnas, och abbedissan som levde där skulle vara överhuvud för hela komplexet. Ett mindre brödrakonvent låg bredvid, och mellan de båda klausurerna skulle en stor klosterkyrka ligga, öppen för allmänheten. Dit skulle såväl traktens invånare som pilgrimer och andra besökare kunna komma för att delta i mässan och höra predikan.4
3 Att verksamheten började ca 1370 (eller 1369) visas bl.a. i Höjer 1905, s. 79. Om diariets
ändrade karaktär från ca 1470: Gejrot 1996, s. 22. Dessa frågor behandlas mer utförligt i de empiriska kapitlen.
4 Frågan om klostrets struktur är komplicerad och debatterad såväl under medeltiden som i
modern forskning, och frågan kan inte behandlas här då den snarare berör problemet med förhållandet mellan brödernas och systrarnas konvent och de problem som uppstod med det förhållandet i det på flera sätt patriarkala medeltida samhället. Härdelin 1998a s. 81-84. Nyberg inskärper att man inte ska se Vadstena kloster som ett dubbelkonvent utan som ett
Predikan var en av de viktigaste kommunikationsformerna under medeltiden, och utgjorde det undervisande inslaget i mässan.5 Det är tydligt
att Birgitta ville att hennes klosterorden skulle ha en omedelbar inverkan på människors liv och leverne. Hennes önskan gick också i uppfyllelse – i Vadstena klosterkyrka hölls över hundra predikningar varje år, inför tusentals besökare från alla samhällsskikt såväl från Sverige som från utlandet. Det råder ingen tvekan om att klostrets inverkan på samhället var mycket stor.6
Vadstena klosters utgångsläge var starkt. Ekonomin var redan säkrad. Kung Magnus Eriksson och drottning Blanka hade skänkt stora egendomar till det blivande klostret. Dessutom hade Heliga Birgitta själv och hennes man Ulf Gudmarsson bidragit med omfattande gåvor.7 Stödet från kyrkan
var naturligtvis också stort. Linköpings biskop Nils Hermansson var en av dess varmaste tillskyndare och i arbetet med att kanonisera Birgitta, som snabbt kom igång efter hennes död 1373, fanns höga prelater från såväl Sverige som Danmark.8 Redan tidigt hade också Birgittas kult en förankring
bland allmogen i Sverige. När hennes reliker fördes hem från Italien 1374 följdes de under den sista vägen från Söderköping till Vadstena av stora människoskaror.9 Vid samma tid kom donationer och inträden i klostret
igång på allvar.10 Hennes status höjdes också av att hon var en internationellt
känd politisk aktör, med flera decenniers verksamhet i Rom och Medelhavsregionen som merit. I själva verket var hennes status som helig kvinna mer förankrad i Italien och Medelhavsområdet än i Sverige på 1370-talet, åtminstone enligt ett brev hennes biktfar, den spanske biskopen Alfonso av Jaen, skrev 1378. Där beskrev han det stora intresset för Birgitta i området och på baksidan av brevet hade Birgittas dotter Katarina skrivit ett tillägg, där hon förundrades över att hennes mor verkade mindre känd och vördad i Sverige än i Italien med omnejd.11
systrakonvent med ett bredvidliggande brödrakonvent. Birgitta tänkte sig nämligen ursprungligen ett konvent för systrar och en prästgård bredvid denna. Se Nyberg 1991c, s. 255.
5 Se t.ex. Pernler 1993, s. 110-112. Andersson 2001, s. 24-25 med hänvisningar. I
Andersson 2001, bilaga 4 (s. 217-220) finns en förteckning över alla utgåvor av svenska predikningar.
6 Borgehammar 1995, s. 91-93, Andersson & Borgehammar 1997 (passim). För en översikt
över predikosamlingarna i Vadstena klosters bibliotek, se Andersson 1994.
7 Norborg 1958, s. 21-26 (Magnus Erikssons och Blankas donationer), s. 27-32 (Ulf
Gudmarssons och Birgittas donationer).
8 Höjer 1905, s. 103 not 3. 9 Fröjmark 1992, s. 31. 10 Norborg 1958, s. 33, 36.
11 Klockars 1990. s. 40. Brevet skickades från Rom till ärkebiskopen Birger Gregersson i
Uppsala i januari 1378. Klockars visar också att många bilder av Birgitta tillkom i Italien efter hennes död och hon fick ett omfattande helgonrykte där.
Bild 1. Vadstena klosterkyrka med systrakonventet till vänster och brödrakonventet till höger om kyrkan. Kyrkans huvudingång är i den bortre kortsidan. Systrarnas konvent var förhållandevis stort och omslöt en gård. Systrarna hade en egen ingång till kyrkan, i kyrkans vänstra långmur på bilden. I brödrakonventet fanns också biblioteket. Allmogen kunde inte träda in på konventens områden, men däremot hade den fritt tillträde till kyrkan. I trädgården vid kyrkans huvudingång hände det att man predikade utomhus när det var många besökare. Så skedde till exempel då Katarina Ulfsdotter skrinlades 1489.
Bild 2. Vadstena kloster som det ser ut i dag. Systrarnas konvent till vänster inhyser nu museum och hotell. Kyrkan är liksom under medeltiden öppen för allmänheten.
Då verksamheten i Vadstena kloster kom igång omkring 1370 var den inrikespolitiska situationen oklar. Stridigheterna hade länge pågått mellan Albrekt av Mecklenburg och hans anhängare å ena sidan, och Håkan Magnusson med sina män å den andra. Medlemmar av aristokratin spelade i sammanhanget en mycket aktiv roll i sina försök att kontrollera tillsättandet av ny regent och utformningen av dennes mandat. Såväl aristokratin som de inblandade tronpretendenterna hade visat stort intresse för klosterbygget. Samtidigt förelåg alltså en situation då den exakta fördelningen av maktresurserna i riket var föremål för strid och förhandling.12 I det läget,
utifrån konkreta politiska förhållanden, kunde Vadstena kloster försöka ta en plats i det politiska utrymme som gavs.13
Vadstena kloster blev ett religiöst och intellektuellt centrum i Sverige under medeltiden. Dess ekonomiska styrka gjorde att det kunde framstå som en självständig institution.14 Det besöktes av mängder av människor som där
fick delta i gudstjänst, höra predikan, rapportera mirakler och delta i en stark andlig och kulturell upplevelse. Under medeltiden förekom också att starka andliga institutioner spelade politiska roller, som ideologiproducenter och som aktörer.15
Vadstena kloster och statsbildningen i Sverige
Vadstena klosters ursprung som del i ett politiskt skeende kan sökas i det sena 1200-talets utveckling. Det menar Tore Nyberg som i sin forskning satt in Vadstena och birgittinorden i en större historisk kontext.16 Vid denna tid
12 Se sammanfattningsvis Lindkvist & Ågren 1985, s. 111-114.
13 Brilioth 1959 analyserar hur kungamakt, aristokrati och andliga institutioner förhöll sig
till varandra under 1300-talet.
