Enligt artikel 13 i EU:s havsmiljödirektiv ska medlemsstaten, för varje berörd marin region eller delregion, identifiera de åtgärder som behöver vidtas för att uppnå eller upprätthålla god miljöstatus. Artikel 15 i direktivet fastställer att medlemsstaten ska lämna underlag och informera kommissionen om
identifierade problem, som påverkar miljötillståndet i dess marina vatten och inte kan lösas med åtgärder på nationell nivå eller som har samband med annan unionspolitik eller annat internationellt avtal. Samtidigt ska den gemensamma fiskeripolitiken säkerställa att fiske är miljömässigt hållbart på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningshänseende samt bidrar till att trygga livsmedelsförsörjningen. Av särskild betydelse i den reformerade gemensamma fiskeripolitiken är att fiskerilagstiftningen ska vara förenlig med miljölagstiftningen och att den uttryckligen ska bidra till god miljöstatus i enlighet med havsmiljödirektivet (artikel 2.5.j).
Det svenska åtgärdsprogrammet för havsmiljön beslutades av HaV i december 2015 och inbegriper åtgärder gällande fiskets påverkan på miljön som är
möjliga att genomföra på nationell nivå. Åtgärderna gällande fisk och skaldjur som påverkas av fiske omfattar fiskeregleringar innanför trålgränsen för att främja artselektivt fiske, olika typer av fredningar (tider, områden och arter) samt anpassning av fiskeflottan till tillgängliga fiskemöjligheter.
För att genomföra artikel 2.5.j i den gemensamma fiskeripolitiken och uppnå god miljöstatus i enlighet med havsmiljödirektivet krävs även anpassning av hur fisket bedrivs och regleras inom ramen för den gemensamma
fiskeripolitiken, framförallt för att uppnå kriterier för god miljöstatus inom deskriptorerna 1. Biologisk mångfald, 3. Kommersiellt nyttjade fiskar och skaldjur, 4. Marina näringsvävar och 6. Havsbottnens integritet, samt i viss mån även 5. Övergödning och 10. Egenskaper och mängder av marint avfall.
Under 2017 har HaV med hjälp av SLU Aqua påbörjat arbete med att färdigställa den inledande bedömning av god miljöstatus som efter nationell remittering ska rapporteras till EU-kommissionen 2018. Under deskriptor 3 bedöms god miljöstatus framförallt utifrån de mål som sätts i GFPn gällande fiskeridödlighet och lekbiomassa, samt på basis av ICES aktuella
beståndsrådgivning. I tillägg till GFPns kvantitativa mål om fiskeridödlighet och lekbiomassa, ställer Havsmiljödirektivet dessutom krav på att de
kommersiellt fiskade arterna ska uppvisa en ålders- och storleksfördelning som vittnar om ett friskt bestånd. Fiskbeståndens betydelse för den biologiska mångfalden och näringsvävar som lyfts i deskription 1 och 4 ställer även de krav på en hälsosam storleksfördelning inom både bestånd, fiskesamhället och näringsväven samt påverkan på icke-mål arter. Det pågående arbetet inom GFPn för ett mer selektivt fiske och minskade bifångster är därför en
förutsättning för att kunna uppnå god miljöstatus. Ytterligare åtgärder i syfte att nå miljökvalitetsnormerna för fisk kan vidtas inom den gemensamma fiskeripolitiken genom bl.a. reglering av fisketryck på olika arter, stängda områden, tekniska regleringar, redskapsbegränsningar, artselektering etc. Samtidigt påverkar också miljötillståndet och åtgärder inom andra områden, exempelvis övergödning eller farliga ämnen, förutsättningarna för att nå miljökvalitetsnormerna för fisk.
Arbetet med reglering av fiske i marina skyddade områden bidrar till att uppnå god miljöstatus inom skyddade områden för deskriptor 6 om havsbottnens integritet samt deskriptor 1 för känsliga arter och habitat. Arbetet inom skyddade områden kan kompletteras genom att främja användande av
skonsamma redskap, samt rumsliga begränsningar av vissa fiskemetoder inom ramen för GFPns tekniska regleringar.
För att arbetet inom GFPn ska vara förenligt med havsmiljödirektivet är det viktigt att tillhörande förordningar refererar till, beaktar och skapar utrymme för åtgärder som kan bidra till att uppnå god miljöstatus. Sverige har arbetat aktivt för att den fleråriga förvaltningsplanen för torsk, sill, strömming och skarpsill i Östersjön som antogs i juli 2016, har som uttalad målsättning att genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen och vara förenlig med målet att senast 2020 uppnå god miljöstatus i enlighet med
uppfyllandet av andra relevanta deskriptorer i proportion till den roll som fisket spelar för att uppfylla dem (art 3.3). Planen anger deskriptor 1, 4 och 6 som relevanta för fiskeriförvaltningen men utelämnar eventuella effekter på deskriptor 5 och 10 (övergödning och marint avfall). Även i förhandlingarna om bland annat förslag till tekniska regleringar och till flerårig plan för Nordsjön har Sverige under 2017 arbetat för att målformuleringar och
möjlighet att vidta åtgärder genom dessa förordningar gällande god miljöstatus i enlighet med havmiljödirektivet ska införlivas.
Under 2017 beslutade EU (EU 2017/845) om en revidering av bilaga III till Havsmiljödirektivet (Vägledande förteckning över grundläggande
förhållanden, belastning och påverkan) och ett nytt beslut om kriterier och standardiserade metoder för bedömning av god miljöstatus i enlighet med Havsmiljödirektivet (ersätter beslut 2010/477/EU). Revisionen och det nya beslutet innebär en tydligare styrning av hur bedömningen görs av
medlemsstaterna och hur indikatorer och gränsvärden för god miljöstatus utformas. I fall då dessa inte preciseras i bilagan, bör de baseras på de indikatorer och gränsvärden som tas fram inom ramen för de regionala havsmiljökonventionerna. Underlag till förhandlingar om revisionen och utvecklingen av indikatorer inom havsmiljökonventionerna samordnas och granskas inom HaV för att försäkra koherens med GFPn. De reviderade kriterierna och indikatorerna kommer att införlivas i den svenska
lagstiftningen genom en uppdatering under 2018 av föreskriften om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön.