Vad händer när en ny potentiell resurs som det inte finns någon

I denna studie har det belysts hur sju förskollärare beskrivit vad de upplevt har hänt när något nytt (i det här fallet en iPad) gör inträde i förskolan och vilka strategier förskollärarna valt för att förhålla sig till den nya potentiella resursen. I följande avsnitt kommer det först beskrivas hur förskollärarna har beskrivit att de kom i kontakt med iPaden i förskolan och på vems initiativ den köpts in. Detta eftersom det kan ha påverkat hur den etableras i verksamheterna. Vidare kommer det beskrivas hur vida förskollärarna har fått någon kompetensutveckling kring iPads och om det påverkar

användandet och introduktionen. Stycket kommer avslutas med en diskussion kring hur barnens tillgång begränsas av att förskollärarna inte vet vems resursen är och hur den ska användas i förskolan.

Det vi idag kallar ”nya medier” är oftast inte så nya utan för många en del av vardagslivet. De barn vi möter i förskolan känner inte till någon värld där inte datorer, smartphones och surfplattor

existerar. Förskollärare 2 ger uttryck för detta ”Och jag tänker för barnen idag är det lika naturligt. Alltså dom vet ju ingen annan värld än att det nästan finns iPads.” Barnen är som Stenliden (2013) skriver ”the digital natives” - de digitala informationssamhällets barn. De flesta som arbetar i förskolan är inte uppväxta med teknik på de sätt som barnen de möter. Tre av förskollärarna

(förskollärare 3, 4 och 5) har mött iPad i förskolan genom att de börjat arbeta på en förskola där det redan funnits. En av dessa (förskollärare 3) valde att ta hjälp av barnen för att lära sig mer om iPaden och för att få se vad de gjorde med iPaden. Vilket vi tolkade som att hon inte kände sig rädd för att barnen hade större kunskap än henne. För tre av förskollärarna (förskollärare 1, 2 och 7) så är det chefen som bestämt att iPaden skulle köpas in. För två av dessa (förskollärare 1 och 2) så har inte arbetet med iPaden kommit igång. Intervjun skedde på hösten och på våren innan använde de iPaden i ett projekt när de gjorde film men sedan dess har de inte använt iPaden. Användandet beskriver förskollärare 2 som ”noll nästan då än så länge”. Förskollärare 6 har själv aktivt arbetat för att köpa in iPaden. Hon arbetar på ett föräldrakooperativ och har skickat ut ett brev till styrelsen och motiverat varför och till vad hon ville ha en iPad till på förskolan. Alla vi har intervjuat är positiva till iPaden men alla är på ett eller annat sätt kluvna till användningen. Kluvenheten har bland annat bestått i vem som ska använda sig av iPaden (pedagogen eller barnen) och till vad den ska och inte ska användas till. Vi har under våra intervjuer pratat med förskollärare som på tre olika sätt mött iPaden i förskolan. Att möta iPaden när den redan finns i verksamheten, att chefen för förskolan köpt in den och att aktivt själv jobba för att den ska köpas in. För förskollärare 6 som aktivt själv jobbat för att få in iPad till sin verksamhet så har det enligt vår tolkning gjort att arbetet med iPaden tagit fart. För förskollärare 1 och 2 som inte själva var aktiva till att få en iPad till avdelningen så har inte arbetet med iPaden kommit igång. Förskollärare 6 hade från början motiverat för styrelsen på föräldrakooperativet varför hon ville ha en iPad och till vad. Hon hade med andra ord tänkt igenom vad hon hade tänkt sig att den skulle tillföra verksamheten redan innan de hade en iPad. Som motsats till detta tolkar vi att förskollärare 1 och 2 fortfarande funderar på vilket sätt de vill använda den och vad iPaden kan tillföra.

Den första satsningen från nationellt håll att höja pedagogers IT-kompetens i förskolan kom i och med PIM. På skolverkets hemsida går det att läsa att PIM står för Praktisk IT och mediekompetens. I en pdf som Myndigheten för skolutveckling har gett ut kan man läsa att Skolverket började utbilda lärare i Praktisk IT och mediekompetens 2006 och att att PIM -utbildningen erbjuds till de förskolor i de kommuner som tecknat avtal med Skolverket. I våra intervjuer så har tre (förskollärare 2, 4 och 6) av förskollärarna uppgett att de inte fått någon form av kompetensutveckling kring iPad. Några har gått på en eller flera föreläsningar om iPads i förskolan och en av förskollärarna berättar att hon gått en PIM-utbildning. Förskollärare 3 nämner att en IKT-pedagog ska besöka avdelningen och hon hoppas på att bli inspirerad av detta. Förskollärare 4 efterfrågar mer utbildning från cheferna men menar också att det man lär sig på en utbildning inte rakt av kan översättas till den barngrupp man arbetar i. Alla barngrupper är olika och både barn och pedagoger måste forma användandet tillsammans. Förskollärare 3 är den enda som säger att hon har läst lite om IKT under sin

