Gymnasietjejers fysiska aktivitetsnivå och dess påverkan på den psykiska hälsan - En kvantitativ studie på gymnasietjejer i Skåne.

Lärande och samhälle

Idrottsvetenskap

Examensarbete

15 högskolepoäng

Gymnasietjejers fysiska aktivitetsnivå och dess

påverkan på den psykiska hälsan

En kvantitativ studie på gymnasietjejer i Skåne.

High school girls' physical activity level and its impact on mental health

A quantitative study on high school girls in Skåne

Björk Filippa

Ekdahl Matilda

Idrottsvetenskapligt program 180hp/ Fysisk aktivitet och hälsa

Examinator: Torbjörn Andersson

Abstract

The purpose of the study was to investigate and analyze a possible relationship between level of physical activity (PA) and mental health among high school girls, located in Scania, Sweden. The study aims to contribute with knowledge of the target group’s level of PA and perceived health. In the long run, this knowledge would contribute with possible measures to promote the level of PA and thereby the health of young girls in high school age.

The study was conducted using a quantitative method where questionnaires were used as a survey material. 74 high school girls volunteered to participate in the study and answer the questionnaire which consisted of twenty-nine questions regarding level of PA and mental health. The data was collected and then compiled in SPSS. The results showed that 62,2 percent of the girls were troubled by mild to severe anxiety disorders. Those girls who reached the World Health Organisation (WHO) recommendations for PA showed a lower mean score on the anxiety scale (7,92) than those who did not reach the recommendations (9,24), however, the difference was not significant. 25,7 percent of the girls showed results on depression and 12,2 percent were at risk for depression, which may require medical treatment. On the depression scale, there was a significance between the group that achieved the recommendations for PA and the group that did not. The mean score for those who were sufficiently physically active was 4,46 and those who were not within the recommendations of the PA had a mean score of 6,24. The scale ranged from 0 to 21. There is a significant difference between the groups for PA and depression (p=0,043). There is no significant difference between anxiety and physical activity when the value resulted in (p=0,160). Of the six different

psychosomatic disorders we examined, 6 percent had severe headaches or migraines, 16 percent had severe fatigue, 24 percent suffered from concern or anxiety disorders, 10 percent had severe sleep difficulties, 4 per cent had severe problems with dizziness and finally 31 per cent had severe problems with stress feelings.

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera ett tänkbart samband mellan fysisk

aktivitetsnivå och psykisk hälsa hos gymnasietjejer i Skåne. Undersökningen vill bidra till kunskap om målgruppens fysiska aktivitetsnivå och upplevda hälsa. I förlängningen skulle den kunskapen bidra med möjliga åtgärder för att främja den fysiska aktivitetsnivån och därigenom hälsan hos unga tjejer i gymnasieåldern.

Studien är utförd med en kvantitativ metod där enkäter använts som undersökningsmaterial. 74 gymnasietjejer runt om i Skåne har frivilligt deltagit i studien och besvara enkäten som bestod av tjugonio frågor rörande fysisk aktivitetsnivå och psykisk hälsa. Empirin samlades in och

sammanställdes sedan i SPSS. Resultatet visade att 62,2 procent av tjejerna besväras av milda till svåra ångestsyndrom. De som uppnådde WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet (FA) visade ett lägre medelvärde på ångestskalan (7,92) än de som ej uppnådde rekommendationerna (9,24), skillnaden var dock inte signifikant. 25,7 procent av tjejerna visade resultat på nedstämdhet och 12,2 procent var i riskzon för depressionstillstånd som kan kräva läkarbehandling. På depressionsskalan fanns det en signifikans mellan den grupp som uppnådde rekommendationerna för FA och den grupp som ej gjorde det. Medelvärdet för de som var tillräckligt fysiskt aktiva var 4,46 och de som ej var inom rekommendationerna för FA hade ett medelvärde på 6,24. Bägge skalor gick från 0 till 21. Det finns en signifikant skillnad mellan grupperna gällande FA och depression (p=0,043). Det finns ingen signifikant skillnad mellan ångest och fysisk aktivitet då värdet resulterade i (p=0,160). Av de sex olika psykosomatiska besvär vi undersökte var det 6 procent som hade svåra besvär av huvudvärk eller migrän, 16 procent som hade svåra besvär av trötthet, 24 procent led av svåra besvär av ängslan, oro eller ångest, 10 procent hade svåra sömnsvårigheter, 4 procent hade svåra besvär med yrsel och slutligen var det 31 procent som hade svåra besvär med stresskänslor.

Innehållsförteckning

SAMBANDET FYSISK AKTIVITET & PSYKISK HÄLSA………..………….……....22

METOD……….…………..23

FORSKNINGSDESIGN……….………..…..23

URVAL……….…………..24

RELIABILITET OCH VALIDITET………..………..…..24

INSAMLING, BEARBETNING OCH ANALYS…….……….…...25

ETISKA ÖVERVÄGANDEN……….…………..….26

LITTERATUR……….……...27

KÄLLKRITISKA ÖVERVÄGANDEN……….………28

RESULTAT & ANALYS……….……….……....29

HUR SKATTAR GYMNASIETJEJER SIN FYSISKA AKTIVITETSNIVÅ?………....29

HUR SKATTAR GYMNASIETJEJER SIN PSYKISKA HÄLSA?……….……31

HUR SER SAMBANDET UT?...36

DISKUSSION & SLUTSATS……….………..……38

GYMNASIETJEJERS SKATTADE FYSISKA OCH PSYKISKA HÄLSA………..…...38

SAMBANDET - FYSISK AKTIVITET OCH PSYKISK HÄLSA………..…………..………...41

UTVÄRDERING AV FORSKNINGSPROJEKT……..………..………….……...43

VIDARE FORSKNING ……….………...44

REFERENSER……….………….45

Förord

Detta är en C-uppsats, skriven vid Malmö Universitet under slutet på termin sex på det Idrottsvetenskapliga programmet. Det har varit ett intressant, lärorikt och intensivt arbete.

Vi har sedan länge bestämt att vi skulle skriva vårt examensarbete under termin sex ihop, vi skrev B-uppsatsen under termin tre tillsammans vilket gick mycket bra. Den första utmaningen vi stötte på var att komma på ett bra och intressant ämne som båda ville skriva om. Då båda har ett stort intresse för träning så var det inget tvivel om att vi ville skriva om något som rörde fysisk aktivitet. Inom kursen ‘Entreprenörskap och projektledning inom idrott’ gjorde vi tillsammans med två

klasskamrater ett hälsoprojekt för unga tjejer i Malmö där målet var att öka den fysiska, psykiska och sociala hälsan hos tjejerna. Under projektet blev vi införstådda i att gymnasietjejer är den målgrupp som rör sig minst av alla barn och unga och även är de som lider mest av psykosomatiska besvär. Efter den kursen föll det sig naturligt att gymnasietjejer var den målgrupp vi ville rikta in oss på och även undersöka det möjliga sambandet mellan deras fysiska aktivitetsnivå och psykiska hälsa.

Vi hade inte kunnat genomföra denna studie utan de 74 respondenter som tog sig tiden att svara på vår enkät, tack till er. Vi vill även passa på att tacka vår handledare Jenny Vikman som hjälpt oss under arbetets gång. Tack även till Alexander Jansson som hjälpte oss med SPSS. Tack till Peter Larsson, Annika Nyberg, Marie Lilja och Tina Frennesson som hjälpte till att sprida enkäterna på de gymnasieskolor de arbetar på.

Vi hoppas ni finner texten intressant och trevlig!

Malmö, maj 2020

Inledning

Nedan presenteras en kort beskrivning av problemet, dess allmänna relevans för området idrottsvetenskap samt studiens syfte och frågeställningar som studien är uppbyggd kring.

Barn- och ungdomsåren har stor betydelse för hur den fysiska och psykiska hälsan kommer att utspela sig under livet. Samhällets utveckling skapar mycket oro då allt fler ungdomar går mot ett stillasittande liv med psykosomatiska besvär som oro, nedstämdhet, trötthet och huvudvärk. Gruppen som drabbas värst är tonårstjejer (Folkhälsomyndigheten, 2020).

