5. Analys
5.3 Att hata och att älska
Adorno och Horkheimer (2001, s.1223-1240 ) tilldelar
mediepubliken en offerroll där människor likt passiva robotar blir matade med information som de inte har förmåga att ifrågasätta vilket kanske kan ses som otroligt cyniskt och nedsättande. Man får dock ha i åtanke att Frankfurtskolan växte fram och florerade
under en tid då första och andra världskriget var i full gång. Med tanke på den makt en diktator som Hitler hade och det sätt han lyckades få så stor del av folket på sin sida (där olika medier användes flitigt), är det inte så märkligt att tyskar som Adorno och Horkheimer var ytterst kritiska till moderna medier och människors förmåga att ifrågasätta dessa.
Genom att studera en fan community som prince.org blir det otroligt tydligt att Adorno och Horkheimer är långt ifrån korrekta med sin teori. Näst intill varje tråd innehåller mer eller mindre kritik gentemot Prince vilket stämmer väl överens med Jenkins (1992, 2006 & 2006b) utsagor om fans som stora kritiker med mycket åsikter. 4 av de 7 intervjuade hade kritik att ge och alla av dem var missnöjda med hans nyare musik och sättet han har skött sin verksamhet på:
1) ”…Prince can improve as a musician by being more open and honest with his lyrics… [N]owadays it‟s like [if] he‟s talking about a girl it could really be anybody… I feel like [his songs are] generic”. (mars 2010)
2) “…I don‟t believe anything until I have it in my hand or I am at the concert… I don‟t believe the hype anymore…” (mars 2010)
3) “These days I also think of the words “distrust” and “dishonest”, given his track record with websites and such.”
“On some level I‟d be happy if Prince didn‟t make any new music. I‟m not much of a fan of his output in the last 10 years… It‟s not publicly friendly, it‟s not inspired, it‟s not erratic, weird, or ballsy.” (april 2010)
4) ”…Princes music [has become] a bit too […] easy to play somehow…” (mars 2010)
34
Princes två nya låtar som släpptes under observationsperioden gav upphov till de trådar som var de mest aktiva under februari och mars. Även om åsikterna var blandade var majoriteten, framförallt angående den ena av låtarna, väldigt kritisk och många drog sig inte för hårda kommentarer:Oh yeah, at this point I wouldn't grieve if Prince retired.
If it can't get better than the stuff on radio I give up on him. I pray 2 God he give us another Dreamer at least.
I really thought that MY Prince was going to prove everyone wrong today and come out with something new and fresh. Instead, he sounds more in a rut than ever before. I think I need to take a reality check and accept that all idols eventually lose their edge.
I've just heard this and.. well, fuck me. I've discovered that my jaw actually does drop involuntarily
from time to time.
Does he really expect sport fans to sing “all of the odds are in our favour...” ???
Andra exempel på dominerande kritiska trådar diskuterade hur illa Prince skötte sin hemsida, domstolskallelser som visar på att Prince inte sköter sina affärer och hur bra Prince var förr (till skillnad från nu). Detta bekräftar Stuart Halls teorier kring inkodning/avkodning (2006) som visar just på mediepublikens förmåga att utföra
oppositionell tolkning och vara kritisk. Fans på communityn visar att de mycket väl kan ifrågasätta Prince, misstro honom och ogilla hans material.
Det går dock inte att påstå att alla fans yttrar kritiska åsikter. Hall påpekar ju även andra tolkningsmöjligheter, så som den
dominerande där mottagaren inte opponerar sig mot budskapet (2006, s. 171). Två av de sju intervjuade uttryckte ingen som helst kritik:
1) “I would not have so much invested where [his mistakes] would affect my life… I‟m not interested in mistakes. Life is too short. ” (mars 2010)
35
2) “I haven‟t had any in depth conversations with Prince to have found myself worthy of negative criticism…” (april 2010)
En annan medgav att Prince har gjort gott om misstag i sin karriär men fortsatte med att säga att hon inte hade förmågan att kritisera honom och att han har gjort tillräckligt mycket att vara glad för. Dessa kommentarer visar på en uppfattning om att kritik är ointressant och inte något som ett fan har anledning och kunskap att ge; Prince har tolkningsföreträde.