utbildning. Flera av dem uttrycker att de vill ha mer kompetensutveckling eller mer avsatt tid för att själva kunna sitta med iPaden och lära sig mer om dess funktioner och möjligheter. En del har löst detta genom att ägna sig åt iPaden på sin planeringstid eller har tagit med den hem. Stenliden (2013) talar om att bli digitalt vis (digital wisdom) och att det innebär att man inte bara ska anamma ett nytt digitalt medium utan att först undersöka både det som är positivt och negativt med det nya verktyget. Hon påvisar att de barn som växer upp med digital teknik behöver lära sig att vara digitalt vis, men också de som arbetar med barnen. Vi kan se att flera av de förskollärare vi intervjuat uttrycker att de först måste lära sig om iPads innan de kan lära barnen eller överlämna iPaden till barnen.

Klerfelt (2012) visar på att förskolebarn idag använder informationsteknik både oftare och mer komplext hemma än på förskolan. Hur en resurs används inom en verksamhet påverkas av

institutionella inramningen menar Selander (2008) Den institutionella inramningen styrs i sin tur av regler, traditioner och normer m.m. Att bara ”stoppa in” en ny potentiell resurs i förskolans är inte så enkelt menar vi. ”Det kan vara lite trögt att få in ett nytt material i förskolan” som förskollärare 4 säger. Vi hävdar att inom förskolans kultur så reflekterar och diskuterar pedagogerna kring det som man väljer att ta in i verksamheten. iPaden måste också diskuteras, reflekteras kring och provas för hur den ska passa just förskolan och den kultur som råder där. Det anser vi att de förskollärare vi har intervjuat gett uttryck för. De försöker hitta iPadens användningsområden så den ska passa in både i verksamhet men också i förskolans uppdrag och kunskapstradition. När förskolan för ett antal år sedan mötte datorer verkade det inte heller helt okomplicerat. Både Ljung-Djärf (2004) och Klerfelt (2007) menar att då ställdes pedagogerna både sig frågande till tekniken i sig men också hur de skulle hitta ett bra sätt att använda den till i verksamheten. Då såg de också datorerna som ett hot både för verksamheten och för sin egen position som pedagoger. Klerfelt (2007) menar att det berodde på att de kände sig hotade av att barnen hade mer vana vid datorer än de själva hade. Flera av de intervjuade förskollärarna i vår studie påpekar att barnen har iPads hemma och vi tolkar att de menar att barnen är vana användare av iPads. De flesta av dem menar att barnen spelar spel på iPaden hemma men flera påtalar att de vill att barnen ska spela andra sorters spel på förskolan än vad de gör hemma. Två av förskollärarna (förskollärare 3 och 4) ser det som att de kan lära sig något av barnens kunnande och vana av iPads, både för egen del och hur de ska använda den i verksamheten. Men det är bara en av dessa (förskollärare 3) som ger uttryck för att hon faktiskt har gjort detta.

iPadens tillgänglighet bestämmer förskollärarna över på samtliga förskolor. Flera uttrycker att barnen får tillgång till iPaden om de frågar en pedagog och den säger ja. Ingen av förskolorna har iPadsen liggandes framme i verksamheten så att barnen bara kan hämta den. Det kan bero på flera saker menar vi. Förskollärare 2 påtalar att iPaden är ömtålig och förskollärare 6 påtalar att den är dyr. Det kan två orsaker till varför den inte ligger framme i verksamheten, fri för barnen att

använda. En annan orsak till att tillgängligheten begränsas är att det inte riktigt är klargjort för vem resursen är ännu. Är det barnens resurs eller förskollärarnas? Förskollärare 1 berättar att en fråga de ställde sig när de först fick iPaden var ”ska barnen använda den eller ska vi?”. Många av de saker de nämner som iPadens användningsområden tolkar vi som att det blir en resurs för förskollärarna. Frågan om vems resurs det är hör ihop med den orsak som vi menar påverkar tillgängligheten mest. Det är att förskollärarna inte ännu vet vad iPaden har för användningsområden. Eller med andra ord vad den ska användas till i deras verksamheter. De flesta av förskollärarna ger uttryck för att man först måste lära sig om iPaden innan barnen kan börja använda den. De förskolor vi anser att iPaden verkar vara mest etablerad och integrerad i verksamheten är där förskollärare 3, 5 och 6 arbetar. Det kan bero på att de har en tydlig idé om vad iPaden ska tillföra verksamheten. Förskollärare 3 tycker iPaden tillför samspel och verkar ha ett avslappnat förhållande till spelandet. De två andra har ett tydligt användningsområde som de kopplar till sin utomhusverksamhet. Det kan bidra till att de har kommit längre än de andra att införa iPaden i förskolan. I resultatet syns ingen tydlig koppling mellan kompetensutveckling och hur den introduceras eller används. Det vi tolkar har en större påverkan är om de redan har hittat ett användningsområde för den eller ifall de har ”gripit tag i den” och börjat prova sig fram.