Av Sveriges tjejer i alla åldrar är det endast 22 procent som rör sig enligt WHO:s (World Health Organization) rekommendationer för fysisk aktivitet. De som är allra minst aktiva är de äldsta

tjejerna på gymnasiet, där är det endast 14 procent som uppnår kraven. Sedan finns det även en grupp på cirka 6 procent av alla barn och unga som inte rör på sig alls, varken på fritiden eller i skolan (Nyberg, 2016). Konsekvenserna av en stillasittande livsstil kan leda till en sämre hälsa, både fysiskt och psykiskt och förekomsten av konsekvenserna är hög hos äldre tonårstjejer

(Folkhälsomyndigheten, 2020). Psykisk ohälsa är som störst i åldrarna 16–29 år. De symptom som kan uppstå är huvudvärk, trötthet, magont, stress, sömnsvårigheter och nedstämdhet. Om man tittar på varje enskilt symptom så är det vanligare att tjejer upplever detta mer än killar (Fransson, 2019). Forskning visar även att 80 procent av gymnasieelevernas tid spenderas stillasittande. Ungdomar lever idag ett stillasittande liv med flertal timmar framför olika skärmar (dator, mobil, iPad) (Nyberg, 2016). Enligt WHO:s rekommendationer bör unga i åldern 6–17 år vara fysiskt aktiva i 60 minuter om dagen för att nå positiva effekter på hälsan. WHO rekommenderar vuxna individer från 18 år och uppåt att vara fysiskt aktiva i minst 150 minuter i veckan (World Health Organization, 2010).

Hälsovinsterna med fysisk aktivitet är en förbättrad kondition, ökad muskelstyrka, förbättrad skeletthälsa, kardiovaskulär hälsa, metabol hälsa, mental hälsa och även bättre prestation i skolan (Jansen & LeBlanc, 2010)

Detta arbete kommer utgå ifrån gymnasietjejers aktivitetsnivå och dess samband med deras psykiska hälsa. Det är vetenskapligt bevisat att fysisk aktivitet påverkar den mentala hälsan. I detta arbete vill vi undersöka detta samband på den grupp som lider av störst psykiska besvär och är mest fysisk inaktiva; gymnasietjejer. Vi hoppas kunna få svar på om det som tidigare forskning tyder på angående att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på den psykiska hälsan stämmer även hos vår målgrupp. En del forskning har tidigare gjorts inom området men där har man gjort en jämförelse

mellan könen och haft ett bredare åldersspann (Abebe, Froyland, Bakken, 2015; Guddal, et al., 2019; Baldursdottir, Valdimarsdottir, Krettek, Gylfason, & Sigfusdottir, 2017). Med anledning av detta finns ett behov att gräva djupare i sambandet där endast gymnasietjejer står i fokus för

undersökningen. Förhoppningsvis kan studien skapa en djupare förståelse kring sambandet och på så vis få syn på orsaker samt vilka åtgärder som behövs vidtas på problemet.

Syfte

Tjejer i gymnasiet är den åldersgrupp som är minst fysiskt aktiva och även de som lider störst av psykosomatiska besvär (Nyberg, 2016; Fransson, 2019). Syftet med studien är att undersöka och analysera ett tänkbart samband mellan fysisk aktivitetsnivå och psykisk hälsa hos gymnasietjejer i Skåne. Undersökningen vill bidra till kunskap om målgruppens fysiska aktivitetsnivå och upplevda hälsa. I förlängningen skulle den kunskapen kunna bidra med möjliga åtgärder för att främja den fysiska aktivitetsnivån och därigenom hälsan hos unga tjejer i gymnasieåldern.

Frågeställningar

1. Hur skattar gymnasietjejer i Skåne sin fysiska aktivitetsnivå? 2. Hur skattar gymnasietjejer i Skåne sin psykiska hälsa?

3. Hur ser ett eventuellt samband ut mellan tjejernas fysiska aktivitetsnivå och psykiska hälsa?

Begreppsdefinitioner

Fysisk aktivitet: All kroppsrörelse som ökar energiförbrukningen utöver det vi förbrukar under vila.

Aktivitet kan ske i hemmet, på fritiden, på arbetet, transportsträckor och under organiserad träningsaktivitet (Lännergren, Westerblad, Ulfendahl, & Lundeberg, 2017).

Fysisk inaktivitet (stillasittande): Avsaknad av kroppsrörelse, den energiförbrukning vi har under

vila. Stillasittande kan användas för att förklara inaktivitet (Lännergren, Westerblad, Ulfendahl, & Lundeberg, 2017).

Aerob aktivitet (konditionsträning): Förmågan att utföra fysisk aktivitet med syre under en längre

period. Intensiteten på träningen kan vara låg, måttlig eller hög. Måttlig till hög intensitet rekommenderas för att nå positiva hälsoeffekter (Hallén & Ronglan, 2013).

Anaerob aktivitet: Förmågan att utföra fysisk aktivitet utan tillgång till syre i kortare perioder.

Exempel på anaerob aktivitet är muskelstärkande aktiviteter eller kortare intervaller (Hallén & Ronglan, 2013).

Psykisk hälsa: Omfattar ett bra välbefinnande och funktionsförmåga. Förmågan att kunna balansera

sin inre potential som individ. Även att känna lycka, lust och och njutning där man lyckas hantera livets svårigheter (Von Knorring, 2012).

Psykisk ohälsa: Omfattar tillstånd med olika allvarlighetsgrad och varaktighet. Från mildare besvär

som lätt oro eller nedstämdhet, till besvär som drabbar individens funktionsförmåga där behandling av hälso-och sjukvård sker i såsom depression, ångestsymtom eller schizofreni (Von Knorring, 2012).

Psykosomatiska besvär: Kroppsliga besvär som till exempel huvudvärk, yrsel, magont och trötthet

som helt eller delvis beror på psykiska mekanismer i kroppen (Bähr, 2020).

WHO (World Health Organisation): Världshälsoorganisation som arbetar för att uppnå god hälsa

för världens alla människor. De definierar hälsa som ett fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande (World Health Organization, 2010).

Bakgrund

I följande avsnitt redogörs bakgrund, begrepp, statistik och fakta utifrån ett svenskt perspektiv.

Definitioner och rekommendationer om fysisk aktivitet (WHO)

Vi människor är byggda för rörelse, det vill säga fysisk aktivitet. Rent fysiologiskt definieras begreppet som all kroppsrörelse som ökar energiförbrukningen utöver det vi förbrukar under vila. Den vanligaste formen av fysisk aktivitet är aerob, det vill säga all träning som sker med tillräckligt mycket syre för att kroppen ska kunna förbränna fett och kolhydrater och bilda ATP (kroppens energimolekyl). Aerob aktivitet kan utföras på varierande intensiteter. I dagligt tal kallas aerob träning för cardio eller konditionsträning (Hallén & Ronglan, 2011). Anaerob fysisk aktivitet är motsatsen till aerob, denna träning sker på en hög intensitet där kroppen inte hinner syresätta

musklerna och ATP måste därför utvinnas utan tillgång till syre, som bränsle används glukos. Under anaerob träning är risken stor att man drabbas av mjölksyra som är en biprodukt av den anaeroba processen där kroppen utvinner energi i frånvaro av syre. Surheten i musklerna beror på att pH-värdet sjunker i samband med att vätejoner frisläpps när musklerna spjälkar glukos för att producera ATP utan syretillgång (Lännergren, Westerblad, Ulfendahl, & Lundeberg, 2017).

Fysisk aktivitet, mental hälsa och fysisk kapacitet bör främjas under uppväxtåren då det kan påverka vår framtida hälsa och minimera risken att drabbas av kroniska sjukdomar i vuxenlivet. Hos barn 0–5 år ska daglig fysisk aktivitet uppmuntras i en motoriskt utmanande miljö och där social interaktion anpassas efter åldern. För barn och ungdomar i åldern 6–17 år rekommenderas fysisk aktivitet i minst 60 minuter dagligen och bestå av pulshöjande övningar med en måttlig till hög intensitet (WHO:s rekommendationer). Minst tre gånger i veckan bör träning med aerob aktivitet på hög intensitet ingå. Träning av aerob kapacitet är längre perioder av arbete där syre tillsätts för att kroppen ska orka fortsätta arbeta. Konditionsträning är en form av aerob fysisk aktivitet där konditionen bibehålls eller förbättras. För muskelstärkande och skelettstärkande aktiviteter bör dessa ingå minst tre dagar i veckan, vilka kan utföras under lek, hopp och löpning (Mattson, Jansson, & Hagströmer, 2016).

Det finns många anledningar att träna och det är ingen hemlighet att fysisk aktivitet är bra för kroppen. Vid regelbunden fysisk träning förbättras konditionen och den kardiovaskulära hälsan, det vill säga blodtryck, hjärta och blodfetter och på så vis minskar risken för kardiovaskulära sjukdomar.

En ökad muskelstyrka och förbättrad skeletthälsa är även två fördelar som fysisk aktivitet bidrar till. En annan viktig och positiv effekt är att det förbättrar den metabola hälsan, genom en aktiv livsstil minskar kroppsfettet hos barn och unga med övervikt vilket även kan leda till en förbättrad mental hälsa. Det finns även resultat som visar att fysisk aktivitet ger bättre prestation och resultat i skolan (Janssen & LeBlanc, 2010).

