Hållbar destinationsutveckling

Kopplingen mellan turism och hållbarhet visar sig återkommande i forskningen genom begreppet hållbar destinationsutveckling. Då vårt fokus huvudsakligen ligger på turistföretag vars huvudsyssla är tjänster inom boende, mat och aktiviteter så menar vi att dessa företag måste jobba för att bli hållbara, för att destinationen i sig ska kunna bli hållbar. Detta då en destination som ovan nämnts, består av ett komplext sammanhängande system av verksamheter som är beroende av varandras existens. De allra viktigaste punkterna för utvecklingen av turistnäringen togs fram 1995 av WTTC, UNWTO och The Earth Council (Bohlin & Böhn, 2007, s. 73-85). Det de lyfte var att hantera avfall likt ett kretslopp, motverka utsläpp av transporter, effektivisera

energianvändande, vårda och planera användandet av mark, ta hand om de vattenresurser som finns, skapa partnerskap mellan samhället och turistföretag, byta ut miljöfarliga medel/substanser och till sist jobba med miljövänlig produktutformning.

Vidare menar Bohlin & Elbe (2007, s. 13-18) att de krav som finns för att uppnå en hållbar turismutveckling är att öka människors kontroll över sina liv, upprätthålla

biologiska processer och mångfald, upprätthålla och stärka samhällets identitet samt hantera resurser så att det inte äventyrar kommande generationers behov. Dessa krav

28 Enligt Bohlin & Böhn (2007, s. 73-85) är det främst turisters transportval under sin resor som bidrar till ett försämrat klimat. Turister reser med bilar, båtar och flyg vilket alla släpper ut miljöskadliga utsläpp. Den stora problematiken ligger enligt författarna i att även om vi i Sverige hittar mer miljövänliga transportmedel så ökar turismen även i stora länder som till exempel Kina. Här krävs det att förändring sker både lokalt men också globalt för att det ska få någon effekt. En faktor som spelar in är som tidigare nämnt enligt Bramwell et al. (2016, s. 3) turistens vanor i sin hemmiljö. Forskningen visar nämligen på att människor ofta gör liknande val på turistorten som om hen vore hemma.

Visit Sweden (2016) har av staten fått uppdraget att internationellt marknadsföra svenska turistdestinationer. I deras kommunikationsstrategi för hållbarhet (Visit Sweden, 2010) framkommer att de uppmärksammat en nisch av resenärer som särskilt attraheras av hållbara destinationer. De har även sett tendenser till att omvärlden har en uppfattning om Sverige som en hållbar destination.

Bohlin & Böhn (2007, s. 73-85) menar att konflikter kommer att uppstå mellan ekonomisk hållbarhet och ekologisk hållbarhet då en expansion av turismen leder till allt större påfrestning på miljön. Att finna smarta lösningar för alternativa transportmedel menar de är en viktig hörnsten i arbetet med hållbar destinationsutveckling. Även lönsamhet nämns som viktigt för att kunna göra investeringar som gynnar miljöarbetet. Vid sidan om dessa lösningar måste man också jobba med sociala, kulturella, politiska och ekonomiska förändringsprocesser som stödjer dessa lösningar.

Som nämnts i problemformuleringen har Tillväxtverket (2016b, s. 15-16) genom ett projekt för hållbar destinationsutveckling tittat på fem destinationer i landet. I slutrapporten kring projektet redogörs för några av de viktigaste insikterna som gjorts. Dessa är bland annat att turismsektorn är en näring och inte en bransch vilket gör det extra viktigt att alla berörda aktörer och intressenter, privata som offentliga, förstår varandra och har en delad syn på hur samarbeten ska fungera. De menar att exempelvis offentliga aktörer måste förstå turistnäringens roll i samhället och ta hänsyn till dessa vid strategiutveckling eller annan planering. De markerar även att destinations-bolagen har fått en allt större betydelse och får anta allt mer komplexa uppdrag än tidigare. Destination-bolag kan enligt Bohlin & Elbe (2007, s. 13-18) ge inflytande i destinationsutvecklingen och finns i form av föreningar med företag som medlemmar men också i form av aktiebolag.

De uppdrag som dessa destinationsbolag har innebär bland annat “strategisk planering, samordning och styrning av insatser inom affärsutveckling, destinationsutveckling, finansiering, produktutveckling, utveckling av affärsmöten och evenemang, marknadsföring mot nya marknader och partnersamarbeten med turismföretagare och offentliga aktörer, främst kommuner och regioner” (Tillväxtverkets, 2016b, s. 15). Utöver detta kan de slutsatser som dragits sammanfattas till att insatser måste komma från både företagen i sig men också från destinationerna och att huvudsaken är att initiativ tas för hållbar utveckling, hur detta faktiskt ska gå till är inte av lika stor vikt. När det gäller destinationens insatser måste dialog och samarbete föras med andra

29 aktörer där de själva saknar rätt att påverka. Slutligen understryks vikten av att löpande kunna följa arbetets resultat, både långsiktigt och kortsiktigt för att kunna visa på att det faktiskt ger ekonomiska resultat och på så sätt tror de företagen kan motiveras.

30

3.2.3 Summering

Tabell 3. Översikt av de viktigaste insikterna från kapitlet Turism.

Författare Årtal Insikter

Framke 2002 En destination är en unik plats som finns på olika grafiska nivåer men utan tydliga gränser. Den är strukturerad av processer, upplevs genom sociala handlingar och består av summan intressen, aktiviteter,

anläggningar, infrastruktur och sevärdheter (s. 105).

Gunn (refererad i Mai & Smith)

1994 (2015)

Turism är mer än bara mat, transport och boende utan består av komplext sammanhängande system (s. 1505). Bohlin & Elbe 2007 Turismen består nästan uteslutande av tjänster och

kvaliteten beror därmed på hela tjänsteerbjudandet. Vidare påverkas upplevelsen av det faktum att konkurrerande företag ofta också kan ses som komplementerande (s. 13-18).

Bohlin & Böhn 2007 Det är främst turisters transportval under sin resor som bidrar till ett försämrat klimat (s. 73-85).

Forsyth 1997 Turismens huvudsakliga värde varierar genom att det upplevs olika för varje individ. Turismen bör inte ses som en industri eller bransch utan består av många olika delbranscher vilket gör turismen ett komplext område att jobba med ur miljösynpunkt (s. 278).

Bohlin & Böhn 2007 Resursbrist och personalutveckling är vanliga problem bland turistföretag och hör ofta ihop med att de är säsongsberoende (s. 73-85).

Tillväxtverket 2016b Turismsektorn är en näring och inte en bransch vilket gör det extra viktigt att alla berörda aktörer och

intressenter, privata som offentliga, förstår varandra och har en delad syn på hur samarbeten ska fungera (s. 15-16).

Destinationsbolag kan erbjuda “insatser inom

affärsutveckling, destinationsutveckling, finansiering, produktutveckling, utveckling av affärsmöten” m.m (s. 15).