Inom communityn finns oskrivna regler för vilka attityder som är bättre. Detta för tankarna till bland andra Jenkins (1992 & 2006b), och Hall (1990 s. 222-237 & 1997) angående om hur rätt och fel, stereotyper och identiteter bestäms av eliten i samhället. De som väljer att inte kritisera blir själva kritiserade för att vara naiva ”fams”5 och de som kritiserar anklagas för att vara elaka ”haters”
(sv. ”hatare”).
Prince can sneeze in 4/4 time and some dimwit will declare it a masterpiece.
No true demands are being placed on him for quality music. Shut down the org for a month and stop talking about what a genius-saint-god-wizard the man is, and Prince will start cranking out some quality shit.
Thanks for the inspiration P. Keep the music coming and remember, it's the haters who are most vocal. The lovers are out there enjoying life with your music grooving in the background.
But that's just it: It's fams like yourself that label them/us haters in the first place. I don't hate Prince, and I like a lot of his recent music. That doesn't mean we have to love
everything he does, or keep it to ourselves when we think a
song sucks. And honestly, those of who think that this song is even a tenth as good as his work in the 80s need to seek medical attention. …so what site is this then? onlypositiveopinionsonprince.com?
5
Ett uttryck som först dök upp då Prince i en intervju sade sig föredra att se sina fans som fams/familjen då begreppet ”fan” har negativa konnotationer eftersom det förknippas med ”fanatiker”. ”Fam” har sedermera kommit att bli ett skällsuttryck på prince.org som betecknar de mest okritiska och positiva medlemmarna, de som upplevs som fanatiker.
36
Well as a "fansite" on the whole i guess it should be, i've never read so many comments slagging off a guy who we are all supposed to like…
Den sista kommentaren är intressant då den visar på en attityd som dyker upp här och var i trådarna och tar upp just
problematiken med definitionen av vad som utgör ett fan. Skribenten bakom inlägget upplever inte kritiker med negativa åsikter som fans då hela meningen med att vara ett fan är att man gillar intresseobjektet och har positiva åsikter. Föregående inlägg visar på den andra synen på vad det innebär att vara ett fan och tydliggör åsikten att fandom inte innebär att man inte har rätt att kritisera. Detta är två olika normer som regelbundet skapar
debatter på prince.org och tydliggör olika uppfattningar om vad som utmärker ett fan. Detta olikgörande som det frekventa användandet av begreppen ”haters” och ”fams” innebär, bidrar till ett slags
symboliskt våld (Hall 1997, s. 259) från bägge håll. Detta genom att det skapas normer för hur man som fan bör bete sig, vilket leder till stereotyper som olikgör och försöker naturalisera det som är rätt, respektive fel.
Identiteten ”fan” är uppenbarligen inte en entydig sak att förhålla sig till vilket då gör det föga förvånande att diskussionerna dyker upp. Vilka är det som har rätt till att identifiera sig med begreppet ”fan”? Enligt Jenkins verkar det inte räcka med att bara
regelbundet lyssna på och gilla musiken för att vara ett fan. Men ändå har flertalet medlemmar av prince.org uttryckt att det räckte för att de skulle börja se sig som fans. Ska man sedan vara kritisk eller hålla sig till att uttrycka beröm för att vara ett äkta fan? Åsikterna går uppenbarligen isär. Begreppet identitet betyder ju som Gripsrud påpekar ”likhet” (2002, s. 18), något som skulle innebära att de som identifierar sig som fans av Prince innehar likheter. På ett sätt har fansen det eftersom Prince-fans ju på ett eller annat sätt är intresserade av Prince. Samtidigt finns det uppenbara skillnader i åsikter och attityder som skapar
problematik när alla dessa olika människor identifierar sig med ett och samma begrepp.