Sverige

Utifrån ett globalt perspektiv är folkhälsan i Sverige bra och utvecklas i en positiv riktning där fler människor skattar sin allmänna hälsa som god. Svenska barn under 15 år hör till de bäst gynnade i världen från ett hälsomässigt perspektiv. Dock finns en helt annan bild när det gäller svenska ungdomar i åldern 15–24 år där den psykiska hälsan är markant mycket sämre. Symtom som oro, nedstämdhet, ångest och sömnsvårigheter är högst i denna åldersgrupp och från mitten av 1990-talet och framåt har ökningen blivit avsevärt tydligare (Folkhälsomyndigheten, 2020).

Baserat på svenska läkarkårens rekommendationer kring fysisk aktivitet för ungdomar är det endast 22 procent av alla flickor som rör sig 60 minuter med måttlig till hög intensitet varje dag. De äldsta flickorna på gymnasiet är den målgrupp som är minst fysiskt aktiva, där är endast 14 procent tillräckligt aktiva. Deras tid spenderas dessutom till 80 procent stillasittande, vilket skapar negativa hälsoutfall för individen på både kort och lång sikt. Sex procent av alla barn och ungdomar rör sig nästan aldrig, varken i skolan eller på fritiden (Nyberg, 2016). Även om siffran kan se låg ut så rör det sig om en stor grupp individer i samhället. Enligt Norberg är den viktigaste och svåraste folkhälsoutmaningen samhället ställs inför är att öka aktiviteten hos dessa ungdomar. Det är en utmaning för idrottsrörelsen att nå ut till dessa ungdomar eftersom de redan valt att bli exkluderade från den befintliga idrottskultur som finns i skolan och inom idrottsföreningarna (Norberg, 2017). Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har gjort en attityd- och värderingsstudie, Unga med attityd 2019 - hälsa, fritid och framtid (2019), där riktar man bland annat blicken mot ungas attityder till sin hälsa, såväl deras fysiska som psykiska hälsa. Rapporten bygger på en

enkätundersökning som skickades ut till slumpmässigt utvalda ungdomar i åldern 16–29 år under hösten 2018. Där visar resultatet att unga tjejer i åldern 16–19 är missnöjda med sin fysiska hälsa och ökningen av psykisk ohälsa är även kraftigare bland unga tjejer än bland killar. Samma undersökning har gjorts tidigare åren 2002, 2007 och 2013. För andelen unga tjejer har man sett en kraftigare ökning av psykisk ohälsa jämfört med tidigare år, detta gör att skillnaderna i psykisk ohälsa ökar mellan könen. De vanligaste symtomen bland unga är trötthet och känslan av stress (Fransson, 2019).

Skåne

I en folkhälsorapport från 2016 utgiven av Region Skåne undersöktes barn och ungdomars livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Detta genom en folkhälsoenkät som besvarades av 27 400 skolelever i årskurs sex, årskurs nio samt gymnasieelever i årskurs två. Undersökningen gjordes för att skaffa kunskap och få fram ett bättre underlag för kommunernas förebyggande folkhälsoarbete. Resultatet från enkätundersökningen visade att de äldsta flickorna mår sämst inom flera aspekter av hälsa och välbefinnande. De lider av både psykiska och somatiska besvär, brist på livsglädje, dålig självkänsla och stress i vardagen. Det är dubbelt så vanligt att flickor har dessa besvär jämfört med pojkar i samtliga årskurser. Med stigande ålder ökar andelen som besväras av symtom, för flickor mellan årskurs sex i mellanstadiet och årskurs två i gymnasiet ser man en ökning från 37 procent till 59 procent. Resultat från den självskattade fysiska aktiviteten visade att pojkar rör sig mer än flickor samt att yngre elever rör sig mer än de äldre (Grahn, et al., 2016). Liknande forskningssamarbete gjordes i Malmö stad där högstadieelevers fritids-och kulturvanor undersöktes. Rapporten lyfter att tjejer har en lägre aktivitetsnivå, sämre hälsa och hur olika sociala bakgrunder kan påverka hur aktiva ungdomarna är på sin fritid. Andelen ungdomar som har psykiska eller somatiska problem är hög och ökar med stigande ålder visar undersökningen. 51 procent av Malmös tjejer som går i årskurs två på gymnasiet uppger sig ha något av dessa besvär vilket inte är en avvikande slutsats i jämförelse med resultat man funnit i andra studier runt om i Sverige. Kopplingen mellan fysisk aktivitet och

självskattad hälsa/livskvalitet är även mycket tydlig. Att delta i fysiska aktiviteter har en direkt inverkan på hälsan, vilket betyder att ungdomar som inte är fysiskt aktiva har en betydligt sämre hälsa och skattar deras livskvalitet lägre (Blomdahl, Elofsson, Bergmark, & Lengheden, 2017).

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är ett brett begrepp som innehåller olika tillstånd, grader och varaktighet. Det kan vara allt från mildare besvär med lätt nedstämdhet till ett svårare tillstånd med längre depression som bör behandlas. Psykiska besvär är ofta mer ihållande och mer svårbehandlade än fysiska och för att kunna fastställa en diagnos på ett psykisk mående så måste vissa specifika kriterier uppfyllas och måendet måste påverka individens funktionsförmåga. Mellan 2012–2018 har statistiken för depression hos unga (16–24 år) i Sverige ökat. 2018 uppgav 35 procent av alla kvinnor sig ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande och 46 procent uppgav sig ha besvär av oro, ångest och ängslan (Folkhälsomyndigheten, 2018).

Depression

Depression är idag vanligt hos tonåringar och i gymnasiet finns alltid någon med en pågående depression i varje klass. Innan barnet kommer in i puberteten är depression lika vanligt hos flickor som pojkar, men när de sedan träder in i tonåren blir det dubbelt så vanligt med depression hos flickor (Bang, Won, & Park, 2020; Bähr, 2020). När flickor går in i puberteten sker fysiska och hormonella förändringar, i samband med deras första menstruation sammanfaller ofta depressiva symtom. Andra viktiga faktorer är de sociala roller som unga flickor stöter på och försöker anpassa sig till. En stark faktor som kan skydda mot depression är att ha goda relationer till sina föräldrar. De flickor som har en sämre relation till sina föräldrar, speciellt mamman, verkar kunna bidra till att utveckla depression. Depression kan även gå i arv, föräldrar som tydligt visar ängslan, oro och tenderar att bli deprimerade har svårt att bidra med trygghet till sitt barn. De barn som vuxit upp under osäkra familjeförhållanden löper större risk att drabbas av depression under uppväxten (Rostila & Toivanen, 2012; Von Knorring, 2012).

Ångest

Ångest är en känsla som varierar från person till person. Det är kraftfulla känslor av oro eller rädsla som ofta visar sig som olika symtom i kroppen. Några av de vanliga symtomen är hjärtklappning, yrsel, andningssvårigheter, svettningar och känslan av en klump i magen eller en tyngd över bröstet. Ångesten kan komma snabbt och hårt från ingenstans och ibland kommer den svagt och växer sig starkare. Ibland kan ångestkänslorna vara så starka att det känns som att man ska dö, men det gör man inte, ångest är inget farligt och det går över av sig själv. Ångest kan börja bli farligt när en individ lever med det under en längre period och börjar undvika situationer och ställen som kan framkalla ångest. Låter man ångesten ta för stor plats i ens tillvaro och planerar utefter den så hindras man leva de liv man egentligen vill. Långvarig ångest kan även leda till att man blir mer mottaglig för stress, rastlöshet och kan känna sig otålig och lättirriterad (Kierkegaard, 1996).

När ångesten kommer väldigt plötsligt och snabbt kallas det för en panikattack. Tillståndet känns väldigt tydligt i kroppen och behöver inte ha någon utlösande orsak. Längden på en episod av panikångest är begränsad och kan vara allt från några minuter till flera timmar. Har personen haft flera panikattacker tidigare så vet hen oftast vad som krävs för att få episoden att gå över snabbare. Ångest är kroppens naturliga reaktion på att det är någonting som skrämmer en, och alltså inte ett

tecken på att någonting är fel. De symtomen som uppstår bottnar i att hjärnan skickar signaler till kroppen som i sin tur gör sig redo genom att omhänderta situationen genom att öka mängden stresshormoner (adrenalin, noradrenalin och kortisol) i blodet. Musklerna kontraherar, pulsen ökar och man får en snabbare andning. Hjärnan kan inte skilja på verkliga hot och rädslor som endast bygger på tankar och därför kan det räcka med endast en tanke för att ångesten ska komma. Kroppens reaktion blir densamma som vid existerande hot (Von Knorring, 2012).

