I såväl Vintrosa som Kräcklinge ledde impulser från en ny typ av from-het – helgelserörelsen – till lokala brytningar och konflikter inom den nyevangeliska rörelsen.73 I samband med brytningarna formade helgelse-rörelsen egna institutioner. Först enskilda föreningar som bejakade detta inflytande, och från år 1887 en övergripande sammanslutning i form av
Anteckningar och predikoutkast u å, E11:4, HFA, ACÖ.
67 Kårbrant 1987, s 42.
68 Den 26.1.1888 fick Gustafson ett brev från Boström, och den 11.4.1888 besöktes han av både Boström och Pettersson. Se Almanacka 1888, 26.1.1888, 11.4.1888, samt även 27.5.1888, 8.8.1888, 5.10.1888, 9.12.1888, F5:9, HFA, ACÖ. Åtminstone Pettersson tycks ha ingått i Gustafsons nätverk av kolportörer. Se t.ex. Almanacka 1890, 22.1.1890 och 8.2.1890, F5:9, HFA, ACÖ.
69 Gustafson kallade det för ett »predikantmöte«, men det var alltså fråga om ett möte med Helgelseförbundet; Almanacka 1888, 23.2.1888, F5:9, HFA, ACÖ.
70 Almanacka 1888, 1.4.1888, 5.4.1888, 15.4.1888, F5:9, HFA, ACÖ.
71 Almanacka 1888, 14.4.1888, 15.4.1888, F5:9, HFA, ACÖ. En vecka senare noterade Gustafson ännu ett möte, denna gång i Granhammar. Även detta tycks vara inom ramen för eller åtminstone relaterat till Helgelseförbundet. Enligt en rapport till Swenska Posten diskuterades vid detta möte bland annat helgelse och Jesu snara återkomst. Jfr Almanacka 1888, 22.4.1888, F5:9, HFA, ACÖ och SP 18 (1888), nr 21, s 1.
72 Almanacka 1888, 24.6.1888, 25.6.1888, 27.6.1888, F5:9, HFA, ACÖ. Senare under hösten deltar Gustafson i ytterligare ett förbundsmöte, denna gång i Norra Folkavi; Alma-nacka 1888, 20.10.1888, F5:9, HFA, ACÖ.
73 För relationen till Svenska kyrkan lokalt, se Biskopens Ämbetsberättelse för Strängnäs stift år 1891, s 88–90, SDA, ULA.
Vid konferensen för Kinamission i Stockholm den 4-8 mars 1899 deltog flera ledare ur den svenska evangelikala väckelsen. Andra raden fr.v.: Karl Palmberg (1842–1921; SAM), E. J. Ekman (1842–1915; SMF), P. P. Waldenström (1838–1917; SMF). C. J. A. Kihlstedt (1850–1915; HF), samt Olof von Feilitzen (1847–1926)
och Josef Holmgren (1856–1911), styrelseledamot respektive ordförande för Svenska Missionen i Kina.
Längst t.h. i bakre raden: HF:s missionärer Nathanael Carleson (1867–1900) och sittande i den främsta raden längst t.v. Emma Ek (1870–1952; g. Ekvall). Foto: GKK.
Vid konferensen för Kinamission i Stockholm den 4-8 mars 1899 deltog flera ledare ur den svenska evangelikala väckelsen. Andra raden fr.v.: Karl Palmberg (1842–1921; SAM), E. J. Ekman (1842–1915; SMF), P. P. Waldenström (1838–1917; SMF). C. J. A. Kihlstedt (1850–1915; HF), samt Olof von Feilitzen (1847–1926)
och Josef Holmgren (1856–1911), styrelseledamot respektive ordförande för Svenska Missionen i Kina.
Längst t.h. i bakre raden: HF:s missionärer Nathanael Carleson (1867–1900) och sittande i den främsta raden längst t.v. Emma Ek (1870–1952; g. Ekvall). Foto: GKK.
Helgelseförbundet. Förbundet ville vara en överkonfessionell gemenskap och inte ett kristet samfund i konkurrens med andra. Därför tillät man enbart enskilda att ansluta sig, och inte hela församlingar.74 De som var med i Helgelseförbundet var med andra ord samtidigt också med i ett an-nat samfund. Denna strategi var emellertid inte tillräcklig för att förhindra splittring och konflikter mellan Helgelseförbundet och andra samfund.
På ett nationellt plan skedde samma utveckling, om än med viss ef-tersläpning. Under 1880-talet var helgelserörelsen en riktning inom nyevangelismen, och man verkade också inom nyevangelismens institu-tioner.75 Exempelvis skrev Gustafson under slutet av 1880-talet i Swenska Posten, som var en av de tidningar som rapporterade både mycket och positivt om helgelserörelsen.76 Inom nyevangelismen fanns emellertid också personer som var kritiska mot helgelserörelsen, och det var inte bara i Närke som dess inflytande ledde till konflikt och splittring.77 Den mest konkreta kritiken gällde förkunnelsen om helgelse, som vissa upp-fattade som en syndfrihetslära, samt kvinnopredikan.78
När helgelserörelsen började forma egna institutioner framträdde den i högre grad som en distinkt rörelse. Helgelseförbundet var ett ti-digt exempel på detta, men förbundet fick en tydlig struktur först när Kihlstedt efter att år 1889 ha avsagt sig prästämbetet började engagera sig i verksamheten.79 Från år 1890 förde man protokoll från styrelsens möten, och samma år startade Kihlstedt såväl tidningen Trons Segrar som en evangelistkurs.80
74 TS 3 (1892), s 190ff.
75 Detta gällde exempelvis rörelsen kring Radstock i Stockholm på 1870-talet, se Bergsten 1947. Ett undantag var Frälsningsarmén, som importerades från England som organisa-tion snarare än rörelse. Bexell 2003, s 136–140; Gunner 2003, s 86–92.