14 Klostrets roll som ekonomiskt centrum påvisas i Lars-Arne Norborgs avhandling. Det
fick snabbt ett stort godsinnehav. Norborg 1958, s. 48-49 och passim. Vadstena beskrivs som Nordens intellektuella centrum av Anders Piltz. Piltz 1990, s. 76. Dess roll som religiöst centrum illustreras bland annat av pilgrimsmönstrens förändring i och med dess tillkomst. Det blev Nordens absoluta medelpunkt i pilgrimsavseende: se Andersson 1989, s. 162-163 samt Fröjmark 1992, passim. Olle Ferm framhåller dock att det är viktigt att minnas att det också fanns andra kyrkliga institutioner som spelade en viktig roll i svensk medeltida historia, och han lyfter då särskilt fram Strängnäs stift. Ferm 1997, s. 18-20.
15 Se t.ex. Watt 1988, Duby 1980, Maier 1998 för analyser om andliga institutioners
politiska roller. Ideologi definieras i enlighet med Peter Englund: ”En ideologi kan ses som ett system av idéer, som är knutet till en social grupp och som har en politisk funktion och syftar till att vägleda och legitimera gruppens handlingar i samhället. /…/ Och i detta system kan förändringen av ett element leda till att också andra element omskapas.” Englund 1989, s. 16-17.
16 Delar av Tore Nybergs forskning presenterades i en samlingsvolym 1991. Om Vadstena
definierade de huvudsakliga maktgrupperna i det svenska samhället, kungamakt, aristokrati och kyrka, sina förhållanden till varandra. Processen innebar kraftiga stridigheter och där spelade andliga institutioner en komplicerad roll. Medlemmar av Heliga Birgittas familj var delaktiga i denna process såväl inom den rådsaristokratiska gruppen som inom kyrkan.17
Yngve Brilioths analys av den svenska kyrkans historia pekar i samma riktning som Nybergs resonemang. Han har i sin översikt över svensk kyrkohistoria framhållit att en central omständighet under 1300-talet i Sverige är att kyrkan och aristokratin då samarbetade och stärkte sina positioner.18 Det var just dessa båda grupper som representerades av den
birgittinska grupperingen vid denna tid.
Det finns över huvud taget en lika intressant som viktig koppling mellan klostergrundande och statsbildningsprocessen. Det visas i historikern Peter Sawyers analys av hur det svenska riket tog form. Han knyter ihop införandet och anläggandet av cisterciensordens kloster med den tidigmedeltida statsbildningsprocessen, då bland annat de erikska och sverkerska ätterna använde sig av klostergrundanden för att bygga upp sina maktsfärer.19 Under 1200-talet blev i stället franciskan- och dominikanorden
viktiga drivkrafter med en politisk agenda och nära kopplingar till kungamakten. Arkeologen Ola Kyhlberg har på senare tid problematiserat det förhållandet då han studerat Riddarholmskyrkan i Stockholm, under medeltiden säte för franciskanernas konvent och grundat av Magnus Ladulås.20
Vadstena klosters tillblivelse kan alltså ses som en del av ett europeiskt och svenskt mönster, länkat till statsbildningen. Forskningen kring klostret har också givit värdefull information om förhållandena i det senmedeltida samhället. Vad gäller klostrets tillblivelse har Birgitta Fritz diskuterat hur Magnus Erikssons och drottning Blankas intentioner med klostret skilde sig från Birgittas. Hon visar också där hur deras tankar med stora testamentsgåvor till klostret var att använda det för att stärka den egna dynastins status. Birgitta däremot hade andra avsikter.21 Det kom att bli en
dominerande falang inom den världsliga och andliga aristokratin som hade
17 Birgittas familj presenteras mer utförligt i kapitel 2 och 3, nedan. 18 Brilioth 1959, s. 2-3.
19 Sawyer 1991, särskilt s. 40-41.
20 Se Maier 1998 för mendikantordnarnas inflytande över korstågsideologin. Om
utvecklingen i Sverige: Kyhlberg 1997, s. 36 och s. 65-66. Anders Andrén 1985 s. 58 ff. om klosterkyrkornas betydelse för urbanisering. Om den allmänna europeiska kopplingen mellan klostergrundanden och olika regenters och makthavares maktambitioner, se t.ex. Remensnyder 1995, s. 14.
störst hand i skapandet av Vadstena, åtminstone beträffande de ekonomiska grundvalarna. Sådana aspekter framträder i Lars-Arne Norborgs avhandling om de ekonomiska aspekterna av klosterskapandet.22 I Anders Fröjmarks
avhandling påvisas hur tillkomsten av Vadstena kloster kan betraktas som en del i ett allmänt uppsving för hela Linköpings biskopsdöme.23 Dessutom
markerade dess tillkomst inledningen till en viktig och ny religiös utveckling i hela Norden, i Östersjöområdet, Polen, England, Holland, Bayern, Italien och Spanien.24
Den tidigare nämnde Odensehistorikern Tore Nyberg är den som mest systematiskt arbetat med Birgittinordens och Vadstena klosters historia, framför allt beträffande etableringen av birgittinska kloster i det övriga Europa. Ett urval av Nybergs artiklar publicerades 1991 i samlingsvolymen Birgittinsk festgåva. Studier om den Heliga Birgitta och Birgittinorden.25 I
samband med ett symposium om Birgitta och Birgittinorden 1990 tillkom också en rad bidrag som ger en mångsidig bild av ordens historia i en historisk kontext. Där har den danske historikern Jens E. Olesen analyserat birgittinernas förhållande till den världsliga makten under Kalmarunionen.26
Tore Nyberg diskuterar angränsande problem i en artikel om vadstenabrödernas inställning till unionen vid 1400-talets mitt.27 Olesen
visar hur Vadstena blev en central institution för drottning Margareta och Erik av Pommern, eftersom den var så nära bunden till de svenska stormännen. Klostrets funktion som politisk resurs klargörs därmed, men han framhåller också att klostret bör ha haft en inverkan på unionstidens politiska symbolik. De nordiska helgonkungarna Erik, Olav och Knut började under 1400-talet framställas tillsammans och det tyder på en andlig influens över det politiska tänkandet. Helgonkungarna kunde ur andlig synvinkel representera Guds eviga lag och den unionella fredstanken, samtidigt som de ur världslig synvinkel hade nationella implikationer.28 I en antologi om Erik
den helige lyfte Bengt Thordeman fram just de nationella aspekterna på
22 Norborg 1958.
23 Fröjmark 1992, s. 179. Tillkomsten av klostret fogas av Fröjmark in som en viktig del i
en process där Linköpings stift gick från att vara en ”kall” region i helgonsammanhang till att bli en av de hetaste i Europa. Dessutom hade dessa förhållanden givetvis stor betydelse för riket som helhet: Fröjmark 1992, s. 23
24 Olesen 1991, s. 171. 25 Nyberg 1991a. 26 Olesen 1991.
27 Nyberg 1991e, s. 363-372.
28 Olesen 1991, s. 207-208 (om helgonkungarna) samt passim. Resonemanget om
helgonkungarna har sin utgångspunkt i Curt Wallins studie om birgittinska influenser i kalkmålningar av de tre helgonkungarna: Wallin 1988.