Stress

En riskfaktor att drabbas av psykisk ohälsa är långvarig stress och traumatiska händelser. Att lida av svår stress i tidig ålder ökar risken för misslyckande i skolan och kan ge negativa effekter på vår hälsa på längre sikt. Ett stresspåslag ger en känsla av oro och rädsla där kroppen utsätts för fysiska reaktioner som hjärtklappning, muntorrhet och fuktig hud. Stresshormonerna påverkar även vår sömn då vi får svårare att koppla av och komma ner i varv (Bähr, 2020).

Det har skett en ökning av psykisk ohälsa bland unga i Sverige de senaste decennierna. Forskning visar att det är vanligare hos tonåringar som är stressade över skolan att erfara psykosomatiska besvär. Man kan se att stigningen av psykosomatiska besvär hos ungdomar sammanfaller med andelen som uppger sig vara stressade över skolarbetet, sett under en längre tid. Man mäter psykisk ohälsa genom frågor angående nedstämdhet, irritation, nervositet, stress, besvär med sömnen,

huvudvärk, magont, ryggont och yrsel. Statistik på tonåringars psykiska självrapporterade hälsa visar att de haft minst två somatiska (kroppsliga) eller psykiska besvär mer än en gång i veckan de senaste halvåret. Vi kan se en ökning de senaste 30 åren men framförallt en stor skillnad hos flickor och pojkar där en större procentandel flickor rapporterar psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2018). En av de tänkbara orsakerna till utvecklingen är den ökade pressen i skolan och avtagande

skolprestationer. Tonåringar spenderar en större del av sin tid i skolan där prestationer regelbundet mäts och jämförs, vilket bidrar till stress. Prestationskrav och att skriva prov kan vara situationer som leder till stress, framförallt hos flickor, vilket är en riskfaktor för ökad psykisk ohälsa. 68 procent av de flickor som säger att de känner sig stressade över skolan har även uppgett psykosomatiska besvär. Dessa besvär är ungefär dubbelt så vanliga hos de ungdomar som uppger sig vara stressade över skolan än de som inte känner någon stress över skolarbetet (Bester, 2019; Folkhälsomyndigheten,

2018). Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har undersökt ungas upplevelser kring psykisk ohälsa. Rapporten uppger att tjejer spenderar mer tid åt sina studier än vad killar gör, vilket resulterar i att man sätter högre krav på sig själv. Tjejer upplever även att mindre tid läggs på fritid där återhämtning och aktiviteter som ger energi bortprioriteras (MUCF, 2015). Fritidsaktiviteter prioriteras bort för att mer timmar ska läggas på studier för att prestera högre i skolan. En

skyddsfaktor mot stressrelaterad ohälsa hos tjejer är just fritidsaktiviteter (Håkansson & Ahlborg, 2010). Därför är det oroväckande att unga tjejer väljer att bortprioritera sin fritid när skolrelaterad stress kan minska vid engagemang i någon fritidsaktivitet (Zhang & Zheng, 2017).

Tidigare forskning

I detta avsnitt presenteras och redogörs för tidigare forskning baserat på vårt valda forskningsområde.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet tenderar att minska från det att barn blir äldre och kommer in i tonåren

(Baldursdottir, Valdimarsdottir, Krettek, Gylfason, & Sigfusdottir, 2017). Många barn och unga deltar i föreningsidrotter som till exempel fotboll, simning och ridning. Forskning på spanska 14–19-åringar visar att deltagandet i organiserad sport spelar en stor roll i relation till flera hälsofaktorer. Dessvärre ökar bortfallet från organiserad idrott när barn kommer in i tonåren (Latorre-Román, Pinillos, & Robles, 2018). Bland gymnasieelever är killar mer fysiskt aktiva än tjejer (Fransson, 2019). En studie som gjordes på svenska ungdomar i åldrarna 11–18 år mätte fysisk aktivitet och stillasittande med hjälp av rörelsemätare. Där fick de fram att killarna var mer aktiva än tjejerna i samtliga åldersgrupper (Nyberg, Kjellenberg, Fröberg, & Lindroos, 2020). De som är allra minst aktiva bland barn och unga i Sverige är de äldsta tjejerna på gymnasiet där det endast är 14 procent som uppnår WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet (Nyberg, 2016).

I samband med att barn blir äldre, mognar och kommer in i tonåren utvecklas nya intressen och gamla försvinner. Tonårstjejers deltagande i fysisk aktivitet påverkas av sociala influenser och upplevda samhällsnormer. Nya prioriteringar i tonåren görs där tjejer har en benägenhet att

bortprioritera fysisk aktivitet då de säger sig ha tappat intresset för det visar en kvalitativ studie på 47 brittiska tjejer i åldrarna 14–16 (Whitehead & Biddle, 2008). Utomstående faktorer kan även påverka den fysiska aktiviteten. Tjejer med invandrarbakgrund och/eller föräldrar med en låg utbildningsnivå och låg socioekonomisk status är mer inaktiva visar en svensk studie från 2017 på 765 ungdomar. I studien konstateras att fysisk inaktivitet är förknippat med flera dimensioner av ojämlikhet som kön och invandrarbakgrund, detta kan fungera som oberoende faktorer för att påverka inaktivitet i tonåren och vuxen ålder (Wells, Nermo, & Östberg, 2017). Tjejer med högre socioekonomisk status tenderar att vara mer fysiskt aktiva än de tjejer med lägre socioekonomisk status. Denna skillnad har man inte sett hos killar (Nyberg, Kjellenberg, Fröberg, & Lindroos, 2020).

Psykisk hälsa

Ungdomstjejer rör sig alltså mindre än killar och allt fler ungdomar lider idag av psykisk ohälsa, och de som rapporterar högre symptom på depression och ångest är benägna att vara flickor (Bélair, Kohen, Kingsbury, & Colman, 2018). Från Folkhälsomyndighetens senaste undersökning om skolbarns hälsovanor 2017/18 så svarar cirka 90 procent av alla 11-åriga barn att de är tillfreds med livet, några år senare har andelen sjunkit, framför allt hos tjejerna. Vid 15 års ålder är det 77 procent av tjejerna som är nöjda med livet och 86 procent av killarna (Folkhälsomyndigheten, 2018). I övergången från barn till tonåring ställs man inför stora biologiska, psykologiska och sociala utmaningar och möjligheter. Dessa utvecklingsprocesser reflekteras i förändringar i emotionella tillstånd, attityder och beteendemönster. Ungdomstiden är en kritisk period där psykiska

hälsoproblem som depression börjar stiga, framför allt hos tjejer (Oldehinkel, Verhulst, & Ormel, 2011). I åldrarna 16–29 år är psykisk ohälsa som störst, det vill säga ungefär från att man börjar plugga på gymnasiet där kraven både på och utanför skolan ökar. Varannan person känner sig stressad och 6 av 10 känner sig trötta under dagen (Fransson, 2019). Under de senaste decenniet har det skett en drastisk ökning i användandet av smartphones, datorer och sociala medier vilket är en bidragande faktor till psykiska besvär hos barn och unga. Detta visar ett flertal tvärsnittsstudier (Chou, & Kanten, 2012; Krasnova, Widjaja, Cuxmann, et al., 2015), longitudinella (Shakia, & Christakis, 2017) och empiriska studier (Kin, & White, 2018). Flickor och unga kvinnor är den gruppen som spenderar mest tid på sociala medier där det ständigt florerar bilder på kroppsideal som man jämför sig med. Detta tenderar att skapa en sämre självkänsla, mentala besvär,

självskadebeteende och i värsta fall leda till självmord (Abi-Jaoude, Treurnicht-Naylor, & Pignatiello, 2020).

Under de senaste decennierna har depression hos ungdomar varit ett ökande problem och en viktig fråga om folkhälsa. Bland ungdomar kan depression leda till lidande socialt och i skolan. Självmord till följd av depression har blivit en ledande dödsorsak. Det finns en tydlig skillnad mellan könen då tjejer är två till tre gånger mer benägna att rapportera symtom på depression än pojkarna (Abebe, Froyland, Bakken, 2015; Fröjd, Nissinen, Pelkonen, 2008; Parnell, 2013). De upplever dessutom mer konflikter i familjen, högre nivåer av stress, missnöje i skolan och har sämre självkänsla (Sund, Larsson, Wichström, 2011; Derdikman-Eiron, Indredavik, Bratberg, 2011) Även om depression, ångest och stress är psykiska besvär så ger de sig ofta uttryck i fysiska symtom. Huvudvärk, trötthet, magont, sömnsvårigheter, hjärtklappning, yrsel och illamående är bara några av de symtom som kan förekomma vid psykisk ohälsa. Tittar man på varje enskilt symtom är det vanligare att tjejer upplever

det oftare än killar (Fransson, 2019). Hos 15-åringar är psykosomatiska besvär nästan dubbelt så vanligt hos tjejer där 62 procent upplever besvären vara återkommande jämfört med 35 procent hos killarna (Folkhälsomyndigheten, 2018).

