När den tidigare studien genomfördes, sa flera ur personalen att de sökt sig till Erstabacken just med tanke på den grupp av boende som vårdas där – att det fanns humanistiska och ideologiska driv-krafter bakom valet av arbetsplats. Mot bakgrund av att de boende i många fall beskrivs som udda personligheter med ett pågående missbruk och ofta med psykiatriska störningar eller diagnoser fanns en viss fundering om hur personalgruppen skulle hålla sig sund. Hur skulle personalen klara av att bibehålla en god människosyn och ett gott bemötande i en så ”tät” verksamhet som Erstabacken?
Den gemensamma uppfattningen två år senare är att det här är något personalen har lyckats med, och de ger en rad olika förklaringar till detta.
• En mogen personalgrupp. Det kan vara en fördel att personalen på Erstabacken är lite äldre. Det krävs insikt om att den egna kompetensen finslipas på ett nytt sätt. Även om all sjukvård handlar om psykiatri i meningen att möta människor i kris, blir detta extra tydligt på Erstabacken. När många av de teknikaliteter som kan prägla annat sjukvårdsarbete lyfts bort, ”är det svåraste kvar. Du får ta till allt annat du har med dig. Det finns ingenting att gömma dig bakom” som en sköterska uttrycker det. Är man lite äldre, har man dessutom en stabilitet och en erfarenhet som skapar trygghet. Det finns få saker man aldrig har mött tidigare.
• Den täta miljön kan underlätta relationerna till de boende. Det blir mer tillåtet att visa att man som personal är ledsen, när någon har dött, eller att säga ifrån om man blir trött eller arg på någon boende, menar en person i personalgruppen. ”När man inte behöver hålla färgen så kommer man varandra närmare på något vis” säger hon.
• Ett professionellt bemötande. Vikten av att upprätthålla en bra balans i förhållande till de boende betonas i den täta miljö som Erstabacken utgör. Det har funnits personal, som inte uppfattas ha haft sunda gränser i förhållande till de boende, eller som har haft en män-niskosyn som avvikit negativt från övrig personal, men dessa personer finns inte kvar i verksamheten.
2 Under våren 200 genomfördes en DIAFLEX-undersökning på Erstabacken, vilket innebär att man fått hjälp att analysera de samlade kulturen inom verksamheten samt rekommendationer om hur och på vilka punkter kulturen behöver utvecklas. Intressant nog är en slutsats av undersökningen att det finns ett ”slags bristande öppenhet som sannolikt inverkar negativt på verksamheten” Även om det konstateras att det inte är något fel på den trivsel och gemenskap som finns på Erstabacken, krävs att förtroendet mellan medarbetarna förbättras och att en grund för ärlighet och öppenhet mellan dem skapas.
8
Grundläggande inställning till de boende och deras problematik, ålder och erfarenhet är faktorer som betonas för att ett gott bemötande skall upprätthållas, men stor betydelse har även den trygghet och sammanhållning som de flesta uppfattar finns personalen emellan. Personalen pratar mycket med var-andra, och de gör dessutom saker tillsammans på fritiden. ”Jag tror faktiskt vi har kunnat behålla vår medmänsklighet, även om boende kan vara väldigt störande och barnsliga” säger en av personalen.
”De kan vara väldigt irriterande, men jag tror inte vi har blivit påverkade av det.”
Handledning
Sedan den tidigare studien har personalen (med undantag från nattpersonal) handledning varannan vecka. Även detta sägs ha påverkat samarbetet och samförståndet inom personalgruppen positivt.
Handledningen har bland annat varit ett tillfälle för personalen att prata ihop sig och på så vis undvika att boende – ofta med lång erfarenhet av institutioner – manipulerar eller splittrar personalgruppen.
Handledningen har dessutom fungerat rådgivande och hjälpt personalen att hitta bra sätt att hantera olika, inte sällan missbruksrelaterade, beteenden hos de boende. Handledningen sägs också erbjuda möjlighet att arbeta med sig själv – med den egna rädslan, förmågan att sätta sunda gränser och att ta konflikter. Men det finns några avvikande meningar om hur handledningen fungerar. En person uppfattar det som svårt att få till stånd en diskussion som leder till något, en ideologisk principiell diskussion som, enligt hans mening, skulle behöva föras. En annan person i personalgruppen anser inte att handledningen leder till något nytt utöver de samtal personalen redan har med varandra. Den sker dessutom för ofta. Det skulle räcka med en gång i månaden, menar hon, eller kanske i samband med att något särskilt inträffat på boendet.
8
85
IV. ERSTABACKEN UR NåGRA NyCKELPERSONERS PERSPEKTIV 2008
I den följande delen av rapporten om Erstabacken, presenteras en sammanfattning av de intervjuer som genomförts med olika personer som har och har haft en väsentlig relation till Erstabacken sedan verksamheten startade. Det är Rolf Byström, allmänläkare på Hållpunkt Maria, Annika Engström, enhetschef på Enheten för hemlösa, Erika Spångberg, infektionssjuksköterska och samordnare för hiv-positiva hemlösa på Huddinge sjukhus samt Eva-Lii Mark, enhetschef för S:t Görans uppsökar-team för hemlösa, Norra Stockholms psykiatri. Dessutom ingår diakonen vid sjukhuskyrkan på Ersta sjukhus. Presentationen utgår från samma frågeställningar som presenterats i rapporterns tidigare delar, och de motsvarar inslag i Erstabackens konstruktion som uppfattas som unika: kombinationen av kvalificerade medicinska och sociala insatser, kombinationen av medicinsk korttidsvård och vård i livets slutskede samt somatisk vård av svårt sjuka missbrukare. Presentationen omfattar även nyck-elpersonernas syn på Erstabackens nuläge, de svårigheter och utmaningar verksamheten står inför.
Men först följer en kort presentation av hur vissa av dessa nyckelpersoner ser på förändringar inom deras egna verksamheter, men också om och på vilket sätt pågående och kommande förändringar inom den patientgrupp man möter, kan komma att påverka verksamheten på Erstabacken.
8