I denna studie visade resultatet att lika stora andelar når upp till WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet (FA) och som inte når upp, det vill säga 50 procent i båda grupperna. För att ingå i gruppen som uppnår WHO:s rekommendationer för FA ska man vara aktiv minst 60 minuter om dagen i en måttlig till hög intensitet. Tittar man till tidigare forskning (Fransson, 2019; Nyberg, 2016; Nyberg, Kjellenberg, Fröberg, & Lindroos, 2020) är 50 procent en hög andel att uppnå rekommendationerna för FA. Att nämna är att en av skolorna som enkäten skickades ut till var Polhemsskolan i Lund. Detta är ett idrottsgymnasium där många av eleverna är med i föreningsidrotter och tränar på elitnivå vilket kan ha lett till den höga andel vad gäller fysisk aktivitet. Men eftersom vi inte ställde någon fråga i enkäten gällande föreningsidrott kan vi inte fastställa att det har haft något med resultatet att göra, utan endast spekulera. Vi vet inte heller vilka av respondenterna som studerar på vilken skola, vi vet därför inte hur många av de som deltagit i studien som läser på Polhemsskolan. Trots det positiva resultatet så var det fortfarande 50 procent av tjejerna som inte var tillräckligt fysiskt aktiva. I samband med att man kommer in i puberteten och tonåren försvinner gamla intressen och nya utvecklas. Aktivitetsnivån hos tonårstjejer påverkas av sociala influenser och samhällets normer där man lätt bortprioriterar fysisk aktivitet (Whitehead & Biddle, 2008). Detta kan ligga till grund för att hälften av respondenterna inte når upp till WHO:s rekommendationer.
Låg aktivitetsnivå eller inaktivitet påverkar inte bara den enskilda individen negativt, det påverkar även samhället då man går miste om stora hälsofördelar. I vår studie var det 8,1 procent som angav att de var helt inaktiva. När det rör sig om en stor grupp individer med ohälsosamma beteenden som rökning, osunda näringsintag och en inaktiv livsstil blir det ett samhällsproblem istället för ett individproblem. Ett samhälle som präglas av individer med försämrat fysiskt, psykiskt och socialt välmående påverkar folkhälsan negativt och belastar samhället med stora kostnader. De som rör sig under rekommendationerna tenderar att drabbas hårdare av psykiska problem vilket i sin tur leder till en större användning av hälso- och sjukvård (Haider, Grabovac, Rieder, & Dorner, 2019). I den senaste statistiken för Sverige visar WHO att livsstilssjukdomarna toppar listan för ohälsa, dåliga levnadsvanor bidrar i hög grad till att allt fler insjuknar i livsstilsrelaterade sjukdomar. Det kostar Sverige 50 miljarder kronor varje år att behandla sjukdomar och symtom som hade kunnat förebyggas. Därför bör samhället satsa mer på förebyggande insatser inom hälso- och sjukvård (Carlsson, & Bergh, 2014). Att öka nivåerna av fysisk aktivitet hos tjejerna handlar alltså inte bara om att stärka den individuella hälsan utan även om strävan mot en bättre folkhälsa.
Vi fann ingen skillnad mellan storleken på tjejernas bostadsområde och deras fysiska aktivitetsnivå. Respondenterna fick ange sin bostadsort då vi hade en hypotes att det skulle vara en högre
aktivitetsnivå i de större kommunerna/orterna. Är man bosatt i en mindre kommun där det kanske varken finns idrottsföreningar eller gymlokaler kan det bli svårare att vara fysiskt aktiv. Har man inte någon motivation till FA och det inte finns lättillgängligt finns risken att man utesluter det
(Faskunger, & Nylund, 2014). Vid utformandet av ett träningsprogram för att främja psykiskt välmående bör man se över faktorer som familj, skola, stadsdel och andra miljöfaktorer som unga växer upp med. Alla dessa utomstående faktorer är sådant som spelar in i en ungdoms vardag och kan ge stöd och support att vara fysiskt aktiv men även skapa barriärer (Klaszczewska, Mazur, Siedlecka, 2019).