dennes kult, och relaterade fenomenet till förändringarna i riket efter Engelbrektsupproret.29
Under senare år har teologer och språkvetare varit mest aktiva när det gäller forskning om Vadstena kloster. I ett stort projekt, Vadstenabrödernas predikan, som framför allt var verksamt 1994-1998, arbetade företrädare för dessa discipliner med att ge ut predikningar ur det stora material som finns bevarat från klostret.30 Nordisten Roger Andersson och teologen Stephan
Borgehammar har i det sammanhanget visat hur predikoverksamheten i klostret fungerade i förhållande till församlingarnas behov.31 Claes Gejrot,
latinist som givit ut Vadstenadiariet i en modern och kommenterad utgåva med översättning, har också visat hur diariets notiser kan användas till en analys av samtidspolitiska händelser.32 En annan latinist som arbetat med
Vadstenamaterialet är Monika Hedlund, vars resultat bland annat visar på den stora betydelse materialet från Vadstena kan ha för andra discipliner, däribland historia. Såväl hon som teologen Alf Härdelin har påpekat att vadstenabrödernas predikningar bland annat kan användas till studier kring samhällssyn och liknande.33
Några biografiskt inriktade artiklar över enskilda vadstenabröder är också viktiga bidrag till förståelsen av klostrets plats i det omgivande samhället. Alf Härdelin har i sin studie av brodern Johannes Suenonis (Johan Sunesson) givit en indikation på kopplingen mellan kontinentens lärda värld och Sverige.34 I en artikel om klosterbrodern Johannes Hildebrandi visar
Margarete Andersson-Schmitt på andra sidor av hur Vadstena kloster genom sitt persongalleri hade förbindelser med omvärlden. Johannes Hildebrandi kom från en tysk borgarfamilj bosatt i Söderköping och var därmed en av dem som knöt denna värld till klostret. Hans bror var dessutom generalkonfessor i det birgittinska klostret Mariental i Reval.35 Sådana
personhistoriska studier bidrar tillsammans med annan nytillkommen forskning till framväxten av en mer komplex bild såväl av Vadstena som av det svenska medeltida samhället. Även om det på flera sätt är sant att kungamakt, aristokrati och kyrka var de mest framträdande maktgrupperna och att deras intressen hade stor betydelse för Vadstena klosters historia, så
29 Thordeman 1954.
30 En del av arbetet finns rapporterat i serien Vadstenabrödernas predikan. Meddelanden
1-4.
31 Andersson & Borgehammar 1997, Andersson 2001, Borgehammar 1995.
32 Gejrot 2000. Claes Gejrot gav ut Vadstenadiariet på latin 1988 med en omfattande
inledning. Därefter gavs texten ut 1996, med mer utförliga kommentarer och en svensk översättning samt en annan inledningstext. Det är den senare av utgåvorna som används här, men hänvisningar görs till båda inledningarna eftersom deras innehåll är olika.
33 Hedlund & Härdelin 1990, Hedlund 1993. 34 Härdelin 1992.
fanns också andra sidor av saken. Borgerskapet blev under 1300- och 1400-talen en väl så betydelsefull grupp, något som märktes inom de andliga institutionerna. Genom utbildning och genom de andliga institutionerna kunde medlemmar av dessa familjer agera på samma arenor som medlemmarna av den övriga makteliten.36
I Vadstena kloster skedde också möten med allmogen, då dessa kom för att delta i gudstjänster eller för att göra pilgrimsfärd eller rapportera om mirakler. Det budskap som förmedlades till allmogen har studerats av Roger Andersson i hans bidrag till projektet Vadstenabrödernas predikan.37
Historikern Anders Fröjmark har å sin sida analyserat den period under senmedeltiden, från sent 1300-tal till 1400-talet, då Linköpings stift försökte lansera ett ganska stort antal helgonkulter som alla hade viss folklig förankring. Dessa lanseringar placeras av Fröjmark in i en mer kyrkopolitisk kontext, som tecken på en ambition att skapa en styrkeposition hos en region, i det här fallet Linköpings stift, med hjälp av helgonkulter.38
Därigenom belyses också att helgonkulter inte enbart var spontant uppkomna religiösa fenomen utan i högsta grad del av den politiska och sociala verkligheten.
I föreliggande studie analyseras bröderna i Vadstena kloster som politiska aktörer. I tidigare historisk forskning saknas nästan helt ett mer samlat grepp om den politiska förkunnelsen och ambitionen hos betydelsefulla andliga institutioner i Sverige.39 Något som hittills heller inte gjorts i svensk
forskning är att använda predikningar i en analys av det medeltida politiska tänkandet. Som Monika Hedlund och Alf Härdelin påpekat kan materialet förväntas ge en ingång till en sådan analys. Givet materialets karaktär blir det dock de predikande brödernas ideal som analyseras. Systrarna hade en väsentlig roll i klosterlivet men deras verksamhet riktades inte utåt mot samhället. Deras politiska ideal blir därför närmast osynliga för forskarna liksom de var osynliga för människorna i deras samtid.
Statsbildning och politisk formering
Klosterväsendets roll i medeltidens politiska liv är speciell. De monastiska ordnarna var särfall och deras organisation motsvarade varken den världsliga eller den övriga andliga territoriella organisationen. De olika
36 Se: Wallin 1991, där en noggrann genomgång görs av Vadstenanunnornas sociala
proveniens.
37 Andersson 2001. 38 Fröjmark 1992.
39 Två nytillskott är dock Claes Gejrots artiklar om verksamheten i Nydala respektive
klosterrörelserna fick också mycket stor makt och hög status i samhället och de kom att spela en nyckelroll i formandet av politisk maktutövning i det medeltida Europa. Framträdande medlemmar av ordnarna spred politiska budskap via predikan och genom personliga kontakter med regenter och andra. Mest känd är påverkan i fråga om korstågen, men även i den dagliga hanteringen av regeringsmakten i ett rike kunde medlemmar av klosterordnarna ha stort inflytande. Under 1100-talet hade exempelvis abbot Suger av cisterciensorden i praktiken det franska kungaämbetet i sin hand under några decennier då kungen, Ludvig VII, ägnade sig åt korståg. Även i övrigt stod han kungen nära.40
Under medeltiden hade ett svenskt rike vuxit fram och under 1200-talet började det få fastare institutionella konturer.41 Samtidigt fanns det hela
tiden motstridiga tendenser. Å ena sidan bekräftades i flera sammanhang kyrkans autonomi. Det var den romerska kurian som styrde över kyrkoinstitutionerna, som kontrollerade dess ekonomiska förehavanden bland annat genom visitationsresor av särskilda sändebud (nuntier), som bekräftade tillsättningar av präster och biskopar, som definierade den katolska kyrkans verksamhetsfält i samhällena. Hela utbildningsväsendet kontrollerades också av kyrkan, vilket var en mycket viktig sak. Kyrkan hade sin egen jurisdiktion och sin egen administration. Klosterordnarna var dels delar av kyrkoorganisationen i stort, dels egna universella strukturer med mötesförfarande och liknande.42 Ett tecken på kyrkans säregna ställning
var att dess skattefrihet gentemot kungamakten redan tidigt slogs fast i den europeiska rättstraditionen.43 Dessutom förfogade vissa av kyrkans män över
väpnade följen, som de hade kontroll över och som kunde användas mot världsliga makthavare.44
Å andra sidan kom kyrkan i praktiken att bli en del av det europeiska feodala samhället och i mycket organiseras enligt de normer som gällde för den rådande samhällstrukturen. Carl Göran Andræ visade i sin avhandling på hur biskopar och präster inlemmades i det framväxande systemet och kom att stå i länsförhållande till kungen. Under tidig medeltid hade biskopar skyldighet att bistå kungen med militära insatser, både för yttre expeditioner och för att värna rikets inre fred. En av nyheterna under kung Magnus
40 Le Goff 1996, s. 84.
41 Riksbildningsprocessen var dock komplicerad. I sin avhandling problematiserar
Torbjörn Eng exempelvis skillnaden mellan ett välde och ett rike. Eng 2001, särskilt s. 53-79. Se även, särskilt beträffande kyrkans del i detta, analysen i Andræ 1960, s. 146-151, samt i Åqvist 1989, s. 53-87.
42 Om den medeltida kyrkans autonomi och universella karaktär: Robinson 1988, fr.a. s.
288-305, Watt 1988, passim. J. H. Burns analyserar den absoluta påvemaktens maktstruktur: Burns 1992, s. 97-98 och passim.
43 Andræ 1960.
Ladulås var att de befriades från denna skyldighet.45 En viss skatteskyldighet
mot kronan uppstod också, då kyrkan emellanåt fick hjälpa till då riket hotades av inre eller yttre faror. Då hot mot riket var ett mer eller mindre konstant tillstånd under medeltiden var det mycket angeläget för kyrkan att försöka stå emot sådana krav. Å andra sidan formulerades kraven på hjälp ofta som en kristlig moralisk skyldighet att hjälpa till att upprätthålla tron, freden och lagen.
Kyrkans män satt också med i rådet, något som innebar dels att de hade makt i riket, dels att de knöts till kungamakten och den världsliga politiska ordningen.46 Under Magnus Ladulås’ tid satt inte bara biskoparna, utan
också domprostar och ärkedjäknar i rådet. Under förmyndarstyrelsen efter hans död uteslöts de sistnämnda, vilket innebar att aristokratins makt stärktes på såväl kyrkans som kungamaktens bekostnad. Under denna period försökte medlemmar ur aristokratin formulera ett gemensamt politiskt program, som skulle garantera dem ett varaktigt inflytande i rikets styrelse. En av de främsta medlemmarna i denna grupp var Birger Petersson (även kallad Birger Persson till Finsta), lagman i Uppland och Heliga Birgittas far.47
Ambitionerna kommer till uttryck i ett brev, där det angavs att verkligt frälse endast gavs genom rusttjänst, och att kyrkan därför åtnjöt sitt frälse mer som en ynnest från kungen. Brevet gällde Uppsala domkyrkas privilegier, och i detta preciserades ett antal skatter till kungen som skulle betalas av domkyrkan.48 Det stred mot den kanoniska rätten som kyrkan försökte hävda
i Sverige. Redan tidigare hade kyrkans ekonomiska rättigheter kränkts, och i en bulla år 1274 kritiserade påven rikets styrande för dessa brister.49
Det är signifikant att Heliga Birgittas far var en av de dominerande aktörerna i händelseförloppet. Genom hans person och släkt illustreras också att det för medeltiden är omöjligt att betrakta kyrka och aristokrati som skilda sfärer. Flera av Birger Peterssons släktingar hade höga poster inom kyrkan och i den lagmanskommission där man utarbetade den nya Upplandslagen, och som han ledde, som han ledde, satt även hans kusin Andreas And, domprost i Uppsala.50
45 Andræ 1960, s. 161-163.
46 Rådet hade en stark ställning. I Upplandslagen gjordes rådet till en självständig
rättsinstans i riket: Åqvist 1989, s. 75-76. Westman 1904, s. 197-188.
47 Om namnskicket se artikeln ”Birger Petersson” i Nationalencyklopedin. Westman 1904,
s. 136-138.
48 Westman 1904, s. 140 not 1.
49 Westman 1904, s. 187. Åqvist 1989 s. 75. I Sverige hindrade myndigheterna
överförandet av egendom från privatpersoner till andliga inrättningar, och kyrkan beskattades. Vissa rättsmål som skulle ha dömts av de kyrkliga domstolarna dömdes i stället i de världsliga.
Det var inte bara i Heliga Birgittas familj det fanns gott om prelater, utan det var ett mönster som gick igen i eliten som sådan. En förklaring är att andliga institutioner hade en framträdande roll i den svenska statsbildningen, och att det därför var viktigt att integrera dem i den övriga överhetskulturen. En annan förklaring är att det var statusbekräftande i sig att ge familjemedlemmar möjlighet att göra kyrklig karriär. Under senmedeltiden är det intressant att notera att det blev allt vanligare att borgerliga familjer skänkte in många av sina medlemmar i andlig tjänst. Det ska enligt min mening tolkas främst som ett tecken på borgerskapets framväxt som ny, stark grupp inom den ekonomiska och sociala eliten.51
Stat och kyrka
Under medeltiden utvecklades två parallella strukturer i Europa. Den katolska kyrkan utvecklade tidigt en administration som gjorde att dess institutioner kunde verka i ett ständigt expanderande område i Europa och ändå i allt väsentligt styras från dess centrum i Rom. Den världsliga maktens institutioner utvecklades samtidigt allt mer, först i form av tämligen decentraliserade feodala kungariken men efter hand i riktning mot en tilltagande grad av fast territorialisering med allt mer fasta juridiska och ekonomiska strukturer. En ideologi formulerades om hur den andliga och den världsliga makten skulle komplettera varandra, en ideologi om de två svärden. Den uttrycktes tydligast i samband med det första korståget, då Bernhard av Clairvaux manade till samarbete i denna heliga sak. Han menade att både det andliga och det världsliga svärdet tillhörde Gud, men medan det första mobiliserades av kyrkan så mobiliserades det andra för kyrkan. Här uttryckte Bernhard också ett politiskt ideal beträffande den världsliga maktens uppgift i samhället. I praktiken mobiliserade den världsliga makten allt som oftast sina svärd för egen räkning.52
Mellan den andliga och den världsliga makten utkämpades medeltiden igenom en politisk strid. På ett övergripande plan gällde denna strid huruvida påven och därmed också kyrkan var överordnad de världsliga furstarna eller tvärtom. Enligt den dominerande kyrkliga ideologin var det självklart så att kyrkan hade auktoritet över det världsliga samhället, eftersom de stod närmast Gud i enlighet med Bernhards ideal. På det praktiska planet handlade konflikten ofta om kontroll över kyrkliga ämbeten och inkomster,
51 Schück 1959, s. 529-527, Hildebrand 1883 (passim). Hildebrand har noterat att vissa
borgerliga familjer lät så många av sina söner och döttrar gå in i kyrkan att familjerna på några generationer dog ut. Biskopsämbetet förborgerligades också under svensk senmedeltid (Schück 1959).
