vid tvångsvis marköverföring
5. HD:s prövning jämte korta kommentarer
5.1 Huvudfrågan i korthet
Den övergripande frågan för målet är vilka förutsättningar som är gällande vid tvångsvisa marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen. Räcker det att skyddsvillkoren i 5 kap. FBL är uppfyllda eller fordras även en extern prövning gentemot egendomsskyddet i 2 kap. 15 § RF och det där uppställda kravet på att överföringen måste ske för ett angeläget allmänt intresse samt stå i proportion till den skada som åsamkas den enskilde?
5.2 Fastighetsbildningslagens förhållande gentemot regeringsformens egendomsskydd – nytt rättsläge
Det enda av skyddsvillkoren som direkt var föremål för prövning i HD var förbättringsvillkoret. HD konstaterar mycket kortfattat att marköverföringen skulle ge den sökande fastigheten ett ökat utrymme för parkering och vändning av fordon. Den yrkade marköverföringen anses därför uppfylla kravet på att en förbättring måste ske hos den sökande fastigheten. Alla andra skyddsvillkor i
RÄTTSFALL 659 såväl det tredje som det femte kapitlet i FBL anses inte utgöra något hinder för överföringen.
I enlighet med rättsläget efter NJA 1996 s. 110 hade marköverföringen kun- nat genomföras med stöd av enbart fastighetsbildningslagen. Dittills har det alltså räckt med att pröva FBL:s villkor ensamt för att avgöra om en tvångsvis marköverföring är förenlig med egendomsskyddet i regeringsformen. HD:s till- låtlighetsprövning stannar dock inte här, utan man menar att även en extern och särskild proportionalitetsavvägning måste göras mellan det enskilda och allmänna intresset av åtgärden.
Det kan noteras att den praxis från Europadomstolen som proportionalitets- principen i dessa sammanhang bygger på redan existerade vid lagstiftningsar- betet om egendomsskyddet. HD anför i domskälen att principen efter denna tidpunkt har kommit att bekräftas genom ett stort antal avgöranden och att den även fått genomslag inom den svenska rättsutvecklingen på ett sätt som innebär att den ska prövas i det enskilda fallet: ”Som avspeglas i rättsfallet NJA 2013 s. 350 är det inte längre ifrågasatt i svensk rätt att principen måste ges genom- slag i det enskilda fallet.” (se p. 20)
Vidare anför HD i domskälen att det numera står helt klart att samma pro- portionalitetsprincip följer av egendomsskyddet i 2 kap. 15 § RF.31 Man anför att rättsutvecklingen för svenska förhållanden även i andra avseenden gått i en riktning innebärande att grundläggande fri- och rättigheter numer ”… ges en konkret inverkan på rättstillämpningen.”32 (se p. 21).
HD:s slutsats för fastighetsbildningslagens varande i förhållande till 2 kap. 15 § RF är att dess skyddsvillkor inte längre uppfyller de krav på proportiona- litet som över tid utvecklats inom svensk rätt. Förutsättningarna för att kunna genomföra en tvångsvis marköverföring utan stöd av överenskommelse har med andra ord förändrats så till vida att egendomsskyddet för dessa fall fordrar en proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet. HD uttalar i detta avseende i sina domskäl att det tidigare rättsläget som följde av NJA 1996 s. 110 numer är överspelat:
Det synsätt som har utvecklats i svensk rätt över tid innebär alltså att egendomsskyddet kräver en proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet, något som har fått genomslag på ett flertal rätts- områden. Den utvecklingen, som kommit till uttryck i flera rättsfall under 2000-talet, leder till att den slutsats som i rättsfallet NJA 1996 s. 110 drogs om tillämpningen av fastighetsbildningslagen får anses överspelad. Innebörden av senare praxis är i stället otvetydigt att det måste göras en pröv- ning i det enskilda fallet av proportionaliteten mellan allmänintresset av ett tvångsförfogande och den enskildes egendomsintresse. (se p. 22)
Som redogjorts för ovan ska proportionalitetsbedömningen göras i ett trestegs- förfarande. HD uttalar här att fastighetsbildningslagens bestämmelser som är
31 HD refererar här till RÅ 1999 ref. 76, NJA 2014 s. 332 p. 19 och NJA 2017 s. 999 p. 15. 32 HD refererar här till NJA 2014 s. 323 och NJA 2017 s. 503.
RÄTTSFALL 660
gällande vid tvångsvis marköverföring i viss utsträckning, men inte fullt ut, upp- fyller kravet om proportionalitetsavvägning i det enskilda fallet. Det är enligt HD särskilt tydligt vad gäller det tredje ledet i prövningen om marköverföringen utgör proportionalitet i strikt mening då aktuella regler, enligt HD, inte innehål- ler någon sådan avvägningsregel (se p. 24).
Mot bakgrund av det sagda måste en från fastighetsbildningslagen extern och fristående proportionalitetsavvägning göras där det allmänna intresset av att genomföra överföringen balanseras gentemot den enskildes intresse av att behålla sin egendom (se p. 25). Här kan även noteras att HD uttalar att kraven om ändamålsenlighet och nödvändighet i stort sett beaktas redan genom pröv- ningen av fastighetsbildningslagens bestämmelser, men att detta alltså inte är fallet med proportionalitet i strikt mening som istället fordrar en särskild och extern prövning (se p. 27).
5.3 HD:s bedömning i det aktuella fallet
HD konstaterar att de funktioner som kan ställas på en bostadsfastighet kan utgöra ett angeläget allmänt intresse, vilket tillgång till parkering i skälig utsträckning anses utgöra. Aktuell fastighet har dock redan i befintligt skick tillgång till parkering i viss utsträckning och möjlighet till att vända bilar, dock med en något begränsad svängradie. Fastighetens befintliga funktioner förbätt- ras alltså, men marköverföringen tillför inte några nya funktioner till bostadsfas- tigheten. HD konstaterar mot bakgrund av detta att kraven på ändamålsenlighet och nödvändighet med en mycket liten marginal är uppfyllda för den yrkade marköverföringen. (se p. 27)
När det gäller det tredje ledet i proportionalitetsavvägningen, den om propor- tionalitet i strikt mening föreligger, uttalar HD att den avstående fastighetens ägares intresse främst ligger i att inte behöva utsättas för tvångsvisa avhändan- den av sin egendom. Det som HD ger mest vikt i avvägningen framstår med andra ord vara det enskilda intresset av inte behöva avstå sin egendom tvångs- vis. När HD balanserar detta enskilda intresse gentemot det allmänna intresset av att förbättra den sökande fastighetens parkerings- och vändningsmöjligheter kommer man fram till att det senare är mycket lågt och att marköverföringen, trots att ersättning skulle komma att utgå, skulle medföra ett oproportionerligt intrång i ägarens egendomsskydd.33 (se p. 28) HD:s slutsats blir därför att den yrkade marköverföringen kommer i konflikt med egendomsskyddet i regerings- formen och att den med anledning av detta inte kan genomföras. (se p. 29)
33 Noterbart är att Lantmäteriet beslutande om en ersättning om 1,2 miljoner kr för de 210 kva-
dratmetrarna vilket ägaren alltså inte ansåg vara tillräckligt mycket för att låta överföringen äga rum.
RÄTTSFALL 661