Resultatet visar att ungefär en tredjedel (31,5%) av tjejerna som deltog i studien lider av en
ångeststörning, vilket vi anser vara en hög andel. Detta resultat fick vi fram genom sju frågor rörande ångest i HAD-skalan. På frågorna från folkhälsoenkäten om psykosomatiska besvär fanns där en fråga om man upplevt känslor av ängslan, oro och ångest, där var det endast 24 procent som angav att de hade svåra besvär. Detta är intressant då det är färre som skattar sig ha svåra ångestbesvär än vad sammanställningen av HAD:s frågor kring ångest visar. Vi tror att det kan vara svårt att veta exakt hur ångest känns vilket gör det svårt att veta om man har besvär av det. I HAD:s sju frågor om
konkret fråga som ställs där du ska svara på om du lider av ångest. Därav lägre andel i
folkhälsoenkätens fråga rörande ångest, tror vi. Lever man med ångest under en längre period och låter den ta för stor plats så hindras man från att leva det liv man egentligen vill. Detta kan leda att man blir mer mottaglig för stress, rastlöshet och lättirritation (Kierkegaard, 1996). Den psykiska ohälsan ökar från det att man är 16 år vilket är i samma period som man börjar studera på gymnasiet och kraven ökar både på och utanför skolan (Fransson, 2019). Utövar man då dessutom en idrott tillkommer fler krav att prestera från både tränare, lagkamrater och föräldrar (Lindwall, Johnson, & Rylander, 2016). Tidigare studier gjorda i Skåne där man ville jämföra psykisk ohälsa mellan årskurs sex i högstadiet upp till gymnasiet visar att 59 procent av tjejerna i årskurs två på gymnasiet besväras av psykosomatiska symtom. Detta gav en ökning med 22 procent från hur många elever i årskurs sex som lev av psykosomatiska besvär (Grahn, et al., 2016). Liknande forskningsarbete har gjorts i Malmö där resultatet visade att 51 procent av tjejerna i gymnasiet led av psykosomatiska symtom (Blomdahl, Elofsson, Bergmark, & Lengheden, 2017). I vår studie har vi ej jämfört årskurser emellan utan främst fokuserat på gymnasietjejer då det var dem som visade sig ha mest besvär med psykisk ohälsa. Våra resultat stärker det som tidigare forskning fått fram där majoriteten besväras av stress, trötthet, ångestsymtom och huvudvärk. I Folkhälsomyndighetens rapport från 2018 uppgav 35 procent av alla kvinnor i åldrarna 16–24 år sig ha nedsatt psykiskt välbefinnande. I vår studie var det 25 procent som kände sig nedstämda och 11 procent av respondenterna som låg inom risken för depressionstillstånd som kan komma att kräva läkarbehandling. Att majoriteten av tjejerna i
undersökningen inte lider av depressiva symtom är ett positivt resultat. 11 utav 100 procent kan ses som en relativt låg siffra men när det kommer till gymnasietjejer som lider av depression där läkarbehandling kan krävas är siffran hög. Psykiska hälsoproblem som depression börjar stiga i ungdomsåren framför allt hos tjejer. Tonårstjejer ställs inför stora biologiska, psykologiska och sociala utmaningar vilket syns i förändringar i beteendemönster och emotionella tillstånd
(Oldehinkel, Verhulst, & Ormel, 2011). I samband med puberteten och första menstruationen hamnar kroppen i en hormonell rubbning som ofta kan sammanfalla med depressionstillstånd. Något som också kan påverka är de sociala roller som unga tjejer påträffar och försöker leva upp till (Rostila & Toivanen, 2012; Von Knorring, 2012).