52 För en beskrivning av denna utveckling se bidragen i Burns 1988. Om ideologin med de
något som illustrerades av investiturstriden. Efter hand fick världsliga furstar i allt högre grad kontroll över kyrkans män inom de egna kungarikena. Det skedde genom att prelater anställdes som kungliga tjänstemän, ett bruk som t.ex. vid mitten av 1200-talet ledde till uppkomsten av begreppet clericus regis, kungens prelat, i Frankrike och England.53
I praktiken fick också furstar ofta makten över viktiga kyrkliga tillsättningar. Det kungliga kapellet knöts allt mer tydligt till furstens hov i de starkaste europeiska kungadömena (Frankrike, England och Sicilien) på 1100- och 1200-talen, och bruket spreds till Norden. I Norge fungerade det kungliga kapellet formellt och med påvens tillåtelse som kungens kansli redan 1308.54 Dessa förhållanden spelade en viktig roll i utvecklandet av
centrala administrationer i Europa. Systemet knöt också kungamakten och kyrkan till varandra och prelater som gjort tjänst hos kungen kunde sedan ofta göra kyrklig karriär. Påven Clemens VI hade exempelvis ett förflutet som kansler hos kung Filip VI av Valois.55
Under hela medeltiden upprätthöll dock många inom de andliga institutionerna idealet om kyrkan som den överordnade makten i samhället. Under högmedeltiden symboliserades den positionen framför allt av Bernhard av Clairvaux, vars kyrkopolitik syftade till att upprätta starka, reformerade kloster som centra för den politiska auktoriteten i de världsliga rikena.56 Hans mest namnkunniga senmedeltida motsvarighet var Johannes
Gerson, Parisuniversitetets kansler 1395-1417, som framhöll sitt universitet som den institution som var mest lämplig att diktera för kungamakten hur denna borde handla. Heliga Birgittas politiska program var helt i linje med denna kyrkliga ideologi, något som framgår inte minst i John Linds analys av hennes kritik av kung Magnus Eriksson.57 Det är därför intressant att
analysera Vadstena kloster och aktörerna inom denna institution som politiska aktörer med tillgång till den medeltida kyrkliga politiska repertoaren.
I det medeltida samhället utvecklades flera alternativa politiska ideologier, som i sin tur förutsatte formandet av helt divergerande statssystem. Den absoluta kungamaktens ideologi härstammade exempelvis från den konflikt som uppstod på 1000-talet mellan påvemakt och kejsare om den högsta auktoriteten i givna territorier. Efter hand kom denna att få en potentiell institutionell struktur i den framväxande romerska rättstraditionen, grundad på kommentarer till de tidigmedeltida romerska lagarna. I grunden hade den absolutistiska ideologin teologiskt ursprung, den stammade ur den
53 Utvecklingen analyseras i Millet & Moraw 1996, s. 173-174. 54 Bagge 1976, s. 11-20. Millet & Moraw 1996, s. 176. 55 Millet & Moraw 1996, s. 176.
56 Watts 1988, s. 372-374 och passim. 57 Lind 1991, s. 104-116.
medeltida visionen om ett enat samhälle styrt av Guds vilja. På 1200-talet fästes ideologin på pränt i Frankrike och den fick också en konkret innebörd i en allt mer centraliserad kunglig förvaltning. Utvecklingen av den absoluta kungamaktens rötter under medeltiden i Frankrike analyseras ingående av historikern Jacques Krynen, som menar att under senmedeltiden blev den franske kungen i allt väsentligt en absolut monark.58
Mot denna riktning fanns en annan utveckling som i stället gynnade uppkomsten av representativa församlingar och konciliarism. Denna utveckling hängde samman med en rättslig och teologisk diskussion som menade att makt överfördes på valda representanter av hela församlingar, i vissa kontexter rent av hela befolkningar. En av de mest utpräglat konciliaristiska juristerna var Bartolus de Ubaldis, romerskrättslig kommentator kring sekelskiftet 1400. I hans politiska teori hade inga lagar eller beslut giltighet om de inte var i enlighet med de värderingar och ideal som omfattades av de befolkningar där de tillämpades. Konciliarismen innebar en betoning av befolkningens rättigheter gentemot de anspråk som restes av påvar och furstar på absolut makt given av Gud.59
Det medeltida politiska tänkandet
På kontinenten finns en lång tradition när det gäller att analysera andliga institutioner och individer inom dessa som politiska aktörer, och i den forskningen har också predikningar använts som källmaterial i större och mindre utsträckning. Tendenserna inom det forskningsområdet behandlades för några år sedan i en viktig antologi utgiven av historikerna David d’Avray och Nicole Bériou: Modern Questions about Medieval Sermons. De framhävde där att predikningar kunde användas i alla sorters historiska studier med hänseende på politiska, sociala och kulturella frågor.60 Det finns
över huvud taget i den kontinentala och amerikanska forskningen en tilltagande behandling av predikningar som politiska redskap. Det framkommer kanske mest tydligt i Roberto Rusconis och Darleen Pryds studier, där de var för sig studerat den italienske fursten Robert d’Anjous bruk av predikogenren för sina syften.61 Denna forskning behandlas mer
utförligt i kapitel 2.
Men vilka var ramarna för de politiska ideal som kunde uttryckas i predikan och i handling, i Vadstena och annorstädes under medeltiden?
58 Krynen 1993, s. 7-30, 345-414. 59 Se Canning 1980.
60 Bériou & d’Avray 1994. 61 Pryds 2000, Rusconi 1994.
Vilka samhällsuppfattningar och ideal var de dominerande under medeltiden? Vilken roll kunde en andlig inrättning spela inom den politiska sfären? Forskningen om det politiska tänkandet under medeltiden är enorm och här kan endast de för studien väsentligaste stråken tas upp. Presentationen av den tidigare forskningen får också tjäna som bakgrund för förståelsen av de ramar som gavs för det politiska handlandet i Vadstena.