Sambandet fysisk aktivitet och psykisk hälsa

I samband med att barn går in i tonåren ökar deras depressiva symtom och den fysiska aktivitetsnivån sjunker. I en studie från 2017 undersöktes ålder- och könsrelaterade mönster av fysiska aktivitet och depressiva symtom genom ett frågeformulär hos 32 860 studenter mellan 10–19 år på Island.

Resultatet visade att flickorna är mindre aktiva än pojkarna och rapporterar högre nivåer av psykisk ohälsa. De ungdomar som regelbundet håller en hög intensitet av fysisk aktivitet har större chans att hålla nivåerna av depressiva symtom nere (Baldursdottir, Valdimarsdottir, Krettek, Gylfason, & Sigfusdottir, 2017). Liknande resultat fick man i en studie från 2020 på 1001 norska ungdomar där fysisk aktivitet var positivt förknippat med mentalt välbefinnande (Vedøy, Anderssen, Tjomsland, Skulberg, & Thurston, 2020). Man har även gjort en liknande studie i Slovakien 2017 där man med hjälp av WHO:s frågeformulär fick fram att självskattad ohälsa var signifikant förknippat med psykiska hälsoproblem och stillasittande. Det starkaste sambandet hittades med engagemanget i fysisk aktivitet varje dag (Lachytova, Katrenyakova, Mikula, Jendrichosky, & Nagyova, 2017). Att delta i organiserad lagidrott kan bidra till en ökad självkänsla och livsglädje, dessvärre minskar deltagandet i lagidrott i takt med att ungdomar på gymnasiet blir äldre. De gymnasieelever som håller en hög aktivitetsnivå och framförallt lagsportsdeltagande tjejer minskar risken att drabbas av

psykiska besvär (Guddal et al., 2019). Fysisk inaktivitet och en stillasittande livsstil har identifierats som modifierbara riskfaktorer till många sjukdomar, både fysiskt och psykiskt. I en studie på

kanadensiska ungdomar i åldrarna 14–15 år från 2018 har sambandet mellan fysisk aktivitet,

stillasittande och symtom på depression och ångest undersökts. Fysisk aktivitet i form av deltagande i idrott och träning ger fördelar för den fysiska hälsan och har också visats vara ett effektivt

komplement till behandling av psykiska hälsoproblem. De som rapporterade högre symtom på

depression och ångest var mer benägna att vara kvinnor och var mindre fysiskt aktiva (Bélair, Kohen, Kingsbury, & Colman, 2018). Att delta i en idrott, antingen konkurrenskraftig eller

icke-konkurrenskraftig, är även förknippat med färre psykiska hälsoproblem. I synnerhet för de som deltar i någon lagidrott till skillnad från deltagande i enskilda sporter (Briestol, Clench-Aas, Van Roy, & Raanaas, 2017).

Rörelse både i skolan och utanför räknas som fysisk aktivitet vilket är en faktor som kan bidra till att minska mentala besvär som depression, ångest och stress hos ungdomar. I en systematisk granskning av 16 olika studier från 2018 visar resultatet att skolbaserad fysisk aktivitet har en viktig roll att spela i att skydda ungdomar från psykisk sjukdom. Den har även potential att rädda liv genom att bidra till att minska känslor av hopplöshet, självmord och självskadebeteende. Sociala interaktioner och motståndskraft är särskilt viktiga och kan stödjas genom tillhandahållande av lämpligt utformade fysiska aktiviteter och särskild lagsport. Fysisk aktivitet är särskilt värdefull för flickor när man bekämpar milda till måttliga depressiva symtom (Bailey, Howells, & Gliho, 2018). Fysisk aktivitet är ett välkänt behandlingssätt för patienter med depression och ångest och har visat sig vara effektivt, detta går att få på recept. Låg, moderat eller hög intensitet på den fysiska aktiviteten har visat sig vara en obetydlig faktor och både aerob och anaerob träning reducerar symtom av ångest (Strid, 2017).

I ett pilotprojekt på tonårstjejer i en gymnasial miljö i USA mättes fysisk aktivitet, hälsorelaterad fysisk kondition och självuppfattning under ett 14-veckorsprogram. Anledningen att unga kvinnor valdes var då flera observationsstudier visade att kvinnliga studenter var betydligt mindre fysiskt aktiva än männen. Man fann betydande skillnader i deltagarnas flexibilitet och kondition vid slutet på 14-veckorsprogrammet. De rapporterade även större upplevd kontroll över sin fysiska aktivitet, förbättrad självkänsla i form av mer positiva känslor kring sitt utseende och sin styrka (McNamee, Timken, Coste, Tompinks, Peterson, 2017). Vid utformandet av ett träningsprogram så bör man se över faktorer som familj, skola, stadsdel och andra miljöfaktorer som unga växer upp med. Dessa kan både skapa barriärer samt ge stöd för barn och ungdomar att vara fysisk aktiva (Klaszczewska, Mazur, Siedlecka, 2019). Fysisk aktivitet och träningsprogram som är utformade för att öka

aktivitetsnivån bör implementeras för att vara attraktiva och möjliga för ungdomar som kan lida av psykisk ohälsa (Pascoe & Parker, 2019).

Metod

Nedan beskrivs metoden som används och som i den här studien är av kvantitativ karaktär.

Forskningsdesign

I denna studie undersöktes sambandet mellan fysisk aktivitetsnivå och psykisk hälsa hos

gymnasietjejer i Skåne med hjälp av ett frågeformulär som skickades ut online. Att komponera ihop frågeformuläret och insamling av empiri tog längst tid. Att leta tidigare forskning tog även det lång tid, cirka två veckor. Analysen och bearbetningen tog cirka tio dagar. Resten av tiden användes till att sammanställa arbetet och sitta med finjusteringar.

Vi använde oss av en kvantitativ metod med enkäter som undersökningsmaterial, vilket gav oss ett bredare urval och hjälpte oss att besvara syftet med undersökningen. Frågorna sammanställdes baserat på vårt syfte och frågeställningar med hjälp av redan existerande frågeformulär om psykisk ohälsa och fysisk aktivitet. Vi använde oss av IPAQ (International Physical Activity Questionnaire), HAD (Hospital Anxiety and Depression Scale) och folkhälsoenkäten som hjälpmedel vid

utformandet av vår enkät. Inspiration togs från dessa då de har blivit tillämpade i liknande forskningsstudier som vårt valda undersökningsområde. IPAQ valdes då det är ett internationellt självskattningsformulär som mäter flera olika fysiska aktiviteter. Dessa aktiviteter är promenader, måttligt ansträngande aktiviteter och mycket ansträngande aktiviteter. HAD är ett

självskattningsformulär som mäter psykisk hälsa kopplat till ångest och depression. För att mäta psykosomatiska besvär/symtom inspirerades vi av folkhälsoenkäten där vi valde ut sex lämpliga frågor om psykosomatiska besvär som passade bäst för vår studie. Inga frågor skrevs om till våra egna ord utan är tana direkt från de redan existerande frågeformulären. Fråga 1–3 var generell information om respondenten, fråga 4–9 var frågor från IPAQ, fråga 10–15 var frågor från folkhälsoenkäten och fråga 16–29 var frågor från HAD.

Fördelen med att ha enkäter som insamlingsmaterial är att vi fick ett större urval som gjorde det lättare att kunna generalisera resultatet och bli mer representativt för en större population (Bryman, 2011). Svarsalternativen på enkäten var varierande så att det förhoppningsvis skulle finnas ett svar som passade alla. Enkäten skickades ut elektroniskt där respondenterna kunde svara via deras mobil, surfplatta eller dator. Personerna som svarade på enkäten var anonyma vilket skapar trygghet och kan

skulle vara lätta att förstå och enkla att besvara för att eliminera risken för missförstånd och bortfall. Innan originalenkäten skickades ut genomförde vi en mindre pilotstudie där ett tjugotal personer i samma grupp som urvalet fick besvara frågorna för att ge kritik och feedback på hur de upplevde enkäten. Något som ofta förekommer när man designar sitt eget frågeformulär är att personerna som ska besvara enkäten inte uppfattar frågorna på samma sätt som en själv. Syftet med pilotstudien var därför att ta reda på om respondenterna tolkade frågorna på samma sätt som vi gjorde (Ejlertsson, 2005). Efter feedbacken på vår pilotstudie, både från respondenterna och vår handledare, valde vi att omarbeta enkäten och ta hjälp av IPAQ, folkhälsoenkäten och HAD. Vi valde att inte använda oss av intervjumetod då vi ville få in så många olika individers svar som möjligt för att kunna generalisera resultatet till en större population. Då vårt ämne behandlar fysisk aktivitet och psykisk ohälsa kan det dessutom vara jobbigt att prata öppet om det till en främmande person (Bryman, 1992).

Urval

För att kunna delta i vår studie skulle man definiera sig själv som kvinna och studera på någon av Skånes gymnasieskolor. Ett stratifierat urval där vi delade in populationen i en specifik grupp för att delta i undersökningen (Eliasson, 2018). I enkäten fick tjejerna självskatta både sin mentala och fysiska hälsa med hjälp av olika grader på en skala. Detta för att få fram en bild över om det finns något samband mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa/ohälsa. Vi valde att lägga ut enkäten online via Facebook till olika tjejgrupper och kontaktade dessutom gymnasieskolor i Lund och Malmö (Polhemsskolan, Spyken, Vipeholmsskolan, Värnhemsskolan & Borgarskolan) där enkäten skickades ut till eleverna. Den ena tjejgruppen på Facebook är en sluten grupp enbart för tjejer runt om i

Sverige och heter ”Honey & the Bees” och har 151 000 medlemmar, den andra är en liknande grupp fast för både tjejer och icke binära i Malmö, den heter ”Malmökäris” och har 5600 medlemmar. Trots att vi endast nådde ut till skolor i Malmö och Lund fick vi en bred spridning på bostadsorter över hela Skåne. Majoriteten angav dock att de bodde på orter i sydvästra Skåne. På grund av den rådande situationen med Covid-19 kunde vi inte åka och dela ut enkäterna personligen som var tänkt från början utan vi fick hålla oss till ett online-forum. Fördelen med att vara på plats när tjejerna svarar på enkäten är att vi hade kunnat svara på eventuella frågor som dyker upp. Trots att studien var frivillig att delta i så är risken mindre att personerna inte hade svarat på enkäten om vi hade varit närvarande i klassrummet. Vårt mål var att få in minst hundra svar för att få ett så stort och generaliserbart resultat som möjligt vilket vi inte lyckades med på grund av bortfall och ont om tid.

Reliabilitet och validitet

Frågornas tillförlitlighet avser undersökningens reliabilitet. Samma typ av svar från

undersökningspersonerna ökar tillförlitligheten och skapar en tydligare bild över hur verkligheten ser ut. Enkätfrågorna speglade undersökningens syfte vilket avser den teoretiska relevansen och på så vis ökar validiteten. För att våra frågor skulle bli så konkreta och mätbara som möjligt tog vi inspiration från tidigare frågeformulär som folkhälsoenkäten, HAD, vilket är ett självskattningsformulär för depression & ångest samt IPAQ-SF som mäter fysisk aktivitet. Liknande studier har använt sig av dessa enkätmodeller för att mäta fysisk aktivitet och psykisk hälsa vilket visar prov på hög validitet och validitet (Wrzesinska et al., 2018; Weber et al., 2018; Folkhälsomyndigheten, 2018) För att stärka generaliserbarheten för studien fick respondenterna svara på i vilken stad eller ort de bor i, på så sätt kunde vi se om vi fick in svar från städer/kommuner i hela Skåne, vilket gjorde att resultatet gick att tillämpas till “Gymnasietjejer i Skåne”. Ifall frågorna på enkäten skulle brista eller om det skulle finns en tvetydighet vid utformningen av enkäten skulle validitet- och reliabilitetsproblem skapas (Djurfeldt, Larsson, & Sjärnhagen, 2003).

Insamling, bearbetning och analys av empiri

Vår ambition var att skicka ut online-enkäterna så tidigt som möjligt i processen för att hinna få in så många svar som möjligt. Innan vi publicerade enkäten såg vi till att alla frågor var kopplade till undersökningens syfte och frågeställningar. Vid använde oss av Sunet Survey vilket är ett program som är tillämpat för webbaserade undersökningar. Programmet gjorde det enkelt för oss att skapa vår enkät med hjälp av våra tillämpade frågor och som sedan gick att distribueras via en länk. Länken gjorde det möjligt för oss att kunna skicka ut enkäten till tjejgrupper på Facebook och via personliga kontakter nådde vi även ut till ett flertal gymnasieskolor i Lund och Malmö. Enkäten var öppen att besvaras under två veckors tid och stängdes därefter med 95 undersökningsdeltagare. Dock användes endast information från 74 respondenter då 15 deltagare uppgav sig vara män och 6 deltagare hade missat att besvara större delar av frågorna. Ett internt bortfall där användandet av dessa enkäter skulle påverkat vårt resultat negativt.

Enkäten skickades ut till gymnasietjejer vilket resulterade i en undersökningsgrupp i åldern 15–19 år. Dagens rekommendationer för fysisk aktivitet i åldrarna 6–17 år främjar att de bör vara fysiskt aktiva 60 minuter om dagen, medan 18-åringar och äldre endast behöver 150 minuters fysisk aktivitet i veckan. Vi har valt att utgå från rekommendationerna för åldern 6–17 år och kommer inkludera även

aktiviteten minska så drastiskt. Rekommendationer av dessa slag är med nödvändighet övergripande. Det är omöjligt att fastställa en exakt mängd av fysisk aktivitet som krävs för en optimal hälsoeffekt. Så även om det skiljer sig några år åldersmässigt hos tjejerna så är de fortfarande i samma stadie i livet där de alla är tonåringar, studerar på gymnasiet och har precis genomgått puberteten, därför bör de ligga på samma aktivitetsnivå för FA, anser vi. Under frågorna 4–9 på enkäten hade tjejerna som uppgift att skatta deras fysiska aktivitetsnivå där de skulle svara på antal dagar i veckan de är mycket fysiskt aktiva, måttligt aktiva och antal dagar de promenerar. Därefter fick de svara på hur många minuter denna aktivitet höll på under en sådan dag. Dessa frågor gav oss svar på hur fysiskt aktiva varje individ var vilket gjorde att vi kunde bearbeta informationen och lägga in varje individ för sig i antingen grupp 1 eller grupp 2. Grupp 1 innefattade tjejer som nådde upp till rekommendationerna och grupp 2 bestod av de tjejer som EJ nådde upp till rekommendationerna.

När vi analyserat tjejernas fysiska aktivitetsnivå fortskred vi med analysen av deras psykiska status, där var individ för sig analyserades för att kunna jämföra svaren och se över ett eventuellt samband. Vid analys på individernas psykiska hälsa användes HAD som verktyg, där poäng räknades ihop för att avgöra deras nivå på depression och ångest. Psykosomatiska besvär sågs även över och

analyserades. Efter att vi bearbetat insamlad empiri av skattad fysisk aktivitetsnivå och självskattad psykisk hälsa gick vi över till att analysera eventuell korrelation mellan dessa två faktorer. För att se om det fanns en relation mellan våra valda variabler använde vi statistiska tekniker som chi-2-metoden och korrelationskoefficienter. Ett samband mellan två variabler i en samhälls- och beteendevetenskaplig analys innefattar inte tvunget något anspråk på att en förändring i den ena variabeln leder till förändring i den andra utan ofta handlar det bara om ett statistiskt samband (Edling & Hedström, 2003). För att konstatera om där finns ett samband eller ej mellan två variabler är det enklast att göra en undersökning på hur variablerna ser ut i ett diagram eller tabell. Under rubriken resultat & analys redovisas statistik i form av diagram och tabeller över tjejernas fysiska aktivitetsnivå, psykiska hälsa och sambandet mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa. Vid likartade svar för den ena variabeln och samverkan med den andra variabeln, tyder detta på ett statistiskt signifikant samband. Desto “spretigare” fördelning av de kombinerade svaren, desto mindre samband. För att undersöka om där fanns ett orsakssamband, delade vi upp variablerna som oberoende och beroende (Eliasson, 2018).

Etiska överväganden

Vi har utgått från fyra allmänna etiska huvudkrav som är konkretiserade efter individskyddskravet och dessa är: 1. Informationskravet 2. Samtyckeskravet 3. Konfidentialitetskravet 4. Nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Den första principen, informationskravet, belyser att vi som forskare är skyldiga att informera respondenterna om syftet med vår undersökning och vad deras deltagande innebär samt vilka moment som kommer ingå (Bryman, 2011). Med anledning av detta fick respondenterna ta del av vårt informationsbrev innan de besvarade enkäten där undersökningens syfte var framskrivet och vad deras svar skulle komma till användning för. Deras deltagande var frivilligt och de fick lov att

avbryta när de ville (Milton, 2002). Samtyckeskravet, princip nummer två handlar om deltagarnas fria vilja att delta i studien, de som ombeds delta måste ge sitt samtycke och godkännande. I ett frivilligt deltagande får forskaren inte heller antyda att personen i fråga måste delta och inte heller undanhålla information om studien som kan påverka personens vilja att medverka. Respondenternas personuppgifter behandlades med största möjliga konfidentialitet – princip nummer tre. Inga

obehöriga kunde komma åt personernas uppgifter. Det som faller inom princip nummer tre i vår studie är att deltagandet var anonymt och inga personuppgifter utöver kön och ålder behövde anges. Uppgifterna som samlades in för varje enskild person används endast för forskningsändamålet – nyttjandekravet, princip fyra (Bryman, 2011).

Vi använde även oss av Helsingforsdeklarationen för att ha ett så objektivt synsätt som möjligt under processens gång. Helsingforsdeklarationen föreskriver etiska regler som är utformade i syfte att vägleda forskare som gör studier på människor. Till de etiska riktlinjerna hör att man måste ha fått ett samtycke från respondenterna och för de som är minderåriga behövs en förälderns eller förmyndares godkännande. I Helsingforsdeklarationen står det även att respondenternas privatliv måste

respekteras och all information som erhålls måste vara konfidentiell. Det är världsläkarförbundet som utarbetat deklarationen som spelar en central del inom forskningsetik (Milton, 2002).

Litteratur

Litteratur hämtades från Libsearch (EBSCO) via Malmöuniversitets bibliotek. Flertalet sökningar gjordes med hjälp av sökord i olika kombinationer vilka var: physical activity, mental health,

adolecent girls, school, depression, stress och anxiety. Vi avgränsade sökningarna till peer-reviewed, publiceringsdatum 2010–2020, artiklar baserade på I-länder med liknande förutsättningar och kultur som Sverige samt en åldersbegränsad urvalsgrupp på 10–20 år. En del av källorna hittades via peer-review-artiklar och i andra rapporters referenslistor. För att effektivisera sökningen så arbetade vi var för sig men utgick från samma sökord och avgränsningar. Första steget i sökningen var att läsa artikelns titel, abstrakt och sökord. Kändes det aktuellt så läste vi sedan syfte, metod och resultat. När vi hade letat upp ett antal relevanta artiklar vardera, bytte vi artiklarna med varandra, på så vis läste vi båda igenom och granskade alla artiklar som användes i arbetet. Därefter valde vi gemensamt ut de artiklar som var mest relevanta för vår studie. Övrig litteratur som användes för att komplettera studien var insamlad empiri från böcker, rapporter och andra Internetsidor. För ett vetenskapligt förhållningssätt användes metodboken samhällsvetenskapliga metoder skriven av Alan Bryman.

Källkritiska överväganden

Allt vi läser, ser och hör ger oss information som vi människor inte kan ta för givet är sant. Reflektion, tänkande, analys och granskning är faktorer som kopplas till ordet kritisk. Kritiskt tänkande innebär att individen självständigt undersöker forskningsprocessen där begrepp och dess budskap reds ut på ett sakligt och informerat sätt som möjligt. Sakligheten innebär att olika frågor lyfts fram och tas i beaktande där granskarens egna värderingar har en så liten inverkan på det insamlade materialet som möjligt. Detta förhållningssätt ökar sannolikheten att informationen bedöms utifrån dess sanningshalt och inte utifrån granskarens egna fördomar eller perspektiv. Ett kritiskt förhållningssätt användes för att finna nya och bättre lösningar på studien (Sporrong & Westin-Tikkanen, 2017). Vi som författare har haft ett objektivt synsätt där vi kritiskt granskat alla utvalda källor som har används i studien vilket innefattar vetenskapliga artiklar, litteratur,

enkätmaterial och övrigt material. För att resultatet ska vara så tillförlitligt som möjligt och vi bortsett från våra egna förutfattade meningar och granskat vår text med tolkningar, antaganden och analys.

Resultat & analys

I kommande avsnitt presenteras deskriptiv statistik av vad som framkommit av 74 besvarade enkäter från gymnasietjejer i Skåne. Utifrån enkätens 29 frågor har statistik tagits fram och analyserats med hjälp av SPSS. Fråga 4–9 lyfter fysisk aktivitetsnivå och fråga 10–29 är baserat på psykisk ohälsa. Resultatet från enkäten hjälper oss besvara undersökningens frågeställningar och syfte.

Hur skattar gymnasietjejer i Skåne sin fysiska aktivitetsnivå?

Studiens första frågeställning hade som avsikt att besvara hur fysiskt aktiva gymnasietjejer i Skåne är. För att besvara följande fråga delades tjejerna upp i två grupper, de som (1) Når upp till

rekommendationerna för fysisk aktivitet och de som (2) EJ når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Som nämnts tidigare kommer vi helt att utgå från rekommendationerna för 6–17-åringar och då även inkludera de som är 18 och 19 år inom den kategorin. För att tillhöra grupp 1 ska man vara fysiskt aktiv i minst 60 minuter om dagen där tre av dessa dagar ska bestå av pulshöjande aktiviteter och tre dagar muskelstärkande aktiviteter. Om aktivitetsnivån var lägre än dessa

rekommendationer tillhörde man grupp 2.

Utifrån den bearbetade data som presenteras i tabell 1 kan det konstateras att det i denna studie var 37 tjejer (50%) som nådde upp till rekommendationerna och 37 tjejer (50%) som inte nådde upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Se figur 1. Tjejerna fick ange sin bostadsort då vi ville se om det fanns ett samband i aktivitetsnivå om man bodde i en stor eller liten stad/kommun. Gränsen för att ingå i en stor kommun drog vi vid 40 000 invånare. Vi fann ingen skillnad mellan tjejernas aktivitetsnivå och vart de var bosatta, vare sig de bodde i en stor eller liten stad/kommun. Se figur 2.

Figur 1. Statistik över andelen tjejer som nådde upp till 60 minuters FA om dagen i en måttlig till hög intensitet och de som ej nådde upp. Resultatet visar att 37 tjejer (50%) når upp till

rekommendationerna och 37 tjejer (50%) når inte upp till rekommendationerna. Detta resultat fick vi fram genom att sammanställa hur många dagar och minuter i veckan de var fysiskt aktiva, där ingick hög intensitet, medelintensitet och låg intensitet på den fysiska aktiviteten.

Figur 2. Storleken på tjejernas bostadsområde i relation till deras fysiska aktivitetsnivå. Andelen som var bosatta i en stor kommun var 13 stycken i grupp ett och 12 stycken i grupp två, resterande i grupperna var bosatta i mindre kommuner/orter.

37 st

50

50%

Ja, når upp Nej, når EJ upp

Når upp till rekommendationerna för fysisk

aktivitet

Ja, når upp Nej, når EJ upp

13 st

17,6%

12 st

16,2%

24 st

32,4%

25 st

33,8%

Når upp till rekommendationerna Når EJ upp till rekommendationerna Stor ort/kommun Liten ort/kommun

Hur skattar gymnasietjejer i Skåne sin psykiska hälsa?

Studiens andra frågeställning hade som avsikt att besvara hur gymnasietjejer själva skattar sin psykiska hälsa. Under frågorna 10–15 på enkäten var syftet att ta reda på om respondenterna under den senaste tiden haft psykosomatiska besvär/symtom. Frågorna 16–29 var baserat på

frågeformuläret Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) där hälften av frågorna var relaterade till ångest och hälften till depression. Varje svar på respektive fråga gav ett visst poäng som sedan sammanställdes till en totalpoäng. Skalan för ångest var 0–21 där 0–6 var ingen besvärande ångest, 7–10 mild till måttlig ångest, 11–21 förekomst av eventuell ångeststörning. Skalan för depression var 0–21 där 0–6 var ej deprimerad, 7–10 nedstämdhet, 11–21 risk för depressionstillstånd som kan kräva läkarbehandling.

Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD)

Figur 3. Statistik över hur totala antalet respondenter (74st) skattar sin nivå av ångest. 0 var den lägsta variabeln och 21 den högsta. Inom ångestskalan placerades respondenterna inom tre grupper; (1) 0–6 poäng= ingen besvärande ångest, (2) 7–10 poäng= mild till måttlig ångest och (3) 11–21 poäng= förekomst av eventuell ångeststörning.