Ångest och depression är psykiska besvär men ger sig ofta uttryck i fysiska symtom. Huvudvärk, trötthet, yrsel, sömnsvårigheter, magont är några av de besvär som ångest och depression kan
medföra (Fransson, 2019). I respondenternas svar på deras självskattning av psykosomatiska symtom kunde vi tydligt se att stress var det som flest besvärades av (85%). Att bära på mycket stress i en ung ålder kan leda till negativa effekter på hälsan under ett långtidsperspektiv, det kan även öka
risken för misslyckande i skolan. Stresshormonerna gör att vi får svårare att varva ner och koppla av vilket kan påverka vår sömn negativt (Bähr, 2020). Desto äldre vi blir ökar pressen i skolan och därmed även stressen, för mycket stress leder till avtagande i skolprestationer som kan göra att man känner sig ännu mer stressad och får ännu med prestationsångest. Det blir som en ond spiral. I gymnasiet spenderas större delen av tiden i skolan där man ständigt jämför och mäter prestationer, detta är en bidragande faktor till stress. Prestationskrav som leder till stress har man framförallt sett hos tjejer och är en riskfaktor till ökad psykisk ohälsa (Bester, 2019; Folkhälsomyndigheten, 2018). Tjejer spenderar mer tid åt sina studier än vad killar gör och sätter högre krav på sig själva. För att prestera bättre i skolan läggs mer tid åt studier och mindre tid till fritidsaktiviteter (MUCF, 2015). Detta är oroväckande eftersom fritidsaktiviteter kan fungera som en skyddsfaktor mot stressrelaterad ohälsa hos tjejer (Håkansson & Ahlborg, 2010). Eftersom skolan är en plats där majoriteten av stress uppstår, krävs förebyggande insatser och hälsofrämjande arbeten för att på allvar ta tag i den negativa stressen i skolan. Dessa insatser bör främjas redan i ung ålder där man under skoltid uppmärksammar stress och har samtal med eleverna om hälsa och välbefinnande. Det krävs mer än bara enskilda insatser för att eleverna ska lära sig hantera en stressig vardag. Vi måste arbeta för att få bort det negativa stigmat kring psykisk ohälsa för att fler ska våga söka stöd och sätta ord på sina känslor när man mår psykiskt dåligt. Psykisk ohälsa ska inte ses som något skamligt eller en känsla av att man avviker från det normala. Något som kan ligga bakom en känsla av ångest eller nedstämdhet kan till exempel handla om föreställningar hos den enskilda individen, att inte klara av
fysiska/kunskapsbaserade prestationer eller att man avviker rent utseendemässigt kring hur samhället vill att man ska se ut. Normerna kring tjejrollen är att lägga stor omsorg på sitt utseende, på studier och på sociala relationer, vilket kan leda till att stressnivåerna och den psykiska ohälsan ökar bland unga tjejer. Mer krav och press ställs på tjejen från samhället, därför bör man i tidig ålder jobba med normerna kring femininitet, maskulinitet och jämställdhet i skolan.
Det var även en majoritet (74%) av respondenterna som besvärades av trötthet medan endast 30% procent hade sömnsvårigheter. Vad kan då tröttheten bero på? Även om man säger sig kunna somna snabbt och sedan sova gott under natten betyder det inte att man får tillräckligt många timmars sömn för att känna sig pigg och utvilad (Hillman, 2012). Sedan handlar trötthet inte bara om sömn, trots att man är fysiskt utvilad så kan man känna sig psykiskt utmattad där andra faktorer kan spela in. Har man under en längre tid känt sig stressad kan det visa sig i trötthet som är svårt att sova eller vila bort. Går det för långt finns risken att man drabbas av utmattningssyndrom och bör då uppsöka en vårdcentral (Bähr, 2020). Att känna sig trött under hela dagen i skolan gör det svårare att koncentrera
prestationer utanför skolan, däribland inom sin idrott och kan även påverka den fysiska aktivitetsnivån negativt.