Andens tjänare som samhällets främste
I sin klassiska analys av det feodala samhället dissekerade Georges Duby den lära om samhällets ordning som härskade under tusen år i Europa. Hans studie kretsar kring den bild av samhället som uppdelat i tre stånd som formulerades under 1000-talet av Adalbero och Gerard, biskopar av Laon respektive Cambrai, i norra Frankrike. Enligt treståndsläran skulle samhället bestå av tre grupper som kompletterade varandra: kyrkans män, krigarna och bönderna. Genom denna ordning skulle den gudomliga harmonin återspeglas på jorden.62
En central aspekt av denna treståndslära var att prästerna och andra som tjänade kyrkan placerades främst. Deras uppgift var att lägga fram de regler som skulle gälla i samhället, att tillhandahålla lagen och den ideologiska ordningen. Medlemmarna av det andra ståndet, riddarna, skulle tjäna samhället genom att med vapenmakt upprätthålla lag och ordning. Den tredje gruppen skulle föda hela samhällskroppen.
Som Duby skriver så återfinns denna uppfattning eller snarlika bilder av samhället i oräkneliga texter i hela det indoeuropeiska området.63 I det
medeltida Europa fick läran dock specifika konsekvenser. Detta var den tid då statsbildningsprocessen i Europa fick en ny och genomgripande form och riktning.64 Kyrkan spelade i det sammanhanget en fundamental roll, men
delade den statsbärande funktionen med kungamakten och ridderskapet.65
Mycket har skrivits om påvemaktens olika försök att etablera sig som överlägsen den världsliga makten.66 En framträdande man i sammanhanget
var Innocentius III, en välutbildad teolog och jurist som var påve 1198-1216. Han var intensivt inblandad i sin tids politiska strider och framstår som en av
62 Duby 1980, fr.a. s. 4-5. 63 Duby 1980, s. 5.
64 Se framställningen i Burns (ed.) 1988.
65 Om de statsbärande makteliterna under medeltiden, se Reinhard 1996. Efter hand kom
ytterligare två grupper, som enligt treståndsläran inte skulle delta i det politiska livet, ändå att få betydelse däri, nämligen borgarna och bönderna. Kyrkans betydelse för statsbildningsprocessen betonas bland annat i flera bidrag i Burns (ed.) 1988.
66 En genomgång ges i några av bidragen i J. H. Burns verk om medeltidens politiska
de mest namnkunniga företrädarna för tanken att påven var såväl präst som kung, och därför borde ha långtgående maktbefogenheter även inom den världsliga sfären.67 Denna såväl teologiska som politiska tanke hade också
en grund i en materiell verklighet – påvestaten och biskoparna ägde egna militära maktmedel att använda i olika stridigheter.
Det viktigaste maktmedlet var dock religionen. All teoretisk politisk legitimitet under medeltiden vilade på teologisk grund. Kungen blev invigd till sitt ämbete genom en religiös ceremoni med inspiration från Gamla Testamentets kungasmörjningar.68 Det fanns också en mängd medeltida
kungar som uppnått helgonstatus, genom kanonisering eller genom att en helgonkult praktiserades med kyrkans hjälp eller goda minne. En av de mest kända helgonkungarna är Frankrikes S:t Louis (Ludvig den helige), en stark symbol och ett mönster för hur kungamakten skulle utövas.69 Ludvig den
helige kom att firas liturgiskt i Norden, med festdagen den 25 augusti.70 Men
även annan maktutövning kringgärdades av religiöst ceremoniel. Då aristokratins män dubbades till riddare var hela proceduren genomsyrad av religiösa handlingar och symboler.71
Det fanns också en intressant glidning eller sammankoppling mellan religiös och världslig makt. Enligt Ernst Kantorowicz började denna uppträda tydligt omkring år 1000, då kungamakten och påven började tillägna sig motpartens insignier.72 Idén om påven som bärare av såväl
andlig som världslig makt motsvarades av en föreställning om att kungen, genom den rit då denne smordes, fått prästliknande funktioner. I Dubys studie uttrycks det tydligt:
Ty kungen år 1000 hade detta gemensamt med biskopar: han var helig. Sedan mitten av sjuhundratalet hade den frankiske kungens kropp, liksom biskopens, impregnerats med helig olja. Och därför var hans ande impregnerad med sapientia. Han var en vis man, en mystiker upplyst om Försynens avsikter, som en av oratores. Adalbero uttryckte det tydligt för Robert: ‘Förmågan … hos en orator skänks till kungen’.73
Andra forskare har visat att denna politiskt grundläggande princip utvecklades under lång tid i det medeltida samhället. Jacques Le Goff framhåller att man började använda den bibliska terminologin för att skapa
67 Se resonemang ovan.
68 Kungasmörjningarna analyseras i Le Goff 1996, s. 829-834.
69 Den grundläggande studien i ämnet är Marc Blochs verk om de helbrägdagörande
kungarna. Bloch 1983 [1924]. För en ytterst uttömmande studie om Ludvig den helige: Le Goff 1996.
70 Schmid 1945, s. 52. 71 Keen 1984, s. 64-66. 72 Kantorowicz 1957, s. 87-88. 73 Duby 1980, s. 17.
en sådan bild av kungamakten redan under Karl den Stores tid. Framför allt var det David som fick blir en förebild för kungarna i det avseendet.74
Ytterligare ett exempel på denna ideologi ges av Walter Ullmann, som citerade ärkebiskopen av Reims då denne tilltalade den franske kungen (sedermera helgonet) Ludvig XI: ”Ni är inte enbart lekman, utan även en kyrklig prästman.”75
Några europeiska kungar tog detta tämligen bokstavligt och ägnade sig själva åt predikan som en del av sin kungamaktsutövning. Ett intressant exempel på en sådan kung är den tidigare nämnde Robert d’Anjou, kung av Neapel 1309-1343. Det finns 300 predikningar av hans hand bevarade, texter som legat till grund för anföranden av honom i alla möjliga politiska kontexter.76
Det fanns alltså en utvecklad teori om förhållandet mellan andlig och världslig makt, där samtidigt all makt utgick från Gud och den kristna tron. Denna teori fick också en konkret materiell återspegling. Påvestaten fungerade som sagt både som den katolska kyrkans teologiska centrum och som en konkret ekonomisk och militär makt i Europa. Denna ordning återspeglades i biskopsdömena. En medeltida biskop och särskilt en ärkebiskop var ofta av kunglig eller aristokratisk börd. Ofta bestämdes dennes bana redan i barndomen; vissa personnamn reserverades i sådana släkter för dem som ämnades göra karriär inom kyrkan.77 Biskopsdömena
fungerade dessutom på flera sätt som feodala län och biskopar hade beridna följen på samma sätt som andra stormän. Bland annat av den anledningen karakteriserade historikern Gunnar Olsson biskopslänen som ”stater i staten”.78 Samtidigt var den katolska kyrkan en helhet som verkade som en
universell autonom institution, med intäkter och maktbefogenheter som furstarna och de världsliga stormännen inte kunde kontrollera. Samverkan uteslöt alltså inte autonomi.