37%

31,5% 31,5%

Ångest

Ingen besvärande ångest: 27 personer

Mild till måttlig ångest: 23 personer

Förekomst av eventuell ångeststörning: 23 personer

Figur 4. Statistik över hur totala antalet respondenter (74st) skattar sin nivå av depression. 0 var den lägsta variabeln och 21 den högsta. Inom depressionsskalan placerades respondenterna inom tre grupper; (1) 0–6 poäng= ej deprimerad, (2) 7–10 poäng= nedstämdhet och (3) 11–21 poäng= risk för depressionstillstånd som kan kräva läkarbehandling.

Figur 5. Varje prick motsvarar en testpersons totala värde för både ångest och depression i skalan för HAD. Skalan för ångest och depression sträcker sig mellan 0–21. Längs figurens lodräta sida avläses totala värdet för ångest och längs den vågräta sidan depression. Figuren visar att testpersonen med lägst värde fick 1 poäng på ångest och 0 på depression och personen med högst värde fick 17 på ångest och 18 poäng på depression.

64% 25% 11%

Depression

Statistik över psykosomatiska besvär

Figur 6. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av huvudvärk eller migrän baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär.

Majoriteten av respondenterna har lätta (47%) till svåra besvär (6%) av trötthet.

Figur 7. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av trötthet baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär. Majoriteten (58%) av respondenterna har lätta besvär av trötthet och 16% lider av svåra besvär.

47% 47%

6%

Huvudvärk eller migrän

Nej, inga besvär: 35 personer

Ja, lätta besvär: 35 personer

Ja, svåra besvär: 4 personer

26%

58% 16%

Trötthet

Nej, inga besvär: 19 personer

Ja, lätta besvär: 43 personer

Ja, svåra besvär: 12 personer

Figur 8. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av ängslan, oro eller ångest baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär.

Majoriteten av respondenterna (52%) har lätta besvär av ängslan, oro eller ångest och 24% har svåra besvär.

Figur 9. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av sömnsvårigheter baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär. Majoriteten (70%) av respondenterna har inga besvär av sömnsvårigheter.

24%

52% 24%

Ängslan, oro eller ångest

Nej, inga besvär: 18 personer

Ja, lätta besvär: 38 personer

Ja, svåra besvär: 18 personer

70% 20%

10%

Sömnsvårigheter

Nej, inga besvär: 52 personer

Ja, lätta besvär: 15 personer

Ja, svåra besvär: 7 personer

Figur 10. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av yrsel baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär. Majoriteten (69%) av respondenterna har inga besvär av yrsel.

Figur 11. Statistik över totala antalet respondenter som har besvär/symtom av stress baserat på tre svarsalternativ; (1) Nej inga besvär, (2) Ja, lätta besvär, (3) Ja, svåra besvär. Majoriteten av respondenterna (54%) har lätta besvär av stress och 31% har svåra besvär.

69% 27%

4%

Yrsel

Nej, inga besvär: 51 personer

Ja, lätta besvär: 20 personer

Ja, svåra besvär: 3 personer

15%

54% 31%

Stressad

Nej, inga besvär: 11 personer

Ja, lätta besvär: 40 personer

Ja, svåra besvär: 23 personer

Hur ser ett eventuellt samband ut mellan tjejernas fysiska

aktivitetsnivå och psykiska hälsa?

För att besvara vår tredje och sista frågeställning analyserades sambandet mellan tjejernas fysiska aktivitetsnivå och psykiska hälsa. Då varje individ fick sin egen grupp baserat på aktivitetsnivå gjordes analysen på deras psykiska hälsa både individuellt och gruppvis. Summan som varje individ hade fått för ångest och depression under HAD frågorna räknades ihop till ett gemensamt medelvärde för respektive aktivitetsgrupp. Resultatet från den bearbetade datan visade att de tjejer som nådde upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet (1) fick ett medelvärde på 7,92 för ångest och ett värde på 4,46 på depression. Detta resultat skiljer sig från de tjejer som inte nådde upp till

rekommendationerna (2) där medelvärdet på ångest var 9,24 och värdet för depression var 6,24.

Hospital Anxiety and Depression Scale (HAD) kopplat till fysisk aktivitetsnivå.

Figur 12. Medelvärde för ångest och depression på HAD-skalan i relation till de två fysiska aktivitetsgrupperna. Resultatet visar att de tjejer som nådde upp till WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet hade ett lägre medelvärde på både ångest (7,92) och depression (4,46). Den grupp som ej nådde upp till rekommendationerna för FA hade ett medelvärde på 9,24 på ångest och 6,24 på depression. Skalan sträckte sig mellan 0–21.

7.92 9.24 4.46 6.24 0 3 6 9 12 15 18 21

Når upp till rekommendationerna för fysisk

aktivitet Når EJ upp till rekommendationerna för fysiskaktivitet

Hospital Anxiety and Depresson scale (HAD)

Tabell 13. Utöver medelvärdet för ångest och depression visar denna tabell “Std. Deviation”, vilket är standardavvikelsen som är ett statistiskt mått över hur respondenternas värde avviker från

medelvärdet. Om värdena ligger nära medelvärdet blir standardavvikelsen låg, om värdena är spridda långt över eller under medelvärdet blir standardavvikelsen hög. Resultatet med lägst

standardavvikelse (3,56) är medelvärdet för depression (4,46) inom gruppen som når upp till rekommendationerna för fysisk aktivitet. Högst standardavvikelse (4,14) har gruppen som inte når upp till rekommendationerna och som fått ett medelvärde på 9,24 för ångest.

Tabell 14. Tittar man i tabell 14 och under kolumnen “Sig. (2-tailed)” ser vi att det finns en

signifikant skillnad mellan grupperna för fysisk aktivitet och depression (p=0,043). Om ett värde når 0,05 eller mindre är det med 95% sannolikhet att det man påvisat stämmer (Bryman, 2011). Det finns ingen signifikant skillnad mellan ångest och fysisk aktivitet då värdet resulterade i (p=0,160).

Diskussion och slutsats

Här presenteras ett avslutande avsnitt kring studiens resultat kopplat till undersökningens syfte och frågeställningar. En analys baserat på egna reflektioner och tankar.

Genom vår kvantitativa forskning med 74 besvarade enkäter har vi fått fram ett resultat över gymnasietjejers fysiska aktivitetsnivå och psykiska hälsa i Skåne. Syftet med studien var att undersöka och analysera ett tänkbart samband mellan fysisk aktivitetsnivå och psykisk hälsa hos gymnasietjejer i Skåne. Med undersökningen vill vi bidra med kunskap om målgruppens fysiska aktivitetsnivå och upplevda hälsa. Innan vi delade ut våra enkäter och samlade på oss kunskap om ämnet hade vi en hypotes om hur vi trodde sambandet skulle se ut. Vår hypotes var att det skulle finnas en koppling mellan att vara fysiskt aktiv och psykiskt välmående på samma sätt som vi trodde att det skulle finnas ett samband med att vara fysiskt inaktiv och må psykiskt dåligt. Stämde vår hypotes i förhållande till insamlad empiri och resultat? Svaret på den frågan tänkte vi nu titta närmare på.

Gymnasietjejers skattade fysiska & psykiska hälsa

I denna studie visade resultatet att lika stora andelar når upp till WHO:s rekommendationer för fysisk aktivitet (FA) och som inte når upp, det vill säga 50 procent i båda grupperna. För att ingå i gruppen som uppnår WHO:s rekommendationer för FA ska man vara aktiv minst 60 minuter om dagen i en måttlig till hög intensitet. Tittar man till tidigare forskning (Fransson, 2019; Nyberg, 2016; Nyberg, Kjellenberg, Fröberg, & Lindroos, 2020) är 50 procent en hög andel att uppnå rekommendationerna för FA. Att nämna är att en av skolorna som enkäten skickades ut till var Polhemsskolan i Lund. Detta är ett idrottsgymnasium där många av eleverna är med i föreningsidrotter och tränar på elitnivå vilket kan ha lett till den höga andel vad gäller fysisk aktivitet. Men eftersom vi inte ställde någon fråga i enkäten gällande föreningsidrott kan vi inte fastställa att det har haft något med resultatet att göra, utan endast spekulera. Vi vet inte heller vilka av respondenterna som studerar på vilken skola, vi vet därför inte hur många av de som deltagit i studien som läser på Polhemsskolan. Trots det positiva resultatet så var det fortfarande 50 procent av tjejerna som inte var tillräckligt fysiskt aktiva. I samband med att man kommer in i puberteten och tonåren försvinner gamla intressen och nya utvecklas. Aktivitetsnivån hos tonårstjejer påverkas av sociala influenser och samhällets normer där man lätt bortprioriterar fysisk aktivitet (Whitehead & Biddle, 2008). Detta kan ligga till grund för att hälften av respondenterna inte når upp till WHO:s rekommendationer.