76 Om Swenska Posten, se Lenhammar 1981, s 113f. Följande texter av Gustafson har funnits i Swenska Posten: SP 15 (1887) nr 33, s 1 (sång), nr 45, s 1 (artikel och sång); SP 16 (1888), nr 27, s 1 (artikel), nr 30, s 1 (artikel och sång), nr 32, s 1 (sång), nr 38, s 1 (artikel), nr 48, s 1 (artikel), nr 49, s 1 (artikel); SP 17 (1889), s 73 (artikel), s 94 (artikel), s 101f (artikel), s 104 (referat), s 145f (sång), s 171 (artikel), s 198 (artikel), s 202 (artikel), s 202 (artikel), s 214 (artikel); SP 18 (1890), s 18 (artikel), s 23–25 (sång, artikel, referat), s 61f (artikel), s 77 (brev), s 98 (artikel), s 138f (artikel), s 157f (artikel); SP 19 (1891), s 25 (referat), s 39 (referat), s 50 (artikel), s 58 (referat), s 129 (referat), s 207 (artikel); SP 20 (1892), s 68 (sång), s 171 (sång), s 185 (sång); SP 24 (1896), s 154 (artikel).
77 T.ex. ledde inflytandet från helgelserörelsen till att församlingen som möttes i Gas-verkssalen i Malmö splittrades i två grupper: Immanuelskyrkan och Betelförsamlingen. Se Soneson 1939, s 96f; Gunner 2003, s 94f.
78 Se Gillén 1927, s 123, som dock antyder att Helgelseförbundet kom att uppfattas som en moderat kraft inom helgelserörelsen. Se vidare Fahlgren 2006, s 189–194. Jfr även Gustafsons kommentar till dessa strider i TS 7 (1896), s 356.
79 Om Kihlstedt, se Kårbrant 1987, s 40f; Larsson otryckt 2000, JHA.
80 Kårbrant 1987, s 30, 40f. En årsberättelse kom dock redan för år 1888–1889, se Berät-telse öfver »Helgelseförbundets« verksamhet under året 1888–1889. Evangelistkursen hölls första
Gustafson drogs successivt in allt mer i Helgelseförbundets verksam-heter. I samband med starten av Trons Segrar började Gustafson skriva där, och samtidigt allt mindre i Swenska Posten.81 Sommaren 1890 med-verkade han för första gången på Torpkonferensen.82 Samma år erbjöds han att bli reseombud för Örebro läns fria missionsförening – en sam-manslutning inom nyevangelismen bestående av Missionsförbundets församlingar i regionen – men avböjde.83 Året därpå blev han i stället reseombud för Helgelseförbundet.84 År 1893 invaldes han i Helgelse-förbundets styrelse.85 Senare på hösten medverkade han som lärare på förbundets evangelistkurs, ett uppdrag han behöll livet ut.86
Helgelserörelsens inflytande i Närke under 1880-talet ställde Gustaf-son inför ett val: skulle han utveckla sitt engagemang inom nyevang-elismen eller engagera sig i de nya institutioner som växte upp omkring honom? Han valde det senare, och genom sina predikoresor, sitt skrift-ställarskap, sitt engagemang i utbildning, sin omfattande själavård av förbundets evangelister och det kolportörsnätverk han byggde upp blev han under 1890-talet en av Helgelseförbundets mest framträdande och inflytelserika gestalter. Det omfattande engagemanget gjorde Helgel-seförbundet till Gustafsons primära ecklesiologiska sammanhang. När uppdragen och resorna tilltog under 1890-talet minskade också anknyt-ningen till en lokal kristen församling eller gemenskap.87 Detta utgör en bakgrund till den individualistiska tendens som präglar Gustafsons spiritualitet.
gången på Smedstorp, men flyttade år 1894 till Götabro.
81 Gustafsons första artikel i Trons Segrar återfinns i TS 1 (1890), s 64. Det är det enda bidraget från Gustafson för år 1890, men därefter växer antalet bidrag successivt.
82 TS 1 (1890), s 115, Jfr SP 17 (1889), s 122.
83 Se Protokoll hållet vid sammanträde i Örebro med ombud från missionsföreningar och fria församlingar i Örebro län vid bildandet af nämnda läns fria missionsförening den 6 september 1890, paragraf 8, AIa1, ÖMA, ESA. Jfr Hermansson 1940, s 126.
84 TS 2 (1891), s 163. Ett reseombuds uppgift beskrivs i Helgelseförbundets stadgar som att hjälpa »de troende« på en plats att bilda en församling där sådan saknas, samt att »i mån af behof med råd och dåd gå evangelisterna på de särskilda platserna tillhanda«. TS 3 (1892), s 191.
85 TS 4 (1893), s 235.
86 Abrahamsson 1985 (1948), s 80f.
87 Exempelvis noterade Gustafson under första halvan av år 1883 – då han i perioder låg sjuk – 21 besök till lokala kristna gemenskaper (bönemöten i hem eller religiösa samman-komster i trakten). Under första halvan av 1895 var motsvarande siffra ett besök.