Statsskicket och auktoriteten
Under medeltiden utgick människorna i det katolska Europa från att samhällsordningen skapats av Gud. Augustinus hade i sina skrifter, framför allt i De civitate Dei (Om Gudsstaten, skriven åren 413-426) menat att det jordiska samhället var en spegelbild av det gudomliga samhället, och att det därför ingick som en del i hela Skapelsen. Anledningen till att Gud försett
74 Le Goff 1996, s. 349-350. 75 Ullmann 1961, s. 202. 76 Pryds 2000, s. 2.
77 Duby 1980. Detta var i synnerhet fallet under tidig medeltid. 78 Olsson 1947, s. 44.
människorna med en stat var att en sådan krävdes efter människans syndafall och påföljande benägenhet att leva i synd, anarki och moralisk upplösning. Staten var på så vis naturlig, men också ett nödvändigt ont.
Janet Coleman, en engelsk historiker, anser att ända fram till början av 1600-talet kan man tala om förekomsten av ett medeltida statsbegrepp.79 För
detta var tanken om att staten var en naturlig, av Gud given entitet central. Frågan om huruvida det är riktigt att tala om förekomsten av ett statstänkande under medeltiden är emellertid inte helt oproblematisk. Mer konkreta företeelser var ofta viktigare: dit hör för svensk del även själva begreppet riket, förutom de mer regionala delarna. Ord med någon slags statsliknande innebörd återfinns ändå i källorna från hela medeltiden som arv från antiken.80
Tanken om ett samhälle i fred och ordning låg inbäddad i det medeltida statsbegreppet som det beskrivits ovan. Strävan mot att åstadkomma ett ordnat och fredligt samhälle skulle svara mot Guds intentioner med skapelsen. Detta ideal sammanfattas i forskningen med begreppet det allmänna bästa.81 Problemet för den medeltida människan gällde att slå fast
vilket politiskt system som skulle leda fram till att denna Guds tanke med skapelsen gick i uppfyllelse. Det fanns två huvudsakliga ståndpunkter att välja mellan, som representerade olika uppfattningar om maktens ursprung, och därmed förutsättningarna för dess legitimitet.
De som förespråkade res publica-idealet menade att all legitim makt emanerar från folket. Endast om de styrande har folkets stöd är deras styre legitimt. Regnum-idealets förespråkare menade att makten givits till kungen som därmed inte behövde svara inför någon. Inom den romerska rätten fanns båda dessa ideal sammanfattade i en och samma lagsamling. Å ena sidan hävdades där att lagen (och därmed styrelseskicket) var i kraft därför att den accepterades av folket. Å andra sidan hävdades på ett annat ställe att vad som behagade fursten hade laga kraft, eftersom folket överfört all sin makt till denne.82 Alltså var fursten och till och med kejsaren såväl underordnade
folket som överordnade dem. Lösningen på problemet formulerades av den romerskrättslige kommentatorn Azo (ca 1150-1230): det var folket som helhet (universitas) som hade mer makt än kejsaren eller en furste, medan furstar alltid hade mer makt än en enskild människa. Principen vidareutvecklades under medeltiden.83 Den renodlade respublica-ideologin
79 Coleman 1997, s. 208. 80 Skinner 1989. 81 Lat. communi utilitate. 82 Tierney 1982, s. 56.
83 Tierney 1982, s. 57-58. Andra medeltida tänkare såg det som att kungen begränsades I
formulerades annars främst i de italienska städerna. Olika former av monarki var regel i det övriga Europa. Det svenska medeltida valkungadömet representerade tanken att det var folkets makt som överfördes till en kung då denne valdes.84 Den mest renodlade regnum-tanken fick så småningom sitt
starkaste uttryck i den absoluta kungamakten under perioden ca 1500-1800.85
Idén om den rättrådige kungen var också kopplad till tanken att denne hade ett ansvar inför allmänheten, och att han hade ett uppdrag från dem. Dock fanns det en del andra uppfattningar i frågan. Ett för denna avhandling viktigt ideal uttrycktes av Johannes Gerson, teolog verksam vid universitetet i Paris. Denne ansåg att kungen inte skulle se sig som underkastad något slags folkets uppdrag, utan att han i stället skulle se sig som underkastad rådgivare; det Gerson avsåg var att kungen skulle underkasta sig Parisuniversitetet, eftersom dessa representerade den högsta visheten.86 Det
var väsentligt, särskilt med tanke på de frågor som här kommer att analyseras beträffande Vadstena klosters ambitioner.
Delvis tvärt emot den romerskrättsliga debatten om kungamaktens förhållande till folket gick diskussionen om förhållandet mellan kyrkan och den världsliga makten. Här gällde istället principen att all legitim makt härstammade från Gud. Enligt många teologer var det självklart att kyrkan var överordnad all världslig makt, eftersom den var Guds direkta representant på jorden. De världsliga herrarna representerade också Guds samhällsordning men skulle lyda under kyrkans auktoritet. Denna princip hade formulerats redan under kyrkans första århundraden. Under perioden omkring millennieskiftet resulterade den i rörelsen för Gudsfreden, som formulerades i Frankrike vid 1000-talets början för att handskas med de våldsamma motsättningarna mellan olika feodala herrar och för att säkerställa kyrkans position. Enligt gudsfreds-ideologin skulle kyrkan garantera fred och rättvisa för samhället. Det var en funktion som traditionellt tillkom kungen, men denne ansågs inte kapabel att uppfylla sin roll.87
En grundläggande princip som var nära nog allmänt omfattad var att Gud hade skapat kyrkan och den världsliga makten som ett slags tveeggat svärd, och att dessa tillsammans skulle skapa Guds samhälle på jorden. På så vis sågs både påven och fursten som figurer som representerade Jesus.88 För
givit människorna auktoritet med avsikten att de skulle överföra denna på en kung. Guenée 1985, s. 152-153.
84 Se Åqvist 1989.
85 Senast analyserad i Ericsson 2002. 86 Dunbabin 1988, s. 505.
87 Duby 1980, s. 134-138. 88 Duby 1980, Kantorowicz 1957.
många ledde detta synsätt till slutsatsen att kyrkan var överordnad det världsliga i alla avseenden. Bernhard av Clairvaux formulerade till exempel en politisk traktat i vilken han pläderade för den synen. Det fanns dock en del varierande uppfattningar i frågan inom kyrkan. Bernhard fick därför mothugg av ett antal framstående kanonister. De höll med om att påven rådde oinskränkt över all andlig jurisdiktion, så även över fursten om denne begick en överträdelse inom det område som hamnade under kyrklig rätt. De menade dock samtidigt att den världsliga makten inte lydde under den andliga. De sträckte sig så långt som till att säga att påven utövade auktoritet över det världsliga, vilket bland annat visade sig genom att han krönte kejsaren. Därefter var det dock denne som hade makten att regera.89
Man kan säga att vad som hävdades av många tongivande kyrkomän var en kyrkans andliga och moraliska auktoritet över hela samhället. Som det heligastes direkta representanter behövde de inte svärdets makt för att etablera sin auktoritet. Den hade i stället sin grundval i hela den katolska teologin och världsbilden.
Striden om vem som hade högst auktoritet rasade genom hela medeltiden. Det är dock något förenklat att se det som en strid i vilken kyrkans män självklart stod på den sida som förespråkade den romerske påvens överhöghet i alla lägen. Problemet var komplicerat och blev inte lättare av att olika riken och regioner hade en tendens att isoleras på grund av de ständiga krigen. I vissa situationer framstod tanken på en allestädes närvarande påvlig auktoritet helt enkelt som oförenlig med de faktiska omständigheterna.
Under trettonhundratalet tillstötte ytterligare en komplikation, nämligen schismen. Den kom givetvis att försvaga påvemaktens auktoritet. Vid kyrkomötet i Konstanz år 1415 hävdade man att konciliet ersatt påvemakten som kyrkans högsta organ och Guds direkta representant. Därefter avsattes de tre olika påvar som då fanns och en ny valdes.90 Under hela schismen
fanns det dock en stark riktning inom kyrkan som menade att dess auktoritet var oanfrätt eftersom den som fenomen givits av Gud, alldeles oavsett vad som sedan hänt dess främsta huvud. I Frankrike företräddes denna politiska ståndpunkt mot schismens slut av Johannes Gerson, teolog och kansler för Parisuniversitetet.91
Idealen
Själva frågan om hur samhällen skulle organiseras under medeltiden var alltså komplicerad. Bakom frågan om statsskick döljer sig frågan om vilka
89 Om Bernhard och kanonisternas ideologiska strid: Pacaut 1953. 90 Tierney 1982, s. 59.
ideal som skulle vara samhällenas ledstjärnor. Olika grupper i samhället lade naturligtvis betoningen på olika ideal, men några kan ändå identifieras som särskilt centrala. Dessa är frihet, rättvisa, fred och vishet.
Janet Coleman menar att just friheten var det centrala. Frihet skulle uppnås genom att allmänhetens rättigheter beskyddades gentemot makthavarnas handlingar.92 I det medeltida samhället fanns nämligen också
en bild av det onda styret, oftast benämnt tyranni. Som Anthony Black framhåller så sågs friheten som en ytterst grundläggande, naturlig rättighet, eftersom Gud ursprungligen skapat människan fri. Idealet uttrycktes bland annat i Bibeln och i den romerska rätten.93 I hans analys blir dessutom
friheten något mer än rätten att inte bli utsatt för övergrepp. Frihetsidealet kunde hos de medeltida tänkarna och juristerna också innebära individuella rättigheter, som rätten att själv välja äktenskapspartner och yrke, äga och förvalta egendom och så vidare. Denna frihet var dock inte obegränsad utan det fanns starka kollektiva inslag. Bland annat kunde en av samfälligheten vald ledare besluta om det bidrag den enskilde skulle ge till gemensamma behov. Dessutom fördelades många rättigheter och privilegier inte till individer utan till grupper, något som gällde till exempel stadsprivilegierna.94
Friheten kunde dock inte upprätthållas utan stöd av någon slags normerande ordning. I medeltidens samhälle spelade rättvisan och rätten en framträdande roll inte bara som konkret institution, utan som ett samhälleligt ideal. Quentin Skinner menar att de medeltida teoretikernas hållning var att ett gott tillstånd, bonus status, vilade på upprätthållandet av rättvisan. Om tjänstemännen följde lagens bokstav i alla sina handlingar skulle det allmänna bästa upprätthållas, freden skulle råda och folkets lycka skulle vara garanterad.95
Statens främsta mål, det allmänna bästa och liknande, skulle alltså vila på en grundval av rätten och rättssäkerhet. Det betonade bland annat Thomas av Aquino.96 Däremot fanns diametralt motsatta åsikter om hur denna
rättssäkerhet bäst garanterades. Vissa såg helst att makten delades av alla människor och att dessa sedan skulle låta valda representanter sköta den praktiska tillämpningen, medan andra ansåg att det vore bättre att utse en person som alla lydde och som i sin tur lydde lagarna. Efter hand, särskilt under 1400-talet, blev nämligen stridigheter mellan olika fraktioner i
92 Coleman 1997, s. 209. 93 Black 1992, s. 28. 94 Black 1992, s. 29. 95 Skinner 1989, s. 94. 96 Skinner 1989, s. 94.
samhället ett alltmer uppenbart hot mot såväl lagar som det allmänna bästa, fred och så vidare.97
Frågan om rättsskydd och bevarandet av samhällsmedlemmarnas friheter var också ett tema i den för medeltiden så karaktäristiska kampen mellan kyrkan och den världsliga makten. Även påven och den övriga kyrkan hävdade att deras uppgift var att utöva ett sådant beskydd gentemot världsliga makthavare, och dessa skulle enligt denna ståndpunkt vara underställda kyrkan. Thomas av Aquino menade att Gud förmedlade all världslig makt genom folket, när det valde en ledare. Det betydde dock inte nödvändigtvis att folket kunde avsätta en ledare när väl valet var gjort. Däremot betydde det att Gud hade makten över den världslige ledaren. Och för att garantera att Guds mål med tillsättandet uppfylldes, var det även enligt Thomas av Aquino och hans efterföljare väsentligt att rätten uppehölls.98
Det kom således att finnas en stark betoning av rätten inom ramen för tankarna om det allmänna bästa. Rätten sågs som statens fundament; det är en tanke som går igen hos forskare som den amerikanske historikern Joseph Strayer och den ursprungligen tyske, sedan amerikanske historikern Ernst Kantorowicz. ”The state was based on law and existed to enforce law”, menar Strayer, och Kantorowicz anser att man efter investiturstriden får en kungauppfattning som bygger på en ”…strictly Law-centered ideology…”.99
Det är helt riktigt att rätten betonades starkt i medeltida ideologi, framför allt för att den sågs som ett komplicerat samhälles nödvändiga regelsystem. Betoningen på rätten kom sig mycket av att juristutbildningarna och utvecklingen av juridiken blivit explosionsartad efter millennieskiftet. Såväl den civila som den kanoniska rätten studerades och kommenterades. Många av kyrkans män fick under medeltiden en juridisk snarare än en teologisk utbildning.100
Kyrkan hade också lanserat en egen ideologi som efter hand kom att utvecklas till en rad rättsliga normer, nämligen Gudsfreden, vilket diskuterats ovan. Tanken var att Gudsfreden skulle leda till ordning och harmoni i samhället. Till en början innebar den främst att man försökte freda vissa platser och människor från riddarnas våld, nämligen kyrkor, kyrkans tjänare och de fattiga. Därefter utvecklades tanken till att innebära att riddarna skulle inordnas i ett precist definierat kristet samhälle och tilldelas en positiv roll i samhällsstrukturen. De tilldelades rollen som krigare, en
97 Skinner 1989, s. 94-95, 108-109. 98 Wahl 1977, s. 90-91.
99 Strayer 1970, s. 23. Kantorowicz 1957, s. 102. Richard Kaeuper kallar den medeltida
staten för en kombination av en ’law state’ och en ’war state’. Kaeuper 1988.
100 Brundage 1995, s. 175-180. Några av bröderna i Vadstena kloster hade